Sista lördagen i januari 2021

och veckans tema i TrädgårdsFägring är - Längs minnenas allé.

Att ha en trädgård är det samma som att ha många minnen men så är det säkert för alla som har en hobby.

Minnen om resor

trädgårdar man besökt,

inspirerande och kunniga trädgårdsmänniskor som varit generösa med både sin kunskap och sina ovanliga och spännande växter. 

Själv föll jag under en trädgårdsresa till England 2009 för murbinkan, Erigeron karvinskianus. För många en gammal bekant men då för mig en helt ny växt.

Förälskade mig i sättet den klädde in murar

och trappor

men också att den var fin som marktäckare. Hade med mig hem ett par små plantor som jag planterade i trappan på landet. Visste då inte att den räknas som ettåring här hos oss utan såg framför mig massor med små rosavita blommor den kommande sommaren.

Tji fick jag, ingen planta överlevde och inga frösådder dök upp.

Letade sedan i flera år bland plantskolorna här på Västkusten utan att hitta murbinkan men så en dag, till min stora glädje, fick jag en planta av en trädgårdsvän. 

Den hamnade i en kruka som jag sedan dess förvarat frostfritt under vintrarna. Den har frösått sig bland stenplattorna och under senare år har fröplantorna överlevt våra milda vintrar. Såg riktigt många småplantor under senhösten och började då återigen drömma om inklädda trappor, men nu är den riktiga vintern här så den här drömmen är och förblir säkerligen bara en dröm.

Murbinkan vi har i kruka bara blommar och blommar hela somrarna och inte behöver den ansas heller. En helt perfekt växt att ha i en kruka om man vill ha något som blommar från tidig maj tills långt in på hösten.

Mina föräldrar finns inte i livet längre. Barndomshemmet är sedan ett par år tillbaka sålt och mycket av trädgården är bortgrävd. Tragiskt, men så är det ju, en trädgård dör oftast bort med sina odlare. De nya ägarna har andra prioriteringar och tankar men vad trösterikt det skulle vara om de gav den gamla trädgården minst ett år innan de tog till grävskopa och motorsåg. Ett par år innan huset såldes hade jag kameran med och det är jag idag väldigt glad över. 

Fler minnen hittar ni säkert på TrädgårdsFägring!

Här skiner solen och vi har fått en finfin vinter.

Mammas och mormors älsklingsblomma, Reséda odorata,

är omtyckt av både bin, fjärilar och andra insekter och sedan många år är den ett måste även för mig bland plockblommorna i grönsakslandet.

Doften är underbar, inte minst på kvällarna, tycker jag. Det är ingen doft som finns där hela tiden utan den dyker ibland upp lite försiktigt och när den gör det går det inte att ta miste på att den kommer från resedan.

I sin bok Blombok, Rapport från en trädgård från 2003 berättade Karin Berglund att resedan tappat doften. "Nog borde det gå att få den att dofta igen. Låt oss bara hålla tummarna så att ingen får för sig att den skall lukta viol istället för reseda." Mer att läsa om resedan finns på sidorna 120-121.

Nu är den tillbaka den där doften men hur och när det skedde vet jag inte. De senaste 8-10 åren när jag odlat den har doften funnits där.

Den är en ettåring  som hittade hit från Nordafrika under 1700-talet och blev väldigt populär på grund av väldoften. De eteriska oljorna som blommorna innehåller lär vara svåra att utvinna så därför finns de bara i dyra och exklusiva parfymer, men vilka vet jag inte.

Den är en blomma att titta nära på. På avstånd är den oansenlig och lätt att missa.

I år har jag dragit upp plantor i växthuset som jag planterat ut istället för att direktså och har sedan första halvan av juni kunnat plocka buketter. 

Reseda och ringblommor är som gjord för varandra.

Lika ståtliga buketter som den jag såg i Blå Hallen Höganäs förra sommaren kan jag inte åstadkomma, 

men vem kan slå Tage Andersen när det gäller det där med buketter?

När du sövts till drömmar av Resedan vid din vägg,

all ängens rosor ropa, kom nu till oss och sov.

Ur Till min syster av Dan Andersson

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er fortsatt fin och gärna doftande sommar!

Dofter, väldofter, i trädgården

eller blomvasen tycker jag är viktiga vare sig de kommer från storblommande austinrosor eller en oansenlig grönvit liten reseda.

För drygt två veckor sedan plockade jag små buketter av reseda, ringblommor och luktärter som jag gav bort. Att buketterna var små berodde på att det inte fanns så många blommor som slagit ut att plocka just då. 

Annat var det i måndags. Då hade vi varit borta från 'grönsakslandet' i elva dagar och äntligen gick det att plocka stora buketter.

På köksbordet just nu står en bukett med ringblommor och reseda. Resedan syns knappast men så som den doftar och ringblomman, Calendula officinalis 'Snow Princess' som jag trodde skulle få vita eller nästan vita blommor har ljusgula blommor som först när de åldras bleknar mot vitt. 

Årets ljusa tid

försvinner så snabbt förbi. Snart har 1/3 av juli passerat och jag kan nästan känna lite ångest över det även om jag gläder mig åt både blommor och grönsaker som efter värmeböljan tagit fart och börjat växa.

I går när vi var och plockade jordgubbar tillsamman med yngsta barnbarnet hittade jag Cosmos bipinnatus 'Sunset Yellow' och Cosmos atrosanguineus 'Hot Chocolate'. Den gulblommande rosenskäran har jag tittat efter hela våren och blev glatt överraskad när jag hittade. 

Chokladblomman har jag tidigare stött på men igår när en stor planta bara kostade 20 kr kunde jag inte låta bli att köpa. 

Nu står dessa två tillsammans i en stor kruka och ser ut att både 

trivas och passa bra ihop. Detta trots att jag inte skulle ha några fler krukodlingar i trädgården.

Årets första kantareller, riktigt många, plockades idag. Sommarkantareller visserligen men plockandet gav ändå en känsla av höst.

Det är trots pensionärslivet så mycket jag vill skall hända och så mycket jag vill göra under den ljusa delen av året. Bada inte minst men då måste sommaren komma tillbaka och stanna ett tag så det blir varmt i havet.

Äldsta barnbarnet som i fredags fyllde sex år tycker det är orättvist att pensionärer inte behöver gå till vare sig dagis eller jobbet utan kan vara lediga varenda dag. 

Tack vare denna 'orättvisa' hade farfar tid att snickra ihop den efterlängtade hästen. 

Att den blev riktigt bra tycker även jag.