Trägårdsamatörernas riksmöte 2018.

Under helgen om gick var vi i Stockholm och var med på årets riksmöte. Mycket fint fick vi se men den största behållningen var, i år precis som tidigare år vi varit med, alla möten och återseenden med likasinnade från hela vårt avlånga land.

Under fredagskvällen besökte vi Millesgården för första gången och där, liksom på Great Dixter och Sissinghurst, tog storslagenheten andan ur mig. Här hänger vildvin som skira draperier över statyerna. Fick jag bara välja ut en enda enastående vacker trädgård från årets riksmöte skulle det bli Millesgården, men den är ju ingen vanlig villaträdgård precis. 

Vi var bara med på lördagens busstur men fick ändå se fem helt olika trädgårdar och träffa trädgårdarnas skapare. Spännande upplevelser ända från det man hörde trädgårdsägarnas brev läsas upp i bussen och tills dess man steg in i trädgårdarna. Det som Eleonore sa angående professionellt anlagda trädgårdar strax innan lördagens supé:  - Var finns trädgårdsmänniskan, trädgårdsägaren, i en professionellt anlagd trädgård? har fått mig att så här i efterhand se trädgårdarna vi besökte med lite andra ögon. 

Alla har vi olika infallsvinklar över det där med hur en trädgård skall se ut och det är ju just därför det är så himla roligt med att få besöka trädgårdar man aldrig tidigare varit i. 

Några översiktsbilder från de fem trädgårdarna vi besökte kan jag inte visa, alla jag tog har hamnat i papperskorgen, men däremot har jag bilder på detaljer som fascinerade och överraskade mig både när det gäller idéer och växtval.

I första trädgården vi besökte fick jag se hur vacker praktlysing, Lysimachia punctata, kan vara om den hamnar på rätt plats. Min svärmor var förtjust i den så det fanns stora bestånd på landet när vi tog över men numera är den där bara ett minne blott.

I trädgård nummer två föll jag för darrgräset. Så kraftigt, upprättväxande och vackert. Här har de ostyriga plantorna jag haft hamnat på komposten.

Den tredje trädgården vi besökte bjöd på ett stort blommande Tulpanträd. 

Glömde bort att fråga hur länge de väntat på att få se trädet blomma. I den trädgården såg jag också trädgårdsiris samplanterad med färgginst. 

Ingen av dem blommade men de var ändå så fina tillsammans. Blommade gjorde däremot en orkidé som jag inte vet namnet på. 

Här åt vi också dagens lunch.

Blommande Linnéa,

en helt underbar enkelblommande ros 

och annat spännande 

träffade vi på i trädgård nummer fyra.

Sista trädgården vi besökte var Sanda Cottage. En trädgård jag redan tidigare kände till och som jag såg fram mot att få besöka i verkligheten. Veronica är en av administratörerna bakom TrädgårdsFägring. En samlingssida för trädgårdsbloggar. 

I hennes och Stefans trädgård fanns mycket att se och jag fastnade för en Prunus som jag inte kommer ihåg namnet på, 

en berberis som jag tror heter 'Red Tears' och bland allt annat vackert även någon slags vildmorot, 

rätta mig om jag har fel.

Jag hade turen att under kvällens lottdragning vinna två böcker på lotteriet 

och min man som inte vann något alls fick i slutet välja en vinst och den valde jag, ytterligare en bok.

Många tack till Stockholmskretsen för ett fint och roligt riksmöte!

Glad Midsommar!

Fort går det, ja nästa för fort just nu.

Jag njuter av att återigen få uppleva våren. Igår på skogspromenaden blommade vitsipporna, de som för 10 dagar sedan inte ens fanns tillstymmelse av och småbjörkarna visade gröna knoppar. Kerstins kommentar under skogsturen, har jag inte glömt. Den har liksom bitit sig kvar i minnet. 

- Härligt, nu har vi fått uppleva allt detta fina en gång till!

I trädgården har det de sista dagarna varit som en färgexplosion. Från snödropparnas lågmälda grönvita toner till blommor i alla regnbågens färger.

