Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!

För snart 17 år sedan

skrev jag så här i min trädgårdsdagbok.

Då syntes inte en enda snödroppe i trädgården men nu i mitten av januari står en del i full blom. Det saknas visserligen sol och mer värme för att de skall slå ut på riktigt men de lyser ändå upp den gråbruna jorden. Buketten jag plockade till mamma i onsdags behövde bara stå inne i 10 minuter innan jag kunde känna doften.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Den resan gick till' och detta är mitt bidrag.

För tre år sedan i februari gick resan till snödroppslandet England och det var 

Lena och jag som gav oss iväg på denna minnesvärda tripp.

Snödroppar i massor och fantastiska trädgårdar, 

men England eller skall jag kanske skriva Storbritannien, är ju alltid trädgårdarnas förlovade land.

Snart bär det av igen på en ny snödroppsresa och denna gången har jag stora förhoppningar om att få se lite fler udda sorter. Visst är det mer än underbart med massverkan men nog är det ändå spännande med avvikelser och lite nytt.

Trevlig helg!

I år har vi en julgran som barrar.

En helt vanlig gran, en rödgran, Picea abies. Välja måste man ju nästan alltid här i livet och den här julen har vi valt doft och mycket granbarr på golvet istället för en doftlös men barrfri kungsgran, Abies nordmanniana.

I somras utbrast ett av våra barnbarn när hon tittade in i 'julskåpet' och såg julgranskulorna: - Farmor, dessa måste du bara ta fram och hänga upp i julgranen! och det har jag nu gjort.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag tyckt om gammalt julpynt och julgranskulor av glas har jag hunnit samla på mig många, många, av under åren som gått. 

Flertalet av de som nu hänger i granen är riktigt gamla men där finns också reseminnen och souvenirer så som en bagare, en cowboy och en krokodil. Bagaren kommer från Singapore, cowboyen från North Carolina i USA och krokodilen från Australien. Roliga minnen och spännande resor som jag minns med glädje när jag ser 'kulorna' i granen.

Samlare är jag inte, inte alls ;-), har bara sådant omkring mig, både inne och ute i trädgården, som jag tycker mycket om. 'Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar.'

Minimalism är inget som passar mig för det finns här i världen alldeles för mycket som jag tycker om men lite petig är jag, måste bara verkligen tycka om det jag omger mig med och då blir vare sig prylar eller växter någon större belastning. Men visst är det bra med förrådsutrymmen, stora skåp och en bra spade ;-) och vad som är vackert bestämmer man ju nästan helt själv.

Intressanta tankar om minimalism hittar du här  https://www.publikt.se/artikel/en-samlares-syndabekannelse-12880

Nog är det här livet härligt, eller hur? 

Länkar till TrädgårdsFägring för inlägget handlar ju i alla fall lite om en gran.

Önskar er ett riktigt gott slut på 2019, inte många dagar kvar nu!

En ganska gammal skånsk allmogeträdgård.

När vi under sista tredjedelen av juli besökte Skåne, Brösarp och Degeberga marknad hann vi också med ett trädgårdsbesök utanför Simrishamn. En gammal skånsk allmogeträdgård från början av 1900-talet med totalt ca 230 m långa buxbomshäckar, 

begonior, 

Herrestadsbegonior med anor från början av 1960-talet och en hänförande utsikt över Östersjön.

En trädgård med många gamla ärvda växter som vårdats under lång tid. Jag  fascinerades av åldern men också av förvaltandet. Många av oss, inte minst jag, har hela tiden velat ha nya och i mitt tycke mer spännande växter och lätt glömt bort förankringen. Men nog låter det härligt med mammas begonior och farmors mors buxbom. Många av våra fådda växter bjuder på minnen vi inte vill vara utan, även om vi inte alltid är så himla intresserade av själva växten. Praktlysing, Lysimachia punctata, har jag aldrig riktigt tyckt om och de som fanns på landet när vi tog över har jag utrotat

men så vacker den ändå är när den som här växer tillsammans med veronikan, kanske Veronica spicata.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin sensommar och trevlig helg!

