Sommardrömmar

är veckans tema i Blommig Fredag och precis som tidigare hittar du fler bidrag på temat hos bloggen Bland bladlössoch rosor.

Just nu känns sommaren mer än avlägsen. Snön har klätt in min lilla värld med ett tjockt, fluffigt och vitt täcke och vackert är det, särskilt när solen får snön att gnistra. 

Visst finns sommaren i tankarna och jag har börjat planera. Har gjort en inventering av vad som finns kvar i fröpåsarna från förra året, skrivit upp namn på, för mig, nya bekantskaper som jag stött på och gärna skulle vilja odla och dit hör den ljust smörgula ringblomman’Snowprincess’ och tomaten ’Indigo Pear Drops'. Detta är ingen smygreklam för Impecta ;-))

Bohuslän-Dalslandskretsen inom STA anordnar riksmöte i Uddevalla 17-19 juni nästa år, ingen sommardröm kanske, men en trädgårdshändelse som jag ser fram emot.

Under 1980-talet var jag väldigt förtjust i att odla grönsaker. Under 1990-2000-talen tog perenner, buskar och träd över men nu är jag snart tillbaka till 80-talets passion med att kunna skörda egenodlade grönsaker, plocka stora buketter av luktärter, astrar, ringblommor och zinnior.

Att uppleva många soliga och varma dagar tillsammans med barn, barnbarn och goda vänner under körsbärsträdet, få sand mellan tårna

och många, många lata ensamma stunder på klipporna med en bra bok är kanske något som bara kommer att finnas i just mina drömmar, men att ha möjlighet att drömma kan ibland vara nog.

Trevlig helg!

En gammal bok om violer

fick mig för några dagar sedan att minnas vårvintern 2007, violblommorna och doften. 

I början på det året fanns i Gardens Illustrated ett reportage om luktvioler Viola odorata och de tillsammans med snödroppar, julrosor och aklejor är jag väldigt förtjust i. Älskar violdoften men också blommorna och det har jag gjort så länge jag kan minnas men inte hade jag innan reportaget en aning om att det fanns så många olika namnsorter eller att det fanns luktvioler med blommor i så många olika färger, ljusblå, grårosa, ljusrosa, midnattsblå, vita och många fler.

Det visade sig att plantskolan som reportaget handlade om även skickade plantor till Sverige och inte kunde jag låta bli att beställa. Någon vecka senare dök ett litet paket upp och redan innan jag öppnade det stack doften mig i näsan.

Viola odorata 'St Helena'  med anor från i alla fall 1892 men troligen redan från Napoleons tid var en av violerna i paketet.

The Violet Book av A&D Allen-Brown fick mig att återigen leta upp plantskolan. Boken kan du se här https://archive.org/details/violetbook00alle. 

När jag sent i går kväll läste den gjorde jag tolkningen att den var skriven av två kvinnor, systrar kanske, som tillsammans och med mycket möda startade en plantskola med enbart violer av olika slag. I boken från 1900-talets början finns listor med odlingsvärda violer, visserligen för engelska förhållanden men jag blev nyfiken på hur många luktvioler som efter 100 år fortfarande finns kvar i odling och som går att köpa.

Plantskolan jag 'pratar' om heter Groves Nurseries och där finns Storbritanniens nationella samling av Viola odorata, fler än 100 olika luktvioler.

Efter att ha läst boken har jag lärt mig att revorna skall klippas bort för att få kraftiga plantor som ger mycket blommor. 
http://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/himmelsk-doft-luktvioler.html

http://americanvioletsociety.org/index.htm, 

Tydligen är det inte bara jag som tycker om luktvioler. 

Spara eller inte spara...

Under mellandagarna har jag gått igenom gamla sparade fotografier. Många av dem är sådana som egentligen borde rensats bort innan de ens hamnade på datorn. Bilderna i detta inlägget är från januari 2010. Tallen i krukan är död sedan länge,

men julrosen har klarat sig fint och plantan har bara blivit större och större.

