Nu känns det som vår här i Bohuslän

fast det bara är februari månad, i alla fall i några timmar till.

Snökrokus, snödroppar och vintergäck blommar för fullt, 

julrosorna som har många knoppar har börjat visa upp sina första blommor 

och det har blåsipporna också.

De två sista dagarna har jag fortsatt vårstädningen ute i trädgården med att klippa bort de fula fjolårsbladen på både blåsippor och sockblommor 

men såg i eftermiddag när jag var ute med kameran att jag glömt ta bort bladen från Epimedium 'Amber Queen'.

Det turkiska hasselträdet, Corylus colurna, har många, många hängen och de pälsklädda magnoliaknopparna sväller.

Enligt Karel Capek och boken Ett år med min trädgård är krokusar, växtkataloger, snödroppar och grannarna de första vårtecknen vi trädgårdsmänniskor söker efter. Så snart grannarna skyndar ut i sina trädgårdar med spadar, hackor och allt annat som behövs i trädgårdsarbetet märker den erfarne trädgårdsmannen (kvinnan) att våren är i antågande.  

Här hos oss är det inte bara vårblommor som visat sig utan vi har också sett minst tre grannar i sina trädgårdar, så nog är våren här även om det säkert blir några bakslag.

https://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw 

Fortsatt härlig vår!

Veckans tema i TrädgårdsFägrig

är spaljéer, pergolor och klätterstöd.

Så här ser det ut hos oss idag.

Nog kan det kallas klätterstöd, eller hur?

Här kommer nu bara några bilder på spaljéer och pergolor som jag fastnat extra mycket för under åren som gått. Lite egentillverkat som slagit väl ut = sådant som jag ännu inte tröttnat på och tips från andra trädgårdar jag besökt.

Det stöd jag tycker allra bäst om är det vi såg förra våren när vi besökte Great Dixter. 

Har lämnat in en beställning till min lokale snickare men ännu inte fått någon bekräftelse, tyvärr.

Ett annat, både skärmvägg och stöd för honungsrosen är det vi tillverkat själva. 

Armeringsmattor som svetsats fast mot vinkeljärn som är fastgjutna i marken. På dessa armeringsmattor har jag najat fast stammarna på de enebuskar vi röjt. Ännu har ingen av dem ruttnat bort fast det snart gått 10 år. Man tager vad man haver och ibland blir det bra.

Den vackra ställningen täckt med passionblommor som vi såg på Gunillaberg, visst är det ett klätterstöd 

och det är alla de där andra fina stöden eller pergolorna som jag numera bara minns när jag ser bilderna.

Vi har en liten trädgård och där finns inte mycket plats för vare sig spaljéer eller pergolor men att det är så glömmer jag lätt bort.

Ha det gott och trevligt slut på februari!

Siktlinjer

är veckans tema i TrädgårdsFägring. Sådana linjer kände jag alls inte till när jag en gång blev trädgårdsintresserad så det är inget jag planerat för i våra små trädgårdar 

men tittar jag extra noga på foton jag tagit under åren som gått så finns den där linjen där.

Visserligen inte som i England,

detta trädgårdarnas förlovade land, men ändå.

Rodmarton Manor, höjdpunkten på snödroppsresan för ett par år sedan, bjöd på både arkitektur, siktlinjer och snödroppar

Nu väntar jag lite otåligt på att Galanthus 'Rodmarton Arcturus' skall visa sin blomma för första gången. Knoppen, som är väldigt tjock, ser lovande ut.

Är så glad över fotot jag för några år sedan tog av min pappa, som nu inte längre är med oss, tillsammans med ett av våra barnbarn och nog finns där en siktlinje.

Siktlinjer gäller ju inte bara trädgården:-)Fler bidrag på temat hittar du här.

Väskan är packad och läxan gjord. Det ger sig i morgon om det blir bakläxa. Då åker Ann och jag till Halland på stickhelg. http://www.knitonepurrone.se/kurser-37670338

Trevlig helg!

PS!
Nu är det söndag kväll och vi är hemma igen efter en mycket rolig stickhelg i Långås.

Lövtäcket är nu borta.

Vilken vårdag vi haft idag. Soligt, riktigt varmt och inga långkalsonger behövdes för att kunna vara ute. 

Under eftermiddagen passade jag på att kratta bort lövtäcket från blåsipporna som växer på norrsidan häcken 

och under det fanns många, många plantor med små knoppar som börjat visa färg. 

Klippte också bort fjolårsbladen från de sockblommor som har vintergröna blad. Lite tidigt kanske men...

För snart ett år sedan när vi besökte Gartneriet Spiren fick jag tips om att krukodla julrosor och det nappade jag på. Tycker om att ha många krukor i trädgården men vill helst ha perenner i dem, växter som klarar att vistas ute året runt och som gärna har vackra blad.  Båda julrosorna jag hade med hem blommade fint i mars-april förra året och hade sedan fina blad hela sommaren och hösten. De fick lite gödsel i omgångar och passades med vatten under den extremt varma sommaren. I augusti-september planterades de om i större krukor. 

