Ger trädgården liv,

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Gissar att det finns nästan lika många tankar om detta som det finns trädgårdsägare och att dessa tankar förändras allteftersom både vi och trädgården åldras. Själv har jag med åren blivit mer tillåtande även om jag inte direkt känner någon glädje över allt fröogräs som numera, konstigt nog, bara dyker upp lite varstans, men gullvivorna och

aklejorna från de fröställningar jag missat klippa bort, stenkyndeln, rosenplistern och de låga små gräsliljorna som alla gärna frösår sig mellan stenplattorna, tycker jag nu mjukar upp och ger liv åt den hårda stenen. 

Stenkyndeln frösår sig rikligt men dess aromatiska doft gör att jag låter den göra det. Det räcker att sommartid bara komma när plantorna med benen, när jag går längs gången till växthuset, för att bli smått rusig och lite glad. Den berusar inte bara mig utan också många olika slags insekter, bl.a fjärilar.

När vi blev med trädgård i början av 1980-talet avskydde vi allt vad vintergröna växter hette, bortsett från några fådda rododendron, men numera efter ganska så många år har vi ändrat uppfattning och är väldigt glada i en del av det där som är grönt även vintertid oavsett om det är perenner, buskar eller träd.

Som nybliven trädgårdsägare är det så lätt att bara se de växter som finns att köpa säsongsvis i de stora plantskolorna som t.ex Blomsterlandet eller Plantagen och missar att det finns växter som målar marken med blommor och gröna färger nästan året runt. I alla fall här på Västkusten där vi oftast har snöfattiga vintrar. 

För att lyckas få den trädgård man själv verkligen vill ha tycker jag man skall läsa många olika trädgårdsböcker, skissa och skriva listor över planteringar man vill göra. Strunta i de stora kedjorna som har ett smalt sortiment och gå med i en trädgårdsförening istället. Ofta har de växtmarknader med både spännande och tåliga växter.

Vår trädgård är liten men vi har ändå några fågelholkar och varje år får vi hjälp av småfåglar med bladlössen på både fruktträd och rosor.

På trädgårdsbordet utanför köksfönstret står ett stenfat, egentligen en stenmortel, som jag använder som fågel och insektsbad. Brukar sommartid fylla på vatten när jag vattnar krukorna i trädgården och en riktigt varm dag går det inte många minuter efter att jag gjort det innan jag ser badande och drickande fåglar där.

Min man är flitig med att vintertid mata fåglarna. Jag oroar mig mer över växterna under fågelmataren. Därför matar vi mest med skalade solrosfröer. Trots det har koltrastarna den här vintern t.o.m hackat sönder snödroppslökar som börjat titta upp. Nu står den fågelmataren tom men vi har en utanför köksfönstret och under den växer bara tålig hasselört så där får fåglarna gärna hålla till.

En 'fådd' iris och relativt ny växt i trädgården, som stortrivs. 

Har under åren som gått fallit för alltför många nyheter som bara klarat en vinter eller två här hos oss och smått ratat de där gamla, beprövade och tåliga trädgårdsväxterna. Nog är det spännande med nyheter och roligt att hitta nya favoriter men minst lika roligt när de växter jag redan planterat i trädgården tittar upp med gröna små skott i rabatten eller krukorna när vintern är över och våren är här igen. 

En trädgård som ger liv året runt byggs absolut inte av trender, även om de är spännande och allt eftersom åren gått har jag mer och mer uppskattat att växter får står lite tätt och väva in i varandra, i en inte alltför välstädad trädgård.

En trädgård består inte bara av växter, olika smådjur, fåglar och insekter 

utan också av både belysning 

och 'prylar', trädgårdspynt, som är vackra året runt 

och detsamma gäller de trädgårdskrukorna vi omger oss med.

Detta är bara mina tankar om vad som är vackert och vad som ger din trädgård liv, vet ju bara du.

Allt gott!

En favorit i trädgården

är veckans tema i TrädgårdsFägring men jag som tycker om det mesta när det gäller trädgård kan inte bara välja en enda favorit för det finns många växter som ligger mig närmare hjärtat än alla andra och dit hör i bokstavsordning, 

blåsippor, 

julrosor, 

sockblommor 

och snödroppar så klart.

