Här har regnat ett par dagar

och gräsmattan som jag gödslade för någon vecka sedan är riktigt grön och klippt för första gången. Om det var ett riktigt majregn som kom, ett sådant som Karel Capek beskriver på sidorna 56 och 57 i sin bok Ett år med min trädgård, vet jag inte men vacker grönska har det blivit.

De flesta blåsipporna har blommat över. Det är nästan bara de dubbla som fortfarande har kvar sina kronblad. 

Nunneörtens blommor sjunger också på sista versen men julrosor,

vivor 

och violer blommar för fullt och blir snart avlösta av sockblommorna för några av dem har börjat slå ut.

Den spanska skogssnigeln har vaknat till liv och jag har redan hittat många. Minns inte vilket år det var de dök upp för första gången men jag kommer ihåg att det där med trädgård var betydligt enklare innan de fanns. Jag använder mig av snigelfritt men tycker inte det är särskilt effektivt. För några år sedan provade jag nematoder. Precis när jag vattnat ut dem kom en värmebölja så jag fick egentligen aldrig någon riktig erfarenhet av hur den metoden fungerar. Nu har jag funderingar på att göra ett nytt försök. Gör jag det skall jag prova den norska metoden. Mer om den kan du läsa här. http://www.snigelfri.se/norska-metoden.php

Träden börjar slå ut och de små löven på den turkiska trädhasseln, Corylus colurna, lyser röda i kvällsljuset. Magnoliorna, de där tre vi har i trädgården, har kastat pälsen 

och börjat visa upp sina fina 'klänningar'. Akebian, Akebia quinata, 

som numera svingar sig upp i hasselträdet och vårt lilla blåregnsträd från 1981, Wisteria sinensis, har båda många och tjocka knoppar.

Vinden har varit lite kall idag men ikväll skiner solen och jag bara njuter.

Enligt Charles Barr är 'Bästa sättet att verkligen njuta av sin trädgård att ta på sig en bredbrättad halmhatt, hålla en liten spade i ena handen och en svalkande drink i den andra och tala om för trädgårdshjälpen var det behöver grävas.' Om det stämmer vet jag inte för jag har ingen halmhatt och just nu behövs ingen drink för att bli rusig och älska tillvaron.

Fler blogginlägg på trädgårdstemat hittar du hos TrädgårdsFägring.

En njutbar och trevlig helg!

Halva fredagen och hela lördagen veckan som gick,

tillbringade vi på trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar. Lika roligt som alltid men det tar på krafterna att gå runt och benen behöver vila ibland så därför har vi i år lyssnat på många fler föredrag än någonsin tidigare.  

Att det är populärt och roligt att odla eget när det gäller grönsaker, bär och frukter gick inte att ta miste på för på de föredragen var det massor med åhörare så någon benvila blev det inte vid den scenen. 

Många, många vill veta vad det är de stoppar i sig och känner glädje över att kunna skörda eget och den delen av trädgårdslivet uppskattar jag också återigen mer och mer av. Jag är verkligen inget proffs när det gäller ätbart utan väljer lättodlade grönsaker, gärna sådana som är dyra att köpa i affären så som dill, persilja, brytbönor, vaxbönor och sockerärter men också lättodlade grönsaker som lök (sättlök), purjolök, svartkål, grönkål, kålrabbi, persiljerot och sallad av olika slag. Det behövs inte sås särskilt många salladsfröer för att man skall vara självförsörjande hela sommaren.  Brukar dra upp en del grönsaksplantor och ettåriga blommor själv men startar inte frösådderna förrän i månadsskiftet mars-april. Under tiden fröerna skall gro står de inne men sedan åker de ut i de lilla växthuset. Ibland behövs där extravärme, särskilt på nätterna, men oftast har det räckt med dubbla lager fiberduk. I år har vi fortfarande många minusgrader på nätterna så några fröer har jag ännu inte sått, men snart är det dags. Även sättpotatisen, de två sorterna vi köpte på mässan, skall snart hamna i krukor och få jord över sig.

Vårt grönsaksland är också platsen där jag kan odla plockblommor 

så som luktärter, ringblommor, reseda, rosenskära och vallmo och de fröerna skall sås så fort påsken är över.