Har slutat längta, tror jag i alla fall och tycker det känns väldigt bra. Försöker njuta av allt som dyker upp och blåsipporna är just nu helt oemotståndliga. Det är så roligt att plantorna trivs på norrsidan den lövfällande häcken vi har mot söder. Eftersom jag inte tycker om vita namnlappar gräver jag nästan alltid ner dem bredvid plantan så de inte syns. Nog är det extra roligt när en sådan 'lapp' dyker upp. 

När Agneta och Monica var här på besök för första gången för ganska så många år sedan, 2013 enligt dagboken, fick jag en blåsippsplanta som jag planterade och så gott som glömde bort men nu under våren har namnlappen frusit upp, 

plantan blommar för fullt och jag önskar att boken Linnés Lapplandsresa fanns i min bokhylla.

Blåsippsfröerna jag samlade in och sedan strödde ut, på tomma platser under häcken, förra sommaren kommer nu med sina hjärtblad och bildar bitvis nästan en grön matta.

En del av frösådderna blommar redan andra året och i år har flera sådana fröplantor (hybrider) dykt upp med sina första blommor. Skall bli spännande att få följa dem och se vad det blir av dem.

Har idag ibland legat platt på marken tillsammans med en gammal aluminiumkastrull som stöd för kameran och som stöd för mig för att ta mig upp och prisat trädgårdsbyxorna med fickor för knäskydd. 

Nu har jag också anslutit mig till TrädgårdsFägring, en samlingssida för trädgårdsbloggar. Det tog tid innan jag förstod att Blommig Fredag inte fanns längre. En fin samlingssida som jag saknat men TrädgårdsFägring har säkert minst lika mycket fint att bjuda på.

Fortsatt trevlig helg och skön vår!

En ganska så solig vinterfredag har vi haft idag ..

Snön, de där fem centimeterna, knarrade lite under våra steg på skogspromenaden även om det bara var ett par minusgrader och solen försökte och lyckades ibland tränga sig igenom diset och den ganska så grå himlen.

Vi njöt och konstaterade att det är onödigt, nästan slöseri med tid, att längta efter sol och värme. Nu är nu, varje dag är njutbar. Den lilla snönmängden som kommit lyser upp och lyfter fram allt det vintergröna både i skogen och trädgården.

Men det inte fel att ha en extra njutning på fönsterbrädan, en njutning med både doft och blomning som får oss att komma ihåg och lite drömma om den där våren som komma skall.

Trevlig helg!

I bilen på väg hem förra söndagen

efter att ha firat vårt äldsta barnbarns åttaårsdag 

kom ett meddelande på Messinger från en snödropps och trädgårdsvän om att Galanthus plicatus 'E.A.Bowles' fanns till salu på eBay.

Att handla snödroppar på eBay hade jag aldrig tidigare gjort men innan kvällen var slut hade jag köpt tre stycken.

Margery Fish och E.A. Bowles är namn som ganska ofta dyker upp när det handlar om trädgårdsväxter och nu har jag dem båda två planterade i trädgården i form av favoritväxten, snödroppar.

Galanthus 'Rodmarton Arcturus' kunde jag inte motstå på grund av besöket på fina Rodmarton Manor 

under snödroppresan i februari. Där fanns just då inga snödroppslökar till salu så jag kände mig härligt tvungen när väl tillfälle nu dök upp.

Galanthus plicatus 'E.A. Bowles' har funnits på önskelistan sedan länge, länge. Mr Bowles, en stor trädgårdspersonlighet, växtjägare och plantman som blev hela 89 år, har blivit nästan odödlig på grund av att ha sitt namn med på många olika växter. T.ex 'Erysimum 'Bowles's Mauve', Carex elata 'Bowles Golden', Viola nigra 'Bowles Black'och Pulmonaria officinalis 'Bowles Blue'.

