Hur man skall åldras med sin trädgård,

får vi sällan några tips om i vare sig böcker eller trädgårdstidningar men nog borde det snart vara dags för det nu när pensionärerna bara blir fler och fler, har kvar sina intressen och lever längre. Tips och idéer jag gärna skulle läsa om.

Varning för långt inlägg!

Här försöker jag minimera genom att gräva bort växter men skulle vilja ändra så mycket mer men jag vet inte vare sig hur jag skall göra, var jag skall börja eller om jag egentligen riktigt vill. Trots att jag valt att ha färre växter och större partier av en och samma är det svårt att välja bort någon jag är förtjust i, många har ju blommor som är mer än fina. Det behövs bara lite kvällssol 

som lyser upp floxen 

eller de vita storklockorna för att beslutet om bortgrävning skall glömmas bort.

I sommar har rosorna varit, och fortfarande är fast de är nerklippta och ansade, fulla med rosrost och svartfläcksjuka. Det verkar även som om vi fått barkfläcksjuka på några av dem. Austinrosen, 'The Alexandra Rose', hade inte ett enda blad kvar på grenarna utan bara några knoppar i topparna 

och klätterrosen 'New Dawn' har blad som är nästan helt gulprickiga av rosrost så nu är det allt lätt att ställa sig frågorna: - Vill jag ha rosor? Orkar jag med rosor och all deras ohyra?

Buketterna jag kan plocka i juni och början på juli, är kanske svar nog, dessutom kom jag ju hem med ytterligare en i söndags efter växtmarknaden i Lilla Edet. En som jag ännu inte hittat någon plats för, men fin är den och minimera kan jag göra senare i höst eller till våren -;)

På landet har vi varit lite mer förståndiga och försökt tänka på att minska arbetsinsatsen.

Vi har tagit bort mycket gräs, 

grusat,stenlagt,tagit fram berget,

låtit vilda växter ta plats och de få perenner vi har växa ihop för att hindra fröogräset att gro.

Vissa växter tar för sig på andras bekostnad men det har vi låtit dem göra. Värstingen är den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera av olika slag, vars blad är stora och har en tendens att lägga sig över både små buskar, julrosor och aklejor. Ibland när lusten och orken finns där drar jag bort massor för att ge ljus åt andra, samtidigt som det är härligt med de blå förgätmigejliknande blommorna i april-maj och slippa det där ogräset senare på säsongen. Flera av dem har också väldigt vackra blad.

Alla dessa funkior i olika storlekar och med vackra blad som vi har i trädgården älskas ibland nästan mer av sniglarna än av mig och bladen ser ut som såll, vill jag ha det så? Nej inte! Är riktigt trött på att jaga sniglar och snäckor så under början av augusti har jag grävt upp några av snigelmagneterna, krukat in dem och istället delat och planterat fler av de funkior som sniglarna inte är lika förtjusta i. 

En sådan är Hosta 'Lakeside Lollipop'. Den har rundade mörkt skogsgröna blad och vita blommor. De inkrukade funkiorna får stå i kallbänken över vintern så vilket öde de får gå tillmötes har jag ännu inte bestämt.

Än så länge kan jag göra det som är roligt och det som behövs när det gäller allt det där med trädgården men dagen jag inte längre orkar och kan närmar sig och vad gör jag då? Tar hjälp till häck och trädklippning så klart men det är allt det där 'finliret' jag gör nästan varje dag som måste minimeras. Kanske ger det sig självt när den dagen kommer, jag tar bort alla krukor, låter trädgården växa igen och tittar bara på sådant som är vackert eller så planerar jag redan nu för det som troligtvis komma skall, men hur skall jag gå tillväga?

När jag för några veckor sedan besökte min 93-åriga mamma på äldreboendet förlorade vi oss i det där med trädgård och växter genom boken Min Trädgård av Gunnar Almquist från 1958, som jag hade med mig. 

En bok hon och pappa planerade trädgården efter när de flyttat in i sitt nybyggda hus. I den fick jag förklaringen till varför pappa tyckte om ölandstok, doftschersmin och äppelträdet Filippa och varför mamma precis som jag alltid varit förtjust i aklejor. 

Mamma, hon gjorde då klart för mig att när hon sålde huset för lite mer än två år sedan lämnade hon även trädgården och saknar den direkt inte men nog hade hon både fått och haft många roliga år med grönsaksland och trädgårdsväxter.

Kanske är det så vi måste lära oss att se det där med odling och trädgård, men visst hade det underlättat med lite fixa lätt tips på vägen, tycker jag, och gärna många riktigt handfasta idéer.

Länkar till TrädgårdsFägring och till Anjas Hill för det var hon som fick in mig på dessa tankar.

Fortsatt fin sommar!

Sommar, sommar....

Äntligen sol och värme. Salta bad 

och sköna både dagar och kvällar under körsbärsträdet på landet. 

Där har kålen i grönsakslandet fått skydd av gardinen Lill och morotsflugan har ännu inte hittat dit. 

Rödbetorna är stora nog att gallras, salladen frodig och fin och de första vaxbönorna klara för skörd.

