Visar inlägg med etikett Loppis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Loppis. Visa alla inlägg

lördag 18 augusti 2018

Just nu.


Idag klippte jag gräset för första gången sedan slutet av juni men rabatterna är inte rensade sedan Tusen Trädgårdar, bara lite försiktigt putsade. Hela juli och delar av augusti har det mest handlat om vattning när det gäller trädgården. Nog är det lite lustigt att vi, i alla fall jag, nästan bara minns och lättast ser sådant som behöver göras, nuet är så lätt att glömma bort.

Men de skira italienska klematisen blommar så fint just nu


och floxen, både de jag inte är särskilt förtjust i 


och de så som Phlox 'Natural Feelings' som jag skulle kunna tänka mig ha på många fler platser i trädgården. 


Flera av rosorna remonterar och kommer med nya blommor och de är alla helt ljuvliga. Den här har jag köpt som 'Dark Lady'.

För länge, länge, sedan fanns vare sig austinrosorna, de italienska klematisen eller många av de där fina floxen som jag idag njuter av.
Då från mitten av 1700-talet och till slutet av 1800-talet var det plantjägarnas och upptäcktsresenärernas storhetstid. Det mesta av dåtidens insatser går oss idag snabbt förbi men ibland dyker det upp ett kolorerat kopparstick på en auktion eller loppis. 


En påminnelse om tider som varit och som absolut inte kommer tillbaka. En påminnelse som jag mer än gärna hänger upp på väggen.

Detsamma gäller växterna i trädgården. Ibland påminns man. 


Här blommar nu Codonopsis grey-wilsonii. Finast av alla klätterklockor, tycker jag. Den har slingrande tunna stjälkar och grågröna smala blad. Stora lavendelblå öppet klockformade blommor med en rödlila ring i centrum. Den behöver stöd, gärna av buskar eller kvistar och enligt en del odlare vintertäckning för fukt, men det får den inte här.

I juni råkade jag gräva av den smala stjälken som letat sig upp under lönnen och därför är det extra roligt att klätterklockan orkat komma igen och precis som tidigare år, lägga sina blommor som en blåblommande filt över lönnens flikiga blad. 


Fler trädgårdsbloggar hittar du här, TrädgårdsFägring.

Trevlig helg till er alla!

lördag 4 augusti 2018

Nästan bara häcksax som gäller.


Igår när vi kom till landet efter en dryg veckas frånvaro fick jag ta fram häcksaxen. Ringblom, reseda och kryddtagetes hade tagit för sig på andra växters bekostnad och 


kornvallmon tog absolut ingen som helst hänsyn till purjolöken. 



Nu är både jättevallmo (sparat fina frökapslar) 

och kornvallmo bortrensade och ringblom och reseda nerklippta. Hoppas de två sistnämnda kommer tillbaka. Har både gödslat och vattnat för att ge dem ork till ny blomning. 


Den ynkliga purjolöken får nu när kornvallmon är borta både mer ljus och mer livsrum så kanske det kan bli något av den.


Att sommartid när vi är på landet kunna hämta den egenodlade lunchen eller middagsmaten är både roligt och spännande. Man vet inte i förväg vad som kommer att serveras vare sig till lunch eller middag. Det är tillgången i grönsakslandet som bestämmer.
Att odla grönsaker blir bara roligare och roligare. I alla fall om man som jag har möjlighet att vattna en sådan här torr sommar, men det har ju inte alla, tyvärr.

Fortsatt härlig sommar trots vattenbristen!



måndag 23 juli 2018

En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 


gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.
Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 



Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.


I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.


SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.




Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.


'Tingen måste ha en utstrålning!
Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.
För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'
1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.



Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.


Fortsatt härlig sommar, med lite regn!

lördag 30 juni 2018

På söndag är det Tusen Trädgårdar


och då är ni hjärtligt välkomna hit om ni har vägarna förbi.





I början på veckan klippte vi häckar och en del buxbom för att ha det fint men den här underbara sommaren vi har gjorde att vi struntade i att göra klart och istället åkte till landet. 
I kväll kom vi tillbaka efter några fina, soliga och varma dagar. Vi har inte direkt legat i hängmatta men njutit av lugnet, vattnat och rensat lite i grönsakslandet, ätit de sista egna jordgubbarna, skördat vitlöken och sått lite nytt där den var planterad.



På middagsbordet har vi haft mycket egenodlat så som sallad,
sockerärter, rödbetor, både gul och röd lök , potatis och morötter. Nog smakar de där grönsakerna gott, fantastiskt gott, inte minst potatisen men det är ju därför man odlar eget. http://dinodlarvan.nelsongarden.se/gronsaker/hogt-naringsvarde-med-egenodlade-gronsaker/

Ett föredrag jag lyssnade på under trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i våras fick mig att falla för en skir vallmo som jag köpte fröer till och sådde mellan purjolöksplantorna. Nu syns inte purjolöken längre utan bara massor av vallmoplantor med taggiga knoppar. Måste bli en underbar syn när alla dessa slår ut.


