Spara eller inte spara...

Under mellandagarna har jag gått igenom gamla sparade fotografier. Många av dem är sådana som egentligen borde rensats bort innan de ens hamnade på datorn. Bilderna i detta inlägget är från januari 2010. Tallen i krukan är död sedan länge,

men julrosen har klarat sig fint och plantan har bara blivit större och större.

När jag satt där och raderade bilderna kom jag ihåg ett kåseri som jag läste för ganska många år sedan och som jag lätt tog till mig. Den gången handlade det inte om bilder utan om alla utskick som hamnar i våra brevlådor. För att minimera både arbetet och engagemanget runt breven i postlådan hade kåsören bestämt sig för en strategi som jag då gärna ställde upp på och fortfarande följer. När dagens post är öppnad skall beslutet fattas. Då gäller det att bestämma sig för om brevet är värt att spara eller om det kan hamna direkt i papperskorgen istället för i högen med papper på skrivbordet. Hamnar det i papperskorgen är det borta för alltid och jag behöver inte lägga mer energi på det. Om det hamnar på skrivbordet måste jag när det är dags för städning återigen ta upp det, läsa igenom innehållet för minnet är kort och ännu en gång bestämma om det skall sparas eller inte.

Inte har detta något direkt med trädgård att gör, men väl med trädgårdsbilder, i alla fall hos mig. Vad skall jag med alla dessa suddiga sådana till?

Trevlig helg!

Kanske-kanske inte..

Vet ännu inte om den här växten, Sarcococca hookeriana'Purple Stem' som jag föll för på grund av den tidiga blomningen och för doftens skull, klarar en riktig västkustvinter, en vinter med regn och plusgrader varvat med många minus, barfrost och blåst.

Köpte den visserligen under vintern förra året, men den vintern var mild, inköpet gjordes i Danmark i februari och då stod den i ett stort växthus. Enligt många av de jag frågade när vi besökte Gartneriet Spiren skulle den klara sig fint här i Bohuslän men Gunnel när hon var här på besök i april trodde inte så. Nu blir det upp till bevis. Kylan har kommit, det är vitpudrat i trädgården men någon riktig snö har vi inte direkt. Inget som skyddar känsliga växter mot uttorkning och något extra skydd har den inte fått. I december fanns knopparna där men de hade knappt slagit ut och någon doft kunde jag inte känna. Här har jag planterat den mellan två smalväxande tujor, Thuja'Brobeck's tower', enbart därför att där går jag förbi nästan varje dag när jag skall slänga matavfallet i komposten och det är på ställen jag ofta passerar som jag vill känna väldoften, doften av vår, så tidigt som möjligt.

Skulle nu busken Sarcococca hookeriana 'Purple Stem' klara vintern här, växa till, komma med rotskott och blomma redan i början av året skulle det glädja mig mycket. Då skulle kejsarolvonet som just nu blommar för fullt och vinterjasminen verkligen få mer än fint sällskap.

God fortsättning på 2016!

2015 är snart slut

och det mesta av trädgården, den lilla vi har, ligger i vila även om det finns en och annan buske som börjat blomma. Den vitblommande tibasten slog ut sin första blomma i början av veckan och kejsarolvonet blommar, precis som det brukar vid den här tiden, för fullt. 

Snön som kom för några dagar sedan lade sig som små mössor på buxbomskloten och täckte även in marken. Helt plötsligt fick återigen några av perennerna bli primadonnor. De gråbruna vinterståndarna mot en vit bakgrund, ja då är det nästan lika fint som när dessa perennerer under sommaren står i full blom.

Skogsastern, den jag tidigare klippt bort för att den inte skulle fröa av sig, har i år fått stå kvar och det är jag nu glad över för vacker är den. Hoppas nu bara det inte kommer fröplantor i massor.

Det samma gäller stenkyndeln, Calamintha népeta. Innan jag av en händelse träffade Åsa, en tidigare kollega, på Kungälvs Gardencenter för ganska många år sedan visste jag inget om den här växten. Hennes plantor hade dött under vintern och då var hon bara tvungen att få tag på några nya. Att ha stenkyndeln i trädgården var för henne ett måste. Hennes entusiasm över växten fick även mig att köpa med mig en planta hem. 

Min planta, den du ser åt höger på fotografiet. Den blommar finast i augusti med små lilarosa blommor och doftar underbart. Det tycker bina, fjärilarna, humlorna och jag. Bladen kan användas som krydda i sallader, olika svamprätter och till vilt. En 'kompletteringsväxt' tycker nog många för den frösår sig rikligt om man inte klipper bort fröställningarna i tid. 

