Nördar,

ett negativt ord tycker säkert många men inte jag. I torsdags när Antoinette, Sophie och jag vandrade runt i Barbro och  Bertils vackert spännande trädgård handlade det mest om just nörderi. 
Vi tittade på udda växter, 

lusläste namn och

funderade på kombinationer.

Nog låter det i alla fall härligt nördigt med förklaringen till varför Bergenia ciliata, strävbergenian, har planteras tillsammans med gräset jag inte vet namnet på. 
- Det röda i grässtråna går så fint ihop med bergenians stjälkar.
Man får titta noga men visst är det så. 

Njöt av rostiga krukor och

alla andra underfundiga saker som Bertil tillverkat gjorde vi också.

Vi utbytte erfarenheter, föll för nya växter och fick massor av tips och idéer.

Kanske är de roligaste och mest givande trädgårdsbesöken de man gör hos verkligt 'goda' trädgårdsvänner. Sådana man kan säga precis vad man tycker till och svara helt ärligt på frågorna man får. Det samma gäller när man får besök av dem i sin egen trädgård. Det är själva diskussion om hur man tänker som är så rolig, även om man inte alltid håller med.

Tack för alla glada skratt och den goda lunchen. 

Att som avslutning få en planteringsspade i handen tillsammans med 
uppmaningen: 
- Gräva får ni göra själva! Gör inte besöket mindre roligt.

Fortsatt trevlig helg! 

Luktviolerna

från vårens inköp från Groves i England har stått inkrukade sedan tidig vår, i terrakottakrukor visserligen, men när man som jag under sommaren bara springer runt så fort som möjligt med bevattningsslangen och oftast utan att känna efter i krukorna om vatten behövs är det lätt att förvattna. Just förvattnat är det jag måste gjort, i alla fall i en av krukorna, trots kända tecken.
För mycket vatten = Plantan ser lite vissen ut, bladen börjar bli gula, plantan vissnar ner helt trots att jorden är blöt.
Nu står den nästan helt nedvissnade och blöta violplantan Viola odorata  'Christmas Violet' planterad i grönsakslandet tillsammans med de andra fem violerna.En del av säsongens potatisodling har lämnat plats. Den lilla plantan såg helt död ut när den planterades för ett par veckor sedan.Skall bli spännande att se om den orkar repa sig och om en del av alla de fröer jag såg när jag grävde ner den i jorden gror och om 'avkomman' är frökostant och får likadana blommor som moderplantan.

Nu har violbuketten från i våras sedan länge orkat ihop och de torra blommorna hänger längs vaskanten.


Mer information om Viola odorata 'Christmmas Violet' .
- This free flowering violet has very pale blue-white flowers on short stems - it has an almost dwarf habit. Slight scent. Floweringtime: Late winter to early spring. Grow in humus rich, moist but well drained neutral - alkalin soil. They require winter sun and summer shade.

Viola odorata 'Admiral Avellan' är en av de sex jag köpte i våras och som nyss fått en plats i grönsakslandet. En av dem som fortfarande efter fyra månader i kruka såg både grön och pigg ut.

God fortsättning på sommaren!

Jag tycker mycket om min trädgård

även om jag stundtals låter lite negativ här på bloggen och det är inte bara jag som är förtjust i den. Det händer att rådjuren tittar in, lössen stortrivs i doftolvonet men även på rosorna och det gör svartfläckssjukan, rosenskottsstekeln och lilla rosenbladsstekeln också, för att inte tala om alla snäckor och sniglar som gör hål i hostornas blad och äter upp hela campanulaplantor, särskilt sådana som jag är rädd om ;-)) 

Visst är det vackert med blomprakt och jag ser fram mot en ståtlig hortensiablomning om ett par år men ibland, ja ganska ofta, räcker det med kvällsljuset i det mogna gräset, 

doften från de 'fula' floxen jag tänker gräva bort så fort de blommat över 

eller hostan med de vita vackra blommorna för att få mig att stanna upp och riktigt njuta när jag går förbi.