När jag satt där och raderade bilderna kom jag ihåg ett kåseri som jag läste för ganska många år sedan och som jag lätt tog till mig. Den gången handlade det inte om bilder utan om alla utskick som hamnar i våra brevlådor. För att minimera både arbetet och engagemanget runt breven i postlådan hade kåsören bestämt sig för en strategi som jag då gärna ställde upp på och fortfarande följer. När dagens post är öppnad skall beslutet fattas. Då gäller det att bestämma sig för om brevet är värt att spara eller om det kan hamna direkt i papperskorgen istället för i högen med papper på skrivbordet. Hamnar det i papperskorgen är det borta för alltid och jag behöver inte lägga mer energi på det. Om det hamnar på skrivbordet måste jag när det är dags för städning återigen ta upp det, läsa igenom innehållet för minnet är kort och ännu en gång bestämma om det skall sparas eller inte.

Inte har detta något direkt med trädgård att gör, men väl med trädgårdsbilder, i alla fall hos mig. Vad skall jag med alla dessa suddiga sådana till?

Trevlig helg!

Kanske-kanske inte..

Vet ännu inte om den här växten, Sarcococca hookeriana'Purple Stem' som jag föll för på grund av den tidiga blomningen och för doftens skull, klarar en riktig västkustvinter, en vinter med regn och plusgrader varvat med många minus, barfrost och blåst.

Köpte den visserligen under vintern förra året, men den vintern var mild, inköpet gjordes i Danmark i februari och då stod den i ett stort växthus. Enligt många av de jag frågade när vi besökte Gartneriet Spiren skulle den klara sig fint här i Bohuslän men Gunnel när hon var här på besök i april trodde inte så. Nu blir det upp till bevis. Kylan har kommit, det är vitpudrat i trädgården men någon riktig snö har vi inte direkt. Inget som skyddar känsliga växter mot uttorkning och något extra skydd har den inte fått. I december fanns knopparna där men de hade knappt slagit ut och någon doft kunde jag inte känna. Här har jag planterat den mellan två smalväxande tujor, Thuja'Brobeck's tower', enbart därför att där går jag förbi nästan varje dag när jag skall slänga matavfallet i komposten och det är på ställen jag ofta passerar som jag vill känna väldoften, doften av vår, så tidigt som möjligt.

Skulle nu busken Sarcococca hookeriana 'Purple Stem' klara vintern här, växa till, komma med rotskott och blomma redan i början av året skulle det glädja mig mycket. Då skulle kejsarolvonet som just nu blommar för fullt och vinterjasminen verkligen få mer än fint sällskap.

God fortsättning på 2016!

2015 är snart slut

och det mesta av trädgården, den lilla vi har, ligger i vila även om det finns en och annan buske som börjat blomma. Den vitblommande tibasten slog ut sin första blomma i början av veckan och kejsarolvonet blommar, precis som det brukar vid den här tiden, för fullt. 

Snön som kom för några dagar sedan lade sig som små mössor på buxbomskloten och täckte även in marken. Helt plötsligt fick återigen några av perennerna bli primadonnor. De gråbruna vinterståndarna mot en vit bakgrund, ja då är det nästan lika fint som när dessa perennerer under sommaren står i full blom.

Skogsastern, den jag tidigare klippt bort för att den inte skulle fröa av sig, har i år fått stå kvar och det är jag nu glad över för vacker är den. Hoppas nu bara det inte kommer fröplantor i massor.

Det samma gäller stenkyndeln, Calamintha népeta. Innan jag av en händelse träffade Åsa, en tidigare kollega, på Kungälvs Gardencenter för ganska många år sedan visste jag inget om den här växten. Hennes plantor hade dött under vintern och då var hon bara tvungen att få tag på några nya. Att ha stenkyndeln i trädgården var för henne ett måste. Hennes entusiasm över växten fick även mig att köpa med mig en planta hem. 

Min planta, den du ser åt höger på fotografiet. Den blommar finast i augusti med små lilarosa blommor och doftar underbart. Det tycker bina, fjärilarna, humlorna och jag. Bladen kan användas som krydda i sallader, olika svamprätter och till vilt. En 'kompletteringsväxt' tycker nog många för den frösår sig rikligt om man inte klipper bort fröställningarna i tid. 

Den här hösten, den första, har vinterståndarna fått stå kvar och vackra är de mot den vita snön. Kan gärna tänka mig lite fler plantor av den men inte behöver jag en hel skog. Skall bli spännande att se när den riktiga våren är här igen hur mycket den verkligen frösår sig. Kanske har jag under alla år oroat mig helt i onödan och därför inte njutit av vinterfägringen, den där lilla som vi på västkusten kan får uppleva.

Önskar er alla ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt År!