Septembercyklat på Gotland.

Hemma igen efter en dryg vecka på Gotland tillsammans med goda vänner och allas våra cyklar. Just min cykel, en Elora från Cresent fungerade tråkigt nog inte alls under veckans senare cykelturer. Anledningen enligt cykelaffären i Stenungsund idag verkar vara ett tillverkningsfel i kontrollboxen. Ett för tillverkaren känt fel som mer eller mindre 'stulit' dessa dagar från mig, tycker jag nu när jag vet varför cykeln förmodligen inte fungerade.

Under de första dagarna däremot fungerade den perfekt, inte minst när vi efter ett mycket inspirerande trägårdsbesök cyklade norrut från Bläse, 

mot Graustäde fiskeläge och runt delar av Blå lagunen, 

ett kalkbrott där människor har huggit sten i hundratals år och som idag är vattenfyllt och en mycket populär badplats med klarblått, nästan turkost vattnet.

Under veckan på Gotland fick vi möjlighet att besöka två privatträdgårdar. Att bara med ett telefonsamtal eller ett meddelande via Instagram bli hälsade välkomna till nya, inspirerande och spännande trädgårdar tackar jag STA för. Medlemskap i Sällskapet Trädgårdsamatörerna öppnar upp för mycket.

Återkommer senare med bilder från trädgårdarna vi fick besöka.

PS! Redan fått tillbaka min cykel med ny kontrollbox. Hoppas nu den fungerar perfekt igen.

Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Nu är det krolliljornas tid - Lilium martagon

"Det bästa med en trädgård är att man kan göra precis vad man vill." Sven-Ingvar Andersson.

Visst är det underbart att ha en liten jordplätt att fylla med sina favoritväxter. Vilka de är spelar ingen roll bara vi tycker om dem. Undrar just nu när jag sitter här vid datorn hur många vi kan vara i detta avlånga land som går där och njuter på kvälls eller morgonrundan när vi ser dem i full blom?

Aklejor, allium, nävor och nästan alla pioner har blommat över, de flesta av deras fröställningar är bortklippta sedan några veckor 

och krolliljor, stjärnflocka och vitblommande storklocka har tagit över tillsammans med en och annan ros, senblommande nävor och blommande buskar.

Lilium martagon 'Claude Shride'

Här är jag lika förtjust i krolliljor, Lilium martagon som i aklejor. Krolliljorna med de där turbanliknande blommorna är som allra finast just nu. Alla knopparna på stjälken har inte slagit ut och inga utslagna blommor har ännu tappat sina kalkblad.

De har här i landet spritt sig från klostren via slotts och herremansträdgårdar för att förvildas och så småningom hamna i våra lite enklare trädgårdar.

Lilium martagon 'Arabian Night'

Krolliljan är nattdoftare, snart dags att gå ut och sniffa för trots alla år jag haft den i trädgården har jag ännu inte känt någon doft och sitt namn har den fått från nederländskans krullelie eftersom kalkbladen krollar eller rullar ihop sig.

Här i Sverige växer den vilt i stora fält på en del platser, bl.a på Kinnekulle. Den hör också till Birgittablommorna, växter som under medeltiden fördes in här i landet av munkar för att växa i t.ex Birgittinerklostrets trädgård i Vadstena men säkert också i många andra klosterträdgårdar. I Vadstenatrakten finns flera nu levande växtminne från Birgittas tid. Karin Berglund ger i boken Längtans Blommor flera  exempel på sådana. Tulipa sylvestris, hålnunneört Corydals cava, krollilja Lilium martagon, ramslök Allium ursinum och myskmadra Galium odoratum.

Lilium martagon 'Gaybird'

Krolliljorna sprider sig ganska snabbt med sidolökar och låter man fröställningarna stå kvar sprider de sig rikligt även med frön. 

Trots att jag tror mig klippt bort alla fröställningar dyker det varje år upp ett par krolliljor på platser i trädgården där det tidigare inte funnits  några.

Krolliljans fröer är inte fröäkta. Vill man ha likadana liljor som de man redan har är det delning av lökarna som gäller eller förökning med lökfjäll.

Att så kan vara riktigt spännande för man vet ju aldrig vad som kan dyka upp bland de där sådderna. Det lär ta 7 år från sådd till blommande lök. Själv har jag bara sått ett par, kanske tre gånger och det är nu längesedan, säkert mer än 7 år. Då lät jag sådderna stå kvar i krukan ett par år innan jag grävde ner hela jordklumpen i rabatten och ganska snabbt glömde bort den. 

I år blommar flera av de där egensådda lökarna för första gången. De flesta är ljusrosa som ursprunget men några skiljer sig från mängden.

Inte minst de här med pälsklädda knoppar som ännu inte slagit ut. Spännande!

Nu har jag varit ute och sniffat och jag skulle ljuga om jag påstod att krolliljor doftar gott.

Fortsatt fin sommar!

 

Rosavita skyar

svävar just nu över de där gröna och gröngulvariegerade rosetterna av lewisia och skuggbräcka och kvällssolen får dem alla att skimra lite extra.

Skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, en tålig vintergrön marktäckare både i krukor, längs gångar och rabattkanter. 

Den kryper smygande in mellan både plattor och stenar och mjukar upp hårda linjer och klarar här i zon 2 oftast hela vintern som marktäckare även i krukor som står ute i alla väder.

Den här lilla bräckan, Saxifraga cuneifolia 'Variegata', 

som jag i säkert 10 år haft som marktäckare i ett flertal krukor, planterade jag förra våren även i den här urnan. 

Under sensommaren och hösten förra året tog den fart och täckte i våras in jorden helt. Den har inte fått vinterskydd alls utan stått på samma ställe i ur och skur hela tiden.

Lewisian med de små ljusrosa blommorna, Lewisia columbiana, odlar jag bara i kruka. 

Krukor som också står ute året runt men som vintertid hamnar nära husväggen för att få skydd mot allt regnandet.

Sist men inte minst daggkåpan med sina små silverkantade blad. Fjällkåpan, Alchemilla alpina. 

Även den perfekt som marktäckare både i större krukor, längs gångar och i rabatter. Visst är blommorna, de små gulgröna, riktigt söta men det är framför allt bladen jag förälskat mig i. Har här på bloggen skrivit om den tidigare men den är så fin så jag gör det igen.

Nu är försommaren ett minne blott. Fröställningarna av aklejor, allium, brunnävor och julrosor är bortklippta sedan igår och jag väntar bara på lite sommarregn som skall få de där klippta plantorna att vakna till liv igen.  

Glad midsommar och fortsatt fin sommar!

Trofasta vänner

är aklejor, allium och nävor enligt Ellen och Rolf Nordenstreng i boken Blomsterdyrkan och Trädgårdskult från 1918. 'Gammaldags blommor! Det ligger stämning i de orden, stämning från ett slocknande 1700-tal och ett gryende 1800-tal,'. En smått magisk stämning som jag tycker följt med ända in i vårt århundrade.

För några år sedan efter besök i vackra och stilrena skåneträdgårdar ville jag när jag kom hem gräva bort hela den här rabatten och gärna helst direkt göra om denna delen av trädgården. 

Så tänker jag fortfarande ibland men just nu när aklejor, allium och nävor blommar tillsammans är jag glad att jag ännu inte kommit till skott. Älskar verkligen aklejorna så någon större förändring kommer det nog aldrig att bli i den här trädgården så länge jag kan kalla den min (vår).

Tröstar mig med Margerys Fishs ord 'No garden would be complete without columbines, the old fashioned Granny's Bonnets, with neat little heads in blue, soft pink and purple.'

Fortsatt fin sommar!