Prydnadsgräs

är veckans tema i TrädgårdsFägring .

Jag tycker väldigt mycket om gräs av olika slag. Gärna massverkan av en och samma sort 

eller gräs som interagerar med perenner 

och andra växter 

och gräs som enbart solitärväxter både i kruka och nergrävda i trädgården. 

Just massverkan är inget vi har plats för i vår lilla trädgård men jag njuter när jag ser den. Det närmaste vi hittills kommit är till 5-6 plantor av Molinia caerulera 'Variegata'. 

Osäker på namnet för det är en 'fådd' växt  som vi kallar för gräset från Lilian och Gösta. Ett vackert gräs är det, sent i starten på våren så det passar bra tillsammans med tidiga lökar så som krokus och snödroppar. Det sprider sig inte med vare sig utlöpare eller fröer men ibland dyker det upp blad mitt i plantan som inte är variegerade utan enbart gröna och de måste man ta bort för att få behålla det variegerade. Vid sådana tillfällen brukar jag passa på att dela för att få fler plantor.

När det gäller solitärgräs har jag blivit mer och mer förtjust i Jungfruhirs, Panicum virgatum. Ett gräs som först visar sig på riktigt i slutet av juli och som är fint hela hösten. 

När vintern kommer lägger det sig men är ändå vackert, inte minst tillsammans med rimfrost.

Med åren har jag mer och mer börjat uppskatta gräs som bara sprider sig lite lagom och vars gamla vissna blad är lätta att ta bort när det är dags att rensa rabatterna på våren och Molinia caerulera 'Variegata' och Panicum virgatum är båda sådana gräs.

Den sena hösten och vinterns vackraste gräs är annars miscanthusgräsen. Men de sprider sig snabbt, har ett kompakt rotsystem som är kämpigt att dela om man vill ta bort delar av plantan och det är anledningen till att jag numera bara har ett enda miscanthusgräs kvar, Miscanthus tinctoria, ett lågvuxet, lite invasivt gräs som därför är planterat i en stor kruka. De andra miscanthusgräsen har fått flytta till landet där det finns plats att breda ut sig på. Numera tar vi till trimmern när det är dags att ta bort vinterståndarna.

Är förtjust i carexgräsen och inte minst Carex comans'Kupferflamme', som jag tror detta gräs heter.

Brukar nästan alltid ha några krukor med gräs i trädgården. Krukor som är lätta att ge ny plats och nya grannar. Detta till vänster heter Carex elata 'Aurea'.

Kopparstarren, Carex buchananii, frösår sig mycket men det gör inget för de där småplantorna samlar jag ihop, krukar in och använder i trädgården året runt.

Det blev många bilder i detta inlägg men vill ändå visa ytterligare ett par. En på ett gräs med vackra vinterståndare, Chasmanthium latifolium 

och ett som passar fint tillsammans med de flesta perenner.

Även här lite osäker på namnet men jag tror det är Calamagrostis x acutiflora 'Overdam'.

Trevlig andra advent!

I början av december.

Igår, en gråmulen helt vanlig decemberdag med mycket blåst, 

fick jag hjälp med att på landet bli av med allt gräs, starkväxande gräs och vildhallon som hela sensommaren och hösten försökt ta sig in bland grönsakerna och det kommer jag länge att njuta av.

Efter en fin skogspromenad idag på förmiddagen 

var jag återigen där ute på landet men då hade vinden mojnat och solen sken från en härligt klarblå vinterhimmel. I våras tog jag bort de sista näten vi under många år haft runt träd med späda, smala stammar för har man bara en enda gång upplevt råbockens hornfejning vet man hur snabbt det kan gå. 

Det räcker med att vända ryggen till och så har stammen inte längre någon bark.

Idag tricoderade jag, sprejade Trico Garden på rosor och småträd utan nät. Kanske behövs det inte just under vintern men jag tog det säkra för det osäkra. 

När den tidiga våren är här igen skall jag göra om behandlingen för när det gäller att hejda rådjurens framfart har jag aldrig tidigare träffat på ett lika verksamt medel.

Natten som gick hade vi flera minusgrader och en kall morgon tillsammans med sol är fullt tillräckligt för att få rimfrosten att glittra och trädgårdslusten att vakna.

Ha det gott!

November är här.

Hela hösten har vi, läs jag, tänkt lägga på ett par lass hästgödsel i rabatterna. Både för att förbättra lerjorden och ge växterna, särskilt de som växer under träd, extra näring. Dit har 'vi' inte kommit ännu men november månad har nästan bara börjat och milt väder skall vi ha ett bra tag till enligt Yr.

