Redan slutet av juni

och fröställningarna av aklejor har tagits bort och det har många av nävornas och julrosornas också.

Det har växt dåligt i grönsakslandet den här försommaren tycker jag. Vad det beror på vet jag inte men börjat misstänka pyralider från ridklubbens hästgödseln men det kan kanske också bero på försommarens kyla och regn.
De få ringblomsfröna, från årets sådder, som grodde ( ett par år gamla fröer),  har precis börjat visa färg på knopparna men de självsådda från förra säsongen står fortfarande bara frodigt gröna bland kålplantor och rödbetor.

Här har jag aldrig odlat ringblommor i krukor men enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar är det som att flytta in solen i rummet om man tar in en kruka med förvildade ringblommor.

Liksom solrosen, solvändan, tussilagon och många andra solblommor vänder sig ringblommorna efter solen.

Visst är det så, som Harriet Hjort skriver i sin bok, att man kan tröttna på vissa blommor.

Själv tröttnade jag för många, många, år sedan på tagetes, precis som Harriet Hjort tröttnade på ringblommor. Hon tyckte ringblommorna var för påträngande och vykortsgranna. Precis så som jag tyckte om tagetesen. I stället fastnade hon för de oansenliga blommorna, sådana som inte tog plats alls utan bara fanns där om man tittade noga.

Ringblommor tyckte hon hade en benägenhet till att breda ut sig och ta plats på andra växters bekostnad.

Enligt Harriet Hjort var det så att där en gång ringblommor såtts i en rabatt, där slipper man dem aldrig mera.

Så tycker inte jag. Frösådderna från tidigare års ringblommor är lätta att rensa bort eller flytta till den plats man vill ha dem.

Just nu står säsongens första ringblomsbukett på köksborden och jag ser fram emot att få se knopparna slå ut.