Årets första trädgårderardag och en blommande fuchsia.

I lördags när jag var nere i den mörka matkällaren för att titta till växterna jag försöker övervintra där hade Fuchsia magellanica 'Molinae' en blek, nästan helt färglös, blomma som fick mig att inse att växtbelysning behövs. 

Nu är den beställd och skall dyka upp om ett par, tre dagar. Att det är på tiden tycker nog inte bara fuchsian utan också både agapanthus, pelargoner och murbinka. Just agapanthusen lever farligt, komposten lurar runt hörnet. De har blommat dåligt de senaste åren och krukorna är stora och riktigt tunga. Om den nästan obefintliga blomningen beror på mörk vinterförvaring för dem med vintergröna blad, hård frisering och nedklippning när de återigen flyttats ut i ljuset eller dåligt med näring under växtsäsongen vet jag inte men nu skall de i alla fall snart få en betydligt ljusare vintertillvaro.

Årets första trädgårderardag hade jag också i lördags. Det var visserligen ett par minusgrader ute men solen värmde och smälte bort frosten från både gräs, julrosblad och bruna vinterståndare. 

Ingen dag jag direkt längtat efter men det var ändå härligt att krypa runt en stund på alla fyra för att klippa bort en del av de stora julrosbladen som täckte jorden och ge plats åt snödropparna som är på väg upp. 

Just nu bara 'poppar' de upp ur marken och de första, de allra tidigaste, har snart helt utslagna blommor 

och andra, de som får dubbla blommor har stora bulliga knoppar.

Frusna fingrar visst, men tack vare frosten inga leriga skor, smutsiga knän eller tillplattad jord.

Allt gott!

Nytt år, nya drömmar,

trädgårdsdrömmar.

Här har snön lagt sig som ett tjockt, mjukt och vitt täcke över trädgården. 

Snödropparna, 

bortsett från de i köksfönstret, som låg i startgroparna för att börja blomma,

ligger just nu begravda under snön men regn är på väg så snart står de nog där igen, med sina gröna blad i stram givakt och med en vit knopp som en spjutspets i toppen. 

När det nu i januari gäller trädgård och trädgårdsdrömmar är det snödroppar det handlar om. Kommer de där lökarna jag köpte från Coolplants tidigt förra våren att ha överlevt? Galanthus 'Orange Star' som är planterad ganska nära Galanthus 'Anglesey Abbey' har dykt upp med några små gröna blad och det har också Galanthus 'Wifi Spinach Cream' som jag planterade framför de vitblommande tibastbuskarna, Daphne mezereum f. alba, men jag måste så klart ge mig till tåls ett bra tag till innan jag får se om det också kommer några blomknoppar. Även om vårdrömmarna mer än lätt tar över tankarna har vi fortfarande en lång vintern framför oss.  

Galanthus 'Trymlet' 

2014 efter en resa till Danmark i februari kom jag hem med en lök av Galanthus 'Modern Art'. När löken väl blommade året därpå stämde inte namnet på den där blomman som dök upp. Inte var det 'Modern Art' inte och året efter dök den inte upp alls. Tyvärr har jag upplevt detta ganska många gånger när jag köpt snödroppslökar 'in the green' på samlarmarknader och om jag nu minns rätt har jag tidigare berättat om just detta. Förra våren, nio år senare, köpte jag återigen Galanthus 'Modern Art'. Två lökar den här gången, från  Coolplants. Dessa har inte visat sig ovan jord ännu men det är ju bara i början av januari så jag får kanske vänta ytterligare några veckor innan de dyker upp. Det gäller att ge sig till tåls, inte tro att vintern redan är förbi utan njuta av snön som lyser upp och får de mörka dagarna att nästan försvinna.

Här har jag återigen fallit för frestelsen. När jag besökte Coolplants hemsida i går kunde jag inte låta bli att 'klicka' hem några nya till trädgården. Och det fast jag föredrar lökar i vila i stället för 'in the green' och egentligen inte behöver några fler snödroppar alls. Men nog är det härligt att ibland falla för frestelser, för vad vore livet utan dem?

God fortsättning på 2025!

Julen får nu samsas med våren.

Bara ett kort tag visserligen för snart förpassas julpynt och tomtar tillbaka till sitt skåp.

Många av snödropparna sticker upp ur jorden.

Galanthus 'Reverend Hailstone', en ganska tidigblommande elwesii från Anglesy Abbey är en av dem som nu 'kommit längst.'

I går tog jag fram spaden, det gäller att passa på innan minusgraderna är här igen, och grävde upp några som planterades i krukor för att kunna njutas även inomhus. Hoppas bara att de orkar slå ut.

Nu står Galanthus 'Magnet' och den felnamnade Galanthus 'Rodmarton Capella' och samsas med halmtomtarna i köksfönstret. För att blomstjälkarna inte skall bli alltför långa och gängliga får krukorna tillbringa den ljusa delen av dagar med plusgrader ute på trappan.

Så här tidigt, eller skall jag kanske skriva sent,  har jag aldrig tidigare lånat in snödroppar från trädgården. Kallar det för lånat för när de blommat över delar jag lökarna och planterar ut dem på en ny plats.

