Växthus, fröer och odling.

Mars månad är snart slut, västkustens första vårmånad, och den verkar sluta med plusgrader. Lika fint väder som vi haft idag skall det inte bli men jag är nöjd om termometern håller sig på plussidan.

Växthuset är städat och såplukten sitter kvar fast det snart är en vecka sedan. 

Pelargonerna har bytt källarens mörker mot ljuset i växthuset och det har också de små tomatplantorna gjort. Här på bilden är de nyss omskolade och lite ledsna men så är det inte idag. Nu är de pigga och vackert gröna.

De tillbringar sin tillvaron i fisklådor av frigolit. Nattetid får de också en låda över sig som skydd mot kylan men pelargonerna får nöja sig med enbart fiberduk. Den värmer lite men skyddar också bladen från att brännas av solen.

De tolv olika luktärterna jag under vintern lyckats falla för är sådda och det är en del grönsaker och andra blommor också. Hoppas det inte är för kallt i växthuset för att fröerna skall gro. Grönsakerna är det nog inga problem med men hur det är med luktärterna är jag mer osäker på. Det är värt en chansning för att slippa ha krukorna inne. 

Det räcker gott med chiliplantorna som trängs framför fönstret i vardagsrummet.

Har varit och lyssnat på Sara Bäckmo ikväll. Hon inspirerande verkligen och har redan fått mig till att beställa fler grönsaksfröer, köpa gardinen Lill från IKEA för att kunna täcka den kommande kålodlingen och drömma om en odlingsplats för tomater. En varm plats utan bladmögel i jorden och med berget som skydd mot västanvinden. Inte helt otänkbart med tanke på allt kompostmaterial vi kör till landet ;-)

Nästa vecka skall jag så spenat, sommarmorötter, persiljerötter och kanske de där sista rädisfröerna som ligger och skramlar i påsen, på friland. Har aldrig lyckats med rädisor. De har blivit träiga och väldigt starka i smaken men så har jag också alltid sått dem i början på maj.

Försöka duger - eller hur?

Idag kom våren

i alla fall om jag får bestämma. Vårlökarna som fått flytta in och ut under några veckors tid fick idag flytta ut för gott och de fick både grannar och nya krukor.

De orangefärgade hyacinterna 'Gipsy Girl' har inte slagit ut ännu men det har de ljusgula, Yellow Stone' gjort. 

Just nu står de med en papperskasse över sig. Inte så mycket på grund av eventuella minusgrader utan därför att rådjuren under natten som gått besökt trädgården och lämnat massor med spår i snön. Gissar att de kommer tillbaka så därför har jag även pudrat krukorna med blodmjöl och hoppas finsmakarna skall bli skrämda och tappa aptiten innan de ens tar första tuggan.

Julrosen från Gartneriet Spiren, den jag hade turen att vinna på årsmötet i Uddevalla för några veckor sedan, har också fått flytta ut på riktigt.

Pelargonerna, de som inte fick plats i fönstren på övervåningen (där de inte syns så mycket) utan fick tillbringa vintern i papperskassar i källaren på landet har idag krukats in och vattnats upp. 

Skall bli spännande att se hur många av dem som överlevt den styvmoderliga behandlingen. Så fort de visar minsta gröna livskraftiga skott skall de pysslas om med både värme och mer ljus.

Även tomatfröerna kom i jorden idag. Fyra olika sorter. 'Indigo Pear Drops', Kerstins gula päronformade och hennes röda mini samt Marthas röda, den man kan spara länge, länge och som mognar efter hand.

Sår inte särskilt mycket inomhus nuförtiden eftersom jag inte har någon riktigt bra plats för sådderna. 

Hade tänkt så tomatfröerna i detta lilla minidrivhus eftersom det får plats på fönsterbänken bland krukväxterna men ångrade mig i sista minuten. 

Blev mer än nyfiken på detta med odling av micro leaf så därför sådde jag sådana frön istället i det lilla växthuset.

Tomatsådderna får stå på golvet under fönstret och nära elementet. När de gror skall de få både en ljusare och svalare plats. Frågan är bara var? Tur att det dröjer några dagar innan de gror.... 

I går

var de nya borden till växthuset klara och då fick både pelargonerna och ett par köldpinade tomatplantor flytta in.

Sedan den 15 april har mina pelargoner stått ute i både blåst, nästan storm ibland och kyla, för våren har varit kall här i Bohuslän. Ett par, tre gånger har jag under dessa nästan sju veckor täckt dem med säckväv och fiberduk på grund av risk för nattfrost.

Några av pelargonerna har under tiden givit upp men de flesta har klarat sig även om de just nu ser både nakna och spretiga ut. 

Anledningen till att de fått stå ute är att jag inte kunde bli av med de vita flygarna men nu hoppas jag verkligen att omplanteringen, blåsten, regnet och den kalla våren fått mjöllössen att ge upp.

Misstänker att det dröjer innan plantorna vågar visa några blomknoppar men den som väntar på något gott..... 

Ett litet omtyckt hus

och nog är det litet alltid, men ändå är det härligt att ha det. Underbart att bara kunna slå sig ner i stolen och sitta där och se himlen genom taket. Extra mysigt är det en kväll när det regnar.

 

Stänger jag dörren till växthuset känns dofterna från pelargonerna extra mycket, särskilt om det varit en varm och solig dag.

Vårstädning och detta med växtnamn…

YR, den norska vädersidan, har lovat plusgrader framöver så  alla ’obehöriga’ har fått flytta ut ur växthuset, ut till småkyla och regn. Just nu står det massor med krukor längs husväggarna. Inbillar mig att växterna är lite mer skyddade där än på uteplatsen eller altanen.