En rofylld stund med tankar som får vandra lite hit och dit kan jag ha när jag ligger på knä och klipper gräsmattekanterna. De är inte särskilt långa och inte händer det ofta att jag klipper dem så jag hinner aldrig tröttna. Samma rofylldhet kände jag igår kväll när jag ansade pelargonerna på uteplatsen. Det var längesedan som jag tog bort gula blad och blommor som blivit bruna av allt regnandet. De sista sex veckorna har jag bara hastat förbi med vatten och lite näring.

Trots att jag njuter av trädgården händer det ganska ofta att jag undrar om den någonsin blir precis så som jag i mina drömmar vill ha den. Det gör den aldrig, det vet jag ju, men drömmarna finns där och de nya idéerna också så i början av september skall jag göra ytterligare ett försök. Det skall bli både roligt och spännande med lite förändring men först 'semester', lata dagar med förhoppningsvis sol. Böckerna jag vill läsa ligger och väntar. 

Ibland säljer biblioteket här i Stenungsund ut gamla böcker samt böcker som sällan lånas. Tidigt i somras fanns Den Gyllene Trädgården av Katarina och Sven Dunér till salu för tio kronor. Den gick inta att motstå. Här kommer några rader från sidan 9 i den boken.

'Trädgården är en bild av livet, ett skådespel med buskar och träd som aktörer men också ett stycke musik genom asplövens rasslande ljud, fågelsång och bäckens porlande viskning. En trädgård är både skulptur, arkitektur och måleri, både musik och poesi - men också potatisland och vinbärsbuskar. Både lust och nytta.'

Trevlig helg!

Tittade nästan bara på hortensior i går,

Hydrangea serrata 'Forget Me Not'

men Marie, min sonhustru och barnbarnet Märta såg många andra både vackra och spännande växter. Marie var med till plantskolan för första gången och jag kände igen mig i hennes svepande och sökande blick. - Jag vill ha men vad har jag plats för?

Sylvia kommenterade förra inlägget på bloggen, det handlade också om hortensior, med följande: - De är ju alldeles underbara men jag misslyckas var gång som jag plantera dessa.Vad gör jag för fel? Ge mig tips. Tack :)

Misslyckats med nästan alla har jag också gjort. Bara de där två hortensiorna på landet, en klätterhortensia och en krukodlad har under alla de år jag varit trädgårdsintresserad överlevt och kommit med ny blomning men trots det kom jag igår inte hem tomhänt och just därför har jag idag sökt efter all tänkbar information när det gäller plantering och skötsel av hortensior och särskilt Hydrangea serrata. 

Hydrangea serrata 'Diadem'

De är hemmahörande i Japan och Korea och härdig vad jag förstår i zon I-III här i Sverige. Purpurhortensian, som den heter på svenska brukar bli ca 1,2 m hög och minst lika bred, vill helst växa på en väldränerad men inte alltför torr plats. Gärna i vandrande skugga - halvskugga.

Det är nog jordens sammansättning och att jag varit dålig på att vattna efter planteringen som framför allt varit orsaken till att tidigare hortensiainköp inte ens överlevt första vintern här i trädgården. Så glöm inte att vattna även om det regnar ibland.

Nu i höst när perennerna som skall ge plats åt hortensiorna är borta, skall jag när jag (min man) planterar nyinköpen ge dem de bästa förutsättningar man kan och be mannen att gräva stora gropar, luckra upp den befintliga jorden och blanda den med grovriven blöt torv, barkmull och rododendronjord för hortensior tycker om humusrik och porös jord med ett pH på mellan 5 och 6. I gropen/groparna skall jag blanda i långtidsverkande gödsel innan jag planterar de små nyinköpta buskarna på samma djup som de stod i krukorna.

Ju lägre pH desto blåare blir blommorna. Att vid planteringen gräva ner lite järnskrot i gropen kan kanske fungera, även på lång sikt, annars får man blanda lite järnsulfat i vattnet någon gång ibland i samband med vattning. Högre pH ger rosa blommor. För att höja pH i jorden kan man vattna med alunvatten. Själv skall jag gräva ner lite rostiga järnbitar när jag planterar hortensiorna som jag vill skall förbli blå. Skall bli spännande att se om det fungerar.

