Redan slagit ut,

men inte på ängen som i Evert Taubes visa, utan längs stenkanterna vid rabatterna i trädgården. Inte är det heller den vanliga kattfoten Antennaria dioica utan grobladskattfoten eller jättekattfoten Antennaria plantaginifolia. Blommorna, de tasslika, är vita och finast är de när de precis börjat slå ut, tycker jag. 

När de blommat ett tag brukar jag klippa av dem och binda små buketter som jag torkar. Då håller sig blommorna i flera år. Visst samlar de lite damm men det är inget jag direkt märker. 'Därför älskar jag' är denna veckas tema i Blommig Fredag och nog tycker jag om just kattfot men inte är det på grund av blommorna som jag har den växten i trädgården utan det är bladen och själva växtsättet som är avgörande. 

De nya bladen som kommer efter blomningen är stora, grobladslika och nästan silvergrå. Växtkraften finns och jag tycker om när den tar plats, mjukar upp kanterna och kryper ut över stenarna i plattgångarna. Tar den fel väg är den lätt att rensa bort.

Den vilda kattfoten har minskat drastiskt under senare år eftersom många ängs och hagmarker vuxit igen och försvunnit så den skall man helst inte plocka alls...........

Aplar och pioner.

Tre meter hög och väldigt smal, klipper in den på sensommaren, står Malus 'Maypole' just nu översållad med blommor. 

M. 'Maypole' är en pelarapel som Lotta B fick oss att köpa vid ett besök hos Tommy Ahnby 2005. Ett köp jag aldrig ångrat. Pelarträd är perfekta i små trädgårdar.

Malus sargentii 'Tina' köpte jag för halva priset hösten 2011. Kunde när jag besökte plantskolan inte motstå de små runda frukterna. Planterade det lilla  trädet direkt i en stor kruka som fick stå ute hela vintern. Det överlevde men när våren var här igen hade det svårt att komma igång. Bladknopparna ville inte slå ut.  För att få trädet att förhoppningsvis överleva grävde jag ner det i en av rabatterna. Där står det fortfarande och stampar med tillväxten men blommar gör det överdådigt och underbart fint. Rosaröda knoppar blir till vita blommor.

I trädgårdsböcker, både gamla och nya, är jag väldigt förtjust och i kväll plockade jag fram Trägårdens vackraste blommor, 100 perenna växter i färg av Tor Nitzelius.

Enligt honom är pionerna sinnebilden för gammal god trädgårdstradition. Här har idag den första av de enkelblommande sorterna slagit ut, Paeonia veitchii rosenpionen, men fler enkelblommande är på gång. 

Knopparna har börjat visa färg så snart slår de ut.

I boken Pioner av Jane Fearnley-Whittingstall ställs frågan: Varför skall vi odla växter som bara blommar några dagar, ja kanske en vecka i bästa fall?

Inte behöver pionerna blomma. Skotten är fina från det att de visar sig över marken, oftast redan i januari och knopparna är i mitt tycke minst lika vackra som blommorna.

Denna maj har varit torr och jag gissar att vi är många trädgårdsägare som längtat efter regn. Inte bara Karel Capek i boken Ett år med min trädgård.

'Välsignade regn, underbara svalkande vatten!

Intet solens under kan jämföras med det välsignade regnets underverk. Ila, grumliga vatten, genom fårorna i jorden, vattna och lös den törstiga materia, som håller oss fångna. Alla har vi andats lättare, gräset, jag, leran, ja vi allesammans.'

På fredag kommer regnet, hoppas jag!

Min vårfavorit och Blommig fredag.

Den förgrodda potatisen, Orla och Gwenne, behöver snart kupas och årets grönsaksfrösådder har börjat gro. Det händer mycket på kort tid när vårvädret visar sig från sin bästa sida.

Egentligen skall detta blogginlägg handla om Blommig Fredag och veckans tema 'Min Vårfavorit' och inte potatis och grönsaker.

Att jag tycker om både snödroppar och julrosor vet ni nog vid det här laget men de båda hör mer hemma bland vårvinterfavoriterna.

I stället får tulpanerna, de där som 'bara' poppar upp i en massa olika färger, symbolisera vårens favoritväxt,  för precis som rådjuren är jag förtjust i tulpaner och särskilt  när de 'bara' dyker upp en här och en där bland perennerna i rabatten.

Trevlig helg!

'Nu på vårsidan

lockas trädgårdsmännen oemotståndligt - som det heter - till sina trädgårdar. Knappt har de lagt ner skeden, förrän de är i sina trädgårdsland och lyfter baken mot himmelens underbara blå.'