Karel Capek har i sin bok Ett år med min trädgård beskrivit hur han upplever detta med att i november förbättra och gödsla jorden.

"Ett lass gödsel är som skönast, när man kommer körande med det en frostklar dag, då det ångar som ett offerbål. Röken stiger mot himmelen, och Han däruppe, som allt förstår, andas in den och säger; Aah det var en fin gödsel!

- Här vore för övrigt ett gynnsamt tillfälle att tala om livets hemlighetsfulla kretsgång; hästen äter sig mätt på havre och sänder den vidare till nejlikor och rosor, som nästa år prisar sin skapare för den med en doft så ljuvlig, att den inte kan beskrivas. Nå, denna ljuvliga doft når trädgårdsodlaren redan i den ångande, halmbemängda gödselhögen. Han andas in med välbehag och sprider omsorgsfullt gudagåvan över trädgården."

"Varför rynkar ni på näsan, mina vänner? Luktar jag inte gott nog åt er?"

Bilden har hunnit bli fem år och mycket har hänt sedan dess men nästa vecka finns förhoppningsvis möjlighet att ta en ny om lusten till att hämta den där gödseln infinner sig och vem vet, kanske blir det en sådan där frostklar dag.

I onsdags, den 7 november, när jag tog dessa foton, lyckades inte solen bryta igenom dimmolnen men vi hade trots det en fin och varma dag. En dag då jag fick plockat undan nästan allt trädgårdspynt, satt de sista krukorna som behöver vinterförvaring i regnskugga under köksfönstret och genom kameralinsen upplevt att det fortfarande finns riktigt mycket både färg och liv i trädgården.

Här kommer många bilder för det är svårt att välja.

Den läckert nästan vinröda kärleksörten har börjat vissna lite.

Rhododendron 'Teddy Bear' och sockblomman Epimedium x cantabrigiense, en korsning mellan E.alpinum och E.pubigerum som upptäcktes 1950 i Cambridge, England. Har haft den sedan 2005 och på senare år har den börjat ta för sig.

Vaxklockan, Kirengeshoma palmata, är nu helsvart men ändå riktigt fin om man tittar noga.

Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' blommar fortfarande.

Salix boydii, med sina nästan guldfärgade blad.

Alltid sist av rosorna med att blomma är 'Schneewittchen' eller 'Iceberg' som den också heter.

Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har lidit av sommarens torka men lite lila bär finns fortfarande att hitta.

Skimmia x confusa 'Kew Green' tillsammans med gräset från Lilian och Gösta som jag tror heter Molinia caerulea 'Variegata'.

Ekianthus campanulatus som nu äntligen insett att den både kan och vill växa hos oss.

Brunnera 'Sea Heart' som efter ett flertal flyttningar tagit fart med växandet och nu verkar trivas men jag tycker det är svårt att få den att passa in bland övriga växter. Kanske får den uppleva ytterligare en flytt när våren kommer.

Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger' är riktigt fin även om den ändrat färg.

Alchemilla mollis, jättedaggkåpa, med årets sista blomstängel. Inget ogräs tycker jag.

Doftolvonet, Viburnum carlesii 'Aurora' har precis, som tidigare milda höstar, börjat blomma.

November, en lugn månad jag tycker om och jag håller med Karel Capek: - Vi växer endast ur en tid och in i nästa och vi måste ha tålamod med livet, ty det är evigt.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vackert i november' och där  hittar du fler bidrag.

Trevlig helg!

Nästan bara häcksax som gäller.

Igår när vi kom till landet efter en dryg veckas frånvaro fick jag ta fram häcksaxen. Ringblom, reseda och kryddtagetes hade tagit för sig på andra växters bekostnad och 

kornvallmon tog absolut ingen som helst hänsyn till purjolöken. 

Nu är både jättevallmo (sparat fina frökapslar) 

och kornvallmo bortrensade och ringblom och reseda nerklippta. Hoppas de två sistnämnda kommer tillbaka. Har både gödslat och vattnat för att ge dem ork till ny blomning. 

Den ynkliga purjolöken får nu när kornvallmon är borta både mer ljus och mer livsrum så kanske det kan bli något av den.

Att sommartid när vi är på landet kunna hämta den egenodlade lunchen eller middagsmaten är både roligt och spännande. Man vet inte i förväg vad som kommer att serveras vare sig till lunch eller middag. Det är tillgången i grönsakslandet som bestämmer.

Att odla grönsaker blir bara roligare och roligare. I alla fall om man som jag har möjlighet att vattna en sådan här torr sommar, men det har ju inte alla, tyvärr.

