Orleya grandiflora, blomsterkörvel

Min första bekantskap med växten var på Chelsea Garden Show 2011.

Den fanns där i riktigt många idéträdgårdar och som det lyste och skimrande om de vita blommorna.

Med mig hem hade jag ett fåtal fröer i en liten förpackning och året därpå blommade tre kanske fyra små plantor här i trädgården.  Att samla in fröerna från dem missade jag helt.

Tidigt, tidigt i våras fick jag massor av fröer av en god vän och i torsdags, i regnet, planterade jag ut små fröplantor, säkert ett hundratal. Lyckas alla dessa ta sig och växa upp misstänker jag att vi i månadsskiftet juni/juli har en vit trädgård.

Trevlig helg!

Inte särskilt ofta

men ibland känner jag ett starkt behov av att säga 'fula ord', ja riktigt svära och det har jag gjort vid ett par tillfällen den här våren. Kanske undrar du vem eller vilka jag svurit över? Jo dessa förb......  mördarsniglar, spanska skogssniglar, som mer eller mindre invaderat vårt grönsaksland.

Jag misstänker starkt att det är sniglarna som ätit upp fröplantorna från sådderna av rotfrukter som jag gjorde i höstas. Flera av dem började gro men sedan var småplantorna bara helt borta. 
Vi har våra grönsaksodlingar på landet och nu under våren är vi inte där varje dag. För någon vecka sedan sådde jag om. Kanske var det då lite sent att så morötter, persiljerötter, palsternackor och svartrötter men hösten kan förhoppningsvis bli både lång och varm.

De första salladsplantorna jag satte ut för ett par tre veckor sedan försvann de också och vilka som haft kalas är det ingen tvekan om. Vi tycker inte om att använda bekämpningsmedel men när vi för några dagar sedan planterade ut resten av årets grönsaks och blomplantor lade vi ut snigelgift och idag när jag gjorde ett besök i grönsakslandet fanns nästan alla plantorna kvar.

Den förgrodda potatisen som vi satte i mitten av april kommer fint. Kanske kan vi ha egen färskpotatis till midsommar?
Fint kommer också vitlöken vi planterade i höstas. Det är den du ser i bakgrunden. 

För drygt ett år sedan skrev jag att vår både rådjurs och gelsäkraodlingsbur snart skulle vara klar. Om det med snart menas ett år, så är den klar nu. Idag svetsade maken på plåtbanden som skall stoppa sniglarna från att ta sig in bland grönsakerna.

Hoppas nu verkligen att detta snigelstopp fungerar så att jag själv kan få bestämma över vad som skall ätas.

Ge korgen,

trådkorgen, till tulpanerna.

Den ger både skydd och stöd.

Fast just nu ser det ut som om tulpanblommorna lever farligt.

Gripen och berörd...

Färre antal växter,

lite mer vildvuxet och i samklang med naturen,  

så vill jag också ha det i trädgården om jag skulle börja om från början. 

Dessutom vill jag bo på landet med stora uppvuxna träd 

och vackra stengärdesgårdar inpå knuten. 

I boken Lust och Fägring skriver Karin Berglund 'Själv blir jag gripen och berörd djupt i hjärtat av människor som skapar med så flyktiga material som blommor och gräs. 

Trädgårdskonst av det slaget är sannerligen inget för den som vill sätta varaktiga spår på jorden. En sådan trädgård föds och dör med sin trädgårdsmästare, och det är just det som är dess storhet.' 

 Där var så vackert att jag bara måste visa ytterligare bilder.

Alla trädgårdar har sin charm men förra helgens trädgårdsbesök tog andan ur mig och blev ett minne för livet.

Trevlig helg!

Antennaria plantaginifolia, grobladskattfot eller jättekattfot.

En lågvuxen perenn, med vackert grågröna nästan silverskimrande blad som trivs i torrt och väldränerat läge i både ler och sandjord. Nog sprider den sig alltid men jag tycker det är fint när den klär in kanter och gångar eller hänger ner över stenar.

Lätt att rensa bort om man tycker den tar för stor plats. Själv är jag mest förtjust i bladverket så blommorna, de vita, brukar jag klippa av, samla till små buketter och torka.

Ännu har årets stora blad (groblad) inte dykt upp utan fortfarande är det fjolårets numera brunlilafärgade som ligger närmast jorden eller stenkanten men bara blomningen är över så kommer de nya. 

Tror att jag någonstans här på bloggen redan tidigare berättat om 

mitt första möte med den här växten men jag gör det igen. I en av besöksträdgårdarna, sist som Skånekretsen anordnade riksmöte, stod en obelisk-klippt blodbok på en silvrig matta av grobladskattfot och jag föll pladask. Sedan tog det några år innan jag lyckades hitta kattfoten i någon plantskola och det trots att den är väldigt växtvillig, eller var det kanske på grund av det? 

Min planta hittade jag på Åbergs trädgård 2007 och då kostade den 35 kr. Ibland är det riktigt roligt med excelfilen jag har över trädgårdens växter. 

Fortsatt skön vår och jag hoppas värmen kommer snart!

Trender i trädgården just nu och Lisebergs Trädgårdsdagar.

I torsdags efter samlingen på Lisebergs Värdshus  visades vi runt på utställningen på Stora Scenen  av upphovsmakaren själv, Sarah Widman. 

Det var både roligt och spännande att få ta del av hennes tankar när det gäller trädgårds och inredningstrender. 

Remake var en av de fyra trender hon gav liv åt på Stora Scenen - att ta vara på något gammalt och göra om det till något annorlunda nytt. 

Dit hör nog även hennes nästa trend. Boho Garden - en flört med hipsterkulturen,

vintage och återanvändning med rätt kulör, men vem bestämmer vad som är rätt färg, kan jag undra? 

Att odla ätbart är inne, trend nr tre. 

Cityodling, odla på balkongen eller varför inte gerillaodling under ordnade former? 

Trend nr fyra enligt Sarah är Nordic Grafic, en japanskinspirerad trend i grafiskt gråsvart för långa utekvällar. Att äta ute i pergolaliknande rum när sommaren är som vackrast.

Rost i trädgården, den trenden är tydligen helt ute, men det finns inget som smälter in lika fint bland växtligheten som just det rostiga, tycker jag. Det tar aldrig för sig eller tar plats på andras bekostnad. Sedan en artikel i Allt om Trädgård från förra årets Chelsea Flower Show och en vattenblänksbild (liten damm) har jag önskat mig en likadan. 

I går grävde vi ner behållaren i cortenplåt. Troligen behöver 
vattnet bytas ut ofta för att inte se allt för rostigt ut men det får jag stå ut med för jag vill inte ha karet vare sig målat eller lackerat.

När det gäller trädgård och inredning tycker jag personligen att förankringen bakåt i tiden är väldigt viktig och ser gärna mer av genuin svensk formgivning och design. Formgivare som Lisa Bauer, Jocken Jobs, Ulla Molin, Signe Persson Melin, Anna Petrus, Estrid Ericson, Joseph Frank och företag som Byarums Bruk, Svenskt Tenn och Näfverqvarns Bruk kan man se hur mycket som helst av, tycker jag.

Stort Tack till Liseberg och Sarah Widman för en väldigt trevlig torsdagskväll!

Bondmorans förkläde.

Fritillaria meleagris är bortsett från snödroppar den av lökväxterna jag tycker allra mest om. De syns när de blommar men när kronbladen fallit försvinner de bland allt det gröna och tar man bort frökapseln försvinner de ännu snabbare. 

1654 hade Olof Rudbäck d.ä med sig lökar till Uppsala efter ett besök i Holland. De odlades i den botaniska trädgården och därifrån spred de sig till Kungsängen. Kronlilja har den kallats men mest känd är den under namnet kungsängslilja. 

'Nog var väl Vår Herre på ett särskilt gott humör, då han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackbräde. Den har även kallats damspelsblomma. Det finns en helvit variant och den brukar växa bland de rutiga.' Återigen kommer informationen från boken Blomstervandringar av Harriet Hjort.

En populär folklig myt hävdade enligt Wikipedia att liljorna på kungsängen står där efter ett slag mellan danskar och svenskar. För varje fallen dansk växte en röd lilja upp och för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

Ofta finns det inkrukade lökar till salu under våren. Dessa lever lätt vidare och förökar sig i rabatterna i vanlig trädgårdsjord.