Hanham Court Gardens

var den andra och sista trädgården vi besökte den första dagen på vår snödroppsresa till UK i februari. En trädgård som kommer att leva kvar länge i mitt minne. 

Frun i huset, Julia Boissevain, mötte oss vid bussen och guidade oss runt. 

Himlen var tidvis väldigt mörk, regnet hängde i luften, men trots det bröt solen igenom och vi fick en fin stund i den enastående vackra trädgården.

Själv föll jag för allt trots att jag inte såg några spännande snödroppar. 

Men snödroppar fanns ändå många av som tillsammans med narcisser och julrosor riktigt skrek ut att nu är våren här.

När det gäller det där med trädgård har vi ju alla en egen uppfattning om vad som är vackert och bilderna jag visar är på sådant som jag själv fastnade för och tyckte mycket om.

Huset, om det nu kan kallas hus med mina mått mätt, har en vidunderlig utsikt över dalgången 

och här vid stenbordet hade jag gärna slagit mig ner med en kopp kaffe eller ett glas vin. Författaren C.S Lewis och hans böcker om landet Narnia dök direkt upp i mina tankar när jag såg det.

De stora terrakottakrukorna 

och den vackra träsoffan under pelargången, vem hade inte velat vila middag på den efter en förmiddag i trädgården, var säkert valda med både kärlek och omsorg

och det var nog också klätterstöden, de mossbelupna rabarberblekningskrukorna, det låga staketet som ramade in hela köksträdgården

och odlingsklockorna av glas.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vilken rysare' och detta blir mitt bidrag.

Trevlig helg!

Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!

Lite vintrigt idag

med minusgrader under morgontimmarna

men sedan kom solen som både jag och inköpen från snödroppsresan till Storbritannien njutit av. 

Snödropparna jag samlat på mig under resans trädgårdsbesök klarade timmarna hem i både handbagage och resväska riktigt bra och efter en dag ute i solskenet står de nu i växthuset under flera lager fiberduk. Hade egentligen tänkt plantera ut dem direkt men eftersom vi nu fått minusgrader, i alla fall nattetid, får de stå några dagar i växthuset.

Lite solsken och kanske en resa så man kommer hemifrån får trädgårdslusten att vakna. Idag har jag planterat om snödroppar, flyttat de små granarna jag haft som juldekoration till baksidan av garaget, 

plockat en snödroppsbukett och krukat in Salix Mount Aso som jag hade med hem igår.

En rödblommande sälg jag inte stött på tidigare och som jag föll för när jag såg den. Från Japan och härdig ner till -30° enligt etiketten så jag skall ha den i kruka, en kruka som får stå ute året runt.

Och så har jag njutit av julrosorna förstås, som nästan alla slagit ut sina blommor.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

För snart 17 år sedan

skrev jag så här i min trädgårdsdagbok.

Då syntes inte en enda snödroppe i trädgården men nu i mitten av januari står en del i full blom. Det saknas visserligen sol och mer värme för att de skall slå ut på riktigt men de lyser ändå upp den gråbruna jorden. Buketten jag plockade till mamma i onsdags behövde bara stå inne i 10 minuter innan jag kunde känna doften.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Den resan gick till' och detta är mitt bidrag.

För tre år sedan i februari gick resan till snödroppslandet England och det var 

Lena och jag som gav oss iväg på denna minnesvärda tripp.

Snödroppar i massor och fantastiska trädgårdar, 

men England eller skall jag kanske skriva Storbritannien, är ju alltid trädgårdarnas förlovade land.

Snart bär det av igen på en ny snödroppsresa och denna gången har jag stora förhoppningar om att få se lite fler udda sorter. Visst är det mer än underbart med massverkan men nog är det ändå spännande med avvikelser och lite nytt.

Trevlig helg!

Ett jäkla ogräs....

Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren, 

blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar

som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig. 

Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna. 

Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.

Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs? 

Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.

Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.

Länkar till TrädgårdsFägring!

Trevlig Helg!