På ett litet antikvariat hittade jag under snödroppsresan en bok om E.A. Bowles och hans trädgård på Myddelton House av Mea Allan. Från början var boken och läsningen tänkt som ett spännande sommarprojekt men jag måste erkänna att texten kräver så mycket av mig att jag ännu inte kommit särskilt långt i boken trots att snart halva sommaren gått.

Galanthus 'Margery Fish' en enkelblommande snödroppe som beskrivs så här i boken Snowdrops av Bishop, Davis and Grimshaw. 'Within its division, this snowdrop is unquestionably one of the most distinct... It was found in 1987 growing in the famous ditch garden at East Lambrook Manor and has fittingly been named after the great plantswomen who once garden there'.

Först när Margery närmade sig de femtio började hon bli intresserad av trädgård. När jag läser i boken We Made a Garden verkar Walter, hennes man, med sina ganska så egensinniga idéer ta all hennes kraft och uppmärksamhet. Vad hon tyckte var av underordnad betydelse trots hon under de 20 sista åren av sitt liv arbetade i trädgården 18 timmar om dagen. Hon grävde, planerade, planterade, undervisade och skrev 8 böcker och massor av brev. 20 år med lust och passion för det där med trädgård.

'Vi gjorde misstag, ständiga misstag, men de var i alla fall våra egna, precis som trädgården var vår egen.'

Även Margery Fish har många växter uppkallade efter sig. Här har jag under många år haft en vacker smalbladig lungört som hette Pulmonaria saccharata ‘Margery Fish’, men nu finns den inte med längre.

Margery Fishs böcker är rolig läsning, i alla fall de två jag läst, trots att de är på engelska. Härligt att läsa om hur hon med både humor och list ofta till slut lyckades få sin vilja igenom trots Walters ganska snäva idéer och hur hon släpper lös växter som Walter inte tyckte om, när han inte längre kunde ha några åsikter.

Vet att många snödroppsfans tycker att nu när lökblasten vissnat och lökarna gått i vila är bästa tiden till att dela bestånd, plantera om eller köpa nya.
Hoppas nu de där lökarna jag planterat tar sig och helst kommer med blommor i februari - mars nästa år för jag vill väldigt gärna se dem alla i full blom.

Ha det sommargott!
Osäkerhet men ändå full kontroll

Mina helt personliga intryck från årets trädgårdsmässa, Nordiska Trädgårdar i Älvsjö.

Det var några år sedan vi sist besökte mässan, min man och jag, och därför hade vi planerat in att tillbringa fredagseftermiddagen och hela lördagen där. Nyfikenheten, spänningen och förväntningarna gjorde att jag i förväg liknade mässbesöket med att gå på auktion eller loppis.

Nog fanns där mycket att se, både trädgårdsrelaterat och annat. Jag tycker det är roligt att omge mig med saker både ute och inne men för att undvika att de blir en belastning måste det vara sådant jag verkligen tycker om. 

Med hem följde bara en enda pryl. Föll pladask för maskrosskålen i rostig plåt från http://www.stalhetta.se/

På Instagram hade jag sett bilder från mässan på krukor av Signe men det tog ett tag innan jag förstod att inget fanns till salu utan att hon tilldelats årets Ulla Molin-Stipendium. 

Min lilla hyllning till Signe Persson Melin blir luktviolbuketten i den minsta vasen Boda Blom. SPM är en formgivare vars 'prylar' jag alltid varit förtjust i.

Vi lyssnade på föredrag av Eva Robild och Göran Greider. 

Båda berättade om sina nya böcker. Trädgårdsböcker om känslor och tankar runt det enkla och lilla man alltid omges av både i naturen och i sin egen trädgård, en vardagsverklighet vi ofta missar. Tyvärr kom jag försent till Hannu Sarenströms föredag på grund av de långa köerna på lördagsmorgonen.

Tittade på balkongerna och

Isa trädgård var extra rolig att se

med det var också Farbror Gröns. Visste inte att krukodlade rabarber kunde vara så skulpturala och färgstarka.

Under mässan fick jag odlingsråd när det gäller luktärter av både Gunnel Carlsson och Cecilia Wingård. Råd jag inte tänker följa den här säsongen för mina luktärter hade grott så fint i växthuset när jag kom hem.