Förra veckan började årets trädgårderande här hos oss och i går fortsatte det. Himlen var blå och solen lyste ikapp 

med några få vintergäck som orkat titta fram trots det tjocka lövtäcket. 

Har börjat klippa bort fjolårsbladen från julrosorna och ta bort lövmattan som på många ställen ligger som en tjock filt över både snödropparna och vintergäcken. På norrsidan häcken åt söder där blåsipporna växer hjälper koltrastarna mig med att luckra upp bland fjolårslöven. De hackar ut dem på stenplattorna och jag krattar eller sopar in dem under häcken igen. Detta har vi hållit på med sedan början av december så där är inte täcket lika tjockt längre.

Vi har just nu ingen tjäle så samtidigt som jag klipper bort julrosbladen passar jag på att rensa bort förra och förrförra årets frösådder under julrosor jag inte vill ha fler plantor av. Många av de enkelblommande julrosorna frösår sig mer än rikligt och ibland missar jag att klippa bort några av  fröställningarna under försommaren och året därpå har en skog av småplantor dykt upp.

Varken blåsippor, julrosor eller snödroppar är frökonstanta och därför vet man inte vad som dyker upp vid en frösådd men trots det kan jag ibland inte låta bli att testa. För att slippa passa krukor sår jag fröerna, direkt de mognat, under moderplantorna när det gäller blåsippor och julrosor. Snödroppsfröerna från de 'vanlig' dropparna hamnar på gräsmattan på landet och fröerna från de där mer udda sår jag hemma längs planket och den gamla syrenhäcken.

Flyttar oftast isär fröplantorna av både blåsippor och julrosor efter ett år eller två och det brukar ta ytterligare ett par år innan de blommar.

Många blommande spontankorsningar av snödroppar har visat upp sig i gräsmattan på landet men ännu ingen direkt spännande.  Däremot har det dykt upp ett par i trädgården men jag vet inte om det är frösådder eller köpta lökar jag glömt både namnet på och var jag planterat dem.

Har en tidigblommande julros, den blommar redan i oktober, november med vita blommor, som jag vill flytta till en bättre och mer 'synlig' plats. Tänker vänta tills mars, då den tidiga våren är här men frågan är om jag vågar gräva upp den :-)) 

Någonstans har jag läst att man skall se uppåt när man gräver upp en julros. Blir man iakttagen av en örn samtidigt som plantan tas upp ur jorden lär man dö inom ett år och de vill man ju inte, i alla fall inte jag.

Örnar är ju inte särskilt vanliga här och julrosen behöver trots allt en ny och bättre plats men för säkerhet skull skall jag kanske be om grävhjälp?

Allt gott!

Fröer som inte bara lockar utan som nästan blivit ett måste,

i alla fall så länge jag kan gå ner på knä och har hjälp med grävningen, är luktärter, reseda, ringblommor och blomsterkörvel. En del grönsaker hör också dit men de flest av dem är lättare att hitta i butiken än blommorna.

Luktärtsfröerna inventerades och beställdes redan före jul, nu ligger de i frysen och bara väntar. Om allt går som planerat hamnar de i jorden i mitten av mars. Favoriten är ’Charlie's Angel’. Blå och långskaftad.

Resten av fröerna som saknades klickade jag hem under annandagen.

Vi odlar grönsaker bara för att det är roligt och glädjen över att se hur det växer. Att bara kunna gå ut i grönsakslandet och skörda eget, som så klart alltid smakar bättre än det köpta ;-) är ju också en anledning. 

Tråkigt nog har ofta de spanska skogssniglarna samma tycke och smak som vi.

Eftersom vi inte har plats för så mycket odlar vi det vi tycker om och som vi tror är svårt att hitta i butiken t.ex bondbönor, sockerärtor, vaxbönor, störbönor, sallad av olika slag, tomater, sparris, salladslök, kryddgrönt och blommor så klart.

Just blommor har de senaste åren fått ta större plats. Samodlar dem med grönsakerna. Är väldigt förtjust i ringblommor, tagetes, luktreseda, jätteeternell, zinnia, höstastrar, luktärter, rosenskära, slöjsilja och blomsterkörvel. Känns riktigt lyxigt att kunna plocka stora buketter hela sommar och långt in i oktober.

