En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 

gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.

Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 

Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.

I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.

SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.

Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.

'Tingen måste ha en utstrålning!

Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.

För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'

1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.

Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.

Fortsatt härlig sommar, med lite regn!

April är här sedan länge vid det här laget

och vår släpkärra har från i fredags och tills idag stått fullastad med hästskit på garageuppfarten. Maken bar ut ganska så mycket av gödseln till trädgården under gårdagseftermiddagen men resten har idag hamnat i grönsakslandet på 'landet'.

 

I förrgår tömdes växthuset på prylar för att kunna städas och igår på eftermiddagen fick de sista av dem flyttat tillbaka men de flesta hamnade kvar ute i trädgården, som tur var. Växthuset är bara ca 5 m² och där skall helst också finnas lite plats för både några pelargoner och lite ätbart.

Vad skall man välja när det gäller krukor och dekorationer till trädgården? Det praktiska eller det vackra? Får jag frågan vet jag såklart svaret. Det vackra naturligtvis, det blir aldrig till besvär och det njuter man alltid av men det praktiska, ja det praktiska, vad gör man med det? 

Praktiskt utan skönhetsvärde finns det ingen plats för, tycker jag, men det har vi trädgårdsnördar naturligtvis olika åsikter om.

Finns det någon som inte tycker om terrakottakrukor utan väljer praktisk plast istället? Ja det är jag helt övertygad om att det finns. Vad som är vackert är ju individuellt.

När jag igår kväll tittade in på Arvet vi förvaltar på Gränsfors hemsida blev jag lite överraskad. Finns inte oglaserade terrakottakrukor att köpa därifrån längre?

De mest hårdbrända och köldtåliga terrakottakrukor jag känner till kommer från Gränsfors. Mina har visserligen några år på nacken och troligtvis är de inköpta på någon secondhandbutik, men modellen, den finast jag vet när det gäller krukor, den trodde jag var tidlös. De Gränsforskrukor jag har står ute året runt. 

De i kruk-ställningen vid entrén tänder jag värmeljus i under vintern när det inte blåser och de i aurikelhyllan som jag bara vände upp och ner på efter att auriklerna i höstas flyttat till grönsakslandet är lika fina efter en kall vinter, ja med tanke på patinan nästan ännu finare .

Önskar det fanns information att hitta om gamla krukmakerier så som t.ex, B.Ekberg Kvidinge, Högsby, F.Quist, O.Ekberg,Gränsfors och Höganäs. 

Idag sken solen, den där efterlängtade och blåsipporna under häcken mot gatan blommade och besöktes av både bin och humlor. Vilken härlig och njutbar tid vi har framför oss!

Trevlig helg!

Lånade växter från trädgården,

gjorde jag idag.

Här har vi nästan vår fast vi ännu inte haft någon vinter och en del, ja ganska många, snödroppar har långa, långa, gröna spjut. På några av dem syns de vita blomknopparna och luktviolplantorna längs muren mot gatan är helt fulla av knopp. 

Eftersom vi skall få minusgrader några dagar enligt yr kom planteringsspaden fram och nu står två små krukor på fönsterbrädan. 

Skall bli spännande att se om knopparna orkar slå ut i värmen inomhus.

Trevlig helg!

Trädgårdsminne - Blooming Friday

Efter förmiddagens skogspromenad har jag i flera timmar mer eller mindre legat på alla fyra i trädgården och fortsatt med vårstädningen. 
Var ordet himmelsblå kommer ifrån gick inte att ta miste på idag. Den blå, blå himmeln + solen = vår, i alla fall om det är i mars.

I början på veckan hade vi vinter men idag var våren här och bjöd på sol, värme och fågelsång. Det var den store sångaren, fågelvärldens Pavarotti här på västkusten, som stod för underhållningen. Snödropparna slog ut sina kalkblad och svävade en stund i eftermiddagssolen för första gången i år. 

Varje vår när snödropparna svävar på riktigt tänker jag på Anna-Lena som inte längre finns med oss här på jorden. Det var från henne som den här trädgårdens första snödroppar kommer. Både den vanliga enkla Galanthus nivalis och den dubbla Galanthus nivalis f. pleniflorus. Den sistnämnda vet jag att inte Severin Schlyter, blåsippsmannen, tyckte var särskilt fin utan kallade för överkörd leghornshöna. 

