Bara några bilder från en härlig lördag i maj 2020.

Humleblomsterbuketten

jag plockade igår under skogspromenaden står på köksbordet och ute blommar det för fullt i både krukor

och rabatter.

Malus 'Maypole' till höger

Arisaema med variegerade blad, vet inte vad den heter.

Med det numera långa håret spretande åt alla håll, har inte vågat gå till frissan på grund av coronaviruset, och iklädd gamla urblekta knäbyxor har jag skrotat runt och haft en fin dag i trädgården. Det finns säkert många som undrar över hur man kan njuta av att gräva bort växter som brett ut sig lite väl mycket, vattna krukor, rensa ogräs, klippa sniglar och kruka in växter, delningsväxter, till sin svärdotter men det har jag gjort. 

Har också tagit mig tid till att sitta en stund under det lilla blåregnsträdet som i år kommer med många knoppar, tittat extra mycket på de sockblommor som börjat blomma 

Epimedium fargesii 

Epimedium 'Amber Queen'

 Epimedium myrianthum 

Epimedium 'Togen'

och räknat knopparna i några av pionerna. De är många fler än på länge. 

Gissar det beror på att jag gödselvattnat plantorna med antingen guldvatten eller flytande näring på flaska. Detsamma gäller de

Trillium jag har i trädgården. De sista åren har de fått ordentligt med gödsel och det har gett resultat i form av många fler blommor.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott och fortsatt trevlig helg! 

Ur oreda kommer ordning.

Mycket skall få plats i det lilla växthuset. 

Under mars-april är där en salig röra av gamla slitna men älskade möbler, krukor, 

prylar jag inte vill vara utan och diverse frösådder i olika byttor. Ostrukturerat,jag vet! Men fröerna och potatisen gror.

Slipper vi bara nattfrosten skall det mesta i växtväg som står där få flytta ut och det lilla glashuset tvättas innan pelargonerna får flytta in.

När jag kommit så långt är ordningen återställd hoppas jag, nu i dessa virustider.

Här håller vi oss mest hemma men i veckan tog jag en tur till biblioteket. Att ha något att läsa känns ibland viktigare än att ha mat i kylskåpet. Har funderat på att börja prenumerera på ljudböcker via nätet men inte kommit till skott, kanske är det dags nu.

Bland böckerna jag fick med mig hem var Den hemliga trädgården av Ronny Ambjörnsson. Boken kom ut redan 2015 men för mig är den helt ny. Har bara hunnit bläddra i den så de hundöron och understrykningar ni ev ser har inte jag gjort. 

Ett av kapitlen handlar om Frances Hodgson Burnetts barnbok The Secret Garden som kom ut 1911. 

När jag såg det tänkte jag direkt på min trädgårdsvän Anja i Gunnilse. Hoppas hon läser detta och har möjlighet att få tag på boken. Av vad jag hunnit se är den verkligen läsvärd.

Eftersom någon hade markerat och strukit under i texten fastnade min blick på sådana ställen när jag i går kväll snabbt bläddrade igenom den. På sidan 57 hittade jag ett tänkvärt stycke med tanke på veckans tema 'Ur oreda kommer ordning' i TrädgårdsFägring.

"En fråga som hela tiden återkommer inom trädgårdsskötseln är hur man bäst balanserar ordning och anarki. Ta till exempel ett äppelträd. Å ena sidan gäller det att slå vakt om det spontana växandet, tillkomsten av nya grenar som ser ut att kunna bära frukt. Å andra sidan kan det tvärtom gälla att förhindra växandet, klippa bort alla vattenskott som på sikt skulle förvandla trädet till en rishög och ta död på så väl blommor som frukt. Men det är inte alltid lätt att dra denna gräns. Vad är egentligen oordning? Är det inte en ordning som inte passar in i den ordning vi själva definierat? Trädgården kanske skulle må bra av att vi inte ständigt grep in och 'ställde till rätta'. Kanske skulle också vi själva må bättre?"
Lite tänkvärt eller hur, men var går gränsen?

Trevlig helg!

Tills hösten skiljer oss åt

är första tema i TrädgårdsFägring den här säsongen.

Uppskattar verkligen att ni som administrerar sidan tar er tid och kommer med temaförslag.

Det blev att leta sig tillbaka ett par månader, till tiden när det ännu fanns kvar lite av sommaren både i rabatter och krukor.

Då fortfarande Tagetes 'Strawberry Blonde' och 'Alumia Vanilla Cream' blommade i krukorna på uteplatsen fast det blivit september och blommat hade de gjort sedan början av juni.

Pelargonen, P. australe min favorit bland pelargonerna, som jag hade på norrsidan huset, fick tidigt en liten frostknäpp som målade bladen med rimfrost, 

väldigt vackert en liten stund innan det smälte bort och pelargonen tog inga skador av minusgraderna. 

På södersidan hade jag också en planta, är den favorit kan man inte bara nöja sig med en, och den hade under sensommaren fått för lite vatten trots regnandet så därför hade bladen fått en härlig höstfärg som passade fint till både rostiga och terrakottafärgade krukor.