En av dem är en Helleborus x hybridus, den klippte jag bort de fula bladen från idag men den andra, 

Helleborus 'Snow Dance',  har och har haft vackra blad sedan jag köpte den och nu har den återigen även riktigt fina knoppar.  

Hoppas nu vintern är över för den här gången!

Vårkänning i februari.

Snön är borta och det är blåsten vi haft ett par dygn också. Solen tittade fram, lite försiktigt visserligen men den fick mig ändå till att gå ut med sekatören i högsta hugg. 

Julrosornas knoppar har blivit riktigt stora så idag skulle fjolårsbladen bort. Väntar jag för länge med att klippa bort dem är det stor risk att även många knoppar åker med av bara farten. 

Dessutom ligger de stora bladen som ett täcke över en del snödroppar som nu inget hellre vill än komma fram i ljuset.

"Till en början är det blekgröna nålar, som tittar fram ur jorden; dessa klyvs sedan i två tjocka hjärtblad, och så är det färdigt. Blomningen kommer ibland redan i början av februari, och jag säger er, ingen segerpalm, inget Kunskapens träd, ingen ärans lager är vackrare än denna vita, sköra kalk på sin bleka stängel, som sviktar i den råkalla vinden." Karel Capek, Ett år med min trädgård.

I samma bok ställer författaren frågan: - "Vad har egentligen trädgårdsodlaren ryggen till? Efter allt att döma endast för att sträcka på allt emellanåt och säga: - Oj vad det värker i ryggen!"

Det är något jag också frågar mig nu efter årets första trädgårdsdag, men bortsett från det onda så är det ändå härligt att våren är på väg även om det bara är februari.
En månad att se upp med, en månad med baksluga ränker att ta sig i akt för enligt Carel Kapek. "På dagen lockar den fram knoppar på buskarna, på natten sveder den dem, med ena handen smeker den oss och med den andra knäpper den oss på näsan."

Hoppa nu vi slipper allt för många knäpp på näsan de kommande veckorna. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Smultronställen

finns det massor av i vårt avlånga land. Det räcker med att ta en tur i skogen eller längs strandkanten för oss som bor nära både havet och skogen för att få uppleva det. 

Men mitt verkliga favoritsmultronställe består av ett grönsaksland, 

en avskalad, stenlagd uteplats under ett gammalt körsbärsträd där gullvivor och skogsviol, kanske är det ängsviol, blommar i maj, 

en altan med utsikt över sundet mellan Orust och fastlandet, en plats där Wrams Gunnarstorpsrosen blommar, smultronen revar sig, 

honungsrosen blommar i juni och där en och annan vildvinsranka rymmer från armeringsmattan. Att vara där på plats när körsbärsträdet blommar i början av maj är bara ett måste. 

Mitt smultronställe är en plats med både ogräsrensning och skörd av egna grönsaker, stickning under körsbärsträdet, 

spännande böcker i solstolen, 

bad i viken väldigt varma dagar 

och hela sommaren njutbara stunder under det där gamla trädet som fungerar som parasoll när solen är intensiv och varm.

I mitten av juli, ibland lite senare, när körsbären börjar bli övermogna, gäller det att för någon vecka eller två hitta en annan favoritplats. Då dröser de halvruttna frukterna ner från trädet.

Mitt eget smultronställe är veckans tema i TrädgårdsFägring och fler bidrag hittar du här.

Fortsatt trevlig helg!

Februaris första dag är det idag

och vinterpoesi är veckans tema i Trädgårdsfägring.

Ofta har vi regniga och slaskiga vintrar här på Västkusten men nu ligger snön vit och fin, i alla fall om man bortser från vägarna.

Den ligger där så orörd och bäddar in trädgården i mjuka former.

Snö, belysning och mörker, visst är det lite poesi?

Och det är också alla dessa vackra gråmulna dagar som vintern bjuder oss på, eller hur?

Väntar på värme och nog känns det som om både badhytterna som står där på rad 

och de upphängda fiskeredskapen gör precis som jag.

Idag kom fröerna från Impecta och Runåbergs. Bara doften från fröpåsarna när jag öppnade emballagen fick mig att känna längtan efter att få köra fingrarna i jorden.

Föll pladask för den ruffsigt fina ringblomman som ni kan se på den ganska så dåliga bilden. Den, ringblomman alltså, blir nog härlig att kunna plocka buketter av.

Tulpaner är mer en form av vinterpoesi för mig än en efterlängtad vårblomma. Nu i kylan och mörkret är det så härligt att på köksbordet kunna sätta en krispig bukett med dessa färgstarkt glada blommor.

Fortsatt fin vinter och trevlig helg!