Gillar marktäckare

även om oönskade småkryp såsom mördarsniglar får lättare att gömma sig och på så vis klara sig från ullsaxen, mitt mordredskap när det gäller just sådana glupska varelser.

På norrsidan den lövfällande häcken trivs blåsipporna så bra att jag snart, om ett par år eller så, har en färgglad matta som i april täcker jorden och sedan en grönmelerad resten av året.

Blåsippor kan vara lite kinkiga, i alla fall här hos oss men under häcken får de sol tidigt på våren och sommartid skugga under större delen av dagen. Lite krossade musselskal ibland och ett tjockt skyddande lövtäcke på vintern verkar de tycka om.

Fröställningarna trycker jag ner i jorden strax innan fröna ramlar av och våren därpå kommer en liten tuffs med fröplantor. Dessa får stå kvar och trängas ytterligare ett år innan jag planterar isär dem.

Blåsippsblommor i all ära 

men bladen, de nya bladen som kommer efter blomningen är väldigt vackra de också.

I fredags föll jag för baksidan,

den nästan ljusblå baksidan av vitsippan Anemone nemorosa 'Birka' 

i butiken på Göteborgs Botaniska Trädgård när min man och jag var där.

Vi hade funderingar på att göra ett besök på Trädgårdsföreningen för att få uppleva Hannus irisutställning men tyckte det var krångligt att hitta parkeringsplatser så istället blev det ett besök på Botan. 

Ett besök vi verkligen inte ångrar. Bor du i närheten eller lätt kan ta dig dit bör du passa på nu när lökväxterna blommar både ute i parken och inne i växthusen.

Själv är  jag väldigt förtjust i pärlhyacinter, även de där vanliga blå eller vita som finns att köpa i plantskolorna under våren. När vi var i Danmark i februari följde den här krukan med hem.

Har inte kvar namnet men nog är det en bredbladig pärlhyacint, Muscari latifolium, även om den inte ( i alla fall inte ännu ) har en ljusblå topp på blomman.

I Göteborgs Botanisk Trädgård pågår just nu en pärlhyacintutställning men obs! Den utställningen stänger kl 16.00.

Muscari neglectum

Muscari anatolicum

Vi var lite sena till den i fredags eftersom vi drog benen efter oss när vi gick runt i parken.

Adonis amurensis

Snöklockan, Leucojum vernum

Hade jag haft en lite större trädgård skulle jag idag, med den kunskap jag under åren fått, planterat en Cornus mas, en körsbärskornell som tidigt på våren blommar med små gula blommor på bar kvist och doftar underbart. 

Sista mars och blåsipporna har slagit ut.

Inte riktigt alla men många av dem. De har alltid mer bråttom än vitsipporna med att visa upp sina efterlängtade blommor. Först ut var de ungerska, Hepatica transsilvanica eller som de hette i gamla trädgårdsböcker, Hepatica angulosa, vars blommor är stora och intensivt lysande blå.

Hepatica transsilvanica 'Buis'

Den här våren är det inte bara jag som gått där och väntat på att blåsippsknopparna skall slå ut utan även rådjuren. 

Särskilt god verkar den rosaröda med dubbla blommor, Hepatica nobilis 'Rubra Plena', vara för den har blivit av med nästan alla sina 'tusenbladsblommor'. Att rådjuren blivit sådana finsmakare?  

Så fort det regnat strör jag ut nytt blod eller benmjöl och det verkar vara avskräckande. Vi har även tidigare haft lite problem med rådjur under vårarna men då har det mest varit krokus som stått på menyn. I år är deras kost inte lika ensidig utan den har breddats betydligt för nu försvinner inte bara krokusen utan också tulpaner, dagliljor och blåsippor. Har ryktesvägen hört att en granne matar rådjuren och kanske är det därför vi får så många regelbundna besök just den här våren, men rykten är ju som alltid bara rykten. Kanske har rådjuren under vintern blivit riktiga gourméer?

Här är bilder på några de missat och 

kanske beror missen på att sipporna pudrats med blodmjöl.

'De blå anemonerna knoppas bland höstlika blad

och lyser bland björkris på städernas marknadstorg.

Än växer de talrikt och villigt kring Stockholms stad,

men plantan är sällsynt i trakten av Göteborg.

Inte botar de levern idag, såvitt doktorn vet,

fast de nämndes hepatica, leverört, av Linné.

Den djupblåa sippan är lika vacker för det,

och på sina håll finns den faktiskt redan att se.'

Alf Henrikson

25 mars 1954 i Namn och nytt.