Nog såg jag ogräset som dök upp lite här och var och visst ryckte jag upp en hel del av dem som jag såg för med åren har jag lärt mig att ogräsrensning på hösten drastiskt minskar vårrensningen men oavsett rensning eller inte är det nästan alltid det jag kallar ogräs som visar sig först när våren är här igen, bortsett från snödropparna ;-)

Sensommar och förhöst  i trädgården är trots ogräs = lugn, kan nästan bara strosa runt och njuta, titta på vackra löv, 

fina frukter, 

gräset som blivit helt rött 

och höstkrokusen om börjat dyka upp mellan sedumen.
Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Höstfix - vemodigt men ändå skönt .

Hur roligt det där med trädgård och växter än är ser jag nu fram mot en paus från grönsaksland där vitlöken är planterad och purjolöken fortfarande står stor och fin, 

sommarhus, 

trädgården här hemma och det härliga men ibland ganska så hektiska utelivet. 

Den här känslan av lite leda brukar jag ha kvar tills i alla fall efter trettonhelgen, men då har tidigare alltid trädgårdslusten vaknat igen tillsammans med snödropparna som börjar sticka upp och det hoppas jag den gör även nästa år.

Har krattat ihop en hel del löv 

och täckt både backtimjanen på muren och 

fjällsippan som under året brett ut sig riktigt mycket. Barfrost och vårsol tycker ingen av dem om. Något jag lärde mig 2013 då all timjan frös bort och nästan fjällsippan också. Men den dök så småningom upp igen lite försiktigt.

Brukar också kratta löv över blåsipporna på norrsidan häcken. Dit har jag ännu inte kommit men alla löv har ju inte fallit.

Löv från garageuppfart och gångar samlar jag upp och tar till landet för att täcka naken jord i köksträdgården. De hindrar ogräsfrön från att gro och ger mull och struktur åt jorden.

Växthuset är tömt men inte tomt. Istället för pelargoner har tomma krukor, möbler och trädgårdsprylar jag vill skydda mot väta fått flytta in.

Terrakottakrukorna jag har funkia i brukar jag bara sätta i regnskydd under planteringsbordet och peppar, peppar ännu har inga krukor frusit sönder.

"Jag påstår endast, att i en viss djupare mening är hösten den årstid, då bladen i själva verket spricker ut. Bladen vissnar, därför att vintern nalkas, men de vissnar också därför, att våren redan är på väg, därför att det redan bildas nya knoppar, små som knallhattar, ur vilka våren spränger sig fram." Karel Capek

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

Två skira favoriter här hos mig

är Erigeron karvinskianus och Lewisia columbiana.

Har dem bara i krukor så de kommer nära och kanske är det därför de fångat mig.

Lewisian klarar att stå ute hela vintern även i kruka om den slipper för mycket väta. Här står den i en täckt bänk under vintern.

Murbinkan eller Erigeron karvinskianus klarar inte vintern ute utan har under många år tillbringat den i en mörk källare. Vårvintern som gick fick den nästan inget vatten alls och torkade tyvärr bort. Har letat på flera plantskolor men inte lyckats hittat den igen.

Murbinkan blommar överdådigt hela sommaren, behöver inte plockas utan 'sanerar' sig själv 

medan Lewisian bara blommar i ca 4-5 veckor 

och behöver hjälp att bli av med blomställningarna när de 'rosa skyarna' blommat över.

Båda är tacksamma och lättodlade växter som inte ställer särskilt stora krav på trädgårdsägaren.

Halva 2019 har redan försvunnit. Tusan vad tiden går fort!

Fler trädgårdsbloggar hittar du här.

Fortsatt skön sommar!

Idag har det hänt.

Det känns så roligt och skönt att det äntligen är klart det där som jag tänkt få gjort sedan början av april. 

Idag plockade jag inte ut alla möbler, saker och växter för att kunna städa i växthuset utan istället fick dammsugaren flytta in. Massor med spindelnät och en och annan spindel försvann smidigt och snabbt in i genom munstycket. 

Hoppas spindlar och gråsuggor ätit upp all ohyra under vintern och våren så att inget sådant finns kvar för det räcker gott med den som dykt upp i trädgården. Några av rosorna har redan invaderats av löss 

och bladen har fått svartfläckssjuka.

Har den här våren inte haft riktig ork så att spruta rosorna med Binab har inte blivit av och det märks.

Det blir till att vända bort blicken och titta på något vackert istället. 

Allium och aklejor  blommar och det gör de tidiga pionerna också. 

Några av dem har nästan blommat över, man behöver knappt vända ryggen till för att det skall ske, men rosenpionerna har fortfarande både blommor och knoppar kvar.

För ett par dagar sedan förälskade jag mig i ett par för mig nya pelargonsorter och fick med mig fina sticklingar hem, tack Bosse.
Nu är Tors Röda, Kitterödshagen och Fireworks White på plats i växthuset och jag som aldrig tidigare varit särskilt förtjust i rödblommande pelargoner ser med spänning fram mot en eldig sommarblomning.
Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Trevlig helg!