Just han, Severin Schlyter, dök idag upp i tankarna när jag klippte bort gamla blåsippsblad, tog bort det tjocka lövtäcket och gjorde fint för de nya, både blommorna och bladen som komma skall. Tror att någon av de blåsippsplantor som just nu kommer med knoppar för första gången är en sådd från fröer som S.Schlyter skickat in till Sta-listan. Är dålig på namnskyltar för jag tycker de förfular i trädgården men, men ibland har de mycket att tillföra.

Nästan allt i trädgården bär på minnen av olika slag. 

Trädgårdsbesök, trädgårdsvänner, gamla släktingar, mina föräldrar, fådda fröer som jag lyckats med, besök i plantskolor, inköp från nätet, krukor jag förälskat mig i och saker min man tillverkat. 

Att ha en trädgård är att, så fort som man sätter foten utanför dörren, mötas av härliga minnen.

Fler inlägg på temat trädgårdsminnen hittar du här.

Trevlig helg!

Jo, jag tycker om

färgglatt glas från 60-70-talet och jo, jag tycker även om keramik i alla former från den tiden inte minst blomkrukor från svenska tillverkare så som Rörstrand, Gefle och Upsala-Ekeby. 

Just blomkrukor har jag länge varit förälskad i och samlat på mig många, många under årens lopp. De flesta har stått staplade i källaren efter färger, former och mönster. Det händer ibland att jag undrar varför i hela friden de skall stå där och samla damm men fina är de och lustigt nog njuter jag av att se dem. 

Egentligen är det mest mina tre verkliga favoriter, Gunilla och Wasa från Upsala-Ekeby samt Tellus från Bo-fajans, som jag använt.

Kornettblommorna jag haft i köksfönstret mer eller mindre sedan vi flyttade in för snart 37 år sedan var så gott som helt förtvinade efter sommarens vanskötsel. Min syster hävdar att det beror på för mycket näring och kanske är det så? 

För några dagar sedan bestämde jag mig för att tänka om. Varför inte lyfta fram det färgstarka?

Nu finns de flesta gamla kornettblommorna, förutom två, på komposten och krukorna, Gunillakrukorna från UE, är rengjorda och undanställda och istället har jag tagit fram krukorna från Rörstrand och Rådabruk. 

Det är inte bara krukorna som lyser av färg utan också några av krukfaten. För att låta krukorna få spela huvudrollen har jag valt att bara ha gröna växter i dem. Har haft 'plättar i luften' som marktäckare i stora utekrukor under sommaren och en del av dessa, de med lite större blad och grövre stjälkar, grävde jag upp och flyttade till köksfönstret. Nu står de där, nästan bladlösa men med lindade rankor runt en tjock tråd och jag hoppas de skall piggna till och komma med både nya blad och många skott.

Några av krukorna i fönstret är ostämplade men de flesta är märkta Rörstrand eller Rådabruk. Det hade varit väldigt roligt att veta vad modellerna har för namn. Hör gärna av dig om du vet.

Önskar redan idag trevlig helg för det är mycket på gång trots eller kanske på grund av att man är pensionär!

Boktips - Antikt i trädgården.

I slutet av januari visade jag bilder på gamla trädgårdssoffor under temat färg och form i Blommig Fredag. När jag i förra veckan besökte biblioteket fanns där bland nyheterna en bok jag inte träffat på tidigare, en bok om antika trädgårdsföremål och den har under veckan som gått bjudit på både trevlig och informativ läsning, vackra bilder och dessutom har den fått mig att inse att det som många av oss tycker är skräp uppskattas av andra.

I den såg jag, förutom vackra blomkrukor från 40-50-talet, min favoritbänk, den som är ritad av Folke Bensow och tillverkad på Näfveqvarns bruk 

och likadana soffor som de jag såg när vi var på gårdsauktion i somras. Kanske är det tur att vi har en liten trädgård och dåligt 

med plats?

Boken som är skriven av Christine Hansson heter Antikt i trädgården och det är Görgen Persson som har tagit bilderna. Är det så att man som jag tycker om gamla trädgårdsrelaterade saker kan den varmt rekommenderas.

Ulla, Lisa och Signe, tre formgivare.

