Februariglädje.

Äntligen kan vi återigen besöka vårt grannland i söder och Gartneriet Spiren för att i februari få en försmak av våren och frossa bland julrosor och snödroppar. I lördags var vi där, på plats i god tid eftersom dagen skulle gå i snödropparnas tecken. Fick stå i kö en stund innan vi släpptes in kl 10, spännande bara det, för då hann vi prata snödroppar med grannarna.  

Väl inne fanns många, många droppar att se och önska. Problemet, om man nu skall kalla mitt oförstånd för problem, var att jag trodde jag skulle kunna betala mina inköp med kort och därför inte hade några danska pengar med mig (bara euro som blivit över efter portugalresan för några år sedan), men så var det inte, kontanter behövdes. Tack vare Owe kunde jag både betala återstoden på snödroppslökarna och köpa en fika innan vi bänkade oss för att lyssna på Elisabeth och Gunnel som berättade om snödroppar så att t.o.m min man börjat bli intresserad.

Med hem hade jag tre nya odödliga kvinnor till trädgården. Försökt hitta information om dem men lyckats dåligt. 

Galanthus 'Veronica Cross', 

Galanthus 'Sarah Dumont' 

och Galanthus 'Moya's Green' står nu i växthuset i en frigolitlåda med en frigolitlåda som tak mot nattkylan. Att Veronica Cross var (är) en trädgårdsdesigner vet jag men vilka är Sarah och Moya? Det hade det varit roligt att känna till. 

Jag vet ingen annan plats på 'rimligt' avstånd som för oss snödroppsfantaster är lika spännande att besöka som Gartneriet Spiren. 

Idag, i solskenet, har jag tillbringat några timmar bland snödropparna här i trädgården. 

Alla jag önskar upp ur jorden har ännu inte visat sig och det är fortfarande för kallt för att de som gjort det skall slå ut och sväva men knopparna är stora nog för att i stället för snö måla marken vit, i alla fall fläckvis.

Under ett buxbomsklot fann jag idag den här, snödroppen som står i mitten. Har försökt hitta ett namn på den bland mina 'försvunna' droppar. Namnet som stämmer bäst är Galanthus 'Angelique' men den är det inte utan säkert bara en spontankorsning som dykt upp. Helt förtjusande ändå med sina gröna små prickar på de inre kalkbladen, tycker jag. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar Trevlig helg!

Plusgrader och mycket kli i fingrarna.

Det har ända sedan årsskiftet kliat i trädgårderarfingrarna när jag gjort de där nästan dagliga kikarrundorna i trädgården. Lite ogräs har jag ryckt upp när marken inte varit frusen och snödroppslökar som hamnat ovan jord har jag antingen krukat in eller skickat vidare till de trädgårdsintresserade grannarna. 

När det varit milda dagar har jag klippt bort julrosornas stora blad för att ge plats åt knopparna och inte klippa av dem, som det är lätt att göra när de sträckt på sig lite mer 

men framför allt för att ge ljus åt alla snödropparna som börjat dyka upp under det kompakta och vintergröna täcket. När några av de för mig särskilt längtansvärda snödropparna ännu inte visat sig ovan jord är fingrarna både frusna och jordiga efter en sådan runda.

Samtidigt som jag klippt bort fjolårsblad har jag 'inventerat' snödropparna och besvikelsen när jag bara hittar en etikett där det borde funnits i alla fall ett litet, litet, grönt spjut, är stor men stor är också glädjen när de där i mitt tycke extra fina snödropparna efter ett antal år dyker upp igen där de en gång planterats. 

I flera år fanns där bara en etikett. Trots mitt krafsande, hittade jag aldrig någon lök. Så småningom dök det upp några gröna små strån och med dem hoppet. Kanske, mest troligt, är det bara en frösådd  men jag önskar av hela mitt hjärta att det är den där ursprungligt planterade löken som lyckats växa till sig och återkommit. På etiketten står det Galanthus 'Fly Fishing'. Snart kommer den att blomma och då får jag mitt svar. Likadant är det med Galanthus 'Anglesey Abbey' som jag planterade 2 lökar av 2009, inköpta från Avon Bulbs. Efter andra årets blomning dök det länge, länge, bara upp några smala gröna trådlika strån, men i år har de där stråna stora knoppar. 

Var tvungen att plocka in en för att få se den utslagen och nog är det 'Anglesey Abbey' som efter 10 år är tillbaka med blommande lökar.

Vintern är en tid för paus från trädgården även om jag nästan dagligen går en liten runda i den om vi inte har någon snö men nu känns det som om våren snart är här. Vintergäck och snödroppar har börjat blomma 

och blommar gör också kejsarolvon och tibast. 

Två buskar med väldoftande blommor vars grenar ofta hamnar i en vas denna tiden på året. 

Det är ännu bara den 9 februari och mycket kan hända på den där härliga vandringen mot våren som vi har framför oss. 

