Enkla, rent vita blommor

med grönaktigt center, Paeona 'White Innocence'.

En hybrid mellan P. emodi och P. lactiflora från 1947.

Den har länge stått på önskelistan. I höstas grävde jag bort ett flertal, i alla fall två, dagliljor för att ge plats åt den. Enligt Pionisten - Svenska Pionsällskapet är 'White Innocence' platskrävande. 

Någon gång under oktober förra året planterades den och nu blommar den med fem blommor. Hoppas jag har tur med den här plantan. Vill gärna att den kommer att trivas och att den återkommer med blommor både nästa, nästnästa och massor med följande år. Ett flertal andra pioner har här i trädgården bara tvinat bort och dött. Kanske har de med åren hamnat för djupt eller så har de haft för mycket konkurrens i rabatten. Jag inbillar mig både lätt och ofta att jag har plats för alla de växter jag tycker om på vår lilla plätt men det är inte alltid att växterna håller med mig.

2006 skrev Ulf E följande på Allt om Trädgårds Forum om 'White Innocence'.

'Det är svårt att utse favoriter, men 'White Innocence' är absolut bland det finaste jag kan tänka mig i pionväg. De enkla blommorna har kronblad i renaste vitt, lite vattrade. Ståndarna är ombildade till korta fjällika staminoider och hela blomman påminner om en magnolia.'

'White Innocence' sägs dofta som vattenmelon men jag har ännu inte stuckit näsan i den, så jag vet inte. I dag skall jag under dagen ta en paus mellan buxbom och häckklippning och sniffa på de utslagna blommorna.

PS!

Buxbomen är klippt och jag har hunnit sticka näsan i pionen ett flertal gången. Någon doft av vattenmelon känner jag inte men den luktar gott, riktigt gott.

Krukor ... tomater.. och lite annat.

Jag tycker om att krukodla. Själva krukorna ger en extra dimension till trädgården tycker jag, i alla fall om de (krukorna) är fina. Men nog kräver de sin passning oavsett hur de ser ut.

Pelargonernas antal har jag lustigt nog lyckats minska på ett eller annat vis. Ibland tycker jag det är bra att växter bara dör så jag själv slipper fatta beslut och leka bödel.

Även andra krukor i trädgården, krukor med perenner, har jag också lyckats göra mig av med men tomaterna, dessa tomatplantor....

Tomater bestämde jag mig för att sluta odla förra säsongen när plantorna angreps av vita flygare i växthuset och när jag upplevde att planteringsjorden (påsjorden) kostade åtskilliga kilo mogna närodlade tomater. Härligt tyckte jag då att det i fortsättningen skulle bli att bara köpa färdigt och slippa allt 'besvär' med både frösådd och sedan passning med vatten hela sommaren.

Under senhösten förra året, när jag hunnit glömma både påsjord och vita flygare fick jag återigen smaka på egenodlade tomater. 

Kerstins gula plommon

Marthas röda - Piennolotyp

Kerstins minikörsbär

Goda tomater som var lätta att ta frön från. Det var bara att bita i tomaten, spotta ut innankråmet i ett hushållspapper och vips hade jag många, många tomatfröer. Sedan var det enkelt att låta papperet torka och mer eller mindre glömma bort det tills efter sportlovet i februari.

Även om man som jag bara har plats för ett par plantor av varje frösort är det inte lätt att rensa bort eller slänga små tomatplantor. Har gett bort de flesta men har ändå fler krukor med tomatplantor än någonsin tidigare trots att jag även grävt ner en del av plantorna i grönsakslandet.

Skall alla dessa krukor vara orsak till att jag måste tillbringa sommaren hemomkring eller skall jag göra ett ordentligt uppror mot allt vad krukodling heter?

Ja, om jag skall ta det steget återstår att se... än har sommaren bara börjat.... och det luktar så gott när jag drar handen genom tomatplantornas blad.

En runda med saxen.

Den senaste vecka har jag varje dag gått en men ibland har det även blivit två trädgårdsrundor med saxen. Inte är det sniglar jag klipper, de har nästan försvunnit i torkan, utan det är aklejornas fröställningar som  knipsas av.

Det gör jag för att förhoppningsvis förlänga blomningen. Det skulle vara så roligt om de ville blomma i ytterligare ett par veckor. Har märkt att om jag klipper bort fröställningarna producerar plantorna fler knoppar. 

Nästa vecka kommer trädgårdsvänner från Piteå hit och då vore det extra roligt om aklejorna fortfarande blommar riktigt fint för mannen i ett av sällskapen kallar dem kompletteringsväxter, ett betydlig finare namn än det han egentligen menar, nämligen ogräs. Något jag absolut inte håller med om.