Hydrangea serrata 'Rosalba' föll jag för trots att den inte är blå och den skall slippa skrot bland rötterna.

Får man dem att trivas bjuder de tillbaka med riklig och långvarig blomning, 

vacker höstfärg på bladen och nästan ingen skötsel alls, bara lite beskäring av döda grenar och gamla blomställningar tidigt på våren. Men gödsla för de vill ha tillgång till näring. 

Hydrangea serrata 'Woodlander'

Nu hoppas jag att jag skall få dem att inte bara överleva utan också att trivas och de får gärna bre ut sig och bli stora. 

Iögonfallande

just nu är hortensiorna i sina ljusa pastellfärger och då tänker jag framför allt på olika sorter av Hydrangea serrata. Har visserligen bara två stycken, de står på landet, men fina är de och vackert lyser blommorna i augustiskymningen. 

De har sedan 2012 bara funnits där i rabatten och krävt så gott som inget av mig. Tidigt på våren klipper jag bort det som finns kvar av de vissna blomställningarna men det är också allt. De växer relativt sakta, mer på bredden än höjden. Vad de heter vet jag inte för jag har varit ganska slarvig med att spara namn på växter jag planterat där.

De sista veckorna har jag funderat på vilka perenner jag skall gräva bort för att ge plats åt några hortensior även hemma i trädgården. Vill gärna få njuta av den blomningen även här. 

Har haft lite svårt att föreställa mig hur det skulle kunna bli men tror nu jag kommit på vad som skall bort och hur jag skall göra.

I morgon bär det norrut här i Bohuslän och jag har under senaste veckan gått igenom växtlistan så jag vet vad jag vill ha när vi kommer fram. Ljusa, ljusa pastellfärger skall det vara på blommorna och färgen får gärna dra åt det blå hållet.

Trevlig helg!

Skönhetens och kärlekens symbol

har vuxit på jorden i alla fall i 12-15 miljoner år. På 700-talet f Kr fanns den i så gott som hela Grekland och blomman var kärleksgudinnan Afrodites alldeles egen. Under romartiden ca 50 f Kr - 500 e Kr var den oerhört populär. Den dyrkades mer än den gjort vare sig tidigare eller senare. Kyrkan tog tidigt avstånd från den eftersom den förknippades med ett syndfullt levene men efter romarrikets fall blev den en viktig symbol för jungfru Maria, kanske den viktigaste.

Vid det här laget vet ni nog att det är rosen jag menar och skriver om.

Rosa chinensis f. mutabilis föll jag pladask för första gången jag såg den. Det var 2006 i en rosenträdgård strax norr om Uddevalla. Där hade de den jordplanterad i ett av växthusen och till min stora glädje hade de rotade sticklingar av den så det fanns plantor att köpa med sig och det gjorde jag såklart. Två vintrar klarade min krukodlade planta att överleva i växthuset men våren därpå gav den upp.  

2009 i september såg jag den i England. Där betedde den sig som en klätterros och klädde in nästan en hel husgavel.

Nu sedan några veckor tillbaka har Rosa chinensis f. mutabilis återigen hamnat i vår trädgård tack vare Elise och Göran på Orust. Två rosälskare varav en av dem, Göran, är väldigt bra på att föröka rosor med sticklingar. 

Mutabilis betyder föränderlig och syftar på blommornas förmåga att ändra färg. Den har svag, nästan ingen doft alls, är mer än dåligt härdig, men blommar kontinuerligt hela sommar och långt in på hösten och är tycker jag, helt underbar.

Rosa chinensis f. mutabilis vars ursprung är okänt fanns i odling redan före 1894. Enligt Lars-Åke Gustavsson kommer den troligen från Kina och har lång historia bakom sig innan den introducerades i Europa. Den namngavs av Henri Correvon och kom ut i handeln 1934.

Hur skall jag nu bära mig åt för att få den här plantan att överleva och gärna fler än två vintrar?