I början av maj såg det ynkligt ut bland både utplanterade
luktärtsplantor och tidigt frösådda rotgrönsaker. Vitlöken som planterades sent i
höstas var nästan det enda gröna som fanns att se, bortsett från vattenslangen.
Nu snart 7 veckor
senare
och med ett flertal dagar med riktig värme och mycket vatten kan jag inte
bara plocka jordgubbar
utan också sockerärter, mangold, broccoli,
svartkål,
sallad och rödbetor och jag njuter av både ogräsrens, den där stunden jag, eller oftast min man, tillbringar med att vattna varannan dag och hur det bara växer. Inte minst vitlöken som snart är klar att skördas.
Att man som jag tagit fel på vanliga vaxbönor och
klättervaxbönor är nu inget att göra något åt. Försökte i torsdags att leda upp
bönplantorna mot armeringsmattan som omgärdar grönsakslandet och hoppas de skall
fatta vinken och klättra rätt.
Det är inte bara de där första ätbara primörerna som hamnat
på bordet i sommarhuset
utan också den där första lilla buketten av luktärer.
Det behövs numera egentligen inte särskilt mycket för att
det här livet skall kännas bra. Det räcker ibland med att vakna till rosendoften
där på vinden på landet och då komma ihåg att det är honungsrosen som blommar
för fullt just nu och att då snabbt hoppa i baddräkten och med hjälp av stavarna
ta sig ner till sandstranden.
Eller att kunna se den nyutslagna vallmon bland vitlöksplantorna, ett reseminne från Great Dixter,
som redan under förmiddagen snabbt tappar sina
kronblad.
Länkar som nästan alltid till TrädgårdsFägring.
Ha det sommargott!