Att palsternackor och persiljerötter behöver färska fröer för att gro har jag numera lärt mig.

Purjolök är enkelt att odla tycker jag, förgror i kallväxthuset, planterar ut i slutet av maj,  sätter plantorna tätt och gallrar = skördar, under sommaren, samplanterar med zinnia. Har även direktsått i maj och skördat fina purjolökar i september.

Rödbetor lyckas jag bäst med om jag har förgrodda plantor, sår i växthuset under mars-april och planterar ut första halvan av maj.

Kål tar stor plats, därför ingen brysselkål säsongen som gick, kräver mycket näring, förgror, sår i växthuset i början av april och planterar ut i mitten av maj. Samodlar med blommor, linnétagetes, rosenskära och ringblommor.

När det gäller grönkål väljer jag den här säsongen en sort som klarar minusgrader, Westland Winter. Svartkål, palmkål, kan jag skörda från augusti till december.

Förra säsongen fick jag nästan inga vare sig morötter eller rödbetor från direktsådden och varför vet jag inte. Det mesta i både blom och grönsaksväg som jag förodlat i kallväxthuset lyckades jag däremot riktigt bra med trots kampen med/mot sniglarna.

Längtan, Lust och lite Förväntan inför det som ligger framför oss - en härlig tid.

Veckans tema i TrädårdsFägring är Fröer som lockar.

Allt Gott!

En ny trädgårdssäsong ligger framför oss

och idag började den här oss. 

6-7° varmt, nästan vindstilla och stundtals solsken, lockade ut mig i trädgården. 

Skulle egentligen bara titta på snödropparna för att se hur långt de kommit, men både krattor och sekatör kom snart fram.

Höstens alla löv låg sedan november som ett tjockt täcke i rabatterna och när jag idag såg att en del av snödropparna redan påbörjat blomningen infann sig städlusten. Täcket är tjockt på många ställen, så tjockt att lökarna inte orkar tränga igenom utan förblir liggande under, blekt gula men ändå blommande. 

I trädgården försvinner tiden nästan med blixtens hastighet, för alltid finns nya upplevelser, både att göra eller bara se.

De där två timmarna idag avslutades med inkrukning av snödroppar som jag passade på att låna från trädgården nu när tjälen är borta. Snödroppskrukorna hamnade smutsiga och torra på soffan som står ute året runt för i morgon skall vi få regn igen. Hoppas nu de blir både rena och vattnade.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat är En ny trädgårdssäsong.

Allt Gott!

Ett boktips till alla er som älskar snödroppar

och gärna vill veta mer om de gamla sorterna.

Köpte den sent i våras när snödropparna i trädgården så gott som blommat över och därför blev den bara liggande kvar i bokhyllan. The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014 av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Citatet i början av boken är helt underbart, inte minst nu när den där vårlängtan precis som de första snödropparna börjar visa sig.

”Snowdrops are another messenger of spring, at first they are light green points peeping from the soil; later they cleave into two fat seed leaves and that´s all. Then they flower... and I tell you that no victorious palm, or tree of knowledge, or laurel of glory, is more beautiful than this white and fragile cup on a pale stem waving in the raw wind.” Ur The Gardener’s Year 1931 av Karel Čapek.

Galanthus 'Midas' hittad 2011 på Avon Bulbs. Kanske en korsning mellan 'Blonde Inge' och 'Thrym'.

Visst är det spännande med alla nya snödroppshybrider som dyker upp på marknaden, den ena mer iögonfallande än den andra men det är också minst lika både roligt och spännande att få reda på mer om de gamla namnsorterna och personerna bakom dem, tycker jag och det får man veta mycket om i den här boken.

Har ännu bara läst en bråkdel men ett av kapitlen handlar om The Great Snowdrop Company och Herbert Ransom. Han föddes 1909, gifte sig 1936 och fick tre barn. Sally Ann var det äldsta. Hon har en snödroppe uppkallad efter sig. Galanthus 'Sally Ann' en snödroppslök jag en gång planterat i trädgården men som visade sig vara något helt annat när den året därpå blommade för första gången.  

När Herbert Ransom återvände hem efter andra världskriget hade hans tidigare arbetsuppgifter förändrats och för att ha något att göra började han hjälpa till i Johnstons's trädgård. 

