Den där snålheten

har verkligen gett utdelning.

Fortfarande finns en del att skörda i grönsakslandet och i moraset på landet. Egentligen är det inget moras, i alla fall inte om jag läser synonymerna som dyker upp när jag söker på nätet men för mig har det länge gått under det namnet på grund av all oordning som rått där.

I våras när jag städade kylskåpet hittade jag 4 små kvarglömda torra jordärtskocksknölar. Synd att slänga tyckte min man och grävde ner dem, precis om med allt annat som är synd att slänga, i 'moraset'. Vad det är för namnsort vet vi inte men de är inköpta på ICA eller Willys.

De växte snabbt och blommade fint.

Av de där 4 torra knölarna har vi nu skördat nästan 10 kg jordärtskockor. Min man grävde upp de sista i går och kom hem med 3,5 kg.

Att det bara kan bli 10 kg av 4 små torra knölar är svårt att förstå. Vilken växtkraft!

I dag blev det jordärtskockssoppa till middag, riktigt gott!

När allt blir som vanligt igen

är veckans tema i TrädgårdsFägring och det första jag tänkte på när jag läste det hade inte alls med trädgård att göra utan Covid 19.  Ser verkligen fram mot att slippa hålla mig undan, kunna låta bli att handla så mycket som möjligt på nätet och få träffa både barn, barnbarn och goda vänner utan restriktioner.

Att hålla sig undan är en uppmaningen vi i stort sett följt sedan tidig vår 2020 även om vi har firat både barnens och barnbarnens födelsedagar ute. 

Vi har cyklat, 

vandrat 

och bara haft lite, lite fester tillsammans med goda vänner, men då varit noga med avstånden. 

Nu hoppas jag på att vi snart kan slå klackarna i taket och återigen festa, fira och kramas när den här smittan är under kontroll med hjälp av vaccin. 

Tid är en färskvara, nu är nu, så begreppet 'som vanligt' tycker jag egentligen inte finns för ingen dag är den andra lik. Här längtar jag efter att få träffa både familj och gamla vänner, göra nya bekantskaper, besöka loppisar, uppleva för mig nya trädgårdar och på en växtmarknad falla för någon kinkig men vacker växt som troligen inte överlever ens första vintern i vår trädgård.

Under många år provade jag att så olika sorters sockerärter men numera sår jag bara den gamla beprövade sorten 'Norli' istället för t.ex en med brunlila baljor som jag inte ens minns namnet på, trots att den var vackrare. Att jag gör så beror enbart på att jag nu vet att 'Norli' ger godare ärtbaljor än de där brunlila som i mitt tycke var smaklösa och träiga, men det finns fortfarande många fler sorter att testodla om lusten infinner sig, så nog kan någon sockerärt som är godare än 'Norli' dyka upp. Det gäller bara för mig att trots den här erfarenhet våga välja något nytt och oprövat. Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs fröer kan inga sockerärter mäta sig med 'Engelsk Sabel'. Kanske något att våga sig på? Visst är det bra med tips!

Läste i en bok för bara någon vecka sedan, vilken minns jag inte just nu, att ju äldre vi blir desto mer enkelriktat blir vårt tänkande eftersom tankarna selekterar och väljer sånt vi tidigare valt och är bekväma med och därför förstärks ofta våra gamla tankar istället för att vi tar till oss nya. Några förändringar blir det då sällan eller aldrig. Vi bara hamrar vidare på samma spik.

Vill gärna att livet skall vara en blandning av både gammalt och nytt hamrande men trots det händer det ganska ofta nu för tiden att jag undrar vad det är som katten, den vi inte har, släpat in när jag läser eller ser nyheterna och då undrar vart både erfarenheten, sansen och balansen tagit vägen för jag ser den inte längre.

Snön är borta här hos oss, den försvann idag i regnet och julrosornas knoppar och snödropparna stäcker återigen på sig. Är så glad över att ha en trädgård, även om det är en lite en, inte minst i dessa tider, men börjar ändå så smått drömma om en ny snödroppsresa 2022. 

Kanske kan vi då återigen få träffa Sir Henry Elwes, vars farfars far Henry John Elwes 1874 fann en högväxt och storblommig snödroppe under sin resa i Turkiet. En snödroppe som fått namnet Galanthus elwesii och som nu växer i mängder på familjegodset Colesbourne Garden.