För fyra, kanske fem, år sedan hade jag den i mitt tycke stora lyckan att på ett lotteri på en STA-träff i Uddevalla vinna boken Leva med Trädgård av Ulla Molin.

Innan dess hade jag vid ett flertal tillfällen lånat den på biblioteket så plommonlunden,

fågelbadet, krukorna och den vackra stenläggningen var jag redan bekant med när jag i lördags äntligen fick möjlighet att se allt detta med egna ögon. Det blev ett slags igenkännande fast jag aldrig tidigare besökt trädgården i verkligheten.

Att sudda ut gränserna mellan ute och inne var enligt William Morris och Arts and Crafts-rörelsen viktigt och det var det även enligt Ulla Molin.

Stenläggningen, tegelkubben, av Karin Björquist för Gustavsberg, den jag bara sett i böcker och tidningar kunde jag fotografera 

och det kunde jag med de keramiska lådorna också.

Det är Lisa Bauer som gjort alla illustrationerna i Ullas bok Leva med trädgård och tillsammans har de givit ut en idébok om krukor, korgar, brickor, blomsterbord, fönsterbänkar och växtrum. Deras samarbete varade under många, många, år så det finns säkert fler böcker som jag inte känner till.

Lisa Bauers glasskålar för Kosta Boda, designade av Sigurd Persson, fastnade vi för redan i början på 1970-talet men då var de ekonomiskt olösliga för ett par som levde på studielån.

Enligt Wikipedia var Lisa en kunnig iakttagare och en intresserad botanist. Att hon kände till både blommornas växtsätt och dess uttryck syns i hennes linjetunna, mjuka och böljade blommor som växte fram över glasytan. 

Signe, den tredje kvinnan i rubriken är Signe Persson Melin. Hennes eternitkrukor har jag också bara sett på bild.

Om den här krukan är formgiven av Signe vet jag inte men liten och anspråkslös stod den där fylld med myskmadra. Mer om Signe hittar du här.

Tre kvinnor som kunde och kan skapa. 

Till sist en kommentar från en av krukbildstexterna i boken Leva med trädgård. 'I stället för allt elände om ser dagens ljus.'

Veckans blomkruka

Planta krukan av Wilhelm Kåge för Gustavsberg, kvadratisk, i terrakotta med fat glaserade i olika färger. Om jag minns rätt började den tillverkas under 1940-talet. Krukan finns med olika dekorer. Tror att de har olika namn beroende på dekoren, men mer kan jag inte.









Har fått frågor om hur och var jag hittar fakta om krukorna.
Svaret är: Efter ca 20 -25 års samlande har jag hittat information både här och där. Bl a. i tidningar, kataloger och böcker. Nu finns en del info om just blomkrukor från Upsala Ekeby på nätet, från Grödinge antik och design AB
http://www.upsala-ekeby.com/gallery1_123.html

Veckans Blomkruka

är Lotus från Bo Fajans.

Formgivare är Ewald Dahlskog och krukan tillverkades under nästan hela 1940-talet och lite in på 50-talet. Den lär ha tillverkats i 8 storlekar och 2 färger, benvitt och ljusgrönt.
Kärlek vid första ögonkastet var det när jag såg den här krukan på en marknad för många år sedan och fortfarande är den tillsammans med Artis och Tellus de verkliga favoriterna, som alltid finns framme. Alla tre utav Ewald Dahlskog för Bo Fajans.

Har bara sett den i små storlekar och i olika ljusgröna nyanser. Tänka att hitta en riktigt, riktigt stor…benvit kanske?
Det skulle i alla fall vara roligt att få se en.

Veckans Blomkruka ...

Den här veckan visar jag 2 krukmodeller från Upsala Ekeby med ganska snarlik dekor. Handmålade och troligen från 1920-30-talet.

Veckans blomkruka – Svea

Tillverkades under 1950 talet på Upsala Ekeby, kanske senare också, i många, många olika dekorer. Den minsta kruka är 8,5 x 11,5cm och den största 12 x 16cm.



Några utav krukorna jag har är inte stämplade så därför är jag osäker på om de heter Svea eller något annat, men fina är de ändå.



