Tidig vår och snödroppstider.

Bara lite, ganska många, bilder från idag. En solig torsdag i mitten av februari då julrosor, snödroppar och vintergäck lyser upp trädgården.

Galanthus 'Desdemona'

  

Cyclamen coum

Galanthus 'Bertram Anderson'

Galanthus "Primera"

Galanthus 'John Gray'

Eranthis hyemalis 'Flore Pleno'

Galanthus 'Cordelia'

En solig februarisöndag

som jag tillbringat i trädgården.

Vintergäck, snödroppar och julrosor blommar och idag såg jag också att några blåsippor slagit ut.

Sarcococcan confusa, sötbuxus 

har blommat länge och doftar gör den. Köpte den i Danmark för några år sedan trots att jag var osäker på om den skulle klara vintrarna här hos oss.

Doftar gör också kejsarolvonet och tibasten men man får komma ganska nära för att känna vällukten.

Mycket man upptäcker när näsan pekar mot marken mest hela tiden. Sniglarna verkar vara lika förtjusta i snödroppar som jag och luktviolerna har många knoppar. Kunde inte motstå att plocka en liten bukett trots att skaften är korta.

Länkar till TrädgårdsFägring 

Ha det gott!

Ett jäkla ogräs....

Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren, 

blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar

som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig. 

Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna. 

Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.

Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs? 

Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.

Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.

Länkar till TrädgårdsFägring!

Trevlig Helg!

Vårkänning i februari.

Snön är borta och det är blåsten vi haft ett par dygn också. Solen tittade fram, lite försiktigt visserligen men den fick mig ändå till att gå ut med sekatören i högsta hugg. 

Julrosornas knoppar har blivit riktigt stora så idag skulle fjolårsbladen bort. Väntar jag för länge med att klippa bort dem är det stor risk att även många knoppar åker med av bara farten. 

Dessutom ligger de stora bladen som ett täcke över en del snödroppar som nu inget hellre vill än komma fram i ljuset.

"Till en början är det blekgröna nålar, som tittar fram ur jorden; dessa klyvs sedan i två tjocka hjärtblad, och så är det färdigt. Blomningen kommer ibland redan i början av februari, och jag säger er, ingen segerpalm, inget Kunskapens träd, ingen ärans lager är vackrare än denna vita, sköra kalk på sin bleka stängel, som sviktar i den råkalla vinden." Karel Capek, Ett år med min trädgård.

I samma bok ställer författaren frågan: - "Vad har egentligen trädgårdsodlaren ryggen till? Efter allt att döma endast för att sträcka på allt emellanåt och säga: - Oj vad det värker i ryggen!"

Det är något jag också frågar mig nu efter årets första trädgårdsdag, men bortsett från det onda så är det ändå härligt att våren är på väg även om det bara är februari.
En månad att se upp med, en månad med baksluga ränker att ta sig i akt för enligt Carel Kapek. "På dagen lockar den fram knoppar på buskarna, på natten sveder den dem, med ena handen smeker den oss och med den andra knäpper den oss på näsan."

Hoppa nu vi slipper allt för många knäpp på näsan de kommande veckorna. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Februaris första dag är det idag

och vinterpoesi är veckans tema i Trädgårdsfägring.

Ofta har vi regniga och slaskiga vintrar här på Västkusten men nu ligger snön vit och fin, i alla fall om man bortser från vägarna.

Den ligger där så orörd och bäddar in trädgården i mjuka former.

Snö, belysning och mörker, visst är det lite poesi?

Och det är också alla dessa vackra gråmulna dagar som vintern bjuder oss på, eller hur?

Väntar på värme och nog känns det som om både badhytterna som står där på rad 

och de upphängda fiskeredskapen gör precis som jag.

Idag kom fröerna från Impecta och Runåbergs. Bara doften från fröpåsarna när jag öppnade emballagen fick mig att känna längtan efter att få köra fingrarna i jorden.

Föll pladask för den ruffsigt fina ringblomman som ni kan se på den ganska så dåliga bilden. Den, ringblomman alltså, blir nog härlig att kunna plocka buketter av.

