onsdag 27 juli 2016

Tiden går fort...

men fortfarande har vi 43 sommardagar kvar. Det har trots allt bara gått 57 dagar sedan jag delade med mig av dikten jag hittade hos Amanda på Facebook.

'Var glad min själ åt vad du har.
Nu har du hundra sommardar, och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar, så har du nittionio kvar, 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står.
I morgon är med ens igår. Det går så fort att vandra. 
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra!'
av Caj Lundgren, Kajenn 

Under dessa 57 dagar som gått har jag hunnit ledsna på allt som har med trädgård att göra, men det kanske är det som är meningen. Man måste bara tröttna för att lusten skall få möjlighet att komma tillbaka. Ända tills idag har jag hela sommaren varit mer än trött på häck och gräsklippning, krukvattning, ogräsrensning och putsning av perenner och pelargoner. Har när jag varit hemma bara sprungit runt med vattenslangen för att sedan helst bara gått runt för att titta och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand och ju mer blommorna doftat desto bättre.
Tidigt idag åkte jag till en bortrest god vän för att vattna men hos henne behövdes inget vatten. Vattnat hade alla hjälpsamma grannar gjort. Väl hemma igen drog jag fram slangen ur slangvindan, tog fram flaskan med flytande gödsel och en av de stora vattenkannorna. Idag skulle jag ta hand om alla krukodlade plantor och ge dem både gödsel och vatten. Länge trodde jag att krukvattningen skulle gå både smidigt och lätt men den tog tre timmar trots att lusten inte fanns där ens från början. Eller gjorde den det? 











































Under tiden jag vattnade hann jag klippa bort alla hostablommor jag inte vill ha kvar, gamla fröställningar jag tidigare missat, vissnade tidlösablad och lite busk och pelargonbeskäring. Det blev så småningom en hel spann alldeles full och jag som bara skulle vattna några krukor.
Gissar att lusten finns där även om den inte alltid märks!


Fortsatt skön sommar och njut av de 43 dagar som finns kvar :-))

10 kommentarer:

  1. Känner igen känslan. Har två timmars vattning av krukor, amplar och nysatta grönsaker varje kväll och efter fyra månaders torka vissnar perenner och sommarblommor fortare än man hinner ansa när vattningen upptar tiden. Så ringer nån och vill hälsa på och det gäller att uppbåda nya krafter för att få ordning.

    Skulle också bara vilja lufsa runt med kameran eller sitta i solstolen och titta på hönorna, samtidigt är det svårt att strunta i när det tufsar till sig.

    Vi har i alla fall bestämt att det inte blir några projekt nästa år, får se hur det går med det eller växthuset ska stå kvar i en grushåla.

    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt med idéer och projekt men lustigt nog har de en förmåga att bli många, alltför många ibland. Hoppas du får tid både till att lufsa runt och att sitta och titta på hönorna.

      Radera
  2. Haha, jag är inte helst säker på om inlägget var ironiskt eller inte, men jag känner ungefär som du låter, jag är så himla le åt det, samtidigt som jag älskar ju min trädgård. Nu har jag varken krukor eller annat lull-lull längre, orkar helt enkelt inte. Men det jag vill göra, nyanlägga och vara kreativ, det orkas alls inte med mellan vändorna med gräsklipparen och något enstaka ogräsrivande… Men som tur är är trädgården tacksam ändå och ser helt ok ut :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite ironiskt kanske men i år har jag tyckt det blivit så många måsten. Det är ingen annan som hittat på dem utan det har jag själv gjort :-)

      Radera
  3. Hej, hej Birgitta!
    Så ofta läser jag om trädgårdsfolk som tröttnar efter "57" dagar på trädgården. Själv kanske ljuger jag för mig själv när jag intalar att det är ett elände att inte orka, när man så gärna vill? Men, än så länge har jag aldrig haft medvetet känslan att vara trött på trädgården. Kanske ett tecken på ett medvetande om att ens tid är begränsad och att de där resterande "43" dagarna är inte finns i så många omgångar kvar...?
    Nu får jag samla kraft att klippa en ligusterhäck som har fått glädjefnatt de sista veckorna. Den ser så rufsig ut att det passar sig inte i en prydnadsträdgård som min ;-)
    Har f.ö. kommit på att lura mig själv att orka: Jag tar bara en liiiten bit åt gången. Om jag skulle blicka på en och samma gång över allt som måste göras skulle jag storkna...Hoppas på att hålla minst 43 dagar till i år, fast min sommar är helst 63 dagar till...:-))!

    Ta't lugnt!
    /Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sommaren får gärna vara i ytterligare 63 dagar. Lycka till med häckklippningen.

      Radera
  4. Nej jag har inte tröttnat även om det känns tungt ibland, som nu när det inte regnat mer än 5-6 millimeter på typ 43 dagar!
    43 dagar är alltså för mig närmast en evighet just nu, Härligt, tack för dikten! Ska visa den för konstnärligt barnbarn och se om hon vill göra något av den!
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
  5. Har inte tröttnat på trädgården i sig men det känns lite "hopplöst" att det antingen är för torrt eller för blött ;) Blir liksom inte den effekten man eftersträvar då. Har gått en runda just nu och "deadheadat" dagliljor efter gårdagens (nattens) regn o övrig dödlighet, det ser inte roligt ut när vissnade blommor hänger som disktrasor i bladverket ;) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  6. så räknar jag inte, räknar med en fin höst :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen inte jag heller, men Caj Lundgrens dikt ;-))

      Radera