Med hem idag hade jag inte bara grönsaker utan också buketter av luktärter, reseda, ringblommor, jätteeterneller och zinnia.


Nu står årets första luktärter, inte särskilt många, 


på köksbordet i en gammal prickig keramikvas från Arvika, en favoritvas. Vänds den upp och ner ser man att den är tillverkad av Gustav Persman. Han föddes i Arvika 1908 och dog 1992 vid 84 års ålder. Vill du veta mer om keramikerna i Arvika-trakten finns boken Från stenkärle till prydnadskeramik av Britt Andersson. 


I den boken finns även information om Riborg Böving och Hilma Persson Hjelm, två kvinnor som var före sin tid och som enligt författaren blåste en frisk fläkt in i krukmakarverkstäderna.

I morgon skall jag nog gå på auktion men också klippa de sista buxbomskloten, städa i växthuset och be maken sopa gångarna.

Åter igen Hjärtligt Välkomna på söndag!

måndag 12 februari 2018

Tiden går fort, snart har halva februari gått,

körsbärskvistarna jag tagit in har börjat blomma 



och det har pärlhyacinterna också.


Det jag skriver om idag har nästan inget med trädgård att göra men väl själva livet. I snart en månads tid har vi, mina syskon och jag, röjt och delat upp mitt föräldrahem och det har fört många tankar med sig.
Länge trodde jag att livet var så gott som evigt men sedan några år tillbaka har det blivit ändligt och numera finns det egentligen inte heller vare sig behov eller plats för nya prylar eller växter till trädgården. En flaska gott vin, en mör köttbit eller en färsk lake och goda grönsaker räcker långt. Ändå har under den här månaden just det där med att ta tillvara och inte bara slänga ett långt gemensamt liv i en container känts viktigt.
Har så länge jag kan minnas älskat auktioner, loppisar, 'fina' saker och växter och det gör jag fortfarande men ett nytt ord, döstäda, har smugit sig i mitt liv. Någon minimalist är jag inte och kommer nog aldrig att bli men har försiktigt börjat träna på att skala bort både saker och växter jag inte längre är så förtjust i men svårt är det för man kan ju ändra sig.

Nu är det snart snödroppstider och jag gläds över allt som komma skall.

Ha det gott! 

fredag 8 december 2017

Månadens bild och andra advent både i hus och trädgård...Blommig Fredag

Det har varit lite tyst från mig de sista veckorna. De få inlägg jag gjort har jag snabbt tagit tillbaka och då hoppats att ingen hunnit läsa. I bland måste man byta perspektiv trots att det där en gång sagda aldrig försvinner eller kan tas tillbaka.


Här kommer några bilder på mitt lilla och ganska så anspråkslösa adventspynt, bilder på smågranar från 'storskogen' på landet. 


Kotten, den stora, har jag själv plockat i pinjeskogen i Portugal för ca 20 år sedan och småkottarna kommer från skogarna häromkring. Detsamma gäller mossan. Om det är husmossa, kammossa eller väggmossa vet jag inte men den växer på stenar och är lätt att samla in och ta med sig, http://www.odla.nu/inspiration/mossa
Inga odlade blommor så här i adventstid hur fina de än är, tycker jag, kan uppväga synen av en liten gran och nästan smaragdgrön mossa.


Här trodde jag att trädgården gått i vila men idag när jag efter några veckors frånvaro från den tog rundan runt huset hade tibastens blommor börjat slå ut 


och två av sommarens snödroppsinköp visade upp gröna små spjut. Har aldrig tidigare köpt snödroppslökar i vila mitt i sommaren så det är verkligen roligt att två av dem nu visar livstecken. 


De krukplanterade gyllenlacken som blommat både troget och överdådigt sedan tidigt i april har jag placerat i en frigolitlåda i växthuset. Kommer vintervädret placerar jag en låda som lock över dem.


Rosa chinensis 'Mutabilis' står i trappan nära källardörren tillsammans med rosmarinen för att snabbt kunna flyttas in när den riktiga kylan kommer.
Att ha fullt i lådor, skåp och trädgård är för mig ett tänjbart begrepp. Nu när julen närmar sig finns många loppisar med julsaker och några av dem, som t.ex Holmens marknad i Göteborg, vill jag gärna besöka. Helst vara en av de tio första i kön på julmarknadens öppningsdag. Älskar trädgård men har nästan en lika stor passion för gamla handmålade hemslöjdstomtar, denna kommer från Bohusslöjd,


och designade jultextilier från 50-70-talet. Boken Tryckt till Jul av Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark är slutsåld på förlaget men jag gör trots det gärna ett extra slag för den. Såg i senaste Retro att bok nr 2 är på gång.


Lite konstigt kan det kanske tyckas för de där tryckta gamla juldukarna, julstrumporna och grytlapparna som jag tycker så mycket om ligger bara tvättade och fint hopvikta i ett skåp i källaren. 


