Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!

Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!

Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Rosavita skyar

svävar just nu över de där gröna och gröngulvariegerade rosetterna av lewisia och skuggbräcka och kvällssolen får dem alla att skimra lite extra.

Skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, en tålig vintergrön marktäckare både i krukor, längs gångar och rabattkanter. 

Den kryper smygande in mellan både plattor och stenar och mjukar upp hårda linjer och klarar här i zon 2 oftast hela vintern som marktäckare även i krukor som står ute i alla väder.

Den här lilla bräckan, Saxifraga cuneifolia 'Variegata', 

som jag i säkert 10 år haft som marktäckare i ett flertal krukor, planterade jag förra våren även i den här urnan. 

Under sensommaren och hösten förra året tog den fart och täckte i våras in jorden helt. Den har inte fått vinterskydd alls utan stått på samma ställe i ur och skur hela tiden.

Lewisian med de små ljusrosa blommorna, Lewisia columbiana, odlar jag bara i kruka. 

Krukor som också står ute året runt men som vintertid hamnar nära husväggen för att få skydd mot allt regnandet.

Sist men inte minst daggkåpan med sina små silverkantade blad. Fjällkåpan, Alchemilla alpina. 

Även den perfekt som marktäckare både i större krukor, längs gångar och i rabatter. Visst är blommorna, de små gulgröna, riktigt söta men det är framför allt bladen jag förälskat mig i. Har här på bloggen skrivit om den tidigare men den är så fin så jag gör det igen.

Nu är försommaren ett minne blott. Fröställningarna av aklejor, allium, brunnävor och julrosor är bortklippta sedan igår och jag väntar bara på lite sommarregn som skall få de där klippta plantorna att vakna till liv igen.  

Glad midsommar och fortsatt fin sommar!

Trofasta vänner

är aklejor, allium och nävor enligt Ellen och Rolf Nordenstreng i boken Blomsterdyrkan och Trädgårdskult från 1918. 'Gammaldags blommor! Det ligger stämning i de orden, stämning från ett slocknande 1700-tal och ett gryende 1800-tal,'. En smått magisk stämning som jag tycker följt med ända in i vårt århundrade.

För några år sedan efter besök i vackra och stilrena skåneträdgårdar ville jag när jag kom hem gräva bort hela den här rabatten och gärna helst direkt göra om denna delen av trädgården. 

Så tänker jag fortfarande ibland men just nu när aklejor, allium och nävor blommar tillsammans är jag glad att jag ännu inte kommit till skott. Älskar verkligen aklejorna så någon större förändring kommer det nog aldrig att bli i den här trädgården så länge jag kan kalla den min (vår).

Tröstar mig med Margerys Fishs ord 'No garden would be complete without columbines, the old fashioned Granny's Bonnets, with neat little heads in blue, soft pink and purple.'

Fortsatt fin sommar!

Solsken och värme!

Det är inte bara de tidiga pionerna som nu börjat blomma utan också syrenerna, akebian, 

azaleor, några rododendron, häxalen, buskpioner, blomsterkorneller, pärlbusken och snödroppsträdet.

Har i uppräkningen glömt att ta med  klematis, klockbuske och olvon.

I perennrabatterna trängs bl. a. blommande aklejor, allium, camassior, kaukasisk förgätmigej, inhägnde liljekonvaljer och nävor om utrymmet. Tillsammans skapar de en härlig mångfald som jag har svår att se mig mätt på. Älskar verkligen detta blommande 'kaos' som vi har i trädgården just nu och önskar  att jag kunde klara mig utan sömn tills honungsrosen blommat över i mitten av juli. Att istället för att sova få ligga där i sängen och känna doftstråk av akebia, liljekonvalj och syren leta sig in genom det öppna sovrumsfönstret.

Nu är nu och nu är det som allra vackrast i både naturen och våra trädgårdar. Inte har vi då tid att sova? ;-))

Äntligen försommar

även om den dök upp först i elfte timmen, för i morgon börjar ju sommaren.

Pionerna, de tidiga jag själv frösått, som jag har på landet men inte vet namnet på, 

började slå ut sina mörkt lilaröda knoppar i går och slog ut gjorde också knopparna på de rosenpioner vi har både på landet och här hemma i trädgården men deras, både knoppar och blommor, är mer rosa, ljusrosa än lilaröda.

I dag var det svavelpionens tur. 

Paeonia mlokosewitschii inköpt under min första trädgårdsresa till UK för 16 år sedan. I år har den fler än 20 knoppar på sina röda stjälkar och det har aldrig tidigare hänt. 

Knoppar som är vackert ljusgula när de börjar visa färg. När de väl slagit ut tar jag tacksamt emot lite svalare väder för annars blommar de över bara jag vänder ryggen till.

Har under så gott som hela mitt trädgårdsliv varit mer än dålig på att gödsla pionerna vi har och har haft i trädgården. Paeonia  harvariti är numera nästan fler än de som lyckats hålla sig kvar. Varit feg helt enkelt för jag har trott att de inte vill ha gödsel på sina tjocka rötter. De senaste ca tre åren har jag gödselvattnat pionplantorna både här hemma och på landet med både guldvatten och gödselvatten jag gjort av hönsgödsel. Det har verkligen gett resultat. Det var länge, länge, sedan vi kunde njuta av en sådan blomning som i år.  

Det gäller också de treblad vi har i trädgården som t.ex , Trillium grandiflorum och Trillium grandiflorum 'Flore Pleno' och den där tolvgudablomman, Dodecatheon meadia 'Alba',

som hållit ut mer än länge trots en fattig och väldigt mager kost under många, många, år.

Glad och gärna varm sommar till er alla och glöm inte att gödselvattna ;-))