När ord är överflödiga

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.

Förra fredagen fick de vinterbleka, nästan vita, växterna flytta från källaren och till växthuset. Säkert en månad tidigare än förra våren. Pelargoner och lite annat fick en omplantering innan de hamnade i glashuset under fiberduk och med värme nattetid, men de stora, stora krukorna med agapanthus och den rosablommande Fuchsia magellanica försökte jag bara vattna upp innan de fick flytta in men jorden i krukorna var så kruttorr att det mesta av vattnet snabbt rann bort. Blir det bara lite varmare och uppehåll så det är skönt att vara ute skall jag sätta de fortfarande torra krukorna i stora kärl, vattna och låta växterna suga upp vattnet de så väl behöver just nu efter den väldigt torra förvaringen på golvet i matkällaren.

Det var min make som i fredags bar ut alla krukorna och när han frågade var jag skulle ha växten med de små bleka prästkrageliknande blommorna någonstans blev jag lite undrande. 

Vad kunde det vara som lyckats blomma i källarens mörker? Det var murbinkan, Erigeron karvinskianus, som stod där i den torra krukan och blommade för fullt och blommorna var precis lika vitbleka som bladverket. 

Så är såg den ut idag. Efter en vecka under fiberduken har den börjat få lite grönare blad och blommorna en gul mittknapp.

Murbinkan är min verkliga favorit när det gäller växter att ha i krukor. Den bara blommar och blommar hela sommaren och inte behöver jag plocka bort något överblommat men att den skulle  blomma i en kall, mörk och torr vinterförvaring var en överraskning, en glad sådan.

När jag i slutet av förra veckan städade lite i trädgården såg jag fröplantor av den som klarat vintern ute och som stod gröna och fina i stenplattornas fogar. Får vi ingen sträng frost under resten av mars kommer vi nog att ha murbinka lite varstans här i trädgården. Till stor glädje för mig som försökt plantera in den i både trappor och mellan stenplattorna i gångarna, men hittills misslyckats. Men den här glädjen är ju dubbelbottnad för varför lyckas plantorna överleva nu när de aldrig gjort det tidigare?

Även agapanthusens blad har blivit grönare, i alla fall lite, och jag kommer fortsätta täcka dem med fiberduk så att solen inte kan bränna dem, för någon gång skall den väl åter visa sig. 

Trevlig helg!

Lite vintrigt idag

med minusgrader under morgontimmarna

men sedan kom solen som både jag och inköpen från snödroppsresan till Storbritannien njutit av. 

Snödropparna jag samlat på mig under resans trädgårdsbesök klarade timmarna hem i både handbagage och resväska riktigt bra och efter en dag ute i solskenet står de nu i växthuset under flera lager fiberduk. Hade egentligen tänkt plantera ut dem direkt men eftersom vi nu fått minusgrader, i alla fall nattetid, får de stå några dagar i växthuset.

Lite solsken och kanske en resa så man kommer hemifrån får trädgårdslusten att vakna. Idag har jag planterat om snödroppar, flyttat de små granarna jag haft som juldekoration till baksidan av garaget, 

plockat en snödroppsbukett och krukat in Salix Mount Aso som jag hade med hem igår.

En rödblommande sälg jag inte stött på tidigare och som jag föll för när jag såg den. Från Japan och härdig ner till -30° enligt etiketten så jag skall ha den i kruka, en kruka som får stå ute året runt.

Och så har jag njutit av julrosorna förstås, som nästan alla slagit ut sina blommor.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Intensitet

är det ord jag bär med mig hem efter en lärorik och rolig trädgårdshelg i Varberg och Trädgårdsfest mitt i Vintern. Ordet kommer från John Taylors trädgårdsföredrag och jag ser fortfarande bilderna han visade med överdådigt blommande rabatter framför mig. Det är precis så jag tycker en trädgård skall se ut.

Bilder från Great Dixter

Den skall inte bara ta andan ur mig utan också överraska och vara spännande. Nyss hemkommen funderar jag nu över hur jag skall komma dit med min egen lilla jordplätt men det hjälper nog inte hur mycket jag än funderar.

En trädgård är också om ni frågar mig, egentligen inte bara växter. Vackra stolar, soffor, krukor, och urnor är minst lika viktiga. Det är inte bara jag som tycker så utan enligt trendspaningssidor på nätet verkar återigen det vara inne med gjutjärnsföremål från t.ex Näfveqvarnsbruk i våra trädgårdar. Nedanstående bilder har jag lånat från nätet.

Men för vem, är lätt att undra när man ser auktionspriserna? Kanske kan man spara genom att sitta på gratis trästockspallar från ett nersågat träd ett par, tre säsonger bara för att få glädjen och äran av att ha en tidlöst vacker urna i trädgården? Ja, kanske om jag bara varit lite yngre ;-)

Vad är dyrt? 

