Ju mer doft desto bättre,

i alla fall om det gäller hyacinter. Gamla, nästan utblommade tazetter luktar däremot förfärligt illa.

När jag köper hyacinter vill jag ha sådana med mycket doft, så mycket att jag när jag på julaftons morgon går ner från övervåningen redan i trappen känner doften från de nyutslagna hyacinterna som står i köket.

Förr försökte jag driva fram preparerade lökar men lyckades aldrig pricka in blomningen till själva juldagarna eller så började löken blomma innan stängeln ens hunnit komma upp ur löken. Så var det vare sig jag planterade lökarna i jord eller satte dem i hyacintglas.

Numera njuter jag av hyacinter hela december, ja även långt in i januari. Vill jag ha dem i glas är det bara att pilla bort jorden, skölja rötterna och vips är det klart. Oftast hamnar lökarna numera i krukor, får lite mer jord på rötterna med lite mossa över.

Kryddkrukorna får under jul och nyår ett  annat innehåll än det vanliga och den gamla lökskålen, den från Upsala-Ekeby kommer till heders igen.

När vi var och handlade för knappt en vecka sedan kunde jag inte motstå tazetterna.

Nyutslagna står de nu där och doftar och jag njuter och stoppar näsan i blommorna så fort jag går förbi.

Höstens stormar har gett mycket material till trädgårdspynt och med hjälp av lärkkransen och ljuslyktan önskar jag er alla

En riktigt God Jul!

Över helgen

hade vi våra barnbarn här. Ines, ett av de två yngsta, tittade in i mitt julskåp och utbrast: -Åååå, du måste hänga upp dem i granen, farmor!

Förra julen hade vi ingen gran alls, inte ens en konstgjord (en sådan kommer inte över tröskeln eftersom ingen av oss i familjen är allergisk och egentligen är jag mer än hellre utan) så att i år ha en riktig gran att hänga de gamla julgranskulorna i hade jag redan i oktober bestämt mig för och extra roligt blev det när ett av barnbarnen under helgen hejade på.

I kväll kom granen in men redan innan den stod som den skulle i julgransfoten var vi, både min man och jag trötta och lite less, om jag nu skall vara helt ärlig. Varför är det så svårt att få granen att stå helt rak i den förbaskade foten? 

Nu har den, granen inte foten, fått vatten men klädd är den inte. Det blir den först i morgon. 

Paus i julstöket.

Skall strax lägga in sillen men först en liten paus, en kopp kaffe framför datorn. 

Planeringen av nästa års odlande har börjat. Har ännu inte inventerat vad jag har kvar i fröväg eller bestämt mig för vilka grönsaker jag skall satsa på till våren men det är en skön avkoppling att med datorns hjälp drömma sig bort en stund.

De flesta av fröerna köper jag från Runåbergs Fröer. Ekologiskt odlade och i väldigt vackra påsar.

Vi har inga stora odlingar men fortfarande finns egenodlad purjolök och kålrabbi kvar i kylskåpet.

I morgon är det sista advent

och just nu är det som allra mörkast men snart, snart vänder det.

Tomtarna, de gamla trätomtarna från hemslöjden, är på plats i köket, det är där de flesta numera får hålla till 

och lerpepparkakorna från IKEA har jag hängt upp. Köpte in dem för säkert mer än tio år sedan och sedan dess har de under julhelgen hängt antingen i kaprifolträdet eller i  dvärgsyrenen vid entrén.

Först i år fick jag byta ut hängebanden i dem eftersom de gamla och ursprungliga blivit sköra av väder och vind.

Förr om åren julpysslades det mycket här i huset men i år har vi istället gjort insektshotell med barnbarnen. Kanske var det Anja som gav mig inspirationen men Kersti kom i går med goda råd om hur man kan göra och bra blev det. Har äntligen gjort ett till oss också.

Trevlig helg!

Helgen som gick, den tredje adventshelgen,

var det milt väder, i alla fall under lördagen och då var vi ute min man och jag och fixade till i trädgården efter alla olika 'fiberkillar' som varit här.

Stenplattorna efter höstens källartrappsrenovering är ännu inte på plats och inte heller alla taklökar som just nu fyller upp tre stora brickor men plattorna norr om garaget är tillbaka och det är också 'finbordet', det som den inkrukade mörkbladiga heuchera och bergenian från Jonas står på.

I lördags hamnade även en liten gran där. Ännu är den utan ljusslinga och så blir det nog även i fortsättningen för när ljuslyktan är tänd och det är den ibland, behövs inte så mycket annat, vare sig julpynt eller liknande.

Tomten jag en gång fått från syster yster står så gott som alltid vid växthuset men vid  juletid får den flytta fram och just nu pryder den en av krukorna på trappan. Mossbevuxen och charmig! 

På tal om mossa. Istället för växter har jag satt björnmossa i några av utekrukorna. Bara klippt av mossan och stuckit ner den i krukan utan vare sig jord eller vatten. När februarisolen gör den brun är den lätt att slänga bort.

