November är här.

Hela hösten har vi, läs jag, tänkt lägga på ett par lass hästgödsel i rabatterna. Både för att förbättra lerjorden och ge växterna, särskilt de som växer under träd, extra näring. Dit har 'vi' inte kommit ännu men november månad har nästan bara börjat och milt väder skall vi ha ett bra tag till enligt Yr.

Karel Capek har i sin bok Ett år med min trädgård beskrivit hur han upplever detta med att i november förbättra och gödsla jorden.

"Ett lass gödsel är som skönast, när man kommer körande med det en frostklar dag, då det ångar som ett offerbål. Röken stiger mot himmelen, och Han däruppe, som allt förstår, andas in den och säger; Aah det var en fin gödsel!

- Här vore för övrigt ett gynnsamt tillfälle att tala om livets hemlighetsfulla kretsgång; hästen äter sig mätt på havre och sänder den vidare till nejlikor och rosor, som nästa år prisar sin skapare för den med en doft så ljuvlig, att den inte kan beskrivas. Nå, denna ljuvliga doft når trädgårdsodlaren redan i den ångande, halmbemängda gödselhögen. Han andas in med välbehag och sprider omsorgsfullt gudagåvan över trädgården."

"Varför rynkar ni på näsan, mina vänner? Luktar jag inte gott nog åt er?"

Bilden har hunnit bli fem år och mycket har hänt sedan dess men nästa vecka finns förhoppningsvis möjlighet att ta en ny om lusten till att hämta den där gödseln infinner sig och vem vet, kanske blir det en sådan där frostklar dag.

I onsdags, den 7 november, när jag tog dessa foton, lyckades inte solen bryta igenom dimmolnen men vi hade trots det en fin och varma dag. En dag då jag fick plockat undan nästan allt trädgårdspynt, satt de sista krukorna som behöver vinterförvaring i regnskugga under köksfönstret och genom kameralinsen upplevt att det fortfarande finns riktigt mycket både färg och liv i trädgården.

Här kommer många bilder för det är svårt att välja.

Den läckert nästan vinröda kärleksörten har börjat vissna lite.

Rhododendron 'Teddy Bear' och sockblomman Epimedium x cantabrigiense, en korsning mellan E.alpinum och E.pubigerum som upptäcktes 1950 i Cambridge, England. Har haft den sedan 2005 och på senare år har den börjat ta för sig.

Vaxklockan, Kirengeshoma palmata, är nu helsvart men ändå riktigt fin om man tittar noga.

Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' blommar fortfarande.

Salix boydii, med sina nästan guldfärgade blad.

Alltid sist av rosorna med att blomma är 'Schneewittchen' eller 'Iceberg' som den också heter.

Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har lidit av sommarens torka men lite lila bär finns fortfarande att hitta.

Skimmia x confusa 'Kew Green' tillsammans med gräset från Lilian och Gösta som jag tror heter Molinia caerulea 'Variegata'.

Ekianthus campanulatus som nu äntligen insett att den både kan och vill växa hos oss.

Brunnera 'Sea Heart' som efter ett flertal flyttningar tagit fart med växandet och nu verkar trivas men jag tycker det är svårt att få den att passa in bland övriga växter. Kanske får den uppleva ytterligare en flytt när våren kommer.

Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger' är riktigt fin även om den ändrat färg.

Alchemilla mollis, jättedaggkåpa, med årets sista blomstängel. Inget ogräs tycker jag.

Doftolvonet, Viburnum carlesii 'Aurora' har precis, som tidigare milda höstar, börjat blomma.

November, en lugn månad jag tycker om och jag håller med Karel Capek: - Vi växer endast ur en tid och in i nästa och vi måste ha tålamod med livet, ty det är evigt.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vackert i november' och där  hittar du fler bidrag.

Trevlig helg!

En trädgård att besöka

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.

Inte går det att bara välja ut en enda trädgård när det finns så många olika som liksom tar andan ur en och det har inte vare sig med storlek, ovanliga växter eller ogräsfritt att göra. Det är bara den där känslan, den oförklarliga, som omsluter en så fort man tagit klivet innanför tomtgränsen. Trädgårdar där allt känns på riktigt. 

Men vad som är på riktigt är ju väldigt personligt och helt efter tycke och smak. De trädgårdar jag tipsar om i detta blogginlägg är sådana som både tilltalar och överväldigar mig oavsett om de är små privata eller stora besöksträdgårdar. Sådana som gjort ett starkt intryck och som jag tycker du skall passa på att besöka om möjlighet finns. Bilderna visar vad jag