Sankta Brittas lök - Allium ursinum

När vi var på Kinnekulle för lite drygt tre veckor sedan blommade inte ramslöken men det gjorde den idag och det med besked. 

Hela marken var vitmålad och det tillsammans med doften tog andan ur både oss och andra besökare som vi mötte.

Nog har vi många duktiga trädgårdsmästare men det finns ingen som kan tävla med naturen själv.

I Stockholm och i Vetenskapsakademien hade det redan i början av 1700-talet talats om 'Sta Brittae lök', en lök som hade avskräckande effekt på mullvadar och som växte vid klostret i Vadstena. Den var orsaken till att  Linné besökte staden 1741 när han var på väg hem efter sin resa till Gotland. Han hade nog förväntat sig få se en mycket sällsynt växt men upptäckte att han redan på Gotland gjort bekantskap med den, den gotländska ramslöken.

Löken kallades allmänt för munklök eftersom den framförallt växte i klosterträdgårdarna. Idag har vi besökt Munkängarna strax söder om Hällekis på Kinnekulle. Misstänker starkt att namnen munklök och Munkängarna är förknippade med varandra. Den heliga Brigid eller Birgitta levde och verkade redan på ca 450-talet och det är troligen hon som gett namn åt löken 'Sankta Brittas lök'.

Letade i plantskolorna runt Lidköping efter inkrukad ramslök, för den hade passat fint på landet, men den var slutsåld överallt. Tyvärr!

Källa: Blomstervandringar av Harriet Hjort.

Vilken dag, solskensdag, vi haft. Kanske är det sommaren som äntligen är här?

En helg i nästan enbart trädgårdens tecken.

I går var det Trädgårdsamatörernas Dag och många trevliga besökare hittade hit till vår trädgård. 

Vi, både min man och jag, var ganska så trötta när klockan blev sju på kvällen och visningen var över för den här gången.

I dag har det varit växtmarknad i Regementsparken i Uddevalla.

Årets stora begivenhet när det gäller växtmarknader i vår krets, tycker jag. Alltid lika roligt, alltid många försäljare (i dag 41 st) och alltid många besökare. Skönt att det var uppehåll hela tiden. Blåsten och kylan var lättare att stå ut med än ett regn en sådan här dag. 

I går

var de nya borden till växthuset klara och då fick både pelargonerna och ett par köldpinade tomatplantor flytta in.

Sedan den 15 april har mina pelargoner stått ute i både blåst, nästan storm ibland och kyla, för våren har varit kall här i Bohuslän. Ett par, tre gånger har jag under dessa nästan sju veckor täckt dem med säckväv och fiberduk på grund av risk för nattfrost.

Några av pelargonerna har under tiden givit upp men de flesta har klarat sig även om de just nu ser både nakna och spretiga ut. 

Anledningen till att de fått stå ute är att jag inte kunde bli av med de vita flygarna men nu hoppas jag verkligen att omplanteringen, blåsten, regnet och den kalla våren fått mjöllössen att ge upp.

Misstänker att det dröjer innan plantorna vågar visa några blomknoppar men den som väntar på något gott..... 

Ulla, Lisa och Signe, tre formgivare.

För fyra, kanske fem, år sedan hade jag den i mitt tycke stora lyckan att på ett lotteri på en STA-träff i Uddevalla vinna boken Leva med Trädgård av Ulla Molin.

Innan dess hade jag vid ett flertal tillfällen lånat den på biblioteket så plommonlunden,

fågelbadet, krukorna och den vackra stenläggningen var jag redan bekant med när jag i lördags äntligen fick möjlighet att se allt detta med egna ögon. Det blev ett slags igenkännande fast jag aldrig tidigare besökt trädgården i verkligheten.

Att sudda ut gränserna mellan ute och inne var enligt William Morris och Arts and Crafts-rörelsen viktigt och det var det även enligt Ulla Molin.

Stenläggningen, tegelkubben, av Karin Björquist för Gustavsberg, den jag bara sett i böcker och tidningar kunde jag fotografera 

och det kunde jag med de keramiska lådorna också.