Ljusstaken av Elna Karin Helgesson har en snödroppe som påminner om Galanthus 'Marjorie Brown' en storvuxen form av G. elwesii monostictus som blommar sent och har vackra blågröna blad.

Enligt Karel Čapek i boken Ett år med min trädgård skall allt trädgårdsarbete vara klart nu i december.

" nu är allt färdigt. Ända hittills Har trädgårdsodlaren grävt, skyfflat och luckrat, vänt jorden, gödslat och kalkat, strött ut torvmull, aska och sot, beskurit, sått och planterat, planterat om och delat plantor, lagt ner lökar i jorden och tagit upp knölar ur den över vintern, strilat och vattnat, slagit gräs, rensat bort ogräs, täckt blommor med ris eller täckt dem med jord upp till halsen; allt detta har han sysslat med från februari till december, och först nu, när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den."

Gott slut och Gott Nytt År! 

och njut av trädgården även om det är vinter. 

Julen står för dörren

men utomhus känns det ibland, trots mörkret, som vår. Snödropparna har dykt upp och några av dem visar redan sina vita knoppar.

Galanthus 'John Gray' den 17 februari och just nu.

Även de olika svalörterna har börjat täcka den mörka jorden med sina vackra blad. Julrosen jag fått från Bertil, den som ursprungligen kommer från Ester i Skene, blommar återigen och det beror säkert på att jag flyttat fram den till en ljusare växtplats. 

Den där enda vita blomman fick mig att tänka på Selma Lagerlöfs novell, Legenden om julrosorna. Oavsett om man är kristen eller inte, någon vackrare julberättelse får man leta efter, tycker jag. Den handlar om hur den stora och farliga Göingeskogen varje julnatt förvandlas till en underbar lustgård och att vi inte skall vara alltför rädda för det okända.

Årets kortaste dag var det den 21 december, men nu vänder det snart och vi kan så sakteliga se fram mot ljusare tider. Önskar de där ljusare tiderna också kunde innebära fred och självbestämmanderätt för alla oss människor här på Jorden.

Visst gäller det att njuta av alla dagar vi får men nog är det lättare att göra det när dagarna blir längre och solen visar sig lite oftare.

Här har vi städat och pyntat färdigt. Sillen, Hannus tomatsill och en paprikasill, står i kylskåpet tillsammans med den ugnsbakade skinkan. Nu kan julen komma.

Önskar er en riktigt God Jul!

Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Tomtar på loftet, nog har jag det.

I början av veckan öppnade jag julskåpet, lite tidigt kanske, men det är alltid lika roligt att återigen få se vad det är jag under åren som gått fyllt det med.

Den där lusten att leta gamla julsaker försvinner inte fast jag numera inga fler behöver, men vad behöver man egentligen? Här bara villhöver jag och fortfarande är det lika roligt att ha lust och möjlighet att ibland förälska sig och kanske falla. 

Nytillskottet från helgen som gick, en helt oemotståndlig gammal kottetomte med lykta och säck

¨

och en 100 år gammal lika oemotståndlig tomteljusstake som trots brända ljushållare fick följa med hem. 

Stjärngossarna, lucian och tomteflickorna med lyktor är från slutet av 1940-talet men tillverkades in på 1950-talet. Märkta undertill med MA eller NA och ibland Made in Sweden och såldes genom hemslöjdsbutikerna. Har inte lyckats hitta någon information om dem men skulle gärna vilja veta mer.

De gamla lite slitna änglarna på bilden kan komma från grannlandet Danmark och Per Højholm BogenseTrœkonst.

Dessa rödmålade tomtar med ganska så arg blick hör också till julfavoriterna. Gissar att de kom via hemslöjden i slutet av 1940-talet, men vem är tillverkaren?

Nästan alla de charmiga trätomtarna på den här bilden kommer från Träkroken, Guldkroken och tillverkades på 1940-talet. Visst är de fina även om de är ganska så små?

Hör gärna av dig om du vet mer om några av de gamla trätomtar.

Allt gott och fortsatt trevlig helg!

Kylan och minusgraderna är här.

Trädgården är nedstängd, murbinkan och rosmarinen flyttade in i går 

och de stora krukorna som står ute året runt är täckta med lav och mossa. 

Tyvärr härjar koltrastar eller kanske skator runt bland laven jag täckt krukjorden med. Hoppas nu kylan får den att frysa fast så jag slipper gå där och plocka var och varannan dag. 

De två små granarna som i dagarna flyttades fram från sitt sommarviste bakom garaget har återigen hamnat i blickpunkten, inte minst i dag när de var vackert pudrade med årets första snö 

och på den där gamla köksbänken börjar hyacintlökarna att visa upp sin blomfärg. Visst har väl även november sina ljusglimtar?

Allt gott!

I förra veckan efter första frostnatten

var växthustaket täckt med ett tjockt ogenomskinligt men glittrande rimfrosttäcke och vaxklockans både blad och blommor hängde som alltid brunsvarta när första frosten varit på besök. Glad över att Pelargonium x Ardens och ytterligare några andra pelargoner stod i växthuset där både tak och väggar skyddade dem från att frysa.