Precis så som Karel Capek skriver i boken Ett år med min trädgård har det varit med mig. Jag har gått där med näsan i marken och rumpan i vädret alldeles för länge och inte känt till att det finns så många vackra träd. För att se dem måste man ju, i alla fall ibland, rikta blicken uppåt.

Den där magnolian som fick nytt växtstöd för någon vecka sedan, Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' slog ut för fullt idag. Av de två knopparna blev det bara en blomma, men det är inte illa det. 

Knoppens färg gav en hint av att blomman skulle bli ganska så mörkt rosa och det blev den. Gillar inte bara den mörkrosa färgen (jag som inte tycker om rosa) utan också formen på blomman, formen kanske mer än färgen. Hoppas jag får vara med och uppleva ett stort träd fullt av blommor.

Boktips för den som vill veta mer om just magnolior:  2004 kom det ut en fin bok av John Lennart Söderberg och Anne-Marie Åsheden som heter Magnolia. Finns den inte att köpa kan den finnas på biblioteket. I den kan du inte bara läsa om odling, plantering och olika sorter utan även om magnoliamänniskor. Människan bakom min mörkrosa magnoliablomma tror jag heter Tommy Ahnby. Han bor tillsammans med sin fru Vivi i gränstrakterna mellan Bohuslän och Dalsland och kan mycket om det mesta men extramycket om magnolior. Genom sin målande beskrivning av magnoliablommorna fick han mig att för några år sedan köpa tre stycken som jag inte visste att jag ville ha. En har dött, en står på landet och en, den som fick ta över Forsythias plats, blommar för fullt just nu.

Forsythian saknar jag bara i februari. Då är det en härlig buske att klippa grenar av och ta in för drivning.

Glöm inte att titta upp och plantera både träd och buskar. Det behöver inte vara magnolior :-)).

Trädgården just nu

är temat i denna veckas Blommig Fredag. Mitt bidrag kommer lite sent, det är ju redan lördag idag..

På bara några dagar är den lilla gräsmatta vi har helt grön. Klippte den för första gången idag.

Krukorna som står ute året runt har fått ny jord och lite gödsel. Några av dem har fått nya växter och några har under första halvan av långhelgen även fått nya hem. Nog känns det betydligt roligare att skänka bort växter till någon nära och kär eller till någon som vill ha dem än att slänga dem på komposten trots att de slokat lite lätt i helgens starka solsken.

Auriklerna blommar så fint där de står i sina små terrakottakrukor, luktviolerna har snart blommat över men de doftlösa fjärilsviolerna är på gång med sina små knoppar.

Det där med doft har med åren nästan blivit den vikigaste faktorn när jag köper nya växer till trädgården. 

En trädgård utan doft är som kärlek utan kyssar och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg? (Gösta Jonsson)

I dag fick de sista pelargonerna flytta ut. Nu står de omplanterade i ny jord och lite större krukor under en fiberduk. Där får de stå ett par dagar för att acklimatisera sig innan de hamnar på borden vid uteplatsen.

När jag i slutet av april tillsammans med goda vänner besökte Göteborgs Botan fick några plantor följa med hem trots att de inte blommade för där i plantbutiken fanns Gyllenlack eller Lackviol som den ibland kallas och hittar man sådana plantor skall man bara köpa dem, det har Annika sagt.

I början av veckan när jag besökte en lokal plantskola köpte jag även med mig ett par plantor i full blom. Nu står de där i krukan vid garaget och varje gång jag går förbi påminns jag av doften... ser du - 'Här står vi!'

Fina är de och doftar gott gör de. Dessutom passar de fint både till den faluröda väggen och till de rostiga prylarna som omger krukan.

När jag idag under eftermiddagen klippte gräsmattan kom ett doftstråk mot mig. Då stannade jag upp och undrade? - Varifrån kommer den här lukten?

Den kom från Skimmian, Skimmia x confusa 'Kew Green', som jag köpte på Trewithen under vår resa till Cornwall 2008. Den har under riktigt stränga vintrar mer eller mindre fryst bort men i vår, efter den milda och lite segdragna vintern har den riktigt många blomklasar. Det är inte bara doften jag tycker mycket om utan även den där nästan limegröna färgen. Den är så fin mot de purpurfärgade julrosorna, den rosablommande tibasten och de lilarosa kungsängsliljorna.

Just nu, är fredagens tema i Blommig Fredag och just nu är väldigt kort, just nu är bara nu....

Tiden går så rasande fort och många av växterna blommar över bara man vänder ryggen till!