Det som bara håller en enda säsong, eller möjligen i tre-fyra, eller det som är fint och vackert i hela ens liv? Är det värt att försaka, vänta och spara länge för att kunna köpa något hållbart som är tillverkade i t.ex Sverige?

https://www.hemtrevligt.se/husohem/artiklar/inredning/20190131/gjutjarnet-fran-nafveqvarn-gor-comeback/

Kvalitet är inte gratis, har aldrig varit det. Gjutjärnskrukor har heller inte varit var mans egendom men hållbara är de och numera väldigt eftertraktade. Men visst, gamla terrakottakrukor är också fina fast de ratas av många. De behöver troligen vattnas för ofta eftersom de torkar ut fort.

Det som är vackert kräver ibland mycket engagemang men ger nästa alltid tusenfallt tillbaka, tycker jag men detta blogginlägg handlar ju bara om vad jag tycker.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Det finns inget dåligt väder

sägs det och ibland håller jag med om det. Särskilt när Kersti och västgötaspetsen Greta kommer förbi och hämtar upp mig för en skogspromenad. Vi går ut oavsett väder och hinner inte gå särskilt långt innan någon av oss utbrister:  - Så härligt!

Efter en sådan skogstur blev jag för ett tag sedan kvar ute i trädgården fast det duggregnade, lusten att fixa lite inför advent dök helt plötsligt upp trots vädret.

I år föll jag för en bock i granris på Tjolöholms Julmarknad men nästan allt annat utepynt har jag hämtat på landet. 

Med några smågranar, 

lite blåbärsris, 

kvistar av en och gran 

och mossa kommer man långt tycker jag som älskar det naturliga pyntet, i alla fall ute, men de numera ganska så gamla pepparkakorna i lergods var jag bara tvungen att hänga upp. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är När jag inte vill gå ut.

Just nu när inte trädgården lockar med annat än en snabb runda runt huset eller en tur till komposten läser och stickar jag. 

Håller på med två jumprar i Bohusstickning till mina svärdöttrar och det är en stickning som är svår att lägga från sig, särskilt när det gäller oken. Den till höger heter Blå Blomman och den till vänster Blå Dimman.

Det mörknar tidigt och jag njuter av det och att inte behöva rensa ogräs, vattna krukor eller ansa perenner och rosor men det behöver nog inte gå så långt in i januari förrän lusten infinner sig igen, hoppas jag iallafall.

Ha det gott!

Höstfix - vemodigt men ändå skönt .

Hur roligt det där med trädgård och växter än är ser jag nu fram mot en paus från grönsaksland där vitlöken är planterad och purjolöken fortfarande står stor och fin, 

sommarhus, 

trädgården här hemma och det härliga men ibland ganska så hektiska utelivet. 

Den här känslan av lite leda brukar jag ha kvar tills i alla fall efter trettonhelgen, men då har tidigare alltid trädgårdslusten vaknat igen tillsammans med snödropparna som börjar sticka upp och det hoppas jag den gör även nästa år.

Har krattat ihop en hel del löv 

och täckt både backtimjanen på muren och 

fjällsippan som under året brett ut sig riktigt mycket. Barfrost och vårsol tycker ingen av dem om. Något jag lärde mig 2013 då all timjan frös bort och nästan fjällsippan också. Men den dök så småningom upp igen lite försiktigt.

Brukar också kratta löv över blåsipporna på norrsidan häcken. Dit har jag ännu inte kommit men alla löv har ju inte fallit.

Löv från garageuppfart och gångar samlar jag upp och tar till landet för att täcka naken jord i köksträdgården. De hindrar ogräsfrön från att gro och ger mull och struktur åt jorden.

Växthuset är tömt men inte tomt. Istället för pelargoner har tomma krukor, möbler och trädgårdsprylar jag vill skydda mot väta fått flytta in.

Terrakottakrukorna jag har funkia i brukar jag bara sätta i regnskydd under planteringsbordet och peppar, peppar ännu har inga krukor frusit sönder.

"Jag påstår endast, att i en viss djupare mening är hösten den årstid, då bladen i själva verket spricker ut. Bladen vissnar, därför att vintern nalkas, men de vissnar också därför, att våren redan är på väg, därför att det redan bildas nya knoppar, små som knallhattar, ur vilka våren spränger sig fram." Karel Capek

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

Förra veckan var det dags för flytt från växthuset.

Vi hade då haft några nätter med ett par minusgrader och två av pelargonerna hade fått frostskador trots att de stod i växthuset. 

Fönstren på husets övervåningen var putsade både på in och utsidan och det inte enbart för att ge pelargonerna en ljus plats utan för underlätta för mig själv. Förhoppningsvis slipper jag flytta krukorna ytterligare en gång innan våren är här igen och de kan flytta tillbaka till växthuset.

