Redan första gången jag var där på besök, för
sex år sedan, blev jag betagen, tagen och på något konstigt oförklarligt sätt
helt uppfylld av allt vi fick se.
Den gången missade vi liljeblomningen för vi
var där i början av juni men i tisdags, då både blommade och doftade liljorna.
Gunillaberg, en älsklig plats där allt från
Mäster själv
till djuren och minsta lilla prydnad eller blomma hör ihop.
Vattenkaren till djuren,
pratiafaten vid grusgången, Pratia pedunculata,
ljuskronan i orangeriet,
fåglarna och
keramikpäronen i de döda päronträden
Hela Gunillaberg är en konstutställning. En utställning där de små, enkla och naturliga detaljerna lyfts fram genom allt det genomtänkt vackra, levande installationer i form av getter, kor, vietnamesiska buksvin och
växter, både skulpurala och ibland lågmälda så som
resedan i gjutjärnsurnan.
Känner mig minst lika tagen efter tisdagens
besök som för sex år sedan. För mig är Gunillaberg en totalupplevelse som talar
till alla mina sinnen.
Trevlig helg!