Krukoman

har jag varit nästan hela mitt vuxna liv och jag tycker ofta mer om blomkrukorna än om växterna som jag har i dem. Inte minst gamla fina krukor från Bo-Fajans,Gabriel, Gefle, Gustavsberg, Laholm, Nittsjö, Rörstrand, 

Upsala Ekeby och Örebro Fajans men också de gamla terrakottakrukorna från olika tegelbruk här i Sverige. Att de har någon nagg eller lagning gör mig inget för de har en form och en patina som nu nästan inte kan köpas om man inte har tur och hittar dem i en antikaffär eller loppis. 

Jag skriver bara nästan för Gränsfors finns kvar och där trodde jag det fortfarande tillverkades terrakottakrukor, svensktillverkade hållbara krukor, med det tycker jag inte framgår av deras hemsida när jag gjorde ett besök nu i kväll, men jag kan ha fel. När jag skriver hållbara menar jag att de krukor jag har från Gränsfors klarat vintrarna ute utan att gå sönder, men då står de torrt, skyddade från regn.

Har på senare tid förstått att jag inte är ensam om att älska gamla blomkrukor, terrakottakrukor. Under vår Skåneresa för några veckor sedan hittade jag många bevis och det gjorde mig nästan varm om hjärtat.

På en bänk vid Wanås Slott stod små ekplantor planterade i terrakottakrukor, 

kanske frösådder från den stora Snapphaneeken i närheten.

Hos Karl Fredrik på Eklaholm såg vi många, många..

Önskar att fler såg det vackra i dessa gamla krukor, som ofta har en fin patina, som något man vill omge sig med och inte som något skräp att köra till tippen för att sedan besöka en trädgårdshandel för att köpa nya från t.ex Asien. Inte på grund av dessa coronatider och för att vara pk utan för att de är så himla fina.

Obs! Detta är ju bara vad jag tycker...

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

Min favoritpelargon

är Pelargonium australe, en art som växer vilt i Australien. Den har ganska små mörkgröna blad med violett baksida som doftar mycket när man rör vid dem. En frisk doft av grönska och tidig vår, tycker jag. 

Blommorna som är små och vita eller rosa kommer på långa stjälkar. Den jag har här har blommat hela sommaren med vita blommor. Om det beror på hönsgödseln den fick i botten på krukan tidigt i våras när jag planterade om den vet jag inte, men blommat har den gjort och fortfarande gör trots att den varit lite styvmoderligt behandlad. 

Har inte klippt bort ett enda visset blad eller blomma, bara vattnat när jag varit hemma. Nu tycker jag de där halvvissna bladen gör sig bra mot allt annat som börjar bli brunt och torrt i trädgården.

Har fyra plantor av den som kommer att hamna på komposten om ingen vill ha dem. Hör av dig om du är intresserad. Krukan de står i får du inte men väl plantan.

Har också en stor P. laxum som kommer att gå samma väg. Vill du ha en sådan så är den din men krukan ingår inte.

PS!  Nu har de alla fått ett nytt hem.

Vill inte

men vad hjälper det.

Hösten är ju här i alla fall. Kalla dimmiga mornar, soliga och varma dagar,

ibland lite regn, fina cykelturer, givande svamprundor, 

sköna promenader med hunden Greta och hennes matte och njutbara stunder i både grönsaksland 

och trädgården här hemma. Egentligen, om jag bara tänker efter, är hösten riktigt härlig trots mörkret som bara kommer tidigare och tidigare.

Så fina tomater som i år, odlade på friland i vårt grönsaksland, har vi aldrig fått tidigare och fortfarande finns halvmogna att skörda. Väl inomhus i värmen mognar de snabbt.

Egentligen är jag mest förtjust i blåblommande växter under hösten. De blå blommorna passar så fint tillsammans med allt brunfärgat men här i trädgården är det nu framför allt rosalila färger på det som blommar. Inte fel det heller för kombinationen av lila, brunt och rött är svårt att tävla mot.