Först i år har jag lärt mig uppskatta de batteridrivna ledslingorna. Inga elsladdar behöver dras och batteridosan kan lätt stoppas i en plastpåse och smygas in i krukan under mossan. Några av slingorna, de lite dyrare tror jag, kan man ha på timer och då lyser de ett visst antal timmar under dygnet.

Klockorna i glas är nya/nygamla. Av de första, finns nästan inga kvar. De har gått sönder när granen de hänger i blåst ner från bordet. Snart är det heller inget kvar vare sig av den gamla rundbottnade kastrullen granen är planterad i eller själva granen, men både har hängt med i ganska så många år vid det här laget. 

I morse när jag drog upp rullgardinen var trädgården pudrad med snö och det behövs inte mycket av den varan för att lyfta fram former, få de gråbruna vinterståndarna att lysa upp och skapa julstämning.

Kråk och lingonriset i den rostiga krukan ser helt plötsligt exklusivt ut

och det gör glasklockorna i den lilla granen också. Att jag köpt alla dem för tio kronor i en loppisbutik var just då svårt att tro, även för mig.

Julröd, nja inte direkt men åt det hållet.

Tulipa sprengeri, en vildtulpan med röda blommor är den sista av vårens tulpaner till att blomma. Antagligen är det därför den kallas sommartulpan. 

Den här bilden tog jag den 10 juni i år. Lökarna kan vara lite svåra att få tag på och dyra är de. En enda lök kan kosta 100 kr. Själv har jag aldrig stött på dem i vanliga plantskolor. Mina har en trädgårdsvän köpt åt mig.

Förra hösten petade jag ner fröerna från en frökapsel i jorden intill en av lökarna. Med åren har jag blivit både bekvämare och latare så numera sår jag fröer från växter jag har i trädgården direkt i jorden nära moderplantan. Då slipper jag ifrån passningen av krukor. 

I våras dök det upp en rufsig liten tuva och det tog ett tag innan jag kom på vad det var för något. De små lökarna fick stå kvar och vissna ner. Nästa år skall jag dela och plantera isär dem.

Nu undrar jag lite över hur lång tid det kommer att ta innan de blommar. Har hört att det skall ta sju år från sådd till blombar lök när det gäller krolliljor och kanske tar det lika lång tid för tulpaner.

Trädgård tar tid, man måste ha tålamod även om man som jag inte är tålmodig. Först när jag hållit på med trädgård en längre tid insåg jag hur mycket glädje, hopp och längtan det finns i den där väntan. Det sägs att trädgårdsentusiaster ofta blir gamla, kanske för att vi så gärna vill se resultatet av allt vi sår och planterar. Ibland känns det nästa lite förargligt att livet är ändligt men det gäller att ta vara på dagarna och njuta av att ha möjligheten att vänta.

Lussenatten

trodde man förr var årets längsta och mörkaste natt och just den vi har framför oss. 

Gå inte ut utan håll er inne så ni slipper råka ut för Lusse-gubben. En elak man som kan komma in antingen genom skorstenen eller dörren. Arbeta inte för länge ikväll utan sluta gärna långt före midnatt annars är det stor risk att det slutar illa. Hur illa vet jag inte men i boken Folksed och folktro av Bjersby och Scheike får du veta mer. 

Trevlig lussemorgon i morgon!

Vacker vy

eller om det skall vara rätt, vackra vyer, såg jag många av i slutet av maj då jag för första gången i verkligheten fick se och uppleva Ulla Molins trädgård i Höganäs. En grön och lugn oas.  Många av vyerna kände jag igen från hennes bok Leva med trädgård som kom ut 1986. Hon lever inte längre men det gör trädgården som numera är K-märkt.

Murgröna och sockblommor täckte marken,

förgätmigej blommade i plommonlunden 

och blommade gjorde också kattfotsmattan vid dammen.

Vacker vy är temat i Blommig Fredag den här veckan och fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!

Violruta

Den senaste månaden har jag lite då och då läst några sidor i Jord under naglarna och frid i själen av Marie-Louise Paludan och igår läste jag om violrutan. Enligt författaren är Thalictrum dipterocarpum eller delavayi till hundra procent både vacker och lättodlad. Det skall räcka med att plantera en enda planta för att sedan ha violrutor lite varstans i trädgården.

Varför är det inte så hos oss? Själv har jag köpt och planterat betydligt fler än en. Den första planterade jag 2000 och sedan dess har jag tagit död på åtta stycken. Hälften av dem skulle haft vita blommor, Thalictrum delavayi 'Album'.

Om den är lättodlad borde den väl kunna trivas även här hos oss? 

Två rutor har jag lyckats med och det är Thalictrum 'Elin',  en korsning mellan rochebruneanum och speciosissimum

och Thalictrum rochebruneanum. Båda är på flera sätt riktiga höjdare i rabatten men jag drömmer fortfarande om Thalictrum delavayi 'Hewitt's Double'.

En dag när jag lärt mig vilka förhållanden den verkligen vill ha skall jag göra ett nytt försök.

PS! Boken är mycket läsvärd, tycker jag.