Eländes elände

eller stor glädje. Ja det där med trädgård är verkligen en omväxlande hobby.

Här har ganska många växter dött under vårvintern, växter som trodde det var vår redan i februari och sköt skott som sedan frös bort under kalla mars. Framför allt är det hortensior, olika Hydrangea serrata, som gett upp och Clematis montana 'Alba'. En klematis jag väldigt gärna skulle vilja ha klängande i det gamla snart döda päronträdet.

Just nu i slutet av maj, efter det sista regnet, har sniglarna invaderat rabatterna. De har sina favoritväxter så som Campanula 'Sarastro', alla trädgårdsirisar t.ex Iris 'Maui Moonlight', Symphyotrichum lateriflorum ‘Lady in Black’ och malörten Artemisia lactiflora. Den sistnämnda trodde jag var helt död ända till jag en kväll fick se alla sniglarna som hopats runt platsen för plantan. Minsta lilla tillväxt åts upp direkt.

Tränar på att inte fastna i det tråkiga för hela tiden finns det ju också något vackert att glädja sig åt.

 

Akebia trifoliata blommar fortfarande för fullt. En del knoppar frös bort men det har i alla fall inte påverkat doften, inte minst en vindstilla kväll då den nästan fyller hela vår lilla trädgård men om det blåser gäller det att sitta eller stå i vindriktningen för att känna den.

Så många pionknoppar plantorna både här hemma och på landet bjuder på i år har de aldrig gjort tidigare och det tackar jag förra årets gödselvattning för. 

Paeonia mlokosewitschii har tidigare bara haft 7 knoppar som mest och i år är det dubbelt så många.

Humleblomster hör till mina favoriter både i trädgården och den vilda naturen. På köksbordet står en 'vild' bukett och i trädgården blommar hybriderna som aldrig förr,

Geum 'Bell Bank',

Geum 'Mrs W. Moore', tror jag och

Geum rivale ”Nathalie” med variegerade blad från Berit som jag tyvärr inte har någon bra bild på.

Men blommar gör också snödroppsträdet, Halesia monticola 'Arnold Pink'

och pärlbusken Exochorda macrantha 'The Bride'.

Favorittulpanen, Tulipa sprengeri, som Bente för åtta år sedan köpte in 4 lökar av åt mig, har i år sex blommor. 5 i ursprungsplanteringen och en utanför köksfönstret. Där har jag aldrig planterat någon lök så det måste vara en frösådd. Gissar att det tar 7 år från frö till blomma. Nu har jag massor av frösådder och jag hoppas verkligen få vara med så att jag i alla fall kan få se några av dem i blom.

 

Idag damp Hemträdgården ner i brevlådan och jag har bläddrat och läst lite och fastnade för en artikel om Estrid Ericsons trädgård Tolvekarna. En informativ och spännande läsning. Extra roligt att Emma Lundberg och Estrid Ericson blev vänner trots åldersskillnaden och att deras tankar om trädgård och heminredning gick hand i hand.

Emma Lundberg: 'Men minns att en trädgård aldrig blir färdig, den är ett levande väsen, som förändrar sig ständigt och som alltid kräver den vård.'

Estrid Ericson: 'Våra hem är aldrig fullt färdiga: under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.'

Visst är det så, trots ålder, det finns alltid något spännande, gammalt eller nytt, att fastna för.

 

Ha det gott och trevlig helg!

Återigen en violbukett.

Dessa violbuketter av Viola odorata som jag envisats med att visa här på bloggen varje vår i kanske snart 10 år. 

Så länge som luktviolerna blommar står det nästan alltid en sådan på köksbordet. Doft har blivit viktigare och viktigare ju längre jag hållit på med min trädgård och det är få växter, tycker jag, som i det hänseendet kan mäta sig med just luktviolerna. Och det trots lackviolen, liljekonvaljen, de första vitsipporna, gullvivorna, resedan, luktärterna, liljorna, tibasten, kejsarolvonet, akebian och snödropparna, ja listan kan göras riktigt lång när det gäller växter med väldoft och jag tycker om dem alla men just nu är det nästan bara violernas tid när det gäller den där doften enligt mig, men en lackviol står ute på bordet och sprider sin doft gör den ju också.

I går kväll när jag återigen gick där för att plockade en bukett violer dök plötsligt Viola odorata 'Elsie Coombs' upp. Henne har jag inte sett på länge, länge, även om hon hamnade i trädgården för 14 år sedan. Att hålla reda på violernas namn är inte särskilt lätt för de har en tendens att bara försvinna för att sedan helt plötsligt dyka upp på en annan plats i trädgården men 'Elsie Coombs', hon är så speciell att henne kan man inte ta fel på så någon namnskylt behövs inte. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är - och plötsligt såg jag- och detta är mitt bidrag.

Glad Påsk!

Detaljerna som gjorde helheten

är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag.

