Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Nu är det lite mer än en vecka sedan

det var sista vårmånadens första dag. Den tillbringade vi på landet.

Maken grävde, hackade , krattade, gödslade lite och satte ( grävde ner) de förgrodda potatisarna. De där få vi anser oss ha plats för i grönsakslandet. I år blev det några Orla (den numera godaste nypotatis jag känner till) och några vars namn börjar på V men som jag missat spara namnetiketten på. Båda sorterna är inköpta från Larsviken.

Jag sådde både morötter, palsternackor, rödbetor och lite annat men satte också lök, samt några mangolds och  salladsplantor. 

Inte så många, eftersom det fortfarande var kallt både i jorden och luften. Att jag alls planterade några berodde enbart på att jag var nyfiken på att se hur de skulle klara sig utanför växthuset i kyla och med hungriga småsniglar som bara väntade på något krispigt ätbart.

Nu är årets bästa tid, tycker jag och att då återigen få vara med och se både gullvivorna och körsbärsträdet blomma är till stor glädje. Mycket mer i trädgårdsväg behövs inte, i alla fall inte här och just nu.

Idag när vi kom ut till landet surrade det intensivt från körsbärsträdet som nu blommar ikapp med gullvivorna.

Ljudet från bin och humlor fick det gamla trädet att nästan lyfta från marken.

Pionerna, de tidiga, som jag dragit upp från frö, har så vackert bladverk och några av plantorna kommer med knoppar.  

De där mangolds och salladsplantorna jag planterade för drygt en vecka sedan har haft ett flertal besök av svältfödda sniglar, se foto.

Äntligen är vårvärmen här och även om det mest regnar och solen gömmer sig bakom molnen måste jag tillstå att jag länge, länge, längtat efter både regn och värme. Idag hamnade kål av olika slag, blomplantor, några salladssorter, sockerärter, fänkål och fler mangoldsplantor i grönsakslandet. Har under dagen klippt huvudet av ca 50 mördarsniglar i olika storlekar och gissar, egentligen vet, att det finns många, många fler som står på tur till halshuggning.

Ha det gott och fortsatt fin vår!

April går mot sitt slut.

Julrosor,

nunneört, 

botaniska tulpaner 

och vivor av olika slag fyller rabatterna med överdådig blomning så nog är det vår alltid även om det är en kall sådan.

De flesta av årets frösådder har skolats om och står nu i växthuset och väntar på värmen som skall få dem att växa till lite mer innan de hamnar på sin plats i grönsakslandet. Numera sår jag inga perenner och nästan inget alls inomhus utan alla frösådderna förutom tomater och luktärter hamnar i kallväxthuset där de får gro i egen takt. Luktärter och tomater får gro inne i värmen innan de hamnar i växthuset. Blir det minusgrader ute sätter vi (min man)igång värmefläkten.

Luktärterna har flyttat ut och står nu på avhärdning längs gången till växthuset. Knubbiga plantor som börjat grena sig och som jag vill gräva ner på de tänkta växtplatserna så fort det slutar blåsa och minusgraderna nattetid är ett minne blott. 

Tomatplantorna däremot ser fortfarande både små och taniga ut men kommer bara den där riktiga vårvärmen så växer de sig snabbt stora. De kommer också att hamna i grönsakslandet så fort där är varmt nog för dem. I år har jag sått tomater som skall trivas på friland, vara resistenta mot bladmögel och ser nu fram mot en sommar när tomatplantorna även klarar sig fint utomhus i grönsakslandet någon vecka utan bevattning. Ett litet växthus och att dagligen slippa passa tomatkrukor med vatten är två av anledningarna till att jag valt just 'frilandstomater'.

De jag sått är tomaterna 'Marmande', 'Alaskan Fancy', 'Dina', 'Sibirjak', Black Prince', 'Cheerio' och 'Quadeo'.

Numera förgror jag många blomfröer, ettåringar, men också grönsaker så som olika sorters kål, bönor, sockerärter, rödbetor, mangold, purjolök och sallad. Ännu har jag inte sått vare sig gurka eller squash men snart är det nog dags.

En magnolia, en stjärnmagnolia, har trots kylan slagit ut sina blommor, många av dem har färgats bruna av de där nästan minusgraderna vi haft och fortfarande har varje natt men trots kylan

kan jag plocka små doftande buketter av luktvioler, Viola odorata.

Fortsatt fin vår!

Det här är mormorsväxter för mig

eller kanske mer mammasväxter, för det var hon som berättade om mormors blomfavoriter.

Mormor tyckte, som jag redan tidigare berättat, om reseda och ringblommor. 

