En riktig snåljåp

är jag ibland och sist var i torsdags då jag grävde upp snödroppslökar som jag krukade in. De satt djupt så skotten var långa, nästan helt vita och blomknopparna kunde bara anas, men i fredags morse trots att de bara stått inne över natten, hade de antagit en ganska så grön färg. Då var det nästan bara de upprättstående knopparna som lyste vita. 

De jag lyckades gräva av hamnade i en vas strax intill de 'intillbringade' på köksbordet och de andra, de inkrukade, fick stå i köksfönstret.

Skall bli spännande att se om de kan utvecklas och blomma fint och så fort det återigen går att gräva skall jag kruka in både vintergäck och pärlhyacinter. När lökarna blommat klart hamnar de återigen längs syrenhäcken och om ett par år har de hämtat sig och kan återanvändas.

Årets första trädgårdsdag.

Solen sken, termometern visade några plusgrader och trollhasselns blommor hade slagit ut. 

Idag har jag klippt bort vissna perenner och börjat ta bort julrosornas fjolårsblad. De låg som en tjock filt över både snödroppar och vintergäck.

Lite tråkigt för fortsätter det här ganska så milda vädret kommer blommorna att slå ut under det där fula grönbruna täcket och det vill jag inte. 

Vill gärna kunna se när de sträcker på sig i solskenet.

Någon mer riktigt sträng kyla den här vintern vill jag inte ha ifall det inte kommer ett ordentligt snötäcke först. 

Helst önskar jag mig fler soliga dagar med några plusgrader, fina trädgårdsfixardagar.

Ju mer doft desto bättre,

i alla fall om det gäller hyacinter. Gamla, nästan utblommade tazetter luktar däremot förfärligt illa.

När jag köper hyacinter vill jag ha sådana med mycket doft, så mycket att jag när jag på julaftons morgon går ner från övervåningen redan i trappen känner doften från de nyutslagna hyacinterna som står i köket.

Förr försökte jag driva fram preparerade lökar men lyckades aldrig pricka in blomningen till själva juldagarna eller så började löken blomma innan stängeln ens hunnit komma upp ur löken. Så var det vare sig jag planterade lökarna i jord eller satte dem i hyacintglas.

Numera njuter jag av hyacinter hela december, ja även långt in i januari. Vill jag ha dem i glas är det bara att pilla bort jorden, skölja rötterna och vips är det klart. Oftast hamnar lökarna numera i krukor, får lite mer jord på rötterna med lite mossa över.

Kryddkrukorna får under jul och nyår ett  annat innehåll än det vanliga och den gamla lökskålen, den från Upsala-Ekeby kommer till heders igen.

När vi var och handlade för knappt en vecka sedan kunde jag inte motstå tazetterna.

Nyutslagna står de nu där och doftar och jag njuter och stoppar näsan i blommorna så fort jag går förbi.

Höstens stormar har gett mycket material till trädgårdspynt och med hjälp av lärkkransen och ljuslyktan önskar jag er alla

En riktigt God Jul!

Julröd, nja inte direkt men åt det hållet.

Tulipa sprengeri, en vildtulpan med röda blommor är den sista av vårens tulpaner till att blomma. Antagligen är det därför den kallas sommartulpan. 

Den här bilden tog jag den 10 juni i år. Lökarna kan vara lite svåra att få tag på och dyra är de. En enda lök kan kosta 100 kr. Själv har jag aldrig stött på dem i vanliga plantskolor. Mina har en trädgårdsvän köpt åt mig.

Förra hösten petade jag ner fröerna från en frökapsel i jorden intill en av lökarna. Med åren har jag blivit både bekvämare och latare så numera sår jag fröer från växter jag har i trädgården direkt i jorden nära moderplantan. Då slipper jag ifrån passningen av krukor. 

I våras dök det upp en rufsig liten tuva och det tog ett tag innan jag kom på vad det var för något. De små lökarna fick stå kvar och vissna ner. Nästa år skall jag dela och plantera isär dem.

