Några bilder från året som gått.

Att se tillbaka och ta vara på erfarenheter man under året gjort är så klart bra på alla tänkbara sätt men jag lutar mer åt samma håll som Laila Wikström, konstnären från Södra Sunderbyn, som sedan förra året tyvärr inte längre finns med bland oss. Hon gav både genom bilder och ord uttryck för mycket av det som jag och säkert många med mig tycker är viktigt här i livet.

Har sedan länge dessa två små kort på kylskåpet, ord med tro på framtiden. Nog är det bättre att göra något även om det inte alltid blir som man tänkt och visst skall vi hela tiden ha fickorna fulla med goda frön att strö omkring oss.

Idag fick jag de sista fröerna, de jag beställt från Odla nu och Runåbergs. Nu är det bara att avvakta, njuta av vintern, den vi får, och ta vara på dagarna innan det återigen är dags att fylla såkrukorna med jord.

När jag satt och letade bilder till veckans tema i TrädgårdsFägring dök den här barnramsan upp. Vem som skrivit den vet jag inte.

Januari börjar året

Tulpantider

och vildpelargonerna i sovrumsfönstret började grönska.

februari kommer näst

De första snödropparna dyker upp.

mars, april har knopp i håret

Galanthus 'John Gray' är en av de första snödropparna till att blomma.

maj och juni blommar mest.

Viola odorata, luktviolerna blommar och

tomatplantorna trivs och växer bra i grönsakslandet.

Aklejorna, kompletteringsväxter enligt Georg i Piteå, men inte enligt mig, blommar nu och

luktärterna är på väg upp med många nyskott

och pionerna bjuder nästan in till dans.

Juli, augusti och september härlig sommar är det då,

Kärleksört och en näva.

Blodgräs, lysande rött.

Agapanthus och Linnétagetes.

Blåblommande luktärter med mycket doft. Sådana skall jag, hoppas jag nu, ha många, många, av till sommaren.

En bild från ett av trädgårdsbesöken under vår Gotlandsresa i september. Det med den vackraste grinden jag någonsin sett.

men oktober och november och december är så grå.

Höstkrokus under kopparlönnen.

Den portugisiska kålen, kinkig och svårodlad, men väldigt vacker.

Ginko biloba i höstfärg

och vår julgran 

en av de finaste vi haft och fortfarande har.

Till sist ett härligt citat från Laila Wikström:

"Det inte är någon idé att fjädra upp sig, för man kan ändå inte flyga"

Fortsatt fin vinter!

Gott Nytt År!

Att inventera fröerna jag har kvar från förra säsongen är det första jag gör när julen är över och det nya året närmar sig.

Redan den 19 december fick korgen med fröpåsar, mammas vävkorg, som passar lika bra att hänga på armeringsmattan runt grönsakslandet som på hennes vävstol, följa med hem från landet och tills i förrgår har den stått i kylan och mörkret i matkällaren och bara väntat på att jag skall ta mig tid till att bläddra igenom fröpåsarna för att se vad som fortfarande finns kvar som jag kan använda av mig av när våren väl är här igen. Vet inte hur alla ni andra där ute som tycker om odling gör men själv försöker jag vänta med fröbeställningarna tills att i alla fall julen är över men i år kunde jag inte stå emot utan beställde luktärtsfröer redan på juldagen och blomsterkörvel och ringblommor för ett par, tre, dagar sedan.

Har ännu inte lärt mig att provodla för att se om fröerna från förra säsongen fortfarande har kraft att gro utan sår ändå trots att jag blivit besviken ett flertal gånger. Det gäller inte minst palsternacksfröerna som jag upplever snabbt blir för gamla. Har ofta skyllt på småsniglarna som under våren de senaste åren invaderat det nysådda grönsakslandet i 1000-tal men det har säkert också med fröernas grobarhetsförmåga att göra.

Har några olika tomatfröer kvar från Lenas och min snödroppsresa till England för ganska så många år sedan och en hel del från förra årets fröinköp från Runåbergs. 

Just nu är jag osäker på hur många olika tomatsorter jag verkligen vill odla på grund av brunrötan, som nästan alltid drabbar tomaterna i grönsakslandet trots att jag försöker välja sorter som passar att odla på friland, men jag kommer säkert ändå att så några fröer av varje sort, sätta ut plantorna i grönsakslandet och långt in på sommaren återigen hoppas och tro att den där brunrötan vare sig finns eller dyker upp. Pastatomaten Quadro var den som förra säsongen klarade sig bäst från bladmögel och röta.

Precis nu har jag bestämt mig för att vänta med att så både luktärter och ev tomater tills andra halvan av mars. Då kan de få gro inomhus för att sedan snabbt förpassas till kallväxthuset och jag slipper ha en massa krukor inomhus. Har vi fortfarande minusgrader får jag sätta in en värmefläkt. 