Fortsatt härlig sommar trots vattenbristen!

Perenner, träd och en och annan sommarblomma är det jag har i krukorna ute just nu.

Fast jag både under höst och vår lovat mig själv att minska ner ytterligare på det där med krukor i trädgården är det ett löfte som är svårt att infria. Om det beror på att jag är förtjust i själva krukorna och ser dem som ett 'pynt' i trädgården, om det är växterna som står i dem eller en kombination av båda som jag har svårt att skiljas från vet jag ännu inte riktigt. Men en trädgård utan krukodlat har jag svårt att tänka mig.

I de flesta trädgårdskrukorna här i trädgården står härdiga perenner av olika slag så som hostor och kärleksört. Båda är tåliga och klarar sig ute i krukorna året runt. För att få lite höjd har jag också krukplanterat träd. 

Knölalen från Berit i Piteå, Alnus incana f. gibberosa 'Muhkura', en småbladig syren ympad på stam, Syringa meyeri 'Palibin', en frösådd rönn som jag inte har kvar namnet på och en relativt nyinköpt lönn 

Acer palmatum 'Ariadne', som skall få ersätta förra årets lönninköp, Acer palmatum 'Shindeshojo', som jag köpte i augusti förra året när vi besökte Ulriksdals trädgård i Kivik, men den gav upp livhanken under vårvintern. Hoppas nu att denna nya som planterades i större kruka redan i mitten på juni skall hinna rota sig bra och klara vintern bättre än den från Ulriksdal som förra året omplanterades först i mitten av augusti.

Bland de krukodlade hostorna vi har i trädgården är 

'Phantom', 

'Fog Light', 

'Dean's Dream', 

'Elvis Lives' 

och 'Totally Twisted' favoriterna 

men även 'Coconut Custard' och 

'Frisien Pride' är fina som krukodlade. Alla har de här hos oss klarat åtskilliga vintrar i kruka i en ouppvärmd bänk med bara regnskydd under vintern eller stående på samma plats året runt om de är stora och de blir bara finare med åren.

Det samma  gäller kärleksörten. Den blir också bara finare och finare både på friland och i kruka. 

Den här kärleksörten heter Sedum telephium'Bronco' och är en av de två vi hade med hem i bagaget från Beth Chattos plantskola i våras. Hur den kommer att klara sig i krukan under hösten i både regn och rusk återstår att se, men just  nu är den fin.

Pelargonium australe, 

några olika tagetes 

och en gulvit kosmos är sommarblommor som fyller ut bland allt bladgrönt. Vi har fler gulblommande växter i år än någonsin tidigare och jag som absolut inte tycker om gult...

Fler trädgårdsbloggar kan du läsa om du tittar in till Trädgårdsfägring.

Fortsatt skön sommar!

Månadens bild

är temat i även denna veckas Blommig Fredag. Ibland blir det inte som man trott och tänkt. Detta foto tog jag en dag då solen sken och den senaste blåsten hade ännu inte dragit in över Västkusten. På min väg till komposten den dagen passerade jag en rejäl hög med stora löv från piprankan. Hade lite funderingar på att ta fram räfsan, men längre än till tanken kom jag inte. När jag återigen gick samma väg några dagar senare hade alla löven flyttat vidare så jag behöver vare sig kratta eller sopa.

På bilden syns kopparlönnen,  Acer griceum och prydnadshirsen, Panicum virgatum, som jag har ett par plantor av nära buxbomskloten. Ett gracilt gräs som inte gör mycket väsen av sig innan sensommaren är här men då och långt in på hösten både behöver det plats och tar plats. Plantan har inga utlöpare men ökar så sakteliga i omfång. Det är lätt att dela och gräva bort om det blivit för stort och väldigt lätt att rensa bort på våren. Ofta behöver inte ens sekatören fram.

I onsdags hade vi en kall morgon men sedan vårväder hela dagen. 
De små gräsmattorna vi har blev krattade, 

fuchsiorna som inte hamnat på komposten fick, tillsammans med annat inte vinterhärdigt, flytta in 

efter att ha tillbringat några kalla nätter under en gammal filt.

När det blåst och stormat de senaste åren har jag oroat mig över den stora björken som grannen i väster haft. 

Skriver haft och inte har för i torsdags förra veckan försvann den och jag känner en stor lättnad. Nu behöver jag inte oroa mig när vinden tar fart nästa gång. Många tack för det.

Vi hade den veckan en både fängslande och spännande torsdagsförmiddag med arboristen i aktion. Ibland glömde vi till och med av att torsdagar är städdagar, men vad gör det. Huset finns ju kvar även nästa vecka.
Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!