Färgstarkt och fantasifullt.

Under veckan som gått har min man och jag varit på besök i en färgstark 

och sinnlig trädgård. 

Han, mannen min, är precis som katten Maija, 

måttligt intresserad när det gäller trädgårdsbesök men följer ibland med ändå. Den här gången fick han i alla fall en riktigt god middag  och inte behövde han traska runt i trädgården någon längre stund heller. Vi gick så gärna runt själva, Anja och jag.

Mycket hade vi att prata om trots att vi inte träffas särskilt ofta. Har man trädgård som hobby finns alltid samtalsämnen. 

Jag som tycker om att fotografera hade fullt upp mest hela tiden 

för vart jag än tittade hittade jag motiv. 

Nog är det härligt med människor som vet vad de vill och dessutom ser till att genomföra sina idéer.

I någon av Margery Fishs böcker har jag läst: 'Perenner som trivs ger en harmonisk bild och resultatet blir en lycklig trädgård – en lycklig trädgård är en fridfull plats'. Nog var det både en vacker och fridfull plats vi besökte i tisdags. 

Jag som är mer förtjust i en liten pelargonstickling i en terrakottakruka än en stor änglatrumpet översållad med blommor är kanske inte rätt person att ha åsikter men sensommarblomningen var överdådig och trädgården underbar, inte minst i skymningsljuset..

Många tack för ett trevligt besök!

Det är visserligen inte september ännu

men det fina vädret och lusten att förändra har fått mig till att ta fram grensåg, sekatör, både stora och små spadar och spänner att lägga jord i. Egentligen skulle jag bara gräva bort för att ge plats åt hortensiorna, de där fem, jag köpte för några veckor sedan men när man väl börjar titta med 'luppen' är det mycket man vill och är i behov av att göra.

Tidlösorna behövde omplanteras, lite sent kanske men det var bara en av dem som börjat skjuta skott (blomknoppar) och det behövde trädgårdsirisen också. Irisen har jag vid det här laget vänt ryggen till i flera år för att jag inte riktigt vet om jag vill ha dem kvar eller inte. Några har under tiden bara försvunnit och andra har lyckats hanka sig fram. Flera av de där som mer eller mindre levt på nåder har under de senaste dagarna delats, fått jordförbättring och långtidsverkande gödsel innan de återplanterats. Får de ny livskraft kan jag vänta med det drastiska beslutet ytterligare ett par år.

En av de fem hortensiorna har hamnat på sin plats och där hoppas jag att den kommer att trivas. 

När jag grävde hålet, ett stort sådant, var det bara ytskiktet av jorden som var lucker. Tjugo centimeter under ytan var jorden stenhård och det misstänker (vet) jag den har varit sedan huset byggdes 1979. Inte grävde vi upp all tilltrampad och sammanpressad jord när vi grovplanerade efter att maskiner och ställningar försvunnit. Tyvärr kan jag tycka så här i efterhand för det är många växter jag under årens lopp tagit livet av på grund av okunskap och hårt packad lerjord.

Nu är den stora gropen fylld med lucker jord och både benmjöl och rostigt skrot finns bland rötterna på Hydrangea yezoensis. Förhoppningsvis kommer blommorna att med skrotets och den nya jordens hjälp bli så där vackert blå.

Trevlig helg!

I februari var det tio år sedan

vi gick där på levadorna så gott som varje dag i en veckas tid. Fina dagar med vår och grönska fast vi hade vinter hemma. 

Det var då jag köpte med mig en av de två agaphantusarna som just nu blommar i krukorna här hemma. Under alla år ända till nu har den där agaphanthusen från Madeira mest haft övervägande blå blommor men i år är alla vita, trots delning. Inte mig emot men lustigt är det. Kan blå blommor hux flux bara bli vita?

Vet inte namnet på den men den vissnar aldrig ner utan är vintergrön hela året eller gulvit som den är när den lämnar källaren och den mörka vinterförvaringen någon gång under mars månad. Gissar att det är en Agaphanthus praecox. 

Den som nu blommar med blå blommor tror jag är en Agaphanthus campanulatus. En kärlekslilja jag köpte som en stor 'lökkaka' på Partihallarna i Gbg 2004 under namnet Agaphanthus africanus. 

Den vissnar ner helt och är lätt att övervintra i ett frostfritt och mörkt rum. Sedan inköpet har den delats många gånger och det är alltid lika roligt att kunna dela med sig. 

Fortsätt trevlig augustivecka!

Nördar,

ett negativt ord tycker säkert många men inte jag. I torsdags när Antoinette, Sophie och jag vandrade runt i Barbro och  Bertils vackert spännande trädgård handlade det mest om just nörderi. 
Vi tittade på udda växter, 

lusläste namn och

funderade på kombinationer.

Nog låter det i alla fall härligt nördigt med förklaringen till varför Bergenia ciliata, strävbergenian, har planteras tillsammans med gräset jag inte vet namnet på. 
- Det röda i grässtråna går så fint ihop med bergenians stjälkar.
Man får titta noga men visst är det så. 

