Julrosor redan i november.

Jo, jag är förtjust i julrosor och så här när jag numera kan blicka långt tillbaka i tiden har jag förstått att jag varit det mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Kanske är det t o m ett arv från mamma för även hon tyckte mycket om just julrosor.

De flesta julrosor som jag under åren som gått köpt som julpynt har fram på vårkanten hamnat i rabatterna. Några av de där Helleborus niger står fortfarande här i jorden och stampar men de flesta har gett upp den jordiska tillvaron. Det är framför allt de där olika Helleborus x hybridus som jag fått eller köpt som visat både blom och växtkraft.

Helleborus niger är en kinkig typ av julros tycker jag och den blommar väldigt sällan här i trädgården trots både gödsel och vatten, önskar jag visste varför.

En av dem som fortfarande lever fick jag för 12 år sedan av Bertil Larsson när han var här på besök och då berättade han så här om om plantan. 'Den kommer från Ester Andersson i Skene. Hon hade STAs fröförmedlingen i sin källare i många år och jag var dit och kollade hur det gick till. Det var i oktober och då hade hon en kvist av julrosen på bordet. Det tyckte jag var tidigt och då berättade hon att det var en klon som blommade vid den här tiden. Vid ett annat tillfälle hade hon gjort i ordning en kruka åt mig. Den växte bra och jag delade den för några år sedan så nu har jag flera och du en av dem.'

Önskar den växt lika bra här hos oss som hos Ester och Bertil men så är det inte. Fortfarande finns det liv i den lilla planta vi har och under året som gått har den fått mycket gödsel. Ser inga blommor fast det är november men nästa år kanske?

Helleborus x hybridus däremot är betydligt lättare att få att trivas och blomma både rikligt och ja, nästan smått överdådigt ibland.

Sist jag besökte Gartneriet Spiren i Danmark, det var 2018, hade jag med två julrosor hem som sedan dess stått krukplanterade och nu snart klarat tre år i de där krukorna på ett fantastiskt sätt. 

En av dem har återigen stora knoppar och en har blommat oavbrutet i mer än två månader 

och kommer fortfarande med nya knoppar. Men visst, de har omplanterats och fått både gödsel och vatten.

Förra advent köpte jag en H niger och fick en H x hybridus i present. I stället för att plantera dem i trädgården, hade egentligen ingen plats, fick de nya krukor med gödsel och god jord och hamnade på undantag bakom garaget. 

Sedan ett bra tag står nu en av dem på krukbordet, finbordet, H x hybridus med lite mörkare blommor, 

och den har blommat länge, länge. 

Den där kinkiga H niger har helt plötsligt flera stora, nja ganska så stora,  

blomknoppar som jag hoppas skall orka slå ut, men fortfarande får den hålla till bakom garaget.

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma er på den nyutkomna boken om snödroppar. Den heter Snödroppar En galantofil kärlekshistoria och är skriven av Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin Gunnarsson.

I dag var boken med i Lundströms Bokradio, hoppas nu jag lyckats länka rätt.

Länkar också till TrädgårdsFägring och

önskar

Fortsatt trevlig helg!

Strålande sol och många plusgrader

 

har vi haft idag 

den 6 november efter några dagar med både kraftig blåst och mycket regn. 

Gräsmattorna, de där två små vi har, var helt fulla med nedfallna löv så idag gick jag en runda med räffsan för att få täckmaterial till timjanmuren, fjällsippan och grönsakslandet.

Blåsipporna skall få sitt täcke de också för fortfarande finns en hel del löv kvar på både buskar och träd.

Solen livade upp och fick novemberträdgården att påminna om våren 

när jag såg att bergenian Bergenia 'Tubby Andrew's' blommade och att en av snödropparna i trädgården, Galanthus 'Reverend Hailstone' 

hade långa gröna skott. Den är känd för att vara tidigblommande så det är nog inte så konstigt, bara överraskande att se så här i början av november.

Men att se den där grodan, som efter 21 år i trädgården fortfarande bara ligger på rygg på en och samma sten, 

nu omgiven av starkfärgade röda löv 

och höstkrokus, fick mig snabbt på andra tankar.

Nog har vi höst alltid, en varm sådan, och jag njuter. I alla fall de dagar då det varken blåser eller regnar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

Trevlig helg!

Ännu har inte trädgården gått i vila

Efter ett par, tre, regniga dagar, halsont, hosta och coronatest som jag ännu inte fått svar på, sken nu solen idag och den fick både mig att piggna till och löven, de som nu sitter kvar, 

att lysa och spraka i färger från gult till rödast rött. 

En vårcyklamen Cyclamen coum har börjat blomma. 

Blommar för fullt gör också höstkrokusen, 

Crocus speciosus ssp.speciosus 

Nävan 'Rozanne'

och den blåblommande klätterstormhatten som jag inte vet namnet på. 

Men vad gör det när den så här i slutet av oktober fortfarande bjuder på vackert blått bland alla trädgårdens gula och bruna färger.

Minusgraderna vi hade förra veckan 

har fått vaxklockan att svartna och vissna men en och annan ros kommer fortfarande med knoppar och blommor 

och de lila bären på glasbärsbusken Callicarpa bodinieri var.giraldii ‘Profusion’ lyser så vackert så ännu har inte trädgården gått i vila.

Själv tycker jag det är en härlig syn att se hostornas gulbruna hängande blad, inte minst om solen skiner och får dem att lysa i nästan orange 

men när jag i förra veckan drog bort bladen från de hostor som vissnat ner helt klippte jag säkert ihjäl ett par hundra små mördarsniglar. Hur många sådana där små marodörer finns nu under alla andra vissna växter i trädgården? Ingen rolig tanke.

