Siktlinjer

är veckans tema i TrädgårdsFägring. Sådana linjer kände jag alls inte till när jag en gång blev trädgårdsintresserad så det är inget jag planerat för i våra små trädgårdar 

men tittar jag extra noga på foton jag tagit under åren som gått så finns den där linjen där.

Visserligen inte som i England,

detta trädgårdarnas förlovade land, men ändå.

Rodmarton Manor, höjdpunkten på snödroppsresan för ett par år sedan, bjöd på både arkitektur, siktlinjer och snödroppar

Nu väntar jag lite otåligt på att Galanthus 'Rodmarton Arcturus' skall visa sin blomma för första gången. Knoppen, som är väldigt tjock, ser lovande ut.

Är så glad över fotot jag för några år sedan tog av min pappa, som nu inte längre är med oss, tillsammans med ett av våra barnbarn och nog finns där en siktlinje.

Siktlinjer gäller ju inte bara trädgården:-)Fler bidrag på temat hittar du här.

Väskan är packad och läxan gjord. Det ger sig i morgon om det blir bakläxa. Då åker Ann och jag till Halland på stickhelg. http://www.knitonepurrone.se/kurser-37670338

Trevlig helg!

PS!
Nu är det söndag kväll och vi är hemma igen efter en mycket rolig stickhelg i Långås.

Lövtäcket är nu borta.

Vilken vårdag vi haft idag. Soligt, riktigt varmt och inga långkalsonger behövdes för att kunna vara ute. 

Under eftermiddagen passade jag på att kratta bort lövtäcket från blåsipporna som växer på norrsidan häcken 

och under det fanns många, många plantor med små knoppar som börjat visa färg. 

Klippte också bort fjolårsbladen från de sockblommor som har vintergröna blad. Lite tidigt kanske men...

För snart ett år sedan när vi besökte Gartneriet Spiren fick jag tips om att krukodla julrosor och det nappade jag på. Tycker om att ha många krukor i trädgården men vill helst ha perenner i dem, växter som klarar att vistas ute året runt och som gärna har vackra blad.  Båda julrosorna jag hade med hem blommade fint i mars-april förra året och hade sedan fina blad hela sommaren och hösten. De fick lite gödsel i omgångar och passades med vatten under den extremt varma sommaren. I augusti-september planterades de om i större krukor. 

En av dem är en Helleborus x hybridus, den klippte jag bort de fula bladen från idag men den andra, 

Helleborus 'Snow Dance',  har och har haft vackra blad sedan jag köpte den och nu har den återigen även riktigt fina knoppar.  

Hoppas nu vintern är över för den här gången!

Smultronställen

finns det massor av i vårt avlånga land. Det räcker med att ta en tur i skogen eller längs strandkanten för oss som bor nära både havet och skogen för att få uppleva det. 

Men mitt verkliga favoritsmultronställe består av ett grönsaksland, 

en avskalad, stenlagd uteplats under ett gammalt körsbärsträd där gullvivor och skogsviol, kanske är det ängsviol, blommar i maj, 

en altan med utsikt över sundet mellan Orust och fastlandet, en plats där Wrams Gunnarstorpsrosen blommar, smultronen revar sig, 

honungsrosen blommar i juni och där en och annan vildvinsranka rymmer från armeringsmattan. Att vara där på plats när körsbärsträdet blommar i början av maj är bara ett måste. 

Mitt smultronställe är en plats med både ogräsrensning och skörd av egna grönsaker, stickning under körsbärsträdet, 

spännande böcker i solstolen, 

bad i viken väldigt varma dagar 

och hela sommaren njutbara stunder under det där gamla trädet som fungerar som parasoll när solen är intensiv och varm.

I mitten av juli, ibland lite senare, när körsbären börjar bli övermogna, gäller det att för någon vecka eller två hitta en annan favoritplats. Då dröser de halvruttna frukterna ner från trädet.

Mitt eget smultronställe är veckans tema i TrädgårdsFägring och fler bidrag hittar du här.

Fortsatt trevlig helg!

Vackra kombinationer för inspiration och oväntade kombinationer är veckans tema i TrädgårdsFägring .

Själv har jag hittills haft en ganska så 'städad' trädgård även om den är tättplanterad och gissningsvis därför fått en del kommentarer och undringar när jag visat mitt gillande för det där rufsiga, men ordnat ostrukturerade och i mitt tycke helt underbara som även just nu blivit den som det verkar stora trenden när det gäller trädgård och trädgårdsdesign.

