Varje årstid

faller jag alltid för samma växter. Nog borde det under årens lopp skett en utveckling mot nytt, men inte.

Nu när hösten närmar sig och tidlösorna plötsligt bara står där bland halvvissna perenner

och benvedens frukter hänger och dinglar från grenarna, alltid lika fina, tjusas jag. Höstens intåg, både bland träden och i perennrabatterna bara förför

och jag kan inte ens motstå revsugan med de variegerade bladen. Tycker mycket om just revsugor och uppskattar inte alls blommande 'bollkryss'.

Just i år har vi gått hårt fram när det gäller beskäring både i våra träd här hemma och på landet. När maken i torsdags sågade bort en stor gren i gulvedsträdet önskade jag att vi under årens lopp varit mer uppmärksamma och klippt bort de oönskade grenarna innan de blivit för stora. 

Nu är det bara att hoppas på att trädet klarar den relativt hårda beskäringen och att det återhämtar sig snabbt och visar upp sig med blommor bland alla fina blad redan nästa år, även om det ännu aldrig blommat. 

Skulle jag bara få välja ett enda träd till min trädgård skulle det vara just ett gulvedsträd. Gulvedsträdets blad får varje höst en läcker nästan smörgul färg innan de ramlar av.

Varför det fått just namnet gulvedsträd förstod jag först i torsdags, se foto.

Till våren, när veden torkat och jag kanske återigen är på landet för att så och sätta, skall jag stoppa in klabbarna i braskaminen, tänka på det vackra trädet som blev av med en del grenar, njuta av värmen och förhoppningsvis ha möjlighet att tillbringa kvällarna med att sticka.

Länkar till TrädgårdsFägring

Ha det gott och fortsatt fin september!

September, den sista av jas-månaderna.

En riktigt härlig trädgårdsmånad då en del av sommarvärmen är kvar och det fortfarande finns mycket, både gammalt och nytt, i trädgården att glädja sig åt. 

Tidlösorna har börjat dyka upp, slingerstormhattarna blommar,

 Aconitum alboviolaceum 

och Aconitum volubile är så fina just nu, 

en och annan ros remonterar, denna är en Austinros som heter 'Summer Song', 

höstanemonerna är så fina tillsammans med 'Elins' höstfärgade blad

och de italienska klematisen hänger som skira draperier från trädens grenar.

Juli, augusti och september = jas månaderna, tre bra månader för beskäring av de flesta buskar och träd som vi har i våra trädgårdar.

Har tidigare i sommar klippt sådan jag lätt kommit åt men idag kom inte bara sekatörerna fram utan också grensågen.

Det sägs att träd och buskar brukar ha ett lika stort rotsystem under mark som grenverket är stort och att om man klipper bort mycket det som finns ovan jord, kommer växten att skjuta många nya skott för att ta igen förlusten. Det lär inte dröja länge förrän den är lika stor som före beskärningen. Men om man beskär under jas-perioden klipps den kraft och näring som finns i bladverket bort. Den som annars skulle ha transporterats ner i rotsystemet inför vintern och nästa års tillväxt skall bli mindre.

Så upplever inte vi det. Vårt gamla astrakanträd klipps under sensommaren, ganska hårt visserligen, eftersom det mest fungerat som parasoll, ger oss skugga soliga och varma dagar och dessutom inte får bli för stort för vår lilla trädgård, men trots det har grenarna och vattenskotten varje år en tillväxt på mellan 50 och 80 cm. Kanske är det så att vi klipper alldeles för hårt?

I dag har vi också klippt kopparlönnen mer än vi någonsin gjort tidigare. Tagit bort döda små grenar och glesat ut kronan för att lägga fokus på den vackra stammen. Hoppas verkligen att vi inte tagit  bort så mycket att trädet dör. Lönnar hör till de träd som blöder om de beskärs under vårvintern så nu är rätt tid att klippa och forskning  har visat att bl.a  just lönnar mår bra av att beskäras under juli, augusti, september. Då växter de fortfarande och såren efter beskärningen läcker ihop snabbare.

I fredags hämtades liljelökarna från Bulbs.se  och i lördags planterades de.

Blandade upp vår bitvis kompakta lerjord med barkmull och benmjöl innan lökarna planterades. Rabatterna är upphöjda så några problem med stående väta är det nog inte. Nu gäller det  att hålla tummarna så att lökarna trivs för nästa sommar vill jag gärna se både Lilium regale 'Album', Lilium 'Casa Blanca' och Lilium 'Navona', här i trädgården. Alla med vita blommor som doftar.

Till sist en bild på min trädgårdsfavorit just nu. Diphylleia sinensis. Länkar till TrädgårdsFägring.

Härlig höst till er alla!

Vad är rikedom?

