Älskade korg

är en utställning på Sörmlands museum nu i sommar. En utställning som kommer att vandra vidare till andra delar av landet. Det är tack vare uppropet från @tantkofta 'Nu går ett upprop! Ta en eller flera bilder på dina korgar och lägg ut under #allaminakorgar'  som jag gör detta inlägg och lägger upp bilder på en del av de korgar jag har men också för att lyfta fram och visa på det fina hållbara hantverket.

Jag är korgoman, har varit det så länge jag kan minnas. Det var min mamma också och hon gick på flera kurser för att lära sig tillverka egna. Några av dem hon gjort har jag nu hos mig och de är jag extra förtjusta i.

Under åren som gått har jag inte bara hittat korgar på slöjdmarknader, 

auktioner 

och loppisar här i Sverige utan också fått med mig många hem från resor i andra delar av världen. 

Några av korgarna på bilderna kommer från Indonesien, Kina, Thailand, Malaysia och Portugal 

men oavsett från vilket land de kommer är de alla fantastiskt fina hantverk. Korgtillverkning är verkligen en global konstform.

Alla korgar jag samlat på mig under årens lopp finns inte med på bilderna. Några för en ganska tyst tillvaro i t.ex källaren 

och andra i vardagsrummet i form av pläd eller garnkorgar. På vinden på landet har jag gamla spånkorgar med lock som förvaringsplatser för lakan och andra sängkläder men spånkorgar med lock kan man ju precis som med alla andra korgar, ha till mycket.

För ca 25 år sedan köpte jag flätade lampskärmar på en lokal marknad i Portugal och de används ännu och är fortfarande lika omtyckta.

Detta är verkligen inget inlägg som handlar om trädgård men väl naturmaterial, nästan som trädgård ;-).

Ha det gott och hoppas ni kan hålla er friska i dessa virustider!

Två skira favoriter här hos mig

är Erigeron karvinskianus och Lewisia columbiana.

Har dem bara i krukor så de kommer nära och kanske är det därför de fångat mig.

Lewisian klarar att stå ute hela vintern även i kruka om den slipper för mycket väta. Här står den i en täckt bänk under vintern.

Murbinkan eller Erigeron karvinskianus klarar inte vintern ute utan har under många år tillbringat den i en mörk källare. Vårvintern som gick fick den nästan inget vatten alls och torkade tyvärr bort. Har letat på flera plantskolor men inte lyckats hittat den igen.

Murbinkan blommar överdådigt hela sommaren, behöver inte plockas utan 'sanerar' sig själv 

medan Lewisian bara blommar i ca 4-5 veckor 

och behöver hjälp att bli av med blomställningarna när de 'rosa skyarna' blommat över.

Båda är tacksamma och lättodlade växter som inte ställer särskilt stora krav på trädgårdsägaren.

Halva 2019 har redan försvunnit. Tusan vad tiden går fort!

Fler trädgårdsbloggar hittar du här.

Fortsatt skön sommar!

Tryckta blommor

och så några vävda..

Jag tycker om textilier, gärna handvävda eller tryckta med blom 

eller grönsaksmotiv och extra roligt är det om jag vet namnen på de som designat dem. 

Dessa två linnetabletter från Almedahls är senaste loppisfynden men vem formgivaren är framgår inte. Hör gärna av dig om Du vet.

Nu kommer det lite åsikter och de är bara mina.

Vad är egentligen 'skräp' och är det billigt att köpa 'skräp'? 

Vi översvämmas av billiga och dåliga varor som lätt går sönder, tär på jordens resurser och snabbt hamnar på soptippen?

Hur skall vi återigen hitta tillbaka till det för livet långsiktigt hållbara när det gäller kvalitet och utseende på de saker vi vill ha omkring oss när industri och klimat inte alls går hand i hand och har vi förmågan att njuta fullt ut av en och samma duk, möbel eller pryl livet ut?

Arne Jacobsens, Systrarna Jobs och Josef Franks tyger har vi inte tröttnat på fast det är ca 80-90 år sedan de ritades och Carl Malmstens, Yngve Ekströms och  Arne Norells möbler är fortfarande populära, kanske är det svar nog? Men visst det är inga lågprisvaror.

Nu är jag tillbaka till rubriken, Tryckta blommor, och en mönsterdesign av kunniga, framförallt kvinnor, som bjöd på både estetik och kvalitativ hållbarhet. Det är inget vi kan importera till en ringa penning från lågprisländerna. Vill vi ha klimatsmarta varor så är de inte gratis! Vi måste vara beredda att betala det verkliga priset, köpa färre saker eller kanske enbart besöka andrahandsmarknaden. Jag tycker om loppisar och letar, när jag besöker någon, bl.a efter textilier men söker man något särskilt får man leta länge, länge och kanske ändå inte hitta det man verkligen vill ha.

Då och då hittar jag fina damastvävnader eller dukar med trycka

trädgårdsmotiv. 