Det verkar visserligen som om vi får plusgrader ett tag till men tog ändå det säkra före det osäkra och flyttade in pelargonerna i dag. 

Har inte särskilt många längre men några av dem hamnade ändå direkt i den kalla och mörka matkällaren för vinterförvaring medan 5 av de 6 plantorna av Pelargonium x Ardens fick mig att flytta om krukväxterna i köksfönstren. 

Vill gärna kunna njuta ett tag till av deras vackra mörkgröna blad. De har blommat dåligt den är sommaren men aldrig tidigare varit så här frodigt gröna.

Har läst mig till på nätet att det kan ta några år innan de efter en delning återigen blommar bara för att rotknölarna behöver uppnå en viss storlek. Kanske kan det vara därför mina plantor nästan inte blommat alls den här säsongen?

P x Ardens är en primärhybrid som korsades fram i början av 1800-talet mellan Pelargonium lobatum och Pelargonium fulgidum. Den har fått sin röda blomfärg från P fulgidum och sina vackert flikigt rundade blad från P lobatum.

När det blir dags att ta fram adventsljusstakarna får de flytta till badrummet och stå där lite gömda bakom gardinen tills de återigen får flytta in i växthuset.

Allt gott!

Oktober går mot sitt slut, det är månadens sista dag i dag, vemodigt.

Så känns det i alla fall när det regnar och himlen är grå. 

Lyser bara solen som får färgerna att spraka om de där få löven som fortfarande sitter kvar på buskar och träd känns de där mörka månaderna vi har framför oss fortfarande avlägsna, men jag vet ju att jag bara lurar mig själv.

Här har jag gjort ett nytt försök med att plantera lökar i krukor. Denna gången fick krukorna flytta in i den kalla källaren direkt efter planteringen och inget vatten har de fått. Hoppas att den fukten som fanns i planteringsjorden räcker för att få dem att gro för jag tänker inte vattna än på ett par månader och då väldigt sparsamt. Förra gången, mitt första försök, fick krukorna stå ute i regnet några dagar innan de flyttades in och mer eller mindre alla lökarna ruttnade bort. Hoppas jag lyckas den här gången. Kan redan se framför mig krukor med blommande krokus, hyacinter, narcisser och tulpaner redan i mars - april. Hör gärna av dig om du har tips på hur jag skall göra för att lyckas.

Min mamma tyckte om poesi och några av hennes böcker finns numera i min bokhylla. Oftast står de bara där men ibland händer det att jag läser i någon av dem men det är inte alltid jag förstår vad det är jag läser...

Ôm filosofi i ti

De taler ôm tia

att tia ho går.

Men ingen förstår

hur i hundan ho går.

För nu ä int då,

å då ä int nu.

Dä enda sôm stämt

ä att nu ä dä jämt.

ur Lanthandlarrim-och andra av Gunde Johansson

 

Fortsatt fin höst!

Njutbara oktoberdagar, höstfix och lite tankar om våren.

I går konstaterade jag återigen att det är betydligt roligare att fylla krukorna på våren än som nu tömma dem inför vintern. Men när väl allt detta tråkiga är över kommer några njutningsbara månader då jag stänger av tankarna på trädgården och slipper bry mig om allt vad gräsklippning, gödsling, ogräsrensning, 

plocka luktärtsbuketter, 

skörda och ta hand om grönsaker, 

vattna både krukor och grönsaksland och allt eftersom klippa bort fröställningar på perenner som blommat över.

Snödroppslökarna som jag hittade nakna och vita på jorden under de vissna hostabladen för några dagar sedan har jag krukat in och ställt i en bänk med regnskydd för att kanske kunna driva till lite tidig blomning.

Höstkrokusens blad som dyker upp först till våren är inte särskilt roliga att dras med nästan in i juni 

men just nu när krokusblommorna lyser upp och ger färg åt trädgården inser jag att man får ta det onda med det goda.

Det gäller också tidlösan som nu blommat över för den här gången men vars blad redan börjat dyka upp i rabatterna. Blad som sedan kommer att stå där långt in i juni, nästan fram till midsommar. Älskar blommorna och njuter när de bara står där i rabatten i slutet av augusti men frågar mig ibland, hur mycket kan det goda uppväga det onda? Ganska mycket, i alla fall när det gäller just olika sorters tidlösor.

Här har de höstcyklamen vi har i trädgården snart blommat över och efter blomningen kommer vackra blad. Blad som under våren vissnar bort och bara försvinner i tysthet.

Jag älskar min (vår) trädgård men måste erkänna att jag ändå njuter när krukorna är tömda, frostkänsliga växter förflyttade till källaren, trädgårdsmöblerna intagna, vitlöken planterad och löven från trädgården tillsammans med komposterna hamnat i grönsakslandet.

Först efter jul, kanske annandagen, är det återigen dags att tänka på frösådder och våren som närmar sig. Ibland kan jag ha smygstartat lite och har jag det gäller det luktärtsfröer.

Luktärtsbuketter är ett måste och det är ju vintern också.

Allt gott och fortsatt fin höst!