Tulpaner är mer en form av vinterpoesi för mig än en efterlängtad vårblomma. Nu i kylan och mörkret är det så härligt att på köksbordet kunna sätta en krispig bukett med dessa färgstarkt glada blommor.

Fortsatt fin vinter och trevlig helg!

Fyrverkeri,

färgfyrverkeri i trädgården i januari är det möjligt? Ja, tycker jag. 

Bara solen visar sig sprakar det till. Inte precis i regnbågens alla färger men många av vinterståndarna lyser som om de vore av guld 

och det gör även det lilla dvärgsyrenträdet.

Sådana dagar är jag glad att jag inte höststädat trädgården utan bara krattat in alla löv i rabatterna 

och låtit det mesta av fröställningar och gräs stå kvar.

Fyrverkeri är temat den här veckan i TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat hittar du här.

Under helgen har jag varit på Trädgårdsfest mitt i Vintern i Varberg. Lyssnat på fem inspirerande, roliga och verkligen

'färgsprakande' föredrag. 

Många tack till Hallandskretsen, STA.

Prydnadsgräs

är veckans tema i TrädgårdsFägring .

Jag tycker väldigt mycket om gräs av olika slag. Gärna massverkan av en och samma sort 

eller gräs som interagerar med perenner 

och andra växter 

och gräs som enbart solitärväxter både i kruka och nergrävda i trädgården. 

Just massverkan är inget vi har plats för i vår lilla trädgård men jag njuter när jag ser den. Det närmaste vi hittills kommit är till 5-6 plantor av Molinia caerulera 'Variegata'. 

Osäker på namnet för det är en 'fådd' växt  som vi kallar för gräset från Lilian och Gösta. Ett vackert gräs är det, sent i starten på våren så det passar bra tillsammans med tidiga lökar så som krokus och snödroppar. Det sprider sig inte med vare sig utlöpare eller fröer men ibland dyker det upp blad mitt i plantan som inte är variegerade utan enbart gröna och de måste man ta bort för att få behålla det variegerade. Vid sådana tillfällen brukar jag passa på att dela för att få fler plantor.

När det gäller solitärgräs har jag blivit mer och mer förtjust i Jungfruhirs, Panicum virgatum. Ett gräs som först visar sig på riktigt i slutet av juli och som är fint hela hösten. 

När vintern kommer lägger det sig men är ändå vackert, inte minst tillsammans med rimfrost.

Med åren har jag mer och mer börjat uppskatta gräs som bara sprider sig lite lagom och vars gamla vissna blad är lätta att ta bort när det är dags att rensa rabatterna på våren och Molinia caerulera 'Variegata' och Panicum virgatum är båda sådana gräs.

Den sena hösten och vinterns vackraste gräs är annars miscanthusgräsen. Men de sprider sig snabbt, har ett kompakt rotsystem som är kämpigt att dela om man vill ta bort delar av plantan och det är anledningen till att jag numera bara har ett enda miscanthusgräs kvar, Miscanthus tinctoria, ett lågvuxet, lite invasivt gräs som därför är planterat i en stor kruka. De andra miscanthusgräsen har fått flytta till landet där det finns plats att breda ut sig på. Numera tar vi till trimmern när det är dags att ta bort vinterståndarna.

Är förtjust i carexgräsen och inte minst Carex comans'Kupferflamme', som jag tror detta gräs heter.

Brukar nästan alltid ha några krukor med gräs i trädgården. Krukor som är lätta att ge ny plats och nya grannar. Detta till vänster heter Carex elata 'Aurea'.

Kopparstarren, Carex buchananii, frösår sig mycket men det gör inget för de där småplantorna samlar jag ihop, krukar in och använder i trädgården året runt.

Det blev många bilder i detta inlägg men vill ändå visa ytterligare ett par. En på ett gräs med vackra vinterståndare, Chasmanthium latifolium 

och ett som passar fint tillsammans med de flesta perenner.

Även här lite osäker på namnet men jag tror det är Calamagrostis x acutiflora 'Overdam'.

Trevlig andra advent!