De erfarenheter och den kunskap som Herbert Ransom under åren samlade på sig om de olika snödropparna var många:

Odlingsbetingelserna skiljer sig mellan de olika sorterna.

Planteringsdjupet varierar. T.ex vill G. elwesii och elwesiihybrider enligt honom ha ett planteringsdjup på ca 7,5 - 10 cm medan G. 'S. Arnott' vill ha ett djup på mellan 15 och 20 cm.

Snödroppslökar vill inte ha gödsel.

Vissa vill ha soligare växtplatser än andra.

Lökarna vill ha sällskap, därför rekommenderade han att plantera en liten och en stor lök tillsammans.

Viktigt att sprida namnsorten till flera platser i trädgården. Drabbades den ena planteringen av någon sjukdom skulle kanske lökarna i den andra överleva.

Han ansåg att botrytis var ett naturens eget sätt att tunna ut bland svaga och täta planteringar.

När han mot slutet av sitt liv såg tillbaka på alla snödroppar han odlat ansåg han att

Galanthus 'Magnet' var vacker, 

Galanthus 'John Gray' helt underbar och Galanthus 'Ketton' någonting mellan nästan lika fin som Galanthus 'S Arnott', ibland finare, men den förökade sig inte lika snabbt. 

Hans favorit bland dem alla var Galanthus 'S Arnott', den bästa och allra vackraste snödroppe som någonsin odlats ansåg han.

Vid en omröstning bland galantofilerna (vilka vet jag inte) om favoriten bland snödroppar 2005 vann Galanthus 'S Arnott'.  

Här är jag också förtjust i Galanthus 'S Arnott'.  

”In fifty years time it will be interesting to see which of the newer snowdrops described in these pages will still be going strong, having established a reputation as a first-class garden plant with an unquestionable constitution, admired by everyone. Such is this classic snowdrop.” ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Galanthus 'S Arnott' gjorde sin debut 1951 på en RHS utställning och fick genast utmärkelsen Award of Garden Merit (AGM). Snödroppen lär härstamma från en frösådd som Samuel Arnott gjorde i början av 1900-talet men när han 1924 skrev och berättade om de frösådder han gjort var det ingen han kände sig särskilt stolt över.

”It is a pity that Arnott does not seem to have realised that one of the seedlings he raised is now considered to be amongst the finest of all snowdrops.” ur boken The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014

https://www.rhs.org.uk/garden-inspiration/plants-we-love/10-award-winning-snowdrops

Här har det hittills alltid varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut när det gäller blomning. Hur det blir 2023 återstår att se, men 'John Gray' har redan visat sig ovan jord.

Nu när jag väl kommit igång med boken är det riktigt roligt att läsa om personerna bakom snödroppsnamnen. Därför kommer jag helt säkert tillbaka här på bloggen med mer om både boken och de där snödropparna vi har i trädgården.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar god fortsättning på det nya året, Snödroppsåret, Trädgårdsåret. 

Gott Nytt År 2023!

Julen är här

och huset är pyntat. Inte precis som förr men de gamla julljusstakarna,

favortittomtarna 

och de munblåsta glasburkarna har intagit sina platser. De stora glasburkarna är helt perfekta att plantera både amaryllis och hyacinter i. Vill man ge amaryllisen lite extra stöd är det bara att sticka ner några små grenar av t.ex ormhassel.

Någon julgran blir det nog inte i år, skriver nog för vem vet vad som händer i morgon förmiddag. Det hade varit roligt att få öppna de gamla plåtburkarna och hänga upp några av alla de där julgranskulorna jag samlat på mig under åren som gått. Kanske, kanske...

Ganska triviala önskningar med tanke på hur många av alla oss människor här på Jorden har det just nu.

Månadens bild i december. 

Hela året har jag försökt fotografera en och samma vy av trädgården för att visa hur mycket även en liten trädgård förändras från januari till december. 

Den här gången visar jag ytterligare ett par bilder. Många av er tycker säkert det där gula gräsen ser mer än skräpiga ut, men jag smått älskar dem.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Vackert under helgerna och Månadens bild - december.

En Glad Jul med fred, frid och frihet önskar jag er alla!