Den där nordiska formgivningen, både när det gäller tryckt och vävt, kostar oftast inte mer än en trisslott. Kan det bero på att det är kvinnor som stått och oftast fortfarande står för designen?  När jag faller och inte kan låta bli att köpa beror det numera så gott som alltid på motivet för behovet är inte längre särskilt stort. Kanske inte miljömässigt hållbart att handla och lägga på hög men jag försvarar mig med att det är återbruk och trisslotter köper jag ju så gott som aldrig.

Länkar så småningom till TrädgårdsFägring för det är ju blommor på bilderna :-).

Trevlig Helg!

http://www.dahlakra.se/handla/dokumentation-systrarna-svensson/

https://designpodden.podbean.com/e/i-g-jobs/

https://designpodden.podbean.com/e/maija-isola/

https://designpodden.podbean.com/e/nordlings-antik/

https://www.youtube.com/watch?v=BLnjVEZtm5A

Adventstider

Tycker om när gammalt och nytt möts. Det kan t.ex vara som nu i adventstider när nya fräscha blomlökar, gärna hyacinter för jag är inte allergisk, hamnar i ålderstigna burkar eller skålar. Extra roligt om det är i något jag ärvt och som får mig att minnas en gammal släkting men det är inget måste. Det går lika bra med fått, köpt eller loppisfyndat. Huvudsaken är att jag njuter av det jag omger mig med. "Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar". Ett citat jag för många år sedan fastnade för när jag läste en intervju med en konstnär från trakten.

Nu har de där lökarna jag köpte för en dryg vecka sedan intagit sina platser. 
Några har hamnat i gamla munblåsta glasburkar på köksbordet 

tillsammans med rödmålade träljusstakar från 1900-talets början och andra i skålar av tenn, även de lite till åren komna, på rumsbordet.

Tenn har jag länge tyckt om trots att det mer eller mindre varit helt ute att omge sig med föremål av det materialet om inte sakerna varit från 16-1700-talet eller Firma Svenskt Tenn. 

Länge, länge, har man kunnat hitta fina Art Deco föremål, från 1920-30-talet i form av kandelabrar, skålar eller vaser, för en ringa penning.

Detsamma gäller de två små vitklädda tärnorna från Bohusslöjd, oansenliga men väldigt söta, tycker jag. Numera besöker jag sällan butiker med nya saker men tittar både ofta och gärna in på loppisar. Önskar ibland att jag återigen skulle få möjlighet att besöka den sedan länge nedlagda Bohusslöjd på Avenyn i Göteborg. Visst räckte sällan plånboken till på den tiden butiken fanns och man tittade in där men vilken kvalitet på sortimentet och så mycket fint. Egentligen är ordet fint inte tillräckligt starkt för att beskriva allt det vackra, välgjorda eller den högtidliga känslan som infann sig när man steg in genom dörren.

Just den där känslan har jag under senare år bara upplevt en enda gång i en butik och det var för ett par år sedan när jag tillsammans med goda vänner besökte Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Vi köpte inget men fikade, tittade och njöt.

Ibland, inte så ofta nu för tiden, händer det att jag hittar, återvinner, återanvänder, ger nytt liv åt saker som lite tar andan ur mig. Saker om sällan finns i vanliga butiker och det är nog därför jag tycker så mycket om både auktioner och loppisar.

Hyacinterna har börjat slå ut så nu är det dags att njuta av både blommor, doft och planteringskärl.

Länkar detta inlägg till TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat adventstider hittar du här.

Ha en fin och njutbar 1:a advent!

Det jag tycker mycket om och tycker är väldigt fint.

I tisdags köpte vi, min man och jag, amaryllisar och hyacinter och i onsdags började jag putsa fönster, hänga upp stjärnor och ställa fram adventsljusstakar i fönstren men efter ett telefonsamtal till en gammal bekant kom jag helt av mig när jag insåg att vi blivit dagvilla. Första advent är ju inte nu på söndag utan först om en dryg vecka.

Adventsblommorna kommer att få tillbringa dagarna ute och nätterna innanför dörren i hallen tills i mitten på nästa vecka innan de hamnar där jag tänkt. Även ene, gran och tallris får vila, i alla fall över helgen, innan de blir till kransar, dekorationer eller vinterskydd i de stora utekrukorna.

I går besökte jag Kobergs Julmarknad tillsammans med tre av mina klasskamrater från ettan. Roligt hade vi och många glada skratt blev det. Hade inte tänkt handla något utan bara titta men ibland faller man ändå. Ja, faller och faller, redan på trädgårdsmässan i Älvsjö i våras såg jag dessa metalljushållare med 'allt i ett', för både kronljus, värmeljus och gilléljus. 

Hållare som passar många både burkar och flaskor. Idag har jag på prov fyllt en av burkarna med kottar och ett par riktigt gamla tomtehuvuden men i morgon blir det kanske godis eller enris som hamnar där.