Vackraste montern var den av Stig Dahlin & Bo Dahlin. Inte bara på grund av de gulbruna igelkottsvaserna av Gunnar Nylund, men tyvärr har jag dåligt med bilder därifrån.

Köpte mig äntligen ett par trädgårdsbyxor. Ett par riktigt fina med hängslen och knäskydd. Glad över att det finns sådana även till runda tanter.

Trädgårdsmässan kommer jag alltid att förknippa med den hemska händelsen på Drottninggatan. Fyra döda och många skadade. En förfärlig upplevelse för oss alla och särskilt för de anhöriga. Men nog har jag undrat över varför media 'nyheterna' måste skapa en sådan hysteri.

Det är med trädgårdsböcker som med trädgårdar.

Att öppna en ny trädgårdsbok är som att stiga in i en trädgård jag aldrig besökt tidigare. En del, både böcker och trädgårdar tar andan ur mig medan andra lämnar mig mer eller mindre oberörd. Vad den känslan beror på kan jag inte förklara men den har vare sig med växtval, ogräs eller när det gäller böcker faktainnehållet att göra. 

Den där magiska känslan bara finns där och infann sig gjorde den verkligen när jag för några veckor sedan öppnade boken Trädgårdsmästarens anteckningar av André Strömqvist. Den boken är en blandning av allt, kunskap, lyhördhet, förmågan att se det lilla, känslan för växter och helt säkert mycket mer än det jag just nu kommer på. 

'Jag skulle vilja se min trädgård med någon annans ögon. Någon som inte ser skillnad på trädgårdsväxter och ogräs så att allt smälter samman till en grön helhet. Någon som inte skiljer på banal bergsklint och exklusiva fyllda treblad. Någon som blir förtjust i knölklocka och missar fritillariorna.'

sid 209 i Trädgårdsmästarens anteckningar.

Det räckte med att slå upp boken för att känna att här har jag en ny favorit bland trädgårdsböckerna i bokhyllan.

Nog undrar jag ibland

varför jag fastnar för vissa trädgårdsböcker?

Det var så roligt när jag för ett par dagar sedan  träffade på boken Hela året i min trädgård av Walter Bauer. Boken som är tryckt 1942 har jag aldrig stött på tidigare. Den är oansenlig, liten till formatet och har inga 'glassiga' bilder. Både fotografierna och teckningarna är små och alla är i svartvitt. 

Walters fru, Lisa Bauer, var bl.a glaskonstnär och under 1970-talet designade hon många fina föremål för Boda, Kosta Boda, som jag då förälskade mig i och fortfarande tycker om. 

Tittar man lite närmare på dem är det lätt att förstå att hon hade ett stort trädgårdsintresse. Det skall bli väldigt roligt att läsa den här boken som hennes man skrivit och få lite mer 'kött' på benen när det gäller deras trädgård.

Mer om Walter Bauer hittar du här. 

Boktips - Antikt i trädgården.

I slutet av januari visade jag bilder på gamla trädgårdssoffor under temat färg och form i Blommig Fredag. När jag i förra veckan besökte biblioteket fanns där bland nyheterna en bok jag inte träffat på tidigare, en bok om antika trädgårdsföremål och den har under veckan som gått bjudit på både trevlig och informativ läsning, vackra bilder och dessutom har den fått mig att inse att det som många av oss tycker är skräp uppskattas av andra.

I den såg jag, förutom vackra blomkrukor från 40-50-talet, min favoritbänk, den som är ritad av Folke Bensow och tillverkad på Näfveqvarns bruk 

och likadana soffor som de jag såg när vi var på gårdsauktion i somras. Kanske är det tur att vi har en liten trädgård och dåligt 

med plats?

Boken som är skriven av Christine Hansson heter Antikt i trädgården och det är Görgen Persson som har tagit bilderna. Är det så att man som jag tycker om gamla trädgårdsrelaterade saker kan den varmt rekommenderas.