Rosablommande klätterstormhatt.

Vajande gräs och vackert höstfärgade löv.

Prydnadspumpor och prydnadsäpplen, en fin kombination.

Tidlösornas tid är nu och fina är de också.

Nävan 'Rosanne' en långblommare som fortfarande blommar rikligt och dess blommor passar alltid in i trädgården oavsett om det är sommar eller höst.

När jag för många år sedan blev trädgårdsintresserad visste jag inget om vare sig buskar, träd, vacker höstfärg, fina frukter 

eller perenner som blommar tills frosten tar dem. Lite har jag under åren lärt mig men mycket återstår om nu bara lusten finns med.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

Hos Karl Fredrik på Eklaholm.

Inte kunde vi låta bli att titta förbi hans och hans sambos plant och trädgårdsbutik i fredags när vi ändå var på Österlen och det var på många sätt en stor upplevelse. Inte minst olivträdet 

och kastanjestaketen som jag önskar jag hade haft plats för.

Nu mest bara bilder utan text.

Vi var fyra som var där och alla såg och upplevde vi helt olika saker, lite spännande.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september. Här skiner solen och vi har det återigen härligt varmt.

Hemma igen efter en rolig seniorresa till Skåne och Österlen

På vägen dit besökte vi Wanås Slott, tittade på utställningarna och gick konstvandringen i parken.

Där, både i utställningshallen och parken, fanns mycket fint att se. 

Personligen fastande jag mest för Kimsoojas olika installationer. 

Inte minst för spegelgolvet i den gamla ladan, 

linåkern 

som fortfarande hade en och annan blå blomma 

och den med alla de vita lakanen med gamla vackra handgjorda spetsar som,

mellan de stora träden, vajade i vinden när vi gick förbi.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Helgen är snart slut så därför önskar jag er istället en kommande finfin septembervecka.

Åren går så fort

att det numera ibland är svårt att hänga med.

För några veckor sedan köpte vi en Malus 'Coccinella' som enligt etiketten skall vara buskformad och det hoppas jag den förblir. När jag efter hemkomsten sökte efter information om den på nätet ser det ut som om den kan bli 7-8 m hög. Men då är den ju inte buskformad och det var ju en sådan vi köpte så den vi har blir förhoppningsvis nog inte så hög ;-). Föll för de mörka bladen och frukterna men de mörkrosa blommorna i maj är också fina.

Jag är väldigt förtjust i daggrosen,Rosa glauca. Den har hela säsongen vackert daggigt olivgröna blad, 

får massor med små enkla nyponrosliknande blommor i juni 

och fina nypon i augusti, september. 

För ett numera ovisst antal år sedan, minnet har ju bara blivit kortare och kortare, planterade jag en liten fröplanta av just den, 

som jag fått från Anja, i krukan vid trappen.

Den växte sig hög men med bara en enda gren. Länge tyckte jag det både var fint och lite sparsmakat 

trots att en del besökare hade helt andra åsikter.

Lusten till förändring i trädgården har länge legat på lur men tog ny fart tidig våras. Att få något nytt, något annat och gärna spännande i den där krukan vid entrén stod högt på önskelistan. Något som klarar vinterns regn och rusk lika bra som daggrosen. Det var en av anledningarna till att vi åkte till Vågsäter tillsammans med goda vänner i början av augusti. Var, om inte där, hittar man något som sticker ut?

Vi, läs jag, föll för två växter. En rödbladig apel, Malus 'Coccinella' och Rhododendron viscosum, en sommarblommande azalea, en vildart med vita doftande blommor. Att det blev just Malus 'Coccinella' berodde på de mörkröda bladen och de vackra frukterna.

Växterna vi hade med hem hamnade i viloläge bakom garaget men i förrgår då slet min man hårt för att få daggrosen och fjällkåpan ur krukan vid entrén. Båda höll sig kvar med både näbbar och klor men efter mycket slit och lite grävande längs krukans kanter släppte de taget.