"Att fylla en bukig kanna med vallmo i lysande rött? Att fylla aktieportföljen med pengarikedom på papper eller plocka nässlor till nässelsoppan i hänryckningens tid?" Ur Frön & Aska ur Livets Trädgård av Birgitta Watz

Det ena behöver väl inte utesluta det andra tycker jag som både gillar nässelsoppa och aktier och alltid, nästan i alla fall, känner mig rik tack vare den lilla trädgården som oavsett årstid är till glädje och har något njutbart att bjuda på.

Det mesta har blommat över även om en och annan växt fått för sig att det är vår och lite försiktigt kommer med nya blommor. 

Nu är det istället fröställningarnas tid. De gråbruna vinterståndarna som blir extra vackra om de får sällskap av frost och snö.

Gillenia trifoliata

Halesia monticola 'Arnold Pink'

Vincetoxicum nigrum, små svarta blommor men med långa fröbaljor.

Clematis fusca

Rodgersia 'Chocolate Wings'

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är fröställningar och detta är mitt bidrag på temat. 

Trevlig helg!

November är här.

Hela hösten har vi, läs jag, tänkt lägga på ett par lass hästgödsel i rabatterna. Både för att förbättra lerjorden och ge växterna, särskilt de som växer under träd, extra näring. Dit har 'vi' inte kommit ännu men november månad har nästan bara börjat och milt väder skall vi ha ett bra tag till enligt Yr.

Karel Capek har i sin bok Ett år med min trädgård beskrivit hur han upplever detta med att i november förbättra och gödsla jorden.

"Ett lass gödsel är som skönast, när man kommer körande med det en frostklar dag, då det ångar som ett offerbål. Röken stiger mot himmelen, och Han däruppe, som allt förstår, andas in den och säger; Aah det var en fin gödsel!

- Här vore för övrigt ett gynnsamt tillfälle att tala om livets hemlighetsfulla kretsgång; hästen äter sig mätt på havre och sänder den vidare till nejlikor och rosor, som nästa år prisar sin skapare för den med en doft så ljuvlig, att den inte kan beskrivas. Nå, denna ljuvliga doft når trädgårdsodlaren redan i den ångande, halmbemängda gödselhögen. Han andas in med välbehag och sprider omsorgsfullt gudagåvan över trädgården."

"Varför rynkar ni på näsan, mina vänner? Luktar jag inte gott nog åt er?"

Bilden har hunnit bli fem år och mycket har hänt sedan dess men nästa vecka finns förhoppningsvis möjlighet att ta en ny om lusten till att hämta den där gödseln infinner sig och vem vet, kanske blir det en sådan där frostklar dag.

I onsdags, den 7 november, när jag tog dessa foton, lyckades inte solen bryta igenom dimmolnen men vi hade trots det en fin och varma dag. En dag då jag fick plockat undan nästan allt trädgårdspynt, satt de sista krukorna som behöver vinterförvaring i regnskugga under köksfönstret och genom kameralinsen upplevt att det fortfarande finns riktigt mycket både färg och liv i trädgården.

Här kommer många bilder för det är svårt att välja.

Den läckert nästan vinröda kärleksörten har börjat vissna lite.

Rhododendron 'Teddy Bear' och sockblomman Epimedium x cantabrigiense, en korsning mellan E.alpinum och E.pubigerum som upptäcktes 1950 i Cambridge, England. Har haft den sedan 2005 och på senare år har den börjat ta för sig.

Vaxklockan, Kirengeshoma palmata, är nu helsvart men ändå riktigt fin om man tittar noga.

Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' blommar fortfarande.

Salix boydii, med sina nästan guldfärgade blad.

Alltid sist av rosorna med att blomma är 'Schneewittchen' eller 'Iceberg' som den också heter.

Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har lidit av sommarens torka men lite lila bär finns fortfarande att hitta.

Skimmia x confusa 'Kew Green' tillsammans med gräset från Lilian och Gösta som jag tror heter Molinia caerulea 'Variegata'.

Ekianthus campanulatus som nu äntligen insett att den både kan och vill växa hos oss.

Brunnera 'Sea Heart' som efter ett flertal flyttningar tagit fart med växandet och nu verkar trivas men jag tycker det är svårt att få den att passa in bland övriga växter. Kanske får den uppleva ytterligare en flytt när våren kommer.

Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger' är riktigt fin även om den ändrat färg.

Alchemilla mollis, jättedaggkåpa, med årets sista blomstängel. Inget ogräs tycker jag.

Doftolvonet, Viburnum carlesii 'Aurora' har precis, som tidigare milda höstar, börjat blomma.

November, en lugn månad jag tycker om och jag håller med Karel Capek: - Vi växer endast ur en tid och in i nästa och vi måste ha tålamod med livet, ty det är evigt.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vackert i november' och där  hittar du fler bidrag.

Trevlig helg!

Just nu - Varma och soliga brittsommardagar.

Vi har i år verkligen haft en fantastisk sommar, med lite regn och mycket sol, bad och uteliv. Visst hände det ofta att jag önskade det skulle kommit en skur men trots torkan har jag njutit och inte har det känts för varmt. 