Snart dags att börja rensa bort de torra vinterståndarna även om de är vackra, inte minst i motljus.

Länkar till TrädgårdsFägring som denna vecka har temat Vinterns glädjespridare och önskar er fortsatt fin vårvinter.

Några bilder från året som gått.

Att se tillbaka och ta vara på erfarenheter man under året gjort är så klart bra på alla tänkbara sätt men jag lutar mer åt samma håll som Laila Wikström, konstnären från Södra Sunderbyn, som sedan förra året tyvärr inte längre finns med bland oss. Hon gav både genom bilder och ord uttryck för mycket av det som jag och säkert många med mig tycker är viktigt här i livet.

Har sedan länge dessa två små kort på kylskåpet, ord med tro på framtiden. Nog är det bättre att göra något även om det inte alltid blir som man tänkt och visst skall vi hela tiden ha fickorna fulla med goda frön att strö omkring oss.

Idag fick jag de sista fröerna, de jag beställt från Odla nu och Runåbergs. Nu är det bara att avvakta, njuta av vintern, den vi får, och ta vara på dagarna innan det återigen är dags att fylla såkrukorna med jord.

När jag satt och letade bilder till veckans tema i TrädgårdsFägring dök den här barnramsan upp. Vem som skrivit den vet jag inte.

Januari börjar året

Tulpantider

och vildpelargonerna i sovrumsfönstret började grönska.

februari kommer näst

De första snödropparna dyker upp.

mars, april har knopp i håret

Galanthus 'John Gray' är en av de första snödropparna till att blomma.

maj och juni blommar mest.

Viola odorata, luktviolerna blommar och

tomatplantorna trivs och växer bra i grönsakslandet.

Aklejorna, kompletteringsväxter enligt Georg i Piteå, men inte enligt mig, blommar nu och

luktärterna är på väg upp med många nyskott

och pionerna bjuder nästan in till dans.

Juli, augusti och september härlig sommar är det då,

Kärleksört och en näva.

Blodgräs, lysande rött.

Agapanthus och Linnétagetes.

Blåblommande luktärter med mycket doft. Sådana skall jag, hoppas jag nu, ha många, många, av till sommaren.

En bild från ett av trädgårdsbesöken under vår Gotlandsresa i september. Det med den vackraste grinden jag någonsin sett.

men oktober och november och december är så grå.

Höstkrokus under kopparlönnen.

Den portugisiska kålen, kinkig och svårodlad, men väldigt vacker.

Ginko biloba i höstfärg

och vår julgran 

en av de finaste vi haft och fortfarande har.

Till sist ett härligt citat från Laila Wikström:

"Det inte är någon idé att fjädra upp sig, för man kan ändå inte flyga"

Fortsatt fin vinter!

När lusten infaller sig,

trots att det är en kall och ganska så solfattig dag, 

går det bara inte att sluta med trädgårderandet. Det ena ger det andra och hux flux är trädgårdsrabatterna inte bara städade utan också gödslade, de nyinköpta plantorna som skall ersätta julrosorna som frös bort, har intagit sina platser i krukorna och blåsipporna på norrsidan häcken

har rensats från inkräktare så som nunneört, scilla och vårstjärna.

Kluster av frösådda små blåsippsplantor har delats och fått egna platser att växa på. Har under hela vintern samlat på mig äggskal som fått torka innan jag finfördelat dem i matberedaren. Detta 'pulver' har jag använt som både gödsel och jordförbättring  till blåsipporna. Om det egentligen spelar någon verklig roll för växterna vet jag inte men blåsippor växer ju gärna på kalkrik mark.

Luktviolernas knoppar börjar visa färg så några av dem har jag grävt upp och krukat in. Namnen på dem vet jag inte längre men de är fina ändå och doften, den där viktiga doften, finns där trots att de alla numera är namnlösa. Plockade in en liten bukett för ett par dagar sedan och den fyllde nästan hela nedervåningen med sin violdoft.

Snödropparna, de flesta, har numera vissna blommor men Galanthus elwesii var monostichus 'Marjorie Brown' en senblommande form av G. elwesii som funnits med sedan 1958 men återupptäcktes av Ruby Baker 1987, blommar fortfarande och har så vackra blad. Hit kom den 2012. Förra våren blommade lökarna konstigt nog inte alls men i år finns många blommor. Den har ovanligt breda blågrå blad, blommorna är stora och vackert rundade.

Vem var Marjorie Brown? Det var hon som i mars 1987 hade med den här snödroppen, som nu fått hennes namn, i ett blomsterarrangemang på en utställning i Chichester. Ursprungligen lär den komma från ett lökinköp som hennes brorson gjorde 1958 från en holländsk lökfirma.

Håret står på ända och kinderna nästan glöder. En kall, lite solig men ändå lustfylld och rolig vårdag som jag är så glad över!

Fortsatt fin vår, aprilvår, och trevlig helg!