I dag har jag planterat buskapeln, Malus 'Coccinella' och som underplantering i krukan återigen använt fjällkåpan.

Planteringsjorden jag använde innehöll biokol men jag blandade också i benmjöl och barkmull. Skakade av all lös jord från buskens rötter och blandade den med tidigare jordblandning innan den användes för plantering. Hoppas nu jag gjort rätt och att Malus 'Coccinella' inser att den är en buske som kommer att trivas länge i kruka och att min man har krafter kvar om så där 10 år när det återigen är dags för växtbyte i krukan.

Länkar till TrädgårdsFägring.

I morgon är det fredag och snart är det helg!

Trevlig helg!

Minns ni tiden

 

innan den spanska skogssnigeln, Arion vulgaris, gjorde sitt intåg i våra trädgårdar? 

Här är det drygt 25 år sedan jag såg den första och då tyckte jag den var lite spännande för någon sådan hade jag aldrig tidigare sett, så inte trampade jag på den så hårt jag bara kunde, som jag gör idag när jag ser en och inte har någon sax eller sekatör med mig.

Sommaren 1999 då jag under 4 månader bara kunde ligga eller stå hade sniglarna fritt fram och hängde, som jag då tyckte lite hånfullt, i stora klasar på en del växter. Nästan som de kände på sig att jag inget kunde göra.

Tidigt i våras klippte jag säkert ihjäl flera tusen småsniglar här i vår lilla trädgård och det har reducerat beståndet, men trots det dyker de nu upp i hundratal, stora och glupska, så fort  det regnat eller att jag vattnat i trädgården.

- Var tusan kommer de ifrån?

Trots att augusti ända tills nu varit en torr och varm månad ser min favorithosta (en av dem) Hosta 'Cinnamon Stick' återigen ut som ett såll. 

Har just den på två ställen i trädgården men båda plantorna är ändå precis lika ätna. En av plantorna klippte jag ner helt i mitten av juli och för drygt en vecka sedan hade den stora fina hela blad 

men det har den inte längre, tyvärr.

Precis lika sållik ser också Hosta 'Candy Dish' ut.

Hosta 'Jaz' har den här sommaren varit snigel eller snäckmat trots att den på nätet kallas för en Slug Resistant Hosta.

Här är det nästan bara Hosta 'June', Hosta 'El Nino' och Hosta 'Devon Green' som klarat sig någorlunda från snigelangrepp.

Den där tiden då jag klädd i morgonrock gick med pannlampa och saxen i högsta hugg både tidigt och sent är sedan länge förbi. Kanske är det dags att ge upp, gräva upp de där hostorna jag har i trädgården, krukodla de jag inte vill vara utan och plantera annat i rabatterna. Sådant som sniglarna inte är så förtjusta i.

Men om det nu snart lyckats med att ta fram ett vaccin mot Civid 19 skulle det då inte vara möjligt att få fram något ekologiskt och riktigt verksamt bekämpningsmedel mot dessa eländiga marodörer? Ett medel som inte kräver så mycket tid och kraft från trädgårdsägaren som nematoder(tycker jag) eller som snabbt regnar bort . Ursprungligen hör de ju inte hemma här men efter alla år står det ju klart att de är här för att stanna. Alltså om inget effektivt och ekologiskt bekämpning finns måste jag förändra i trädgården, lusten finns men inte orken och dessutom vill jag ju själv bestämma vad jag skall ha för växter i trädgården. Stora grustäckta ytor med lite prydnadsgräs eller buskar här och var kan jag absolut inte tänka mig. Bortsett från grusade uteplatser och gångar tycker jag en trädgård skall en ha gröna frodiga golv som gärna får blomma ibland, men det tycker ju tyvärr sniglarna också.

Ett gör om mig program för grusfria men snigelsäkra rabatter hade jag gärna anmält mig till, i alla fall just nu.

Länkar till TrädgårdsFägring, kanske finns det någon där som kan ge mig tips.

Fortsatt fin sensommar trots allt!