Idag har jag börjat pelargonflytten från växthuset till källaren. En del av pelargonerna är så fina att jag bara måste skriva lite om dem och de passar ju dessutom väldigt bra i Sveakrukorna, även om jag föredrar terrakotta.
Under åren som gått har jag blivit mer och mer förtjust i vildpelargoner eller primärhybrider som är en korsning av 2 vildarter. Så många har jag inte, men det är medvetet, det blir så lätt för mycket att ta hand om.





Knotig och fin, nästan som en bonsai är ’Old father live forever’

eller P. cotelydonis som den heter med sitt ’riktiga’ namn. Den kallas också Sankthelenapelargonen eftersom den ursprungligen kommer från ön S:t Helena. I vilt tillstånd växer den inte någon annan stans och knappast inte heller på S:t Helena längre, för den lär vara mer eller mindre utrotad.
Den ser ut som ett litet träd eller kanske buske med sina tjocka suckulenta stammar.
Bladen, lite läderartade, är runda i formen och sitter i toppen på varje förgrening.
Den här pelargonen kan bara förökas med sticklingar eftersom den är självsteril.
Min har aldrig blommat men det sägs att den skall vara lättskött så kanske nästa år….




Åbroddspelargonen – P. abrotanifolium

kommer ursprungligen från Sydafrika.
På de vedartade stammarna kommer små flikiga grågröna blad, som luktar gott när de gnuggas mellan fingrarna.
Den jag har blommar med vita blommor men det lär finnas rosablommande också..

Nu behöver jag inte ficklampa längre om jag vill titta till pelargonerna på kvällen :)

Och tack Rana för den fina utmärkelsen. En utmärkelse som jag inte vet om den skall skickas vidare eller inte, men jag vill ändå ge den vidare till alla roliga, underfundiga och kunskapsspäckade bloggar som är så spännande att läsa.

Veckans blomkruka.....

I somras när vi träffades på en bloggträff någonstans pratade vi om ’Veckans Blomkruka’, men sedan glömde jag bort det.

Nu i dagarna, när jag städade växtrummet i källaren för att kunna ta in pelargonerna från växthuset blev jag påmind om det och idag börjar jag med första modellen.

Den heter Gunilla och tillverkades i 5 storlekar på Upsala Ekeby under 1950 – 70 talet. Har någonstans läst att det är den blomkruka som tillverkats i flest exemplar i det här landet. Formgivaren, Bertil Nilsson, var säljare för UE.
Krukan är tillverkad i terrakotta och jag har sett den i fyra olika färger, vitt, gult, grönt och svart, men kanske finns den i fler …

Den i svart har jag bara stött på en enda gång och den står nu i mitt vardagsrumsfönster, med en planterad rumslind :-).

Har också under de år jag tittat efter blomkrukor hittat en Gunilla ampel i grönt och i den bor en bladkaktus som trots platsen inte är särskilt glad. Men jag är dålig på att sköta om inomhusväxter..

Har under de senaste 20 åren samlat på mig en del gamla svenska blomkrukor från Bo Fajans, Upsala Ekeby, Gabriel, Rörstrand, Gustavsberg, Laholm, mm.
Varför jag fascineras och tycker om just krukor vet jag inte. Simpelt tycker nog många men jag tycker de är fina ;-)
Nu när jag fått upp alla krukorna på hyllor längs väggarna i mitt blomrum, kan jag gå ner till källare för att bara titta och känna. Alla är de skulpturala och vackra även utan växter.
Några så konstnärligt fina krukor tillverkas inte storskaligt idag, förutom kanske de som Signe Persson Melin nyligen designat för Nittsjö. Men de är så dyra att de inte hamnar i särskilt många fönster, trots att de är helt underbara. Såg dem på Trädgårdsföreningen i Göteborg i somras.
Under flera utav de krukor jag har finns priset kvar, skrivet med blyerts och oftast är det bara några kronor det handlar om. Hur mycket 5 kr 1956 är idag vet jag inte men tror inte att det är 450kr.

Inte skulle dessa fina Gunillakrukor, av både bra design och god kvalitet, en gång i tiden hamnat hos så många om de varit dyra? För mig är de pelargonkrukorna man kunde köpa i handelsboden för ett par kronor och som pelliskrukor är de fortfarande helt perfekta

och det är de även till kornettblomman.