Ni som tittat in på min blogg vet att jag är förtjust även i lite udda trädgårdsväxter, gärna vintergröna sådana som täcker in marken fint. Inga växter jag förväntade mig hitta på mässan men som medlem i STA besökte jag Sällskapet Trädgårdsamatörernas monter och där fanns många spännande växter till salu. Jag som egentligen skall minimera och gräva bort föll för sex stycken. 

Fem Epimedium som jag inte träffat på tidigare och en liljekonvalj med gula blad. Just Epimedium, sockblommor, tycker jag mycket om. De har nästan alltid en spännande blomning och ett bladverk som oftast är grönt ända fram till mars då bladen blir bruna och torkar. 
Dessa sorter hade jag med hem.

Epimedium 'Kodai Murasazi'

Epimedium latisepalum

Epimedium macrosepalum

Epimedium stellatum 'Long Leaf Form'

Epimedium 'Togen'

Nu står krukorna i växthuset och även om jag njuter av vädret vi har just nu längtar fingrarna ut för att både gräva och vårstäda. Det verkar som om händerna enligt YR får ägna sig åt frösådder för att först efter påsk ge sig hän åt vårkrukorna och rabatterna i trädgården.

I år var nog ranunkler av olika slag den stora favoritväxten på mässan och visst är de fina och oemotståndliga.

Glad  Påsk!

Kan det bli bättre?

I går kväll kom jag hem efter ett par dagar på landet. Där planterade jag ut de sista grönsaksplantorna, sådde fler fröer där plats fanns, gjorde det mesta av den eftersatta vårstädningen men njöt också av försommarblomningen. I år blommar rosenpionerna, Paeonia veitchii, som aldrig förr. Den lilla vallmon 

Papaver burseri, som får fröså sig så mycket den vill mellan stenplattorna var jag extra rädd om när jag sopade bort fjolårets alla eklöv. Mandarinrosen, Rosa moyesii, en önskeros jag planterat ett flertal gånger med dåligt resultat, 

visar nu äntligen livskraft och kommer med knoppar.

Rododendronen som var mina svärföräldrars stolthet tycker min man har en fantastisk blomning i år och jag rynkar lite på näsan och säger:

- Det finns rododendron med finare färg på blommorna.

Men vad spelar egentligen blomfärgen för roll? Dessa två rododendron planterades för mer än 60 år sedan och första gången min svärmor nändes klippa av några blommande kvistar var när vår äldste son slutade ettan.

Nu är de små träd som jag planterat liljekonvalj och sockblommor under och blomfärgen är riktigt fin om jag tittar noga.

Det första jag gör när jag kommer hem efter att varit borta ett tag är att gå en runda i trädgården innan jag går in. Just nu blommar aklejor, nävor och allium i en härlig blandning.  

Jag tycker inte om naken jord utan älskar när växterna täcker marken och väver in i varandra. Less is more gäller verkligen inte nu i den stora perennrabatten. Ju fler aklejor desto finare tycker jag.

Den där sista röda tulpanen som borde blommat över för länge sedan har jag svårt att ta bort. Den har varit med i trädgården i snart 40 år. Inte passar den in i färgskalan inte, men vem gör det efter 40 år?

Min tidigare kollega och arbetskamrat Irma Ivarsdotter (på facebook) förgyller alla mina dagar med en dikt men här kommer nu en från mig som beskriver mycket av vad jag känner inför temat i Blommig Fredag som den här veckan är 'Kan det bli bättre?' och fler bidrag hittar du här.

Vit väller lyckan

in i bröstet -

du står i ljus

och du är fjäril, du är barn

i detta nu -

ett träd med glada

sträckta armar,

en härlig blomma

öppen mot solen.

Och alla vägar ligger vita

nu, som för många år se´n.

Ragnar Jändel

Trevlig  helg!

Årets första trädgårdsfixardag

hade vi på landet idag den 23 januari. Solen sken och det var nästan vindstilla. 

En härlig dag med andra ord. 

Maken röjde sly och jag rensade ogräs, klippte bort gamla perenner 

och sockblommornas fortfarande gröna blad. Lite tidigt kanske men jag tror inte att vare sig pionknoppar eller sockblommor tar skada om det kommer en köldknäpp. Förra våren hann jag inte med planteringarna på landet och på sockblommorna, både den röda Epimedium x rubrum och den blekgula Epimedium x versicolor syntes knappt blommorna bland de vissna bladen. 