Det är Lisa Bauer som gjort alla illustrationerna i Ullas bok Leva med trädgård och tillsammans har de givit ut en idébok om krukor, korgar, brickor, blomsterbord, fönsterbänkar och växtrum. Deras samarbete varade under många, många, år så det finns säkert fler böcker som jag inte känner till.

Lisa Bauers glasskålar för Kosta Boda, designade av Sigurd Persson, fastnade vi för redan i början på 1970-talet men då var de ekonomiskt olösliga för ett par som levde på studielån.

Enligt Wikipedia var Lisa en kunnig iakttagare och en intresserad botanist. Att hon kände till både blommornas växtsätt och dess uttryck syns i hennes linjetunna, mjuka och böljade blommor som växte fram över glasytan. 

Signe, den tredje kvinnan i rubriken är Signe Persson Melin. Hennes eternitkrukor har jag också bara sett på bild.

Om den här krukan är formgiven av Signe vet jag inte men liten och anspråkslös stod den där fylld med myskmadra. Mer om Signe hittar du här.

Tre kvinnor som kunde och kan skapa. 

Till sist en kommentar från en av krukbildstexterna i boken Leva med trädgård. 'I stället för allt elände om ser dagens ljus.'

Orleya grandiflora, blomsterkörvel

Min första bekantskap med växten var på Chelsea Garden Show 2011.

Den fanns där i riktigt många idéträdgårdar och som det lyste och skimrande om de vita blommorna.

Med mig hem hade jag ett fåtal fröer i en liten förpackning och året därpå blommade tre kanske fyra små plantor här i trädgården.  Att samla in fröerna från dem missade jag helt.

Tidigt, tidigt i våras fick jag massor av fröer av en god vän och i torsdags, i regnet, planterade jag ut små fröplantor, säkert ett hundratal. Lyckas alla dessa ta sig och växa upp misstänker jag att vi i månadsskiftet juni/juli har en vit trädgård.

Trevlig helg!

Inte särskilt ofta

men ibland känner jag ett starkt behov av att säga 'fula ord', ja riktigt svära och det har jag gjort vid ett par tillfällen den här våren. Kanske undrar du vem eller vilka jag svurit över? Jo dessa förb......  mördarsniglar, spanska skogssniglar, som mer eller mindre invaderat vårt grönsaksland.

Jag misstänker starkt att det är sniglarna som ätit upp fröplantorna från sådderna av rotfrukter som jag gjorde i höstas. Flera av dem började gro men sedan var småplantorna bara helt borta. 
Vi har våra grönsaksodlingar på landet och nu under våren är vi inte där varje dag. För någon vecka sedan sådde jag om. Kanske var det då lite sent att så morötter, persiljerötter, palsternackor och svartrötter men hösten kan förhoppningsvis bli både lång och varm.

De första salladsplantorna jag satte ut för ett par tre veckor sedan försvann de också och vilka som haft kalas är det ingen tvekan om. Vi tycker inte om att använda bekämpningsmedel men när vi för några dagar sedan planterade ut resten av årets grönsaks och blomplantor lade vi ut snigelgift och idag när jag gjorde ett besök i grönsakslandet fanns nästan alla plantorna kvar.

Den förgrodda potatisen som vi satte i mitten av april kommer fint. Kanske kan vi ha egen färskpotatis till midsommar?
Fint kommer också vitlöken vi planterade i höstas. Det är den du ser i bakgrunden. 

För drygt ett år sedan skrev jag att vår både rådjurs och gelsäkraodlingsbur snart skulle vara klar. Om det med snart menas ett år, så är den klar nu. Idag svetsade maken på plåtbanden som skall stoppa sniglarna från att ta sig in bland grönsakerna.

Hoppas nu verkligen att detta snigelstopp fungerar så att jag själv kan få bestämma över vad som skall ätas.

Ge korgen,

trådkorgen, till tulpanerna.

Den ger både skydd och stöd.

Fast just nu ser det ut som om tulpanblommorna lever farligt.