Tillsammans med goda vänner i Portugal del 3

Förra blogginlägget handlade inte alls som jag lovat om vår Portugalresa del 3 utan om det där härliga nuet i trädgården. Vårens ankomst bland byggställningar, rabatter fulla med halvtorkad hästgödsel och torv från i höstas och massor med nunneört och blommande julrosor men nu kommer tredje och sista delen om vår resa.

När vi gav oss iväg från flygplatsen i Lissabon var bilen helt fullpackad och vi var väldigt glada över att alla våra väskor fick plats.

Dagarna gick ihop så länge trodde jag att vi besökte Estremoz och Evora tidigare än vad vi verkligen gjorde. Det var först när vi lämnat Marvão som vi fikade i Estremoz, marmorstaden och gjorde ett besök i Evora och Chapel of Bones. Därför kom vi ganska sent fram till vårt tredje och sista Airbnb-boende. Ett hus i Aljezur som när vi anlände kändes både ogästvänligt och kallt. Kylan från ett ouppvärmt hus fick oss att se lite negativt på både Algarve och Aljezur. Vi frös när vi gick och lade oss och den känslan var inget vi kände igen från tidigare boenden.

Nästa dag kunde vi äta frukost ute och det hade inte hänt tidigare. Kanske var det därför vår inställning till boendet ändrades. 

Här sken solen och havet lockade även om det var en bit bort.

Vi fick ta bilen för att komma närmare vandringsleden Rota Vicentina och Rota Vicentina Fishermens trail. 

Två fina vandringar fick vi längs havet och doftade både gott och kryddigt gjorde det nästan hela tiden. 

Att bitvis vandra i lös sand var tungt 

men växterna som täckte in marken runt omkring fick oss att glömma att det var svårgått och istället njuta av de vackra levande mattorna.

Portugal i mars kan jag varmt rekommendera. Inget regn, bara några enstaka droppar en dag, solsken, vänliga människor och god mat.
Länkar till TrädgårdsFägring för nog är det en trädgård, naturens egen.
Ha det gott i vårsolen!

Vår resa till Portugal tillsammans med goda vänner, del 2

Efter en övernattning i Portalegre, på ett litet hotell möblerat med typiska möbler för just Alentejo, 

besök på ett mattmuseum och en rundvandring på stan åkte vi mot vårt nästa i förhand inbokade boende utanför Marvão. Vi var på plats tidigare än beräknat.

Värdparet höll fortfarande på med städningen efter de föregående gästerna så vi strosade runt i trädgården en stund. 

Skalade en frukt i smyg, en som vi trodde var apelsin, men så var det inte. Besk och sur, vi gissade till slut på pomerans. 

Körsbärsträd, 

nektariner och persikoträd blommade 

och det gjorde rosmarinen också.

I det här området gjorde vi två fina vandringar bland blommande skärmlavendel, 

olivträd, 

korkek 

och gamla kastanjer. 

Underbara vandringar som jag alltid kommer att minnas med glädje 

trots att leden ibland var både väldigt brant och stenig. 

Extra glada blev vi när vi hittade den lilla vilda narcissen Angel's tears fortfarande i blom.

Här i Alentejo var det så varmt att det för några av oss var kortärmat och skjorts som gällde under dagarna 

och innan solen gick ner fick vi även en härlig stund ute i trädgården bland citronträd och blommande häckar av rosmarin. 

Här började vi känna den där aromatiska doften i luften. Doften fanns där så fort vi kom utanför dörren även om den ibland var lite svag. En doft som förstärktes av värmen ju närmare vi kom Algarve.

Där gjorde vi de två sista vandringarna och besökte Albuferia. Mer om de vandringarna i nästa blogginlägg, det sista om vår resa till Portugal.

Här har snödropparna blommat över men nunneört, julrosor och blåsippor blommar för fullt. 

Är just nu särskilt förtjust i nunneörten Corydalis malkensis som i år kommer med massor av blommor.

Ha det gott!