Vi har också haft en helt underbar höst med soliga dagar och varma nätter. Ibland med dagstemperaturer nu i oktober på + 22°, en 'brittsommar', 'Indian Summer' jag inte riktigt kommer ihåg att jag upplevt tidigare. Lite skrämmande är det, inte bara underbart.

Det var ofta kortärmat som gällde under veckan som gått både i skogen på svamprundorna och när vi röjt i förrådet, plockade bort och undan en del av det där gamla pyntet vi, framförallt jag, ledsnat på att både förvara och visa upp i trädgården.

Nu har de där tre stora terrakottakrukorna jag är extra rädd om och de flesta av trädgårdsmöblerna hamnat i det relativt välstädade förrådet tillsammans med zinkspänner, vattenkannor och växtstöd.

För att inte avsluta sommaren alltför snabbt får ett par trädgårdsstolar stå kvar ute under vardagsrumsfönstret. Kanske fortsätter solen titta fram och då kan vi sitta där, ta en fika och läsa dagens post, om det kommer någon.

För mig känns det väldigt vemodigt att det mesta av det roliga trädgårdslivet är över för den här säsongen och att det nu bara står där i krukkön tillsammans med Agapanthus africanus under köksfönstret för att så fort som den riktiga frosten kommer få flytta in i källarens mörker.

Geranium 'Rosanne'

Visserligen är det ännu inte vinter och fortfarande blommar den blå klätterstormhatten, nävan 'Roseanne' 

och grenastern Aster lateriflorus 'Lady in Black'. Den sistnämnda har egentligen bara precis börjat slå ut så för att den riktigt skall komma till sin rätt behöver vi en mild fortsättning av oktober.

Visst vet jag att hösten inte bara är ett avslut utan också en början på nästa odlingssäsong och att det är hög tid att både plantera prydnadslökar och vitlök.

Men var skall vi nu kunna plantera dem? frågade jag mig igår när vi var på landet.

Nästan hela grönsakslandet har invaderats av ett ogräs jag kallar våtarv men min man för vassar. Den har under hösten växt till sig, blivit väldigt frodig och haft, på grund av vår försumlighet, möjlighet att fröså sig rikligt, så nästa vår och sommar är det kanske dags för oss att prova täckodling för att slippa ifrån mycket av rensningen.

Under veckan som gått har vi därför inte bara röjt hemma i förrådet utan också hunnit grovrensa i det där helt igenväxta grönsakslandet och där mellan all hög och välväxt våtarv hittat grönsaker att skörda. Sallad, svartrötter och kålrabbi dök upp allteftersom vi rensade men grönkålen och palmkålen syntes på långt håll. De reste sig högt över den gröna mattan och trots allt detta ogräs

var där vackert med ringblommor, kål 

och sparris i guldfärg.

Just nu, är ju nu, men det är inte alltid jag är där. I tankarna rensar jag ibland fortfarande för det återstår en del innan vi i höst kan plantera den där vitlöken.

Mer om temat 'Just nu' hittar du här på Trädgårdsfägring.

Trevlig helg!

Topp

struntar i flopp för de är så många och jag hoppas de försvinner om jag bara låtsas som inget, vänder ryggen till och tittar på det som är vackert just nu så som 

skuggliljan 

och höstkrokusen.

Hela sensommaren har den stora rabatten mellan huset och växthuset känts ful och tråkig. I månader har jag funderat över vilka förändringar som behöver göras för att få den finare och gärna mer lättskött. Idag, när kvällssolen lyckades bryta igenom molnen samtidigt som jag var ute och rensade ogräs mellan plattorna och sopade gången till växthuset och komposten både kändes och såg den där fula rabatten helt perfekt ut. 

Det gäller kanske bara att ha ljuset på sin sida och rätt glasögon på näsan för att inse att inga förändringar behövs.

Just nu försöker jag tänka så för orken tryter ibland men lite har jag ändå rört om här i trädgården. Många, många, aklejor har idag hamnat på den kommunala komposten,

de vita krolliljorna från Bitte har fått ny växtplats i den där stora tråkiga rabatten och för att täcka in jorden 

under arisaeman med de fina variegerande bladen, där jag säkert grävt bort tio aklejor, har jag delat trädgårdens vackraste lungört, den med de helt silverfärgade bladen, 

Pulmonaria 'Tim's Silver' och den vitblommande vårärten, Lathyrus vernus, tusan vilka rötter den hade. Båda är gamla trotjänare som funnits men i många år. Vårärten härstammar från Åbergs Trädgård utanför Ystad 2007 och lungörten från ett besök i Tyskland och Alpine Peters 2004. 

Hoppas nu de skall trivas sida vid sida, täcka marken så där lagom för att släppa fram snödroppar och vintergäck. Men jag misstänker att jag får hålla ett öga på den där vårärten med de kraftiga rötterna.

Vad andra trädgårdsbloggare tycker om veckans tema i TrädgårdsFägring, Topp eller Flopp, hittar du här.

Trevlig helg!