Att bara se det vackra och blunda för all ohyra tränar jag på varje gång jag är hemma i trädgården för att vattna. I år gäller verkligen att ta på sig rätt glasögon för att kunna se positivt på det där med trädgård. 

Njuta av både blommor och doft när det gäller rosorna och strunta i att några av dem tappat så gott som alla blad på grund av svartfläcksjuka och rosrost. Rosenbladstekeln har härjat hårt och det har även klematisbladstekeln gjort. Så fort jag råkar komma när någon av klematisen dröser det ner små gröna larver. Har aldrig tidigare varit med om en sådan stekelinvasion. Hoppas alla småfåglar kan äta upp sig inför hösten och den långa flytten söderut.

Även flera av kärleksörterna vi har i trädgården saknar nästan alla blad och de flesta av dem även sina blomknoppar. Gissar att det är någon fjärilslarv som hållit kalas men vilken vet jag inte.

Nästan till sist ett citat från Karel Capek och boken Ett år med min trädgård.

"Vad är det för en  viktig och okunnig trädgårdskarl, som går förbi det skönaste man kan odla, som nu till exempel den här salladsraden. På denna förebråelse svarar jag, att jag under en av de talrika faserna i mitt liv också härskade över några sängar med morot och kål och sallad och kålrabbi. Jag gjorde det säkert i någon romantisk stämning, jag ville unna mig illusionen av att vara farmare. I sinom  tid visade det sig, att jag dagligen måste sätta i mig hundratjugo rädisor, eftersom ingen annan i familjen ville äta några fler. Veckan därpå drunknade jag i kål, och sedan kom det orgier i kålrabbi, som till och med var träig. Det fanns veckor, då jag tre gånger om dagen var tvungen att äta sallad för att inte behöva kasta bort den. Jag ämnar inte alls fördärva glädjen för grönsaksodlarna, men vad de dragit upp, det må de också äta."

Älskar mitt grönsaksland, äter det jag kan och vill, ger bort ibland och resten kan gärna hamna på komposthögen.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön sommar!

Grönsakslandet

är nyrensat och nu mer än fullplanterat även om det inte alltid ser ut så på bilderna och kålplantorna har fått sitt skydd.

Luktärterna står och stampar men bond och vaxbönor kommer fint.

Rotfrukter så som morötter, palsternackor, persiljerötter, rödbetor och svartrötter sådde jag tidigt i våras där potatisen odlades förra säsongen. 

Idag när jag skulle rensa mellan raderna fick jag nästan använda lupp för att kunna hitta morötterna bland all våtarv och pincett för att kunna rensa bort den bland de små morotsplantorna.

Efter potatisskörden i somras var vi slarviga med att både rensa och täcka jorden så våtarven fick fritt spelrum ett tag och nu straffar det sig. Våtarv, Stellaria media, är ett ogräs, visserligen ätbart, som frösår sig rikligt och som både växer till och blommar om det bara är några plusgrader ute.

Av de där taniga tomatsådderna som jag visade här på bloggen för en del veckor sedan blev det 15 ganska fina tomatplantor.

Idag fick de flytta ut på friland tillsamman med astrar och zinnior. För ett par år sedan bestämde jag mig för att aldrig mer odla tomater. Var det inte rådjuren så var det bladmögel som gjorde att det inte blev några att skörda. Nu har jag gjort ett nytt försök, frön hade jag många sedan Lenas och min trädgårdsresa till England för ett par, tre år sedan och rådjuren kommer inte längre åt plantorna. Nu gäller det bara att vi får en solig och varm sommar utan bladmögel. Hoppas, hoppas!

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring för där hittar du alltid trevliga trädgårdsbloggar, om du är intresserad. 

Idag är det redan sommarens andra dag, nog går tiden fort, så njut för det är bara 98 dagar kvar!

Vårbruket är igång

även om vintern kommer tillbaka lite då och då.

Här på Västkusten började mitt vårbruk för några veckor sedan då jag under första halvan av februari kröp runt och rensade bort gamla vinterståndare och alla löv jag i höstas krattade in i perennrabatterna. Löv som då tidigt i februari låg som en tjock filt över lökväxterna, ja egentligen var det ännu bara snödropparna som inte riktigt lyckades ta sig igenom den där tjocka bladfilten. Tulpaner, hundtandsliljor, stjärnhyacinter och narcisser hade ännu inte hunnit visa sig.

Nu är fjolårsblad borta och snödropparnas ibland nästan vita blad har träffat på ljuset och ändrat färg till grönt.

När jag ändå röjer och klipper passar jag på att rensa ogräs. Maskrosor är lätta att känna igen och som små är det enkelt att bara dra plantorna rätt upp och det är de små gräsplantorna också. Under senare år har ett par andra relativt vintergröna och ganska invasiva ogräs dykt upp. Vet inte vad de heter eller varifrån de kommer men de frösår sig frikostigt om de får blomma och numera dyker upp lite varstans. Kanske kan de ha kommit med planteringsjord, höns eller kogödsel på påse.