Kanske beror mina tankar på att jag på grund av ålder är enkelriktad eller så är det den där j..la katten som bara ställer till det?

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

fortsatt fin vinter!

Alltid i min trädgård

Många växter 

så som t.ex svavelpioner och presidentsippor blommar ofta över så fort man vänder ryggen till 

och en del magnoliablommor fryser bort om bara +/- 0° dyker upp på termometern. Alla underbart vackra så klart men har man som vi en liten, liten, trädgård blir det med åren andra kriterier som gäller, fast när jag tänker efter finns det ändå lite plats över för några av de där kinkiga.

Veckans tema i TrädgårdsFägring den här veckan är Alltid i min trädgård och här kommer nu några av mina numera alltid, men det har tagit många år för mig att inse det.

Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula' ( 2004, Lindhult) 

Ett nu ganska så högt 'litet' träd i vår lilla trädgård, ca 5-6 m. Ett träd som inte gör särskilt mycket väsen av sig under sommarhalvåret för då syns det knappt mot den gröna bakgrunden. Det är först när vintern kommer som det har sin storhetstid, när det mesta i rabatterna vissnat bort, är brungrått eller vitt av snö, tycker jag. Då står det helt plötsligt bara där i trädgården med sina smala, smala, gröna hängande grenar. Så ovanligt och udda att t o m ett par barnbarn på bara ca 10 år undrade vad det var för träd. Dess grenar från början så tunna att de flesta nu när vi inte kan binda upp stammen längre,  finns på norrsidan trädet eftersom vinden oftast kommer från väster där vi bor.  

Viburnum (1985 Henrikssons Ödsmål) Att det är ett kejsarolvon går inte att ta miste på även om vi när de köptes bara fick namnet doftolvon, Viburum. Det blommar på bar kvist, eller nästan i alla fall, från tidig höst, tar en paus om vi får riktig vinter med många minusgrader, men återkommer med blommor när väl vintern är över och våren närmar sig igen. En väldoftande buske eller litet träd med vackra stammar. Ett träd som en gång i tiden bara Kejsaren av Kina fick ha i sin trädgård, om jag minns rätt.

Stewartia pseudocamellia (2006 Nisses Växter) En skenkamelia som hos oss växt dåligt, eller skall jag kalla det långsamt, mer än långsamt trots stoleken från början. Oavsett tillväxten har det börjat få en vacker stam. Här har det trots allt blommat flera gånger. Varför trädet kanske inte vill ta fart här hos oss fick jag tips om för några veckor sedan när en trädgårdsamatörsvän ringde mig och vi började prata trädgård och växter. Att ha trädgårdsvänner att prata erfarenheter och trädgård med ger oftast betydligt mer kunskap än vad man kan tro. När våren är här igen skall jag förse det där tjuriga trädet med massor av vatten redan i april-maj oavsett torka eller inte.

För 40 år sedan ville vi inte alls ha några vintergröna växter i vår trädgård. Granntomternas tallar och tujor avskräckte. 

Som ni kanske har sett på en del foton från trädgården så har vi ändrat uppfattning när det gäller en del vintergrönt och det är jag glad över.

Det kommer också att så länge jag finns med här i trädgården även växa blåsippor, 

luktvioler och snödroppar så klart.

Här började några av snödropparna visa upp sina vita knoppar redan i slutet av december så nu återstår det bara att leva i nuet för att dag för dag se vad som dyker upp både i krukor och rabatter.

I går fick jag hem ett nytt men ändå gammalt exemplar av boken Ett år med min trädgård av Karel Capek. Den tidigare hade började tappa så många blad att den inte längre kändes som någon bok.

Under rubriken Januari står det på sidan 15

" När nu även folk, som detta annars inte alls angår, har så många orsaker att beklaga sig över vädret, hur skall det då inte vara med trädgårdsodlaren! Faller det för lite snö, klagar han med full rätt, att det inte räcker på långt när, faller det mycket snö, yppar han allvarliga farhågor för att det kommer att skada hans barrträd och rhododendron. Finns det ingen snö alls, så jämrar han sig över den ödeläggande barfrosten, blir det tö, svär han över dessa fördömda vindar, som kommer med tövädret och har den skamliga vanan att sprida hans granris och täckhalm över trädgården och kanske till och med  - jäkla blåst - fördärva något litet träd. "

Mitt nästan största intresse här i livet är odling och trädgård. Hur cyklister, golf och fotbollsspelare reagerar på vädret vet jag inte men nog tycker jag det ligger en hel del i Karel Capeks beskrivning av oss 'trädgårdsodlare'. När blir vi egentligen nöjda och njuter av allt det vackra vi har omkring oss?