Numera har jag inte så många, endast 4 zonaler, 

några vildar och ett par primärhybrider. Pelargoner jag tycker mycket om och gärna har i krukor både på trappan, i trädgården och växthuset.

De riktigt stora pelargonplantorna men även andra känsliga växter har också fått flytta in men de har hamnat i en mörk och ganska kall matkällare. Där får de stå tills i mitten av mars. Då är ofta våren här på Västkusten tillbaka igen och förhoppningsvis blir det så även nästa år.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin och förhoppningsvis solig höst!

Min intention när det gäller trädgården

är numera att förenkla och minimera bland växterna men trots den har jag i höst planterat en del nytt. Bland annat blomsterkornellen, Cornus kousa 'Satomi' 

som jag vann i Uddevalla när Trädgårdsamatörerna i BoD-kretsen firade sitt 50-års jubileum i mitten av september.

För att få rum med den i trädgården var jag tvungen att ta bort något annat och det blev den vingade benveden som fick lämna sin plats trots bladens fina röda höstfärg.

Under september- oktober är det utförsäljning i de flesta plantskolorna runt oss och vi passade i veckan som gick på att byta ut de törstiga pilplantorna vi haft i krukorna vid entrétrappan i ganska så många år mot två Viburnum plicatum 'Mariesii', ympade på stam. 

Osäker på härdigheten när de står i krukor men de klarröda frukterna var förförande fina.

När Sophie och jag i tisdags besökte Mölnlycke Gardencenter föll jag återigen för en växt och den är helt klart mer än tveksamt härdig, Krypmynta, Mentha requienii. En sådan har jag länge letat efter och nu när den bara stod där till halva priset kunde jag inte motstå. Återstå att se om den klarar vintern och om jag till våren kan trampa runt på uteplatsen utanför köksfönstret och känna den aromatiska doften från de i drömmen gröna fogarna mellan stenplattorna?

Nu har vi haft två nätter med nattfrost 

men trots det står vildpelargonen, P. australe, lika grön och fin.

Länkar till TrädgårdsFägrig.

Ha det gott!

Två skira favoriter här hos mig

är Erigeron karvinskianus och Lewisia columbiana.

Har dem bara i krukor så de kommer nära och kanske är det därför de fångat mig.

Lewisian klarar att stå ute hela vintern även i kruka om den slipper för mycket väta. Här står den i en täckt bänk under vintern.

Murbinkan eller Erigeron karvinskianus klarar inte vintern ute utan har under många år tillbringat den i en mörk källare. Vårvintern som gick fick den nästan inget vatten alls och torkade tyvärr bort. Har letat på flera plantskolor men inte lyckats hittat den igen.

Murbinkan blommar överdådigt hela sommaren, behöver inte plockas utan 'sanerar' sig själv 

medan Lewisian bara blommar i ca 4-5 veckor 

och behöver hjälp att bli av med blomställningarna när de 'rosa skyarna' blommat över.

Båda är tacksamma och lättodlade växter som inte ställer särskilt stora krav på trädgårdsägaren.

Halva 2019 har redan försvunnit. Tusan vad tiden går fort!

Fler trädgårdsbloggar hittar du här.

Fortsatt skön sommar!

Idag har det hänt.

Det känns så roligt och skönt att det äntligen är klart det där som jag tänkt få gjort sedan början av april. 

Idag plockade jag inte ut alla möbler, saker och växter för att kunna städa i växthuset utan istället fick dammsugaren flytta in. Massor med spindelnät och en och annan spindel försvann smidigt och snabbt in i genom munstycket. 

Hoppas spindlar och gråsuggor ätit upp all ohyra under vintern och våren så att inget sådant finns kvar för det räcker gott med den som dykt upp i trädgården. Några av rosorna har redan invaderats av löss 

och bladen har fått svartfläckssjuka.

Har den här våren inte haft riktig ork så att spruta rosorna med Binab har inte blivit av och det märks.

Det blir till att vända bort blicken och titta på något vackert istället. 

Allium och aklejor  blommar och det gör de tidiga pionerna också. 

Några av dem har nästan blommat över, man behöver knappt vända ryggen till för att det skall ske, men rosenpionerna har fortfarande både blommor och knoppar kvar.

För ett par dagar sedan förälskade jag mig i ett par för mig nya pelargonsorter och fick med mig fina sticklingar hem, tack Bosse.
Nu är Tors Röda, Kitterödshagen och Fireworks White på plats i växthuset och jag som aldrig tidigare varit särskilt förtjust i rödblommande pelargoner ser med spänning fram mot en eldig sommarblomning.
Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Trevlig helg!