De kommer aldrig fram på riktigt inte ens under julen för även om jag älskar dem tycker jag att det där starkt mönstrade tar för mycket plats. 


Väljer hellre att lägga en helvit linneduk på bordet istället för de där färgsprakande juldukarna, trots att de är härligt oemotståndliga i sin mönsterdesign. 


Ibland, ja flera gånger om året, tar jag fram dukarna från gömman i källarskåpet, vecklar ut dem, tittar och verkligen njuter. 
Jultextilier och prylar, precis som blommor i många och starka färger i trädgården, tar ofta för sig för mycket och lämnar inget kvar till den egna fantasin tycker jag, men ändå är de helt makalöst fina.
Nog är det som Martha skrev i ett inlägg till Blommig Fredag för ett tag sedan, att form kommer före färg. Starka färger är lätt att vara utan men det där skulpturala är fint, nästan jämt ;-))
Hoppas ni alla får en fin andra advent!

fredag 8 september 2017

Sammetsblomster eller Tagetes,

bara tanken på dess blommor i skrikiga färger fick mig för några år sedan att rysa. Absolut ingen växt jag ville ha i trädgården. Det enda jag då uppskattade när det gällde tagetesen var den aromatiska doften.
Kanske är det med tagetes som med hortensior? När man väl sett dem, verkligen tittat noga, omprövar man sig och det har jag gjort sedan några åt tillbaka. I alla fall trodde jag det tills ikväll när jag sökte på nätet. Då förstod jag att tagetesen varit hårt marknadsförd under de senaste åren och det kan ju vara den stora anledningen till att jag ändrat uppfattning.


De sista åren har jag haft dem som marktäckare i stora krukor men också i köksträdgården som kantväxt. 


Just nu bildar några plantor från sent sådda fröer ett färgstarkt stöd för squashen som under sensommaren tagit fart och nästan kastat sig fram åt alla håll.
En hat-kärlek är nog rätt beskrivning av mina känslor för alla dessa ibland helt betagande tagetes.


Såg spretiga, rikblommande och underbara plantor i stora krukor utanför växthuset i Den engelska trädgården i början av augusti. 


Under den Skåneturen såg vi också gulblommande tagetes tillsammans med mangold hemma hos Annika.


Gunillaberg för ett par veckor sedan fanns de inhägnade bakom ett vackert plank 


men också i en luftig och transparent skål av metallnät.

Trevlig helg!

onsdag 28 juni 2017

En rusört som tål att trampas på.

Den doftar som allra mest om man bara inte går förbi utan trampar på den och krossar bladen skrev Francis Bacon om backtimjan, Thymus serphyllum, redan på 1500-talet.


Backtimjan är en låg krypande halvbuske och namnet serphyllum kommer från verbet serpere som betyder just krypa och nog kryper den alltid. 


Den bildar ganska snabbt stora, nästan vintergröna mattor, som nu i slutet av juni får blommor vars färger skiftar från vitt över till rosa, rött och rödlila.


Här hos oss växer den mellan stenplattor och täcker in hela muren. På landet har jag planterat den i en bergsskreva och just nu när den blommar har vi en ljust rosalila liten bäck som rinner utför berget.


Den älskas inte bara av oss utan också av bin och humlor. Honung från backtimjan skall vara en delikatess. Har själv aldrig smakat men i boken Ört och krydda berättar Eleonore Mark att ingen honung någonsin varit så omtalad och berömd som den som kommer från Hymettosbergen i Grekland. Ett berg som var övervuxet med timjan, som i den starka solen alstrade en särskilt doftrik nektar. Om det är så fortfarande vet jag inte men Fredrika Bremer tyckte i mitten av 1800-talet att: 'Den klassiska honungen syntes mig inte bättre än jungfruhonungen av våra nordiska bin'.

Enligt Linné var backtimjan ett bra medel mot bakfylla, därav namnet rusört. Thee av örten botar hufvudvärk skrev Carl Fredrik Hoffberg 1768.

Vårvintern 2013, tror jag det var, när vi hade barfrost som fick både buskar och perenner att mer eller mindre frystorka, dog all backtimjan jag hade på muren. Sedan dess täcker jag den varje senhöst med uppkrattade löv och lite grenar som håller löven på plats när det blåser.

Som några säkert vet vid det är laget tycker jag om loppisar men jag är inte bara förtjust i gamla prylar och textilier utan tycker också om böcker, gamla trädgårdsböcker och en och annan poesiebok.
För några år sedan fick jag med mig en sentensalmanacka hem.Boken heter Till Bokmalin. I juni månads läsarbrev från 1973 står att läsa:
'Är dina vänner enögda, så se dem i profil'. Caroline Lewenhaupt.

Den 28 juni, dagens datum, är det i boken Werner Aspenströms tur:
'Av det skälet att den aldrig ska återkomma var det en minnesvärd dag.'

Här har det varit en härlig sommardag idag. Hoppas ni alla har haft det lika fint som vi.


Fortsatt skön sommar!