Visar inlägg med etikett ekologiskt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekologiskt. Visa alla inlägg

onsdag 11 augusti 2021

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 


Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.


Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.



Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.


Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 


och att de där storblommiga zinniorna dragit
fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

tisdag 18 augusti 2020

Bladmögel, brunröta

 

eller eländes elände. Det är bara att välja. Redan min svärfar hade för många, många år sedan bladmögel på potatisen han odlade och just där odlar vi nu tomater. Inte då så konstigt att många av tomatplantorna drabbats av samma sjuka.

Pear Drops heter den här tomaten. Den blir betydligt gulare när den  mognar och bara ett fåtal av de tomaterna har drabbats av brunröta. 

Borde tänkt mig  för redan för ett par år sedan och inte minst i våras när samma tomatfröer återigen såddes men den där fröpåsen Lena och jag hittade i England kostade ju nästan ingenting och i den fanns fröer kvar som räckte ytterligare ett år till 6 olika sorters tomater.

Här odlar jag tomaterna på friland bara för att det är bekvämt och jag inte behöver vattna lika ofta. 

Många hävdar att de som odlas på friland smakar både bättre och mer men det vet jag inget om. Flera av plantorna har drabbats av bladmögel, inte minst 'Costoluto Florentino'.



Nästa år, om jag orkar, har  lust och får vara med, skall jag leta upp tomatfröer till resistenta sorter och det gäller även potatisen. Varför snåla när man vet att det annars så gott som alltid går åt pipsvängen?

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du precis som tidigare många fler trädgårdsbloggar.

Här har vi fortfarande en underbar sensommar med sol, värme och sköna bad.

Hoppas den varar ett tag till!

Ha det gott!

Birgitta

lördag 4 juli 2020

Vitlök, Allium sativum


uppskattade jag verkligen inte för ca 40 år sedan. Då avskydde jag doften, men numera är den där löken oumbärlig i matlagningen.


Den är lättodlad och hittills utan fiender här hos oss men det gäller att skörda i tid innan den delar sig och klyftorna börjar gro.




Hade egentligen tänkt vänta ytterligare någon vecka med skörden men när jag igår fick se att en del lökar spruckit  isär och nya små gröna skott börjat dyka upp från klyftorna var det bara att sätta igång. Så tidigt som i år har jag aldrig tidigare skördat vitlök.



Nu hänger 156 finfina lökar på tork längs gången under altanen på landet. Där är det så gott som alltid regnfritt och lite vinddrag. Vitlökarna kommer nog att räcka till både höstens utsäde och det kommande årets behov.
Förra hösten köpte jag utsädet från Semenco och valde vitlökssorterna Messidor och Germidour. 


Kan inget om vitlök så att det blev just dessa två sorterna var bara en slump. Av 2 kg utsäde blev det så många lökar att jag kunde dela med mig till mina två söner och deras familjer och ändå igår skörda 156 egna lökar.
Nog är det extra roligt med egenodlat, eller hur? 
Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

måndag 13 januari 2020

Intensitet


är det ord jag bär med mig hem efter en lärorik och rolig trädgårdshelg i Varberg och Trädgårdsfest mitt i Vintern. Ordet kommer från John Taylors trädgårdsföredrag och jag ser fortfarande bilderna han visade med överdådigt blommande rabatter framför mig. Det är precis så jag tycker en trädgård skall se ut.



Bilder från Great Dixter

Den skall inte bara ta andan ur mig utan också överraska och vara spännande. Nyss hemkommen funderar jag nu över hur jag skall komma dit med min egen lilla jordplätt men det hjälper nog inte hur mycket jag än funderar.

En trädgård är också om ni frågar mig, egentligen inte bara växter. Vackra stolar, soffor, krukor, och urnor är minst lika viktiga. Det är inte bara jag som tycker så utan enligt trendspaningssidor på nätet verkar återigen det vara inne med gjutjärnsföremål från t.ex Näfveqvarnsbruk i våra trädgårdar. Nedanstående bilder har jag lånat från nätet.





Men för vem, är lätt att undra när man ser auktionspriserna? Kanske kan man spara genom att sitta på gratis trästockspallar från ett nersågat träd ett par, tre säsonger bara för att få glädjen och äran av att ha en tidlöst vacker urna i trädgården? Ja, kanske om jag bara varit lite yngre ;-)

Vad är dyrt? 
Det som bara håller en enda säsong, eller möjligen i tre-fyra, eller det som är fint och vackert i hela ens liv? Är det värt att försaka, vänta och spara länge för att kunna köpa något hållbart som är tillverkade i t.ex Sverige?
Kvalitet är inte gratis, har aldrig varit det. Gjutjärnskrukor har heller inte varit var mans egendom men hållbara är de och numera väldigt eftertraktade. Men visst, gamla terrakottakrukor är också fina fast de ratas av många. De behöver troligen vattnas för ofta eftersom de torkar ut fort.
Det som är vackert kräver ibland mycket engagemang men ger nästa alltid tusenfallt tillbaka, tycker jag men detta blogginlägg handlar ju bara om vad jag tycker.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

torsdag 19 december 2019

Försöka duger


och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.


Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.
När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.



Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.


Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.


Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.


I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.


Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.


Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

lördag 19 oktober 2019

Våra två varmkomposter


är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 


Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.


Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.
Ha det gott!

tisdag 1 oktober 2019

Höst i grönsakslandet


och kålen har spräckt gardinen Lill. 


Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.


Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.


Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.


Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.
Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.
Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.
Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.


I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 


Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 


Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.
Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

onsdag 4 september 2019

Fortfarande sommar


i alla fall ytterligare några dagar även om regnet just nu öser ner



och mormors gamla stekgryta från Norrahammars Bruk är så full av vatten att det rinner över.



Floxen jag tänkt gräva bort, 




skogsastern 



och den härligt blå stormhatten blommar så fint. 



Några av rosorna är helt oemotståndliga och liljelökarna jag beställt från Bulbs.se ligger och väntar på att hämtas. 



Larverna i Salix boydii ser mer än spännande ut och nog är det som alltid underbart med trädgård inte minst om man tar en tur till grönsakslandet 



och det behöver inte handla om mer än persilja, den  fina som blommar..
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!