Njöt av rostiga krukor och

alla andra underfundiga saker som Bertil tillverkat gjorde vi också.

Vi utbytte erfarenheter, föll för nya växter och fick massor av tips och idéer.

Kanske är de roligaste och mest givande trädgårdsbesöken de man gör hos verkligt 'goda' trädgårdsvänner. Sådana man kan säga precis vad man tycker till och svara helt ärligt på frågorna man får. Det samma gäller när man får besök av dem i sin egen trädgård. Det är själva diskussion om hur man tänker som är så rolig, även om man inte alltid håller med.

Tack för alla glada skratt och den goda lunchen. 

Att som avslutning få en planteringsspade i handen tillsammans med 
uppmaningen: 
- Gräva får ni göra själva! Gör inte besöket mindre roligt.

Fortsatt trevlig helg! 

Luktviolerna

från vårens inköp från Groves i England har stått inkrukade sedan tidig vår, i terrakottakrukor visserligen, men när man som jag under sommaren bara springer runt så fort som möjligt med bevattningsslangen och oftast utan att känna efter i krukorna om vatten behövs är det lätt att förvattna. Just förvattnat är det jag måste gjort, i alla fall i en av krukorna, trots kända tecken.
För mycket vatten = Plantan ser lite vissen ut, bladen börjar bli gula, plantan vissnar ner helt trots att jorden är blöt.
Nu står den nästan helt nedvissnade och blöta violplantan Viola odorata  'Christmas Violet' planterad i grönsakslandet tillsammans med de andra fem violerna.En del av säsongens potatisodling har lämnat plats. Den lilla plantan såg helt död ut när den planterades för ett par veckor sedan.Skall bli spännande att se om den orkar repa sig och om en del av alla de fröer jag såg när jag grävde ner den i jorden gror och om 'avkomman' är frökostant och får likadana blommor som moderplantan.

Nu har violbuketten från i våras sedan länge orkat ihop och de torra blommorna hänger längs vaskanten.


Mer information om Viola odorata 'Christmmas Violet' .
- This free flowering violet has very pale blue-white flowers on short stems - it has an almost dwarf habit. Slight scent. Floweringtime: Late winter to early spring. Grow in humus rich, moist but well drained neutral - alkalin soil. They require winter sun and summer shade.

Viola odorata 'Admiral Avellan' är en av de sex jag köpte i våras och som nyss fått en plats i grönsakslandet. En av dem som fortfarande efter fyra månader i kruka såg både grön och pigg ut.

God fortsättning på sommaren!

Jag tycker mycket om min trädgård

även om jag stundtals låter lite negativ här på bloggen och det är inte bara jag som är förtjust i den. Det händer att rådjuren tittar in, lössen stortrivs i doftolvonet men även på rosorna och det gör svartfläckssjukan, rosenskottsstekeln och lilla rosenbladsstekeln också, för att inte tala om alla snäckor och sniglar som gör hål i hostornas blad och äter upp hela campanulaplantor, särskilt sådana som jag är rädd om ;-)) 

Visst är det vackert med blomprakt och jag ser fram mot en ståtlig hortensiablomning om ett par år men ibland, ja ganska ofta, räcker det med kvällsljuset i det mogna gräset, 

doften från de 'fula' floxen jag tänker gräva bort så fort de blommat över 

eller hostan med de vita vackra blommorna för att få mig att stanna upp och riktigt njuta när jag går förbi.

En rofylld stund med tankar som får vandra lite hit och dit kan jag ha när jag ligger på knä och klipper gräsmattekanterna. De är inte särskilt långa och inte händer det ofta att jag klipper dem så jag hinner aldrig tröttna. Samma rofylldhet kände jag igår kväll när jag ansade pelargonerna på uteplatsen. Det var längesedan som jag tog bort gula blad och blommor som blivit bruna av allt regnandet. De sista sex veckorna har jag bara hastat förbi med vatten och lite näring.

Trots att jag njuter av trädgården händer det ganska ofta att jag undrar om den någonsin blir precis så som jag i mina drömmar vill ha den. Det gör den aldrig, det vet jag ju, men drömmarna finns där och de nya idéerna också så i början av september skall jag göra ytterligare ett försök. Det skall bli både roligt och spännande med lite förändring men först 'semester', lata dagar med förhoppningsvis sol. Böckerna jag vill läsa ligger och väntar. 

Ibland säljer biblioteket här i Stenungsund ut gamla böcker samt böcker som sällan lånas. Tidigt i somras fanns Den Gyllene Trädgården av Katarina och Sven Dunér till salu för tio kronor. Den gick inta att motstå. Här kommer några rader från sidan 9 i den boken.

'Trädgården är en bild av livet, ett skådespel med buskar och träd som aktörer men också ett stycke musik genom asplövens rasslande ljud, fågelsång och bäckens porlande viskning. En trädgård är både skulptur, arkitektur och måleri, både musik och poesi - men också potatisland och vinbärsbuskar. Både lust och nytta.'

Trevlig helg!