Att ha blicken, seendet och det där som gör att man kan se i stort, se bortom det som är trendigt när det gäller trädgård och inredning och både kan se tillbaka och in i framtiden är, tycker jag, grunden för det mesta när det gäller både hem, odlande, trädgård och själva livet. Att inte ha den där kortsiktiga blicken som enbart ser vad alla andra vill att man just nu skall se, inte minst butiker och s.k trendsättare, är få förunnat. Direkt när jag läste veckans tema kände jag för att lyfta fram några personer som jag tycker gjort stort både avtryck och intryck när det gäller detaljer och helheter under 19 och 2000-talet.

Emma Lundberg, 

hon hämtade inspiration från sin barndoms skånska trädgårdar och från den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdskonst. I sin trädgård förenade hon konstnärens form med trädgårdsmästarens hantverk. Carl Lundberg, hennes man, reste mycket i tjänsten som säljare av NK:s möbler så hon var (blev) den som tillsammans med barnen satte sin prägel på trädgården. Hon var en kvinna som under 1900-talets början hämtade många idéer från bl.a Ellen Key och William Morris.
Hittade denna sida på nätet och jag kan inte låta bli att visa den. http://www.tradgardsvagen.nu/2017/03/10/blommig-fredag-tradgardsminne/

Estrid Ericson, 'för henne som Svenskt Tenns grundare handlade det goda livet inte bara om lyx och exklusivitet, utan lika mycket om eftertänksamhet och utsökthet. Oförskräckt blandade hon högt med lågt och gammalt med nytt.' lånat från https://www.svenskttenn.se/sv/magasin/estrid-ericson-stilsakra-start/

Visst, Firma Svenskt Tenn står för dyr exklusivitet, men seendet och den där blicken in i framtiden finns där oavsett priserna eller är det så att den där blicken finns där på grund av just dem?

Det finns i alla fall inga likhetstecken mellan dyrbart och utsökt. Det där vackra hittar vi gratis i naturen nästan varje dag och ibland på loppis, om vi har tur.

Göteborgs Botaniska Trädgård  https://www.botaniska.se/besok-oss/program/lokar--knolar/

Göteborgs  Botaniska Trädgård har under många år specialiserat sig på att odla lök- och knölväxter som samlats in från alla världsdelar. Idag finns där en mycket stor och värdefull samling som ständigt växer tack vare fröbyten och nya insamlingsresor.

Under våren kan du se delar av den här samlingen i Lökträdgården och Klippträdgården. Annars befinner sig stora delar av den bakom kulisserna.

Göteborgs Botaniska Trädgård bjuder året runt på vackra både detaljer och helheter.

Hannu Sarenström, 

en man som utan större trädgårdskunskap från början, skaffade sig den och lyckades förföra många av oss trädgårdsnördar med både mat och trädgårdsinredning. Är så glad att jag för några år sedan tillsammans med goda vänner besökte Kinnekulle och lagade mat 

och inte minst i böckerna

Sommarkalas

och Vårkänning. 

Hildasholm, är läkaren och författaren Axel Munthes bröllopsgåva till sin fru Hilda Pennington Mellor. 

Huset byggdes 1910 i Leksand och där finns fortfarande inredningen från familjens liv i huset bevarad. Alla rum i trädgården är symmetriska i sin grundform, men sinsemellan mycket olika och inom sina ramar ganska fritt planterade. 

Man hittar inga exklusiva växter utan samma anspråkslösa och vardagliga blommor som vid andra hus i trakten:  så som höstrudbeckia, luktpion, riddarsporre, fingerborgsblomma, daglilja och kirskål i massor. 

Föll extra mycket för hur trädgårdsmästarna på Hildasholm införlivat kirskålen i trädgården istället för att försöka rensa bort den.

Karin Larsson, Karins kreativa förmåga och personliga stilkänsla är också en mycket viktig del i Carl Larssons konstnärskap. 

Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna – som hon själv ofta designade. Man kan säga att hennes och Carls konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade. Tillsammans skapade de motiven och stilen som har kommit att prägla bilden av Sverige under 1900-talet och som älskats och fortfarande älskas världen över.

Lisbet och Gocken Jobs var systrar och konstnärer med keramik och textil som verksamhetsområde. Deras sätt att teckna blommor är mycket likartat och det kan vara svårt att skilja deras arbeten från varandra. 

Inspirationen till systrarnas yrkesval kom bland annat från modern Elisabet Wisén-Jobs, som broderade blommor med silke och ull direkt på linne. 

Lisbet och Gocken utbildade sig till keramiker på Tekniska skolan i Stockholm och kom sedan att följas åt under hela sin konstnärliga gärning. De arbetade sida vid sida i samma ateljé som två självständiga konstnärer. Deras verk ligger ibland varandra så nära formmässigt att de kan vara svåra att skiljas åt också för ett tränat öga.

Signe Persson Melin och Ulla Molin arbetade under många år tillsammans och hade en långvarig vänskap som sträckte sig över nära fem decennier, fram tills dess att Ulla avled 1997, 87 år gammal. En vänskap man kan se spår av både i Ulla Molins bok Leva med Trädgård och Signe Persson Melins vackra krukor i keramik och återvunnen sandgjuten aluminium för Byarums Bruk. Gråsippa har blivit en riktig klassiker. 