Då är det bättre att glädja sig åt att de snödroppslökar jag delade och krukade in i början av september

har rotat sig fint och börjar visa sina små gröna spjut 

och njuta av grenasterns små blommor, Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er alla en riktig trevlig helg!

Vintern närmar sig med stormsteg

vare sig man vill eller inte. 

Själv tycker jag om att nu kunna lägga det där med odling och trädgård åt sidan ett tag. Lika roligt som det är att se de första snödropparna dyka upp i rabatterna i slutet av året och sedan i februari så årets första fröer, lika skönt är det att nu slippa vattna krukor, skörda och ta vara på ätbart.

Vaxklockan häger tung och svart efter de senaste nätternas minusgrader men 

höstkrokusen dyker dagligen upp med nya blålila blommor.

Nävan'Rozanne' blommar, trots minusgraderna, fortfarande ihärdigt och det gör 

pelargonen P. australe också.

Här har grönsakslandet förberetts inför vintern. 

Allt organiskt avfall har grävts ner. Komposterna är tömda och det innehållet har gävts ner det också.

En del grönsaker står kvar, 

så som kål, 

purjolök och rödbetor, men det mesta är skördat. 

I dag grävde jag upp de sista, stora, stora  palsternackorna.

Jordgubbsplantorna 'Polka', plantor som länge stått på önskelistan och som vi fick av goda vänner i slutet av sommaren, planterades på friland idag. Och idag hamnade också vitlöksklyftorna i jorden.

Under sensommaren tog jag sticklingar av rosmarinen vi har i kruka. Såg idag att de rotat sig så därför passade jag på att gräva ner dem i grönsakslandet och täcka med ett tjockt lager löv. 

Hoppas, hoppas, nu bara att de klarar både kylan och mörkret under den där lövhögen.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön höst!

Poesi och snödroppar

eller är kanske snödroppar = poesi?

Tack vare Dan Abelin fick jag i kväll veta att Louise Glück, årets nobelpristagare i litteratur skrivit en dikt med titeln Snödroppar, dessa vårens vitblommande förstlingar.

Sowdrops av Louise Glück

Lyssna på svenska 

Snödroppar, ett måste ;-), så passa på att plantera många!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt trevlig helg!

Oktober i trädgården

eller trädgårdarna om jag räknar in köksträdgården på landet. I lördags plockade jag nog både den sista luktärtsbuketten och de sista zinniorna i grönsakslandet men ringblommorna blommar fortfarande och har många knoppar

och det har också bronsfänkålen 

så om vädret fortsätter vara varmt kan det nog bli fler buketter till köksbordet.

Kålen har klarat fjärilsangreppen riktigt bra, inte minst svartkålen som vi nu har till både paj och soppa, men också brysselkålen och den portugisiska storbladiga kålen. Störbönorna fortsätter ge skörd.

Purjolöken, inte riktigt alla men väldigt många, har blommat i år men varför vet jag inte. Kan det bero på den kalla juli? 

De sista morötterna är skördade och det mesta av salladen också. 

I dagarna tre har vi också klippt och sågat här hemma i trädgården. Pimpernötsträdet, Staphylea trifoliata, är nu helt borta, det tog för mycket kraft från rabatten, ja själva jorden, så en del lökväxter och perenner hade nästan gett upp helt men det tog också kvällssolen från vår uteplats och den är viktig, den där kvällssolen i vår lilla trädgård. Då när inte vare sig parasoller eller skuggande träd längre behövs är solen mer än önskvärd. 

Borta är också resterna av päronträdet, det hade varit dött i många år men fungerat fint som stöd för ljusslingan och min kopparfjäril, borta är också halva silverpäronet, som under flera år tyvärr fått växa fritt och verkligen gjort det. Klarar det den hårda behandling det nu fått skall jag verkligen hålla efter det. 

Äppelträden är klippta, nästan lika hårt som vi brukar för vi har dem framförallt som parasoller. 

Ingrid Marie trädet är sjukt av grentorka och trädet vi en gång köpte som Gyllenkrok Astrakan är något helt annat och äpplena är inte ens goda, men ändå är de där träden fortfarande fina.

Att en varm sommardag få härlig skugga av astrakanträdet eller kunna hänga saker jag tycker om i det där sjuka Ingrid Marieträdet är värt mycket det också och dessutom ger de höjd, ett tak, åt trädgården. Inga träd vi sågar ner i första taget, kanske aldrig, men de skymmer ju inte heller kvällssolen.

2006 när jag var på mitt första TA-riksmöte föll jag för Cotoneaster veitchii på söndagens växtmarkand, 

varför vet jag egentligen inte men så här i efterhand berodde det nog på säljarens rekommendation. 
Köpte den och Cornus alternifolia 'Variegata' 

av Kenneth Lorenzon. Just Cotoneaster veitchii har nu så vackra, stora, mörkröda bär. Här håller jag de två buskarna jag har (gjort en egen sticklingsförökning) väldigt kort. Klipper in alla långa nyskott, egentligen bara för att jag inte har plats att låta dem bre ut sig. Skott som lätt rotar sig om den där förökningslusten infinner sig.

Det är först nu eller nästan i alla fall, efter många, många, trädgårdsår som jag förstår hur viktig den där höstfägringen i trädgården är(om man nu tycker om det där med trädgård) och till den bidrar både tidlösor som t.ex  

Colchicum autumnale 'Album', 

pärlbusken Callicarpa bodinieri var. giraldii 'Profusion' men också olika sorters benved. Här är det Euonymus oxyphyllus, Bollbenved, som precis slagit ut sina frukter men bladens begynnande höstfärg är redan nu vacker den också.

Visst är det härligt det där med trädgård oavsett årstid men ibland, bara ibland, hade det varit skönt men en liten trädgårdstomte, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFäring och önskar

fortsatt fin höstvecka!