Det som gjorde att jag inte kunde låta bli att köpa ett par av ljushållarna var just flexibiliteten, möjligheterna med att återanvända den där glasburken som det en gång varit inlagda rödbetor i och att bara kunna ändra sig och fylla den med något annat, något årstidsanpassat eller något man bara för tillfället får lust att lägga i.

Detta trots att mina tankar numera mest går i minimerandets tecken både när det gäller trädgården och inomhus men tycker ändå att det fortfarande är roligt att besöka både plantskolor och loppisar för att leta njutbara saker. Just nu när hösten, ja nästan vintern är här, är det inte plantskolor jag besöker utan loppisar även om jag inget vare sig behöver eller skall ha.

Trots det blir glädjen stor när jag hittar några ganska så oansenliga träfigurer, fast det numera är nästan bara de där oansenliga träfigurerna och lite jultextilier jag tittar efter när jag besöker loppisarna så det är kanske inte så konstigt. 

Idag låg tidningen Retro i brevlådan, skulle jag bara välja en enda antiktidning så skulle det bli den och nu hoppas jag den skall forska vidare på det där med träfigurer från hemslöjden. Vem har designat, målat och tillverkat dessa olika handmålade och i mitt tycke helt underbara figurer? Bara glimten i herdens ögon, figuren längst till höger, får mig att undra över vem som ligger bakom måleriet.

Är det vintern som kommit eller
Inspiration för dekoration är båda veckans tema
i TrädgårdsFägring och detta blir mitt bidrag.

Trevlig Helg!

En fröjd för ögat...

Obs! Detta inlägg har inget med trädgård att göra men blommor finns med :-)

Varför är jag förtjust i textilier? Det har jag ofta frågat mig och undrat över.

Sedan länge, länge, har jag varit fascinerad av det mesta i textilväg men varför vet jag fortfarande inte. 

Tycker om både tyckt, 

handvävt, 

och handbroderat 

men just de handvävda textilierna i linne uppskattar jag nog mest, kanske p g a att de inte bara är vackra utan också lättskötta. Efter en försiktig tvätt utan centrifugering är det bara att mangla och sedan är duken eller löparen klar att läggas på bordet igen. 

Är den dessutom inte bara handvävd utan också en damast vävd med handspunnet lingarn och signerad blir det extra spännande och ett av skälen till att jag nästan tycker det är lika roligt med loppisar som med trädgård.

Att hitta en löpare vävd av Emma Wiberg som när jag var på loppis tillsammans med Anja för några år sedan eller en oanvänd damastduk

vävd 1947 av Systrarna Svensson i Hagestad på Holmens för ett tag sedan är som att vinna högsta vinsten på vilket lotteri som helst, i alla fall nästan.

Eller en som den här, som nu ligger på köksbordet på landet. Också ett loppisfynd jag är väldigt glad i och som jag gärna skulle vilja veta mer om. 

Kan det vara så att den är vävd till Selma Lagerlöf? Någon signering hittar jag inte.

För några månader sedan, när mitt barnbarn Märta var på besök och ville fortsätta på sin julklapps-sömnad, visade jag en duk min mormor broderat.

En riktig sommarduk tyckte Märta. - Den får du använda nu innan sommaren är slut!

- Nej, svarade jag, vill inte stå där och stryka den efter tvätten.

- Du kan väl mangla, tyckte Märta.

- Nej Märta, det går inte att mangla handbroderade dukar, svarade jag.

Inte vet hon som bara är 9 år att man inte kan mangla handbroderat. Broderiet blir fördärvat och spetsarna, om det finns några, går sönder.

- Då kan du väl ha den skrynklig, farmor? tyckte Märta.

- Nej, blev återigen mitt svar, en skrynklig duk kan man inte ha. Antingen får man vara utan duk eller lägga tid på att stryka den.

(Så tycker jag men det finns säkert någon som tycker något annat.)

Gillar man dukar är ylle ett bra material. 

En sådan vävnad kan tvättas försiktigt i maskin utan centrifugering och strax innan den är helt torr vikas ihop och då bli slät och fin. Varken mangling eller strykning behövs.

Förspilld kvinnokraft tycker många när det gäller både broderat och handvävt men för mig är mycket av det = känslan för det vackra, det stora kunnandet, vackrare vardagsvara och en fröjd för ögat. 

Något jag gärna lägger på borden, njuter av varje dag och som jag nu slår ett extra slag för. 

Vad vore livet utan den där fröjden vare sig det gäller ute eller inne?

Ha det gott i förhoppningsvis höstsol!

Stationshuset i Dalmally

erbjöd både tågtransporter och annat spännande, trädgårdsrelaterat. Inte minst de stora tovade fingerborgsblommorna men också en del okonventionell odling.

Här kommer nu bara lite lustfyllda och roliga bilder om det där med trädgårdsintresse. Man tager vad man haver...

Sist men inte minst...

Tycker väldigt mycket om att fiska makrill. Gillar minen på min man - kanske är just den det allra bästa sommarminnet 2018? ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring och gissningsvis fler sommarminnen.

Trevlig helg!