Trend eller inte, älskar när växter interagerar och väver in i varandra. 

Inte minst om de i mitt tycke passar form och färgmässigt väldigt bra ihop. 

Önskar också att jag hela livet haft både det seendet och den känslan för trädgård som jag fick uppleva när jag besökte Great Dixter i våras 

för ängarna och planteringarna där tog andan ur både Eva och mig.

Ibland, även om det är väldigt sällan, lyckas man med en samplantering. Alla inblandade växter blommar ena året precis vid rätt tidpunkt och passar så fint tillsammans för att året efter inte alls blomma när just JAG tänkt. Många av de där oväntat fina kombinationerna i trädgården har jag bara fått uppleva en enda gång.

Numera anser jag att det där med att ta andan ur mig är det viktigaste både när det gäller trädgård och livet i övrigt oavsett om det gäller kombinationer för inspiration eller oväntade kombinationer 

och det kan ett blommande maskrosfält eller en vägren med skyar av hundkäx göra lika väl som en trädgård full av rariteter. 
Men precis som med allt annat tänker vi olika och vad som tar andan ur oss är ju väldigt individuellt.

Fler bidra på temat hittar du här.

Ha det gott i snömassorna!

Drömmar

är denna veckans tema i TrädgårdsFägring och för mig nu i början av januari är drömmar = trädgårdsdrömmar. Det behövdes bara lite sol, blå himmel, en utslagen julros och många knoppar på buskar och träd så här på årets fjärde dag 

för att jag i min fantasi skulle se en prunkande trädgård framför mig. En trädgård som i verkligheten aldrig riktigt vill bli lika överdådigt blomrik som i drömmarna men eftersom det bara är i drömmarna den finns, drömträdgården med ett överflöd av blommor, dofter och ljumma kvällar så gäller det att just nu njuta så mycket som möjligt. 

Clematis montana 'Alba' har knoppar som försiktigt börjat visa lite grönt och nu mer än hoppas jag att den klarar vintern och kommer med massor av vita blommor tidigt i maj. Blir det riktigt kallt skall jag täcka den med löv och granris. Första försöket med Clematis montana gjorde vi när trädgården var ny. Då hamnade klematisen i ett smalt hål rakt ner i blåleran och jag tror, så här i efterhand, att den gav upp redan när den såg vilka förutsättningar vi gett den. Denna gången, nästan 40 år senare, har vi grävt en rejäl grop en bra bit från trädstammen och blandat befintlig jord med kompost, barkmull och benmjöl. 

Alla snödroppar som nu börjat sticka upp sina gröna spjut och  

julrosornas och magnoliornas knoppar får mig att tro att drömmen, den där ouppnåbara trädgårdsdrömmen, ändå kanske kan gå i uppfyllelse.

Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har aldrig tidigare haft lika många knoppar som nu och slår alla ut kommer det numera 5-6 m höga och 10 år gamla trädet att få oss att tro på Paradiset.

Av de magnolior jag träffat på har 'Rose Marie' x 'Goldcup' de allra vackraste blommorna både när det gäller form och färg, men obs! jag har inte särskilt många att jämföra med.

Här har rosorna ännu inte släppt sina gröna blad, illavarslande kanske om det blir riktigt kallt men hoppfullt idag när jag gick trädgårdsrundan. 

Ser framför mig hur tre av de austinrosor vi har som klätterrosor här i trädgården i början av juli dignar av blommor som doftar och som sedan när de börjar vissna täcker plattgången med sina kronblad. Vadar numera hellre i rosenblad än i snö.

'Dark Lady', ingen klätterros om jag minns rätt men den kanske kan bli?

'James Galway', både klättrar och remonterar.

'Queen of Sweden' heller ingen klätterros, men det vet den inte om

 och det gör inte heller 'Charles Austin'.

Klätterrosen 'Wrams Gunnarstorp' fick jag som liten stickling från Monica och Göran för 8 år sedan. Numera täcker den in stora delar av armeringsmattan längs källargången på landet. Den blommar bara en gång men när den gör det då har drömmen om doft och överdådig blomning gått i uppfyllelse.

Alla bakslag och missöden i grönsakslandet är glömda och det är svartfläckssjuka, 

rosrost, mjöldagg, löss, sniglar och torka också. Inte skall man oroa sig inte, för då får man uppleva motgångarna fler än en gång och har man riktig otur blir det många gånger.

Nu har vi ett nytt och helt underbart trädgårdsår framför oss!

God Fortsättning på 2019!