Det riktiga vårbruket, det där med blom och grönsakssådder på friland, dröjer nog ytterligare någon månad men i slutet av mars skall jag så både grönsaker och luktärter och ställa sådderna i växthuset. 

Här är det min man som kör ut gödsel, tömmer komposterna och gräver. 

Jag krattar till jorden, sår och planterar ut blom och grönsaksplantor. 

Potatisen både sätts, kupas och skördas av maken men ett tag innan han sätter hackan i jorden för att ta upp första stånden brukar jag vara där med fingrarna i jorden och smygskörda.

Att bara kunna gå ut och hämta egna grönsaker och plocka stora buketter hör till ett av sommarhalvårets största nöjen.

Redan nu har jag börjat längta och snart är det dags.

Sista temat i TrädgårdsFägring den här våren är vårbruk.

Ha det gott!

Grönsaker bland perennerna.

Ätligt som pryder sin plats i rabatten är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.

Något sådant odlar jag nästan inte alls hemma i trädgården. Möjligen kan tomater, chili eller aubergine som går att odla i kruka ibland smyga sig in bland pelargonerna i växthuset

men annars är det prydnadsväxter som gäller här. Så hos oss passar temat, blommor att njuta av i köksträdgården, betydligt bättre :-).

Grönsaksodlingen som vi har på landet har numera blivit en ganska så het passion.

Min man kör gödsel, gräver ur komposter, vänder jorden som jag krattar till på ytan innan jag tar fram fröpåsarna och sår samt planterar de förodlade grönsakerna och blommorna. Maken är den som tar upp färskpotatisen även om jag är där och krafsar ut de största ett tag innan han kommer med hackan och jag skördar grönsakerna och plockar blommorna. Favoriterna bland blommorna i köksträdgården är luktärter,

reseda 

och ringblommor i olika färger.

I år har jag fallit för en för mig ny ringblomma om heter Calendula officinalis 'Calexis Orange'. 

Starkt orange och med väldigt rufsiga blommor. En blomma som det verkligen skall bli spännande att odla och plocka buketter av. Luktärtsfröer har jag fortfarande många av, så många att de kanske varar mitt liv ut. Förvarar dem i frysen och enligt Cecilia Wingård håller de sig då hur länge som helst. Resedafröerna från förra året hoppas jag gror även i vår. Reseda var en av mormors och mammas älsklingsblommor och den doftar ljuvligt. Lite oansenlig men finfin tillsammans med orange ringblommor.

Trevlig helg!

Lövtäcket är nu borta.

Vilken vårdag vi haft idag. Soligt, riktigt varmt och inga långkalsonger behövdes för att kunna vara ute. 

Under eftermiddagen passade jag på att kratta bort lövtäcket från blåsipporna som växer på norrsidan häcken 

och under det fanns många, många plantor med små knoppar som börjat visa färg. 

Klippte också bort fjolårsbladen från de sockblommor som har vintergröna blad. Lite tidigt kanske men...

För snart ett år sedan när vi besökte Gartneriet Spiren fick jag tips om att krukodla julrosor och det nappade jag på. Tycker om att ha många krukor i trädgården men vill helst ha perenner i dem, växter som klarar att vistas ute året runt och som gärna har vackra blad.  Båda julrosorna jag hade med hem blommade fint i mars-april förra året och hade sedan fina blad hela sommaren och hösten. De fick lite gödsel i omgångar och passades med vatten under den extremt varma sommaren. I augusti-september planterades de om i större krukor. 

En av dem är en Helleborus x hybridus, den klippte jag bort de fula bladen från idag men den andra, 

Helleborus 'Snow Dance',  har och har haft vackra blad sedan jag köpte den och nu har den återigen även riktigt fina knoppar.  

Hoppas nu vintern är över för den här gången!

Smultronställen

finns det massor av i vårt avlånga land. Det räcker med att ta en tur i skogen eller längs strandkanten för oss som bor nära både havet och skogen för att få uppleva det. 

Men mitt verkliga favoritsmultronställe består av ett grönsaksland, 

en avskalad, stenlagd uteplats under ett gammalt körsbärsträd där gullvivor och skogsviol, kanske är det ängsviol, blommar i maj, 

en altan med utsikt över sundet mellan Orust och fastlandet, en plats där Wrams Gunnarstorpsrosen blommar, smultronen revar sig, 

honungsrosen blommar i juni och där en och annan vildvinsranka rymmer från armeringsmattan. Att vara där på plats när körsbärsträdet blommar i början av maj är bara ett måste. 

Mitt smultronställe är en plats med både ogräsrensning och skörd av egna grönsaker, stickning under körsbärsträdet, 

spännande böcker i solstolen, 

bad i viken väldigt varma dagar 

och hela sommaren njutbara stunder under det där gamla trädet som fungerar som parasoll när solen är intensiv och varm.

I mitten av juli, ibland lite senare, när körsbären börjar bli övermogna, gäller det att för någon vecka eller två hitta en annan favoritplats. Då dröser de halvruttna frukterna ner från trädet.

Mitt eget smultronställe är veckans tema i TrädgårdsFägring och fler bidrag hittar du här.

Fortsatt trevlig helg!