" Men så är det, oss trädgårdsmän är det ingen som bryr sig om, och ingen frågar oss, hur det borde vara. Därför ser världen ut, som den gör."

Hoppas ni njuter ändå trots att världen ser ut som den gör!

Nu är det Nytt År igen, nu är det 2021!

Den där tiden som bara skyndar fram går nu också med extra raska steg mot ljusare tider på mer än ett sätt hoppas jag men klimatfrågan skrämmer mig

trots att jag njuter av en cyklamen som sedan oktober bara blommat och blommat, 

den mer försiktigt blommande tibasten vars knoppar precis börjat slå ut och visar sina första vita väldoftande blommor.

och de stora knopparna på både snödroppar och vintergäck som jag såg i trädgården på förra årets sista dag .

Någon föraning om vinter fick vi först i förrgår då det var minusgrader och lite snö i luften. Det har under senare år ofta dröjt till slutet av februari innan vi fått lite känning av riktig vinter här på västkusten och tyvärr har den då nästan alltid valt att stanna kvar långt in i mars fast vi vid den tiden egentligen vill ha vår, i alla fall jag. Då skall snödropparna blomma som både bäst och mest.

Idag har vi firat en annorlunda födelsedag här hos oss. 

Aldrig tidigare har vi suttit med avstånd och småfrusit runt bordet på uteplatsen i januari och aldrig tidigare har det då serverats grillkorv med hemmagjord pommes frites eller hallongrottor istället för tårta. Men alla åt ändå och med god aptit, inte minst barnbarnen.

Tiden går fort så det gäller att ta vara på den men också att våga ta tiden som den kommer, leva i nuet och det tränar jag på.

Länkar till TrädgårdsFägring  även om veckans tema Bästa vänner inte stämmer med mitt inlägg.

En riktigt god fortsättning på 2021!

God Jul! En Riktigt God Jul, trots allt...

Någon familjejul blir det inte här hos oss i år och ingen julgran heller. För första gången i våra liv skall min man och jag fira jul tillsammans helt själva.   

Inga köttbullar, prinskorvar eller revbensspjäll, de har vi valt bort. 

I stället blir det några olika sorters egna sillinläggningar, hemmagravad lax, Janssons frestelse, grönkålspaj och en liten ugnsbakad skinka. Att vi trots att vi bara är två inte köper något färdigt beror på att det ibland är ganska roligt att laga mat tillsammans men också för att vi tycker det 'egengjorda' smakar så mycket bättre än det färdigköpta. Skall det vara en god jul så skall det, oavsett Covid19. En snaps till sillen är ett måste så klart, trots att den inte är egentillverkad, men god ändå...

I dag sken äntligen solen så provsmakningen av skinkan skedde i skogen. Skiner solen också i morgon kan det kanske bli en cykeltur trots att det är julafton. 

Nog har vi en jul då inget är sig likt men finns det liv finns hopp! 

Önskar Er alla En Riktigt God Jul! 

Det här skall jag så nästa säsong...

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Fick mina luktärtsfröer från Cecilia Wingård veckan som gick.

Nu ligger de i frysen och väntar på vecka 12. Då skall de tillsammans med många andra fröer i både blom och grönsaksväg hamna i jorden och växthuset.

Ibland bredsår jag för att sedan omskola och ibland sår jag ett och ett frö i pluggbrätten.

Efter att ha läst boken Blomster av Cecilia Wingård har jag lärt mig mycket, inte minst att det av en del sorter bara behövs ett fåtal plantor för att få plockblommor hela sommaren. Något att verkligen komma ihåg när man som jag ibland tidigt i maj stått med 30 plantor av rosenskära och planterat alla bara för att det är svårt att slänga.

Förra året sådde jag reseda i växthuset i april, fick upp fina plantor att plantera ut redan i mitten av maj och kunde plocka många, många, av dessa hela sommaren. Oansenliga visst, men doften är beroendeframkallande och tillsammans med ringblommor blir det underbara buketter. 