Signe Persson Melin berättar : – Vi lärde känna varandra när Ulla bodde i Stockholm och var chefredaktör för tidskriften Hem i Sverige. Någon gång i mitten av 1950-talet skickade hon en journalist till Malmö för att intervjua mig och skriva en artikel till tidskriften. När hon läste artikeln blev hon nyfiken på mitt arbete och åkte ned för att träffa mig och få lära sig mer om min formgivning. Se bild ovan, till höger.

Ulla Molin vars trädgård i Höganäs blev byggnadsminnesförklarad 2010 (en av totalt tre privata trädgårdar i Sverige). 

"Att sudda ut gränserna mellan ute och inne, marktäckande växter, rumsskapande i trädgården, formklippta växter samt funktion och estetik var ledande i hennes filosofi"  var några av motiv för byggnadsminnesförklaringen. 

Ulla Molins trädgård har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till: att den berättar om det sena 1900-talets trädgårdar och om Ulla Molin, som en stilbildare inom svensk trädgårdskonst. Den välbevarade karaktären där den ursprungliga utformningen med en trädgård indelad i olika rum och det genomtänkta växtmaterialet har behållits och att den speglar ett intresse-och verksamhetsområde där yrkeskvinnor kom att ta en ny roll vid mitten av 1900-talet.

Tage Andersens Gunillaberg 

är som att kliva in i en ny värld. Ur den täta småländska skogen uppenbarar sig öppna fält med både får, kvigor och tjurar. Fält som ramas in av vackra, ibland flätade gärdesgårdar, ståtliga rödmålade karolinerhus 

och blomsterinstallationer i alla tänkbara färger och former. 

Överallt i den stora naturträdgården finns inkastade skulpturer och utemöbler, vissa jättelika och andra små och välsnidade. Det är just kombinationen av gammalt, nött och ibland nytt som utgör charmen med Gunillaberg, tycker jag.

En del av information har jag kopierat från nätet men personvalen är helt mina egna.

http://gladjekallan.blogspot.com/2012/02/resonansaktenskap-har-en-viss-likhet.html

Har nu insett att jag glömt bort många av de stora, inte minst Karin Berglund, en av mina stora, stora favoriter. Här kommer så här i efterhand några bilder från böcker hon skrivit. 

Fortsatt trevlig helg!

I mina drömmars trädgård

finns numera mycket som ger form och struktur, sådant jag en gång när jag blev trädgårdsintresserad inte ens visste fanns. 

En drömmarnas trädgård skall man kunna 'stiga in i' och då är ju häckar av olika slag ett måste. Höga, gärna vintergröna häckar som ger bakgrund, ramar in och stänger ute grannskapet. Inte handlar det om att eliminera eventuell nyfikenhet utan enbart om att själv få en möjlighet att stiga in i den där drömda trädgården.

I mina drömmarnas trädgård har inga rosor 

vare sig svartfläcksjuka eller rosrost och 

inga klematisbladsteklar, liljebaggar eller mördarsniglar finns heller. 

Redan under februari i år hade sniglarna ätit upp många av snödropparnas kalkblad, blåsippornas kronblad och knoppar här i verklighetens trädgården.   

Inte heller finns där i drömmarnas trädgård någon eller något som gör stora hål i t.ex hostabladen 

och i den trädgårdens stenfogar växer naturligtvis bara vackra önskvärda fröplantor. Sådana som lyckats välja ut sin alldeles egna, helt perfekta plats att växa på och absolut inte en massa småplantor från fröställningar som jag av någon konstig anledning missat att klippa bort. 

Drömträdgården skiftar i utseende och innehåll beroende på vilka trädgårdar jag besökt och

den inspiration jag då fått. 

Väl hemma igen vill jag förändra, gärna minimera och ibland skapa nytt, men orken tryter ofta numera.

När, tänker jag ibland, skall jag sluta drömma och börja vara nöjd med det jag har omkring mig?  Måste det till något nytt för att den där härligt euforiska trädgårdskänslan skall infinna sig? Nej inte, det räcker just nu egentligen bara med att ta en titt på alla underbara blåsippor under häcken mot söder 

eller julrosorna som blommar för fullt, men var går den där gränsen, den mellan trädgårdsdröm och verklighet? Får man någonsin stiga in i alla sina drömmars trädgård? Nej, i alla fall inte jag, men jag njuter ändå när jag som i dag kan vara ute och trädgårdera i den trädgård jag har trots alla de där drömmarna som ändå finns och säkert alltid kommer att finnas så länge jag kan kalla trädgården vi har för min. 
För 40 år sedan, när vi byggde vårt hus, fanns inga pengar till att köpa hjälp med planering av den här platta åkermarkstomten vi har. Med den erfarenhet jag har idag skulle jag frågat banken om att få låna lite till för att kunna köpa den där hjälpen och framför allt kunskapen om hur man planerar sin trädgård. Vad som var och fortfarande är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgårdsplanering hade vi då ingen aning om och den kunskapen då hade jag idag haft stor glädje av. Men så är det ju med all kunskap, den är alltid till glädje när man väl har den.

Mellan dröm och verklighet är veckans temat i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag på temat.

Trevlig helg och ha det så gott det bara går!