finns numera mycket
som ger form och struktur, sådant jag en gång när jag blev trädgårdsintresserad
inte ens visste fanns.
En drömmarnas trädgård skall man kunna 'stiga in i' och då är ju häckar av olika slag ett måste. Höga, gärna vintergröna
häckar som ger bakgrund, ramar in och
stänger ute grannskapet. Inte handlar
det om att eliminera eventuell nyfikenhet utan enbart om att själv få en möjlighet
att stiga in i den där drömda trädgården.
I mina drömmarnas
trädgård har inga rosor
vare sig svartfläcksjuka eller rosrost och
inga
klematisbladsteklar, liljebaggar eller mördarsniglar finns heller.
Redan under februari
i år hade sniglarna ätit upp många av snödropparnas
kalkblad, blåsippornas kronblad och knoppar här i verklighetens trädgården.
Inte heller
finns där i drömmarnas trädgård någon eller något som gör stora hål i t.ex hostabladen
och i den trädgårdens stenfogar växer naturligtvis bara vackra önskvärda fröplantor. Sådana som lyckats välja ut sin alldeles egna, helt perfekta plats att växa på och absolut inte en massa småplantor från fröställningar
som jag av någon konstig anledning missat
att klippa bort.
Drömträdgården skiftar i utseende och innehåll beroende på vilka trädgårdar jag
besökt och
den inspiration jag då fått.
Väl hemma igen vill jag förändra, gärna minimera och ibland skapa nytt, men orken tryter ofta numera.
den inspiration jag då fått.
Väl hemma igen vill jag förändra, gärna minimera och ibland skapa nytt, men orken tryter ofta numera.
När, tänker
jag ibland, skall jag sluta drömma och börja vara nöjd med det jag har omkring mig? Måste det till något nytt för att den där härligt
euforiska trädgårdskänslan skall infinna sig? Nej inte, det räcker just nu egentligen bara med att ta
en titt på alla underbara blåsippor under häcken mot söder
eller julrosorna som blommar för fullt, men var går den där gränsen, den mellan trädgårdsdröm och verklighet? Får man någonsin stiga in i alla sina drömmars trädgård? Nej, i alla fall inte jag, men jag njuter ändå när jag som i dag kan vara ute och trädgårdera i den trädgård jag har trots alla de där drömmarna som ändå finns och säkert alltid kommer att finnas så länge jag kan kalla trädgården vi har för min.
För 40 år sedan, när vi byggde vårt hus, fanns inga pengar till att köpa hjälp med planering av den här platta åkermarkstomten vi har. Med den erfarenhet jag har idag skulle jag frågat banken om att få låna lite till för att kunna köpa den där hjälpen och framför allt kunskapen om hur man planerar sin trädgård. Vad som var och fortfarande är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgårdsplanering hade vi då ingen aning om och den kunskapen då hade jag idag haft stor glädje av. Men så är det ju med all kunskap, den är alltid till glädje när man väl har den.
eller julrosorna som blommar för fullt, men var går den där gränsen, den mellan trädgårdsdröm och verklighet? Får man någonsin stiga in i alla sina drömmars trädgård? Nej, i alla fall inte jag, men jag njuter ändå när jag som i dag kan vara ute och trädgårdera i den trädgård jag har trots alla de där drömmarna som ändå finns och säkert alltid kommer att finnas så länge jag kan kalla trädgården vi har för min.
För 40 år sedan, när vi byggde vårt hus, fanns inga pengar till att köpa hjälp med planering av den här platta åkermarkstomten vi har. Med den erfarenhet jag har idag skulle jag frågat banken om att få låna lite till för att kunna köpa den där hjälpen och framför allt kunskapen om hur man planerar sin trädgård. Vad som var och fortfarande är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgårdsplanering hade vi då ingen aning om och den kunskapen då hade jag idag haft stor glädje av. Men så är det ju med all kunskap, den är alltid till glädje när man väl har den.
Mellan dröm
och verklighet är veckans temat i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag på temat.
Trevlig helg och ha det så gott det bara går!