Den här hösten, den första, har vinterståndarna fått stå kvar och vackra är de mot den vita snön. Kan gärna tänka mig lite fler plantor av den men inte behöver jag en hel skog. Skall bli spännande att se när den riktiga våren är här igen hur mycket den verkligen frösår sig. Kanske har jag under alla år oroat mig helt i onödan och därför inte njutit av vinterfägringen, den där lilla som vi på västkusten kan får uppleva.

Önskar er alla ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Ju mer doft desto bättre,

i alla fall om det gäller hyacinter. Gamla, nästan utblommade tazetter luktar däremot förfärligt illa.

När jag köper hyacinter vill jag ha sådana med mycket doft, så mycket att jag när jag på julaftons morgon går ner från övervåningen redan i trappen känner doften från de nyutslagna hyacinterna som står i köket.

Förr försökte jag driva fram preparerade lökar men lyckades aldrig pricka in blomningen till själva juldagarna eller så började löken blomma innan stängeln ens hunnit komma upp ur löken. Så var det vare sig jag planterade lökarna i jord eller satte dem i hyacintglas.

Numera njuter jag av hyacinter hela december, ja även långt in i januari. Vill jag ha dem i glas är det bara att pilla bort jorden, skölja rötterna och vips är det klart. Oftast hamnar lökarna numera i krukor, får lite mer jord på rötterna med lite mossa över.

Kryddkrukorna får under jul och nyår ett  annat innehåll än det vanliga och den gamla lökskålen, den från Upsala-Ekeby kommer till heders igen.

När vi var och handlade för knappt en vecka sedan kunde jag inte motstå tazetterna.

Nyutslagna står de nu där och doftar och jag njuter och stoppar näsan i blommorna så fort jag går förbi.

Höstens stormar har gett mycket material till trädgårdspynt och med hjälp av lärkkransen och ljuslyktan önskar jag er alla

En riktigt God Jul!

Över helgen

hade vi våra barnbarn här. Ines, ett av de två yngsta, tittade in i mitt julskåp och utbrast: -Åååå, du måste hänga upp dem i granen, farmor!

Förra julen hade vi ingen gran alls, inte ens en konstgjord (en sådan kommer inte över tröskeln eftersom ingen av oss i familjen är allergisk och egentligen är jag mer än hellre utan) så att i år ha en riktig gran att hänga de gamla julgranskulorna i hade jag redan i oktober bestämt mig för och extra roligt blev det när ett av barnbarnen under helgen hejade på.

I kväll kom granen in men redan innan den stod som den skulle i julgransfoten var vi, både min man och jag trötta och lite less, om jag nu skall vara helt ärlig. Varför är det så svårt att få granen att stå helt rak i den förbaskade foten? 

Nu har den, granen inte foten, fått vatten men klädd är den inte. Det blir den först i morgon. 

Paus i julstöket.

Skall strax lägga in sillen men först en liten paus, en kopp kaffe framför datorn. 

Planeringen av nästa års odlande har börjat. Har ännu inte inventerat vad jag har kvar i fröväg eller bestämt mig för vilka grönsaker jag skall satsa på till våren men det är en skön avkoppling att med datorns hjälp drömma sig bort en stund.

De flesta av fröerna köper jag från Runåbergs Fröer. Ekologiskt odlade och i väldigt vackra påsar.

Vi har inga stora odlingar men fortfarande finns egenodlad purjolök och kålrabbi kvar i kylskåpet.

I morgon är det sista advent

och just nu är det som allra mörkast men snart, snart vänder det.

Tomtarna, de gamla trätomtarna från hemslöjden, är på plats i köket, det är där de flesta numera får hålla till 

och lerpepparkakorna från IKEA har jag hängt upp. Köpte in dem för säkert mer än tio år sedan och sedan dess har de under julhelgen hängt antingen i kaprifolträdet eller i  dvärgsyrenen vid entrén.

Först i år fick jag byta ut hängebanden i dem eftersom de gamla och ursprungliga blivit sköra av väder och vind.

Förr om åren julpysslades det mycket här i huset men i år har vi istället gjort insektshotell med barnbarnen. Kanske var det Anja som gav mig inspirationen men Kersti kom i går med goda råd om hur man kan göra och bra blev det. Har äntligen gjort ett till oss också.

Trevlig helg!