Om jag minns rätt blommade också aklejor i hennes rabatter och petunior i de två röd och vit målade traktordäcken längs gången mot huset. Petunia är en blomma som jag själv ännu aldrig haft här i trädgården, men man skall ju aldrig säga aldrig även om jag nu har svårt att tänka mig att den kan bli en favorit.

Har hela mitt vuxna liv varit intresserad av odlande och trädgård, men någon mormorsträdgård får jag aldrig eftersom vi, min man och jag, har söner och förmånen att vara farfar och farmor till fyra underbara barnbarn. Därför får den trädgård vi har kallas för farfar och farmorsträdgården och i den växer det inga mormorsväxter alls utan enbart farmorsväxter och trots veckans tema 'det här är mormorsväxter för mig' i TrädgårdsFägring känner jag mig inte det minsta kränkt ;-)). 

Aklejor, irisar, 

krolliljor, 

pioner, reseda, ringblommor, 

rosor och stjärnflocka hör till mina mormorsväxter. 

Men dit hör också austinrosor,

daggrosen,

Linnétagetes i krukor

och skuggbräcka.

Visserligen har trädgården inte alls lika överdådig blomning som den jag förknippar med ordet mormorsträdgård, men en farmorsträdgård måste ju vara lite mer försiktig i sin framtoning, om nu det bara går ;-))

Trevlig helg!

Sista lördagen i januari 2021

och veckans tema i TrädgårdsFägring är - Längs minnenas allé.

Att ha en trädgård är det samma som att ha många minnen men så är det säkert för alla som har en hobby.

Minnen om resor

trädgårdar man besökt,

inspirerande och kunniga trädgårdsmänniskor som varit generösa med både sin kunskap och sina ovanliga och spännande växter. 

Själv föll jag under en trädgårdsresa till England 2009 för murbinkan, Erigeron karvinskianus. För många en gammal bekant men då för mig en helt ny växt.

Förälskade mig i sättet den klädde in murar

och trappor

men också att den var fin som marktäckare. Hade med mig hem ett par små plantor som jag planterade i trappan på landet. Visste då inte att den räknas som ettåring här hos oss utan såg framför mig massor med små rosavita blommor den kommande sommaren.

Tji fick jag, ingen planta överlevde och inga frösådder dök upp.

Letade sedan i flera år bland plantskolorna här på Västkusten utan att hitta murbinkan men så en dag, till min stora glädje, fick jag en planta av en trädgårdsvän. 

Den hamnade i en kruka som jag sedan dess förvarat frostfritt under vintrarna. Den har frösått sig bland stenplattorna och under senare år har fröplantorna överlevt våra milda vintrar. Såg riktigt många småplantor under senhösten och började då återigen drömma om inklädda trappor, men nu är den riktiga vintern här så den här drömmen är och förblir säkerligen bara en dröm.

Murbinkan vi har i kruka bara blommar och blommar hela somrarna och inte behöver den ansas heller. En helt perfekt växt att ha i en kruka om man vill ha något som blommar från tidig maj tills långt in på hösten.

Mina föräldrar finns inte i livet längre. Barndomshemmet är sedan ett par år tillbaka sålt och mycket av trädgården är bortgrävd. Tragiskt, men så är det ju, en trädgård dör oftast bort med sina odlare. De nya ägarna har andra prioriteringar och tankar men vad trösterikt det skulle vara om de gav den gamla trädgården minst ett år innan de tog till grävskopa och motorsåg. Ett par år innan huset såldes hade jag kameran med och det är jag idag väldigt glad över. 

Fler minnen hittar ni säkert på TrädgårdsFägring!

Här skiner solen och vi har fått en finfin vinter.

Färger jag aldrig skulle ha mer, vare sig inne eller ute, men har ändå

 och jag älskar mina orange ringblommor

och den orangebruna ryamattan 

vi har på landet, Kolmården ur serien Östergyllen av Marianne Richter, köpt på loppis för ca 10 år sedan,

men också, kanske mest, de svagt gula ringblommorna 'Snow Princess' som jag under de senaste åren odlat bland grönsakerna i trädgårdslandet. 

Tidigt 70-tal och den halvmoderna lägenheten vi då bodde i, där vi fick lov att måla som vi ville, blev gul och orange med brunt golv. Helt säkert tyckte vi då att det var både fint, häftigt och modernt med just gult och orange. Färger jag under senare år, säkert 40, valt bort som fula och det gjorde jag ända tills jag började odla plockblommor bland grönsakerna.

Ringblommor och reseda har blivit nästan som ett måste. Helt plötsligt älskar jag de där 'fula' gulorange färgerna och odlar även tagetes, 

något jag aldrig trodde skulle hända. Ringblommor och tagetes hör numera till favoriterna bland ettåringarna tillsammans med luktärterna och resedan.

Länkar till TrädgårdsFägring

och önskar er alla en fin första advent.

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!