Nu undrar jag lite över hur lång tid det kommer att ta innan de blommar. Har hört att det skall ta sju år från sådd till blombar lök när det gäller krolliljor och kanske tar det lika lång tid för tulpaner.

Trädgård tar tid, man måste ha tålamod även om man som jag inte är tålmodig. Först när jag hållit på med trädgård en längre tid insåg jag hur mycket glädje, hopp och längtan det finns i den där väntan. Det sägs att trädgårdsentusiaster ofta blir gamla, kanske för att vi så gärna vill se resultatet av allt vi sår och planterar. Ibland känns det nästa lite förargligt att livet är ändligt men det gäller att ta vara på dagarna och njuta av att ha möjligheten att vänta.

Tidlösetider

Har skrivit om Colchicum ett flertal gånger här på bloggen och visat likartade bilder men gör det ändå igen för just nu är det tidlösetider och de vitblommande Colchicum autumnale 'Alboplenum' och Colchicum autumnale 'Album' är så fina.

Har planterat dem tillsammans med bronsstarr Carex comans, kopparstarr Carex buchananii och vanliga krolliljor. 

Tidlösornas blad, de där fula och långlivade som dyker upp tidigt på våren gömmer sig bra bland krolliljorna och båda vissnar bort ungefär samtidigt. 

Nu är det bara de vita tidlöseblommorna och de brunfärgade gräsen mellan buxbomskloten.

Tidlösorna med lilarosa blommor passar väldigt fint ihop med alla höstfärgerna och är även de lätta att tycka om. Tyvärr har jag nog slarvat bort namnet på den här men tror att det kan vara Colchicum byzantinum. Skulle jag bara få välja en enda blev det nog den här även om den inte är vitblommande och

trots att Colchicum 'Waterlily' blommar som finast just nu.


Hoppas nu du får en riktigt härlig höstvecka!

Nu är det

kärleksörternas och tidlösornas tid.

Två växter med helt olika framtoning. Den ena, kärleksörten, smyger sig under växtsäsongen sakta fram och helt plötsligt i slutet av juli bara finns där medan den andra, tidlösan, visar sig med massor av blad redan i början av april och den pockar på uppmärksamhet långt in på sommaren. Nog har det hänt att jag ledsnat på dess skräpiga blad och klippt bort dem men oftast har jag försökt plantera tidlösorna så att bladen göms bland julrosor, iris eller andra perenner. Ibland har lökarna hamnat för mörkt och då har de ruttnat. Nu när bladen sedan länge är borta och man nästan hunnit glömma bort att lökarna finns börjar blommorna dyka upp i rabatterna. Några helt vita och andra i olika lilarosa färger.

De senaste åren har jag upptäckt att det inte bara är jag i den här trädgården som tycker om kärleksört. För att få någon blomning på de markplanterade sorterna måste jag under sommaren använda den hårda strålen på vattenslangen ganska ofta för annars äter fjärilslarverna upp knopparna. 

Har en liten kärleksört som utstått både blöta och minusgrader och ändå överlevt två vintrar i kruka ute. 

I dagarna börjar den slå ut sina blommor men det var inte dem jag föll för när jag köpte den, utan bladen. De är nästan olivgrågröna och har en vinröd kant. Riktigt fina tycker jag.

När vi reste mot Tornedalen i slutet av augusti passerade vi Falun och eftersom jag visste via AoT att André Strömqvist tillsammans med Andreas Graveleij öppnat en trädgårdsbutik i Kniva ville jag gärna titta förbi den.

Där fanns kärleksörten 'Bertram Anderson' 

som just nu vilar sin blomma i det grågröna gräset vid 

trappan här hemma och där fanns höstkrokuslökar och tidlösor

som jag under helgen som gick planterade ut i trädgården.

I fredags när jag besökte Nisses Växter i Uddevalla föll jag för ytterligare en kärleksört,

Hylotelephium 'Amber Red'.

Hoppas den och 'Bertram Anderson' kommer att klara tillvaron i kruka lika bra som den med olivgrågröna blad, som jag inte minns namnet på.

Fortsatt skön höst!