är temat i denna fredagens Blommig Fredag och fler bidrag
hittar du här.
Vet inte om det beror på erfarenhet, visdom eller ålder, men
kan ju alltid hoppas på visdom, att vi lämnat julstressen bakom oss.
Julgranen får växa till sig ett tag till
och
julblommorna är i år bara hyacinter, många hyacinter för doftens skull. Resten
av det gröna kommer från skogen i form av mossa och ris.
Älskar kottar i alla dess former så det har jag alltid många
av och nu till jul extra många men de får väl gå under namnet det bruna för inte är de
gröna längre. Har dem i krukor istället för blommor, som täckning av jord
istället för mossa och i adventsljusstaken istället för fönsterlav.
Inte riktigt allt det gröna kommer från skogen. Föll för en
julros, en Helleborus niger, när vi besökte Tjolöholms julmarknad för några
veckor sedan. Den står fortfarande lika fin på bordet utanför köksfönstret och
är varje dag till glädje för både oss och småfåglarna.
När jag förra veckan såg temat för denna fredagen kände jag
att jag var tvungen att gå in på bloggen för att kontrollera vad jag
tidigare skrivit. Jul är ju en tradition och därmed en upprepning och
upprepar mig vet jag att jag gör.
Egentligen
letade och tittade jag inte bara efter jul utan framförallt ville jag veta vilka
julsagor jag under åren lyft fram. Som gammal lärare har man ju sina favoriter
och min stora, den där man enligt mig inte kan vara utan, eller inte låta bli att föra
vidare till barn eller barnbarn, är Legenden om julrosorna av Selma Lagerlöf.
Den kom ut i bokform första gången 1908 och känns
fortfarande till viss del aktuell. Julens finaste betraktelse, troende eller ej
och oavsett om du tycker om skrönor, julrosor eller inte.
En riktigt God Jul önskar jag er alla!