Nu kan jag hoppas att det i april blir en vacker blommande matta under de gamla uppstammade rododendronbuskarna.

Här hemma har vi inte särskilt mycket ogräs men på landet verkar alla arter stortrivas. Värst till att sprida sig är jordrevan, Glechoma hederacea. 

En riktig infiltratör som dyker upp så gott som överallt. Skulle jag nämna något positivt om den så är det doften, den aromatiskt kryddiga doften som så småningom kommer med värmen. Idag var plantorna jag rensade bort helt doftlösa. Lika bra det kanske för jag behövde absolut inte tveka över om de skulle bort eller inte.

Nu ikväll har jag läst lite mer om jordrevan i Sune Jonssons Blombok och i den klassas växten inte enbart som ogräs. Den har under åren haft stor betydelse inom örtmedicinen men också fungerat som krydda och använts som klarningsmedel vid ölbryggning. Vem vet, kanske skall jag försöka sälja ogräset till sonen eller vår vän Jan-Ove, som båda brygger öl.

Förr, för länge sedan, ordinerades den mot inbillningssjuka och fixa idéer men kan också enligt Sune Jonsson användas som grönsak i soppor och stuvningar, ungefär som spenat.

Istället för att förargas och smått svära över den kanske jag skall göra stuvningar?

Vill slå ett slag - ett extra slag

och ett stort sådant för sockbommor, epimedium, av olika slag. Inte främst på grund av blommorna

 E. leptorrhizum

E. franchetii 'Brimstone Butterfly' 

även om de är både vackra och ibland riktigt spektakulära utan för de ofta vackert vintergröna bladen. Bor man som vi i en del av Sverige där vintern mest består av barmark och regn är det härligt att ha lite grönt att vila ögonen på istället för den nakna brungrå jorden.

När jag i förra veckan började 'vår'städa i rabatterna var fjolårsbladen på E. acuminatum, E. leptorrhizum och E. franchetii 'Brimstone Butterfly' fortfarande gröna och fina men där E. grandiflorum och E. x youngianum växer fanns bara de bruna bladskaften kvar.  

Både E. x rubrum och E. x versicolor har, trots att de är korsningar med E. grandiflorum, blad som oftast behåller sin gröna färg långt in i mars. Så här ser E. x rubrums blad ut idag.Riktigt fina, eller hur?

Favoritperennen om jag bara får välja en enda..

är  Epimedium av olika slag eller som de heter på svenska, sockblommor. Såg när jag tittade tillbaka här på bloggen att jag redan gjort 11 inlägg om just Epimedium men här kommer ytterligare ett. 

Idag stack några av dem upp sina brungröna blad genom snön. Hela hösten och fram tills nu har flera av de olika arterna klätt in marken med sina nästan vintergröna blad och hindrat fröogräs både från att gro och växa.

En tacksam perenn, flera av hybriderna klarar när de väl etablerat sig både torr skugga och norrläge.

Både blommorna som kommer redan i april och de nya bladen är vackra och mycket dekorativa.

Fler bidrag till Blommig Fredag hittar du här.

Trevlig helg!

Efter en promenad i skogen

på förmiddagen tillbringade jag resten av dagen i trädgården.  En härlig dag fast solen bara visade sig ibland. En dag jag bara varit, fotograferat, rensat lite ogräs, grävt bort plantor som stått fel eller tagit för mycket plats, toppdressat med naturgödsel bland blåsippor och trillium och pysslat om pelargonerna i växthuset. Just nu verkar det som om jag blivit av med de där dj… vita flygarna. 

Dagar att bara vara står just nu högt på min önskelista för tiden går så fort. Kan inte riktigt fatta att en tredjedel av maj redan passerat.

Nu är sockblommorna så fina. Den gulblommande Epimedium x versicolor,  

Epimedium x warleyense 'Orangekönigin' och Epimedium x rubrum 

har snart blommat över men 

Epimedium leptorrhizum, fjärilssockblomman,  

Epimedium myrianthum,  

Epimedium acuminatum ‘Night Misstress',  

Epimedium x youngianum 'Roseum' och 

Epimedium grandiflorum 'Lilafee' blommar för fullt. När blomningen är över finns det vackra bladverket  kvar resten av året.

Epimedium av olika slag  kunde det finnas fler av i plantskolorna – varför måste man beställa godbitarna från utlandet?

Trevlig helg!