Pelargonerna, de behöriga, har fått ny jord och en del av dem har till och med fått nya namnlappar. 
Att veta vad de heter är väldigt viktigt :-)

’ - Jesses, så vacker den där violetta blomman är, säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger:  -Det är en petrocallis pyrenaica. Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har, kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet. En namnlös blomma är ett ogräs. En blomma med latinskt namn är liksom upphöjd till en viss fackvärdighet. Växer det upp en brännässla på en av era rabatter, så förser ni den bara med namnsticka: Urtisa dioica, och börjar strax respektera den, jag ni till och med luckrar upp jorden kring den och göder med chilesalpeter.’  Ur  Ett år med min trädgård av Karel Capek. Min bok är tryckt 1955.

I kväll skall jag för första gången sitta en stund i växthuset, i den vita stolen, tända ljus och bara njuta.

Trevlig helg!

PS! De 'obehöriga' har nu ikväll fått flytta till förrådet. YR har ändrat sin prognos :-( men jag har suttit en stund i växthuset och läst och njutit av regnets smatter mot glaset.

Mygg, knott och doft av kaprifol…

Här på västkusten brukar vi inte ha mycket utav vare sig mygg eller knott.
Har vi några här i trädgården håller de till under grannens stora björk. I trädgården i övrigt däremot försvinner de vid midsommartid.
Tror att björkar drar till sig dessa, i mitt tycke, otrevliga flygfän.
I kväll strax efter kl 21, anföll de i stora svärmar.

Vi har varit på landet hela dagen, min man har fortfarande semester, så väl hemma blev det grillen och ett glas vin. Jag som har svårt, för att säga inte kan, vara still och inte är förtjust i tv, började klippa buxbom när kvällen kom. Fick tips i söndags om att använda gräskantsaxen och den var verkligen perfekt även till buxbom.






Perfekt var också kaprifoldoften. Har stammat upp en vildkaprifol så numera, med hjälp av stöd, är den ett litet träd. Hade det inte varit för alla knott och mygg hade jag fortfarande klippt buxbom och sniffat kaprifol.

Har bytt ut pil mot plåtremsor i några av armeringsmattorna. Pilen ruttnar bort efter bara ett par säsonger och skall den köpas blir det ganska dyrt. Plåtremsor har visat sig vara betydligt billigare, särskilt om de kan köpas på loppis.








En av armeringsmattorna längs gången till växthuset har sina korta ’piggar’ kvar och jag vill inte ta bort dem. I våras när en ’känd keramiker’ var här på besök lämnade hon 3 små kulor bland taklökarna. Svåra att upptäcka visserligen. Hittade dem först efter vissa tips från givaren.
Dessa kulor har jag önskat mig fler utav. Har sett dem framför mig, sittande på rad, på ’piggarna’ på armeringsmattan. De tar upp både den rostiga färgen och färgen på banden (fann en hel rulle på Returen i Stenungsund) jag flätat med. Eller hur?
I går fick jag veta att snart har jag 26 kulor på plats på armeringsmattan längs gången till växthuset. Så fort de är på plats skall jag visa er hur fint det blir….
Det är så härligt med GODA VÄNNER……….

Sista mars 2008 - Bloggpaus ....

Idag har jag städat inne i växthuset och målat växttrappan faluröd. Att det blev just den färgen beror på att den stod i källaren sedan tidigare och att den hör till mina favoritfärger. Vitt är fint och det hade jag ev. tänkt måla den i men så kom tankarna på jord, övervattning och annan smuts. Därför blev den röd.

Bakom duvan ser ni hur trappan såg ut innan den blev målad.

Från och med nu tar jag en liten bloggpaus men återkommer nog om ett par veckor.
En riktigt skön början på VÅREN hoppas jag ni alla får.

Mitt lilla växthus är mig verkligen kärt.

Nu när det kliar under gipset och det är svårt att sova är det lätt att bli sittande vid datorn. Mycket roligare än att ligga i sängen och snurra, så därför några ord om mitt lilla växthus.
En käck och trevlig granne gjorde det möjligt för mig att sätta upp det. Det står bara 10 cm från gränsen och så får man nog inte ha det men tack vare Kerstin så står det där. Hoppas hon inte skall flytta inom den närmsta tiden, för vi lånar trädgårdsvyer av varandra.

Mamma och Pappa, två brilliantslipade juveler som jag är så glad i, hade två mindre växthus och kände att de egentligen bara orkade med ett, så jag kunde inte låta bli att säga ja tack, när ett blev över och här anländer huset.

Med arbetsbistånd från man och son så står det i hörnet där vi tidigare hade vår kompostlåda. En kompostlåda som fått flytta på sig för att ge plats åt nysådder, pelargonsticklingar och mogna tomater istället för gammalt trädgårdsavfall.

Från mars till november är det med stor glädje jag står där ute och små ’pillar’. Knappt 5 kvadratmeter men ändå känns det som om jag får rum med så mycket jag bara orkar. Saknar jag något så är det ett stort Orangeri, med plats för trevliga trädgårdsfester, men det får jag nog i nästa liv, tillsammans med stor tomt och massor utav träd, gärna magnolior, skenkamelior och olika lönnar. Lika bra att ta i om man nu ändå ska önska, fast egentligen är jag ganska nöjd….

Växthusets väktare har jag fått av min Lillasyster Yster. Hon tycker om kantareller men Han, väktaren, tycker lika mycket om Karl Johan som jag gör.