Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!

Visst är hösten här på riktigt

och det har den varit ganska länge även om jag har försökt tänka bort den. Soliga dagar 

med blommande höstkrokus 

och tidlösa har det gått lätt men när regnet vräkt ner har det bara varit att inse fakta.

Först under början av oktober fick vi äntligen fram sekatören och sågen fast buskar och träd helst skulle beskurits under JAS (juli, augusti och september)

och veckan som snart gått fick jag ihop en fin bukett med reseda och ringblommor när jag besökte landet. 

Den enda lilla plantan av portugisisk kål som överlevde våren och mördarsniglarnas anfall har inte blivit särskilt stor, men vacker är den 

och det är palmkålen i grönsakslandet också.

Regnfattiga och varma dagar har jag passat på att rensa bort ogräs från gångar och rabatter och då har jag stött på många små snödroppslökar ovan jord. Lökar som gissningsvis tryckts upp på grund av platsbrist och trängsel. 

En del av dem har jag gett bort men några har hamnat i krukor. Terrakottakrukor som nu står i bänkarna på norrsidan huset. Krukor jag hoppas kunna ta in eller lyfta fram för att under tidig vår i mer näshöjd få känna doften av blommande snödroppar.

Aktivt planerat något inför kommande säsong har jag ännu inte gjort men det finns luktärtsfröer i frysen och snart också lite tulpanlökar i både krukor och rabatter. Efter jul brukar jag inventera bland grönsaksfröerna och då beställa vad som behövs nytt utav. Ibland, när några av fröerna jag vill ha är slutsålda förstår jag att jag är sent ute men trots det känns jul och nyår ändå som både avslut och början på något nytt. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är "Planerar för kommande säsong" och fler inlägg på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Spännande med trädgårdsbesök.

Att bara med ett telefonsamtal eller ett meddelande via Instagram bli hälsade välkomna till för oss nya trädgårdar när vi i september besökte Gotland öppnade upp för nya tankar och gav massor med spännande inspiration.

Tyvärr missade jag att fotografera själva trädgårdarna, helheten, utan fastnade i alla de fina detaljerna. Den storväxta Rosa chinensis 'Mutabilis' som vi såg hos Gunilla och Tore i den första trädgården vi besökte var mer än magnifik och det var också grinden vi njöt av att få öppna och stiga in genom. 

En grind som Tore, en av trädgårdsägarna, själv snickrat och snidat.

Enarna från de ganska så höga eneskogarna som vi såg när vi cyklade runt på ön missade jag också att fotografera men i båda trädgårdarna som vi under veckan besökte fanns många spår av dem. 

Båda trädgårdsägarna hade tagit tillvara just enen och nyttjat den på många olika sätt. Att ene är hållbart vet jag men inte hur länge den är det när ena änden av den är nedgrävd i jorden. 

Sticklingarna vi fick av Glaspärlevinet från den sista trädgården vi besökte ser fortfarande livskraftiga ut och förhoppningsvis kan de rota sig trots att senhösten är här.

Bilderna är ju tagna på detaljer som jag fastnade för och bara tips, inte minst för alla er som har ene på tomten att använda i stället för tryckimpregnerat virke.

Många tack till er vi fick besöka!

En skog av pinnar - En knyckt idé.

Tillsammans med goda vänner tillbringade vi under mitten av september en dryg vecka på Gotland, men det vet ni ju egentligen redan. En tur som bjöd på mycket blåst, en dag med regn, en dag med strålande sol, fina cykelturer och tre inspirerande trädgårdsbesök. Två i privatträdgårdar och en i Visbys botaniska trädgård.

Många nya trädgårdsidéer fick vi och idag har vi realiserat en av dem. Knyckt rakt av från Gunilla och Tore Bremers konstnärligt skapade trädgård 

har vi senaste veckan samlat på oss platta stenar som idag fick hål och hamnade på rostiga järnpinnar. 

Nu svävar de där stenarna över skogsaster, flox, stormhatt och silverax.

Så härligt att nya trädgårdsbesök även ger oss som är 70+ både idéer och ny inspiration. Eller hur?

Länge leve livet!

Septembercyklat på Gotland.

Hemma igen efter en dryg vecka på Gotland tillsammans med goda vänner och allas våra cyklar. Just min cykel, en Elora från Cresent fungerade tråkigt nog inte alls under veckans senare cykelturer. Anledningen enligt cykelaffären i Stenungsund idag verkar vara ett tillverkningsfel i kontrollboxen. Ett för tillverkaren känt fel som mer eller mindre 'stulit' dessa dagar från mig, tycker jag nu när jag vet varför cykeln förmodligen inte fungerade.

Under de första dagarna däremot fungerade den perfekt, inte minst när vi efter ett mycket inspirerande trägårdsbesök cyklade norrut från Bläse, 

mot Graustäde fiskeläge och runt delar av Blå lagunen, 

ett kalkbrott där människor har huggit sten i hundratals år och som idag är vattenfyllt och en mycket populär badplats med klarblått, nästan turkost vattnet.

Under veckan på Gotland fick vi möjlighet att besöka två privatträdgårdar. Att bara med ett telefonsamtal eller ett meddelande via Instagram bli hälsade välkomna till nya, inspirerande och spännande trädgårdar tackar jag STA för. Medlemskap i Sällskapet Trädgårdsamatörerna öppnar upp för mycket.

Återkommer senare med bilder från trädgårdarna vi fick besöka.

PS! Redan fått tillbaka min cykel med ny kontrollbox. Hoppas nu den fungerar perfekt igen.

Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!