Luktärtsfröerna har tillsammans med tomatfröerna förvarats i frysen och återigen börjar jag se fram emot och drömma om stora luktärtsbuketter. 'Just Julia', 'Queen of Hearts','High Scent' och 'Charlie´s Angel' blev alla förra årets favoriter. Är särskilt förtjust i långskaftade, blåblommande och väldoftande luktärter. 

Nytt i luktärtsväg den kommande säsongen blir för mig Bristol och Kingsfisher. Men vi, min man och jag, skall inte bara odla luktärter och tomater utan också 

zinnior, 

reseda, slöjsilja, 

olika ringblommor, bönor, gurka, rödbetor, sallad, sockerärtor, squash, vitlök, 

kål av olika slag och allt annat som kanske kan få plats i vårt lilla grönsaksland. Extra spännande skall det bli att under våren så lokförare Bergfälts jätteärt och plantera potatislöken från Ätliga Trädgården.

Blomsterkörvel Orleya grandiflora som jag en gång såg på Chelsea Flower Show och då köpte fröer till har jag sedan dess gärna haft i trädgården många, många, gånger men aldrig varit ute i tid för att få tag i nya fröer, fröer som nu äntligen är på väg hit.

Det är absolut inte fel att vara ute i god tid.

Temat i TrädgårdsFägring är den här veckan Gott Nytt År.

Återigen Gott Nytt År och ett förhoppningsvis riktigt fint Trädgårdsår!

Passion, tokeri kanske?

Nej inte, istället väljer jag förälskelse och stor glädje men vet att jag inte får medhåll av alla även om ganska många delar min förtjusning i gamla nötta och slitna julsaker. Att jag tycker om trädgård och växter, inte minst snödroppar, vet säkert många av er som brukar titta in här, men att jag är lika förtjust i gamla julsaker är det nog inte lika många som känner till även om jag redan tidigare skrivit om det här på bloggen. 

Slitna, skavda och ibland lite brända, men vad spelar det för roll? I mitt tycke är de där julsakerna underbara ändå. Mina stående frågor när jag stött på dem har alltid varit:  - Hur gamla kan de vara, hos vem har de en gång i tiden stått och spridit glädje, en fråga jag nästan aldrig fått svar på och hur mycket tycker jag om dem = vill jag ha dem? Numera har behovet minskat betydligt, det finns inget, men ibland faller jag ändå.

Julstjärnor och amaryllisar är vackra så klart men de går inte alls upp mot mina fina svampljusstakar 'hittade' för en dryg månad sedan eller tomtarna som, nästan i alla fall,  

har sin givna plats i olika fönster här i huset och de på bordet i vardagsrummet som i år fått tillskott av en gammal piprökande tomte klädd i kräppapper. 

Den gamla lagade karotten från Gustavsberg och planteringskrukan från Upsala Ekeby är även i år planterade med hyacinter och det bara för doftens skull. På julaftonen vill jag gärna känna doften av hyacinter när jag går ner för trappan till köket. Inget måste men nästan. Hoppas nu bara att hyacinterna jag planterade i måndags hinner slå ut, i alla fall med några små blommor, innan julaftonsmorgonen.

Någon samlare vill jag inte se mig som, trots det där med julsaker och snödroppar, men när är man egentligen en samlare?

Enligt Wikipedia är man det om man har tre exemplar av en och samma sak, har man åtta så lider man av mani och det gör man också om har man fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för.

Hur många av oss trädgårdsnördar lider då inte av mani? Har ni användning för alla växter ni omger er med? Det har inte jag, i alla fall inte om jag skall vara helt ärlig.

Men måste vi verkligen ha användning för allt vi tycker om och gärna vill ha? Nej inte, tycker jag, men här får fortfarande julsakerna jag har nästan plats i ett enda skänkskåp och för snödroppslökarna finns det gott om utrymme i rabatterna även om trädgården är liten.

I söndags fick maken hjälp av barnbarnen att ta ner en gran på landet och den får bli årets julgran. Vår första och troligen enda egenodlade julgran. Inköpt 2007 på Kullens söder om Stenungsund som en liten, liten planta. Har sparat namnen på datorn men inte alltid märkt upp växterna i trädgårdarna så därför vet jag inte om den heter Abies lasiocarpa 'Hobbytime' eller Abies lasiocarpa 'Mikolas'. Den var betydligt högre än vi trodde när den väl hamnade på marken men inte särskilt vid och det var helt perfekt. Nu står den, till stor glädje,

klädd i gamla silverglittrande julgranskulor i ena hörnet i vardagsrummet. 

Så kan det bli när plantorna är små när de planteras och att man, som jag, tror att det mesta ryms även i små trädgårdar.

Temat i TrädgårdsFägring är Fint vid Juletid!

En riktigt God Jul!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!