                Calendula officinalis 'Snow Princess'

Luktärter, reseda och ringblommor är något jag 'måste' ha så länge jag nu bara kan så och gå där och plocka sommarbuketter.

Fortsatt trevlig helg och en fin tredje advent.

Jag njuter, det måste jag erkänna,

av att inte behöva rensa ogräs eller vattna torra krukor och rabatter. Här ligger tankarna på både grönsaksland, har visserligen beställt fröer från både Cecilia Wingård och Runåbergs, och vår lilla trädgård här hemma, helt nere. 

Krattar bara in löven som fallit på de små gräsmattorna i rabatterna eller över blåsippsplantorna under häcken och tittar på de stora trilliumknopparna och snödropparnas grönvita spjut när jag går till varmkomposten på baksidan huset. En trädgårdsrunda som inte tar särskilt lång tid men som är helt tillräcklig i detta regniga gråväder och nästan varje gång jag går där säger jag högt till dessa vårivrare: - Lugna nu ner er lite, det kommer en vinter!

Sparat en del löv för att ha som täckning när den där vintern kommer, för nog kommer den med många minusgrader även om det kanske dröjer till slutet av februari.

Att bara få träffa sina barn, barnbarn och vänner utomhus och med ett avstånd på minst 1,5 m är inte roligt, men vad gör man inte i dessa coronatider.  

Är så glad över att bo på landet, inte behöva åka kollektivt, kunna sticka och ladda hem e-ljudböcker från biblioteket.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Så går mina tankar.

Här försöker vi njuta av dagarna trots att det känns tråkigt, förfärligt tråkigt.

Projektet som blev klart - Eller aldrig blir..

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och det fick mig att leta upp gamla bilder på vårt projekt som startade våren 2007 och som fortfarande pågår.

Vårt mål var att förvandla ett litet stenhus från tidigt 1950-tal

som efter många års brist på underhåll luktade mögel 

och en helt igenvuxen trädgård 

till ett hus för oss att njuta sommaren i 

och en köksträdgård för plockblommor och ätbart samtidigt som vi ville minimera både underhållet av huset och gräsklippningen.

När jag igår återigen tittade på de gamla bilderna såg jag att väldigt mycket hänt även om vi inte är klara, något vi nog aldrig blir. Att bli färdig, att även listerna på insidan vindsfönstren skall finns på plats, är något som står högt på min önskelista men maken tycker det är själva resan som är rolig och hittar hellre nya projekt för enligt honom gör det inget om vi aldrig blir klara.

Välkommen med på lite av den där resan som började för mer än 13 år sedan. Skall försöka visa lite före och efter bilder. Det kan bli många :-)

Samtidigt som huset byggdes om fick vi hjälp i trädgården av både mina då ganska så gamla men pigga föräldrar, svärdöttrar och söner.

Den nya vägen ner, 

trappan ner till huset 

och att göra en uteplats under körsbärsträdet var bland det första vi gjorde i trädgården. Att skrapa rent bergen från gräs, ogräs, ormbunkar och trädrötter tog längre tid än vi från början trodde.

Det är härligt att nu ha en plats för grönsaker, njuter verkligen av att ha möjlighet till att odla luktärter och ätbart. Inte minst när jag slipper gå dubbelvikt under det där nätet blå nätet som en gång i tiden höll rådjuren borta.

 Älskar verkligen min odlingsbur.

Detta är en före bild

så här ser det ut nu.

Under äppelträdet Ingrid Marie växte bara ogräs av olika slag. Där hade allt, både rens och sten, från åkern hamnat. Vi tog fram berget igen och lade ut markduk och grus för att slippa rensa ogräs. 

Träden vi planterade för 9 år sedan har blivit riktigt stora och min favorit bland dem är gulvedsträdet, Cladrastis kentukea. 

Här håller vi inte på lika intensivt längre, för vare sig huset, fönsterlisterna är ännu inte på plats, eller trädgård är klara men nog har det hänt en hel del och roligt har vi haft och fortfarande har, inte minst i dessa coronatider då man skall hålla sig hemma.

Muren är klar och nästa helg skall förrådet, det gamla murkna som du ser till höger i bilden, rivas. Då kommer barn och barnbarn för att hjälpa till. 

Trevlig helg!