Adventstider

Tycker om när gammalt och nytt möts. Det kan t.ex vara som nu i adventstider när nya fräscha blomlökar, gärna hyacinter för jag är inte allergisk, hamnar i ålderstigna burkar eller skålar. Extra roligt om det är i något jag ärvt och som får mig att minnas en gammal släkting men det är inget måste. Det går lika bra med fått, köpt eller loppisfyndat. Huvudsaken är att jag njuter av det jag omger mig med. "Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar". Ett citat jag för många år sedan fastnade för när jag läste en intervju med en konstnär från trakten.

Nu har de där lökarna jag köpte för en dryg vecka sedan intagit sina platser. 
Några har hamnat i gamla munblåsta glasburkar på köksbordet 

tillsammans med rödmålade träljusstakar från 1900-talets början och andra i skålar av tenn, även de lite till åren komna, på rumsbordet.

Tenn har jag länge tyckt om trots att det mer eller mindre varit helt ute att omge sig med föremål av det materialet om inte sakerna varit från 16-1700-talet eller Firma Svenskt Tenn. 

Länge, länge, har man kunnat hitta fina Art Deco föremål, från 1920-30-talet i form av kandelabrar, skålar eller vaser, för en ringa penning.

Detsamma gäller de två små vitklädda tärnorna från Bohusslöjd, oansenliga men väldigt söta, tycker jag. Numera besöker jag sällan butiker med nya saker men tittar både ofta och gärna in på loppisar. Önskar ibland att jag återigen skulle få möjlighet att besöka den sedan länge nedlagda Bohusslöjd på Avenyn i Göteborg. Visst räckte sällan plånboken till på den tiden butiken fanns och man tittade in där men vilken kvalitet på sortimentet och så mycket fint. Egentligen är ordet fint inte tillräckligt starkt för att beskriva allt det vackra, välgjorda eller den högtidliga känslan som infann sig när man steg in genom dörren.

Just den där känslan har jag under senare år bara upplevt en enda gång i en butik och det var för ett par år sedan när jag tillsammans med goda vänner besökte Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Vi köpte inget men fikade, tittade och njöt.

Ibland, inte så ofta nu för tiden, händer det att jag hittar, återvinner, återanvänder, ger nytt liv åt saker som lite tar andan ur mig. Saker om sällan finns i vanliga butiker och det är nog därför jag tycker så mycket om både auktioner och loppisar.

Hyacinterna har börjat slå ut så nu är det dags att njuta av både blommor, doft och planteringskärl.

Länkar detta inlägg till TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat adventstider hittar du här.

Ha en fin och njutbar 1:a advent!

Pelargonkö på trappan.

Här har jag inte längre så många växter som behöver skyddas för minusgrader. Har med åren blivit bekväm och väljer numera helst sådant som kan stå ute både i rabatten och krukorna året runt. Det är bara en fuchsia, några krukor med agaphanthus och en hortensia som står under köksfönstret för att få flytta in i källaren så fort det blir flera minusgrader.

En gång i tiden hade jag många pelargoner men nu återstår det bara några av den samlingen och de har blivit favoriter jag inte vill vara utan. I går fick de flytta från växthuset och in i värmen och stod en stund under eftermiddagen på kö där på trappan. En del bara lätt friserade och andra nästan helt stubbade.

De flesta av vildpelargonerna och primärhybriderna jag har kvar tillbringar vinterhalvåret i sovrumsfönstren på övervåningen. Där får de se hur skräpiga ut som helst bara de behåller livsgnistan.

Flera av dem har blommat dåligt, men nu strax innan det var dags för vinterförvaring kommer de med massor av knoppar. De tror säkert att det är dags för sommar även här.

Hostorna, de krukplanterade, har vissnat och många har släppt sina blad och gått till vila. De som står i terrakottakrukor hamnar i en kallbänk om krukorna är små, annars under ett bord eller annat regnskydd för att krukorna inte skall frysa sönder. De som är planterade i betong, plast eller metallkrukor får stå kvar på sina platser i trädgården. En gång för längesedan när jag besökte Bohus Perenner fick jag tipset att välta hostakrukorna och låta dem bli liggande över vintern. Ett tips jag tagit till mig och ofta använt. Här har inga hostor ruttnat på grund av för mycket vatten vintertid.

Att förberedda trädgården för vintern är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Trevlig helg!