Försöka duger! 

Tack alla ni som tittade in i vår trädgård igår när vi var med och firade Trädgårdsamatörernas Dag. Det var så roligt att träffa f.d. mammor, pappor och kollegor som jag inte sett på länge,länge men också både trädgårdsvänner och 'vanliga' vänner, grannar, gamla skolkamrater med barn och alla andra som tittade hit.

Tokigt - ja visst

men det gäller att ha roligt så länge man kan.

Nu hänger den där halva kristallkronan i äppelträdet. Har precis spolat av flera, ja ganska många, års källardamm så nu glittrar prismorna så fint i solskenet.

Gräset dansar och aklejorna blommar,

sommaren är här.

På måndag den 6 juni är det inte bara Sveriges Nationaldag utan även Trädgårdsamatörernas Dag. Just den dagen kan du som privatperson besöka åtta olika trädgårdar i Bohuslän. Var de finns och när de har öppet hittar du på kretsens hemsida, www.stabod.se

I vår trädgård har vi öppet mellan kl 15.00 och 18.00. Hjärtligt Välkomna!

En tidigare kollega men numera enbart vän lade igår ut den här dikten på Facebook. En dikt jag känner att jag vill dela med mig av så här på sommarens första dag. 

En dag som verkligen bjudit på både sommarsol och värme.

'Var glad min själ åt vad du har.

Nu har du hundra sommardar, och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar, så har du nittionio kvar, 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står.
I morgon är med ens igår.
Det går så fort att vandra. 
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra!'
Caj Lundgren, Kajenn

Glad sommar alla ni som står med båda fötterna djupt i jorden men även alla andra där ute i rymden!

Tur att det finns växter som doftar.

Av tre olika anledningar har vi den här våren stökat runt i trädgården i åtskilliga veckor och jag börjar bli lite trött på fixandet, men det är självvalt så jag klagar inte.  Hade det inte varit för blomdofter hade jag bara sett sådant som behöver göras. Bondsyrenernas doft har fyllt trädgården soliga dagar och guldazalean och akebian har hjälpt till när kvällen närmat sig.

I eftermiddag när jag rensade mellan plattorna längs vitsippsstigen var det återigen en doft som fick mig att stanna upp och det den här lille rackaren med sina grönvita och rosa små blommor som genom sin väldoft fick mig att lyfta blicken. 

Tellima grandiflora, anagrambräcka är verkligen en riktig rackare så tillvida att den sprider massor med frön och att dess grobarhet är hög har jag med tiden lärt mig. För att slippa alla fröplantor försöker jag komma ihåg att klippa bort blomstjälkarna så fort blomningen är över. 

'Det  undermedvetna har bestämt att vi alla inte bara skall drömma om paradiset, vi är tvungna att återskapa det. I en trädgård. I våra hjärnor. I en tavla. I religion. I en kruka på fönsterbrädan. Gång  på gång. Oavsett vem du är, eller hur du gör, så kommer paradiset att växa fram ur dina händer. Det är inte du som bestämmer. Det är ditt undermedvetna.'

Ur boken Herbariet av Elin Unnes. Den stod i hyllan med nya böcker sist jag var på biblioteket.

Det är nog inte jag som är trött på trädgårdsfixandet utan bara mitt undermedvetna ;-))

Det är med trädgårdsböcker som med trädgårdar.

Att öppna en ny trädgårdsbok är som att stiga in i en trädgård jag aldrig besökt tidigare. En del, både böcker och trädgårdar tar andan ur mig medan andra lämnar mig mer eller mindre oberörd. Vad den känslan beror på kan jag inte förklara men den har vare sig med växtval, ogräs eller när det gäller böcker faktainnehållet att göra. 

Den där magiska känslan bara finns där och infann sig gjorde den verkligen när jag för några veckor sedan öppnade boken Trädgårdsmästarens anteckningar av André Strömqvist. Den boken är en blandning av allt, kunskap, lyhördhet, förmågan att se det lilla, känslan för växter och helt säkert mycket mer än det jag just nu kommer på. 

'Jag skulle vilja se min trädgård med någon annans ögon. Någon som inte ser skillnad på trädgårdsväxter och ogräs så att allt smälter samman till en grön helhet. Någon som inte skiljer på banal bergsklint och exklusiva fyllda treblad. Någon som blir förtjust i knölklocka och missar fritillariorna.'

sid 209 i Trädgårdsmästarens anteckningar.

Det räckte med att slå upp boken för att känna att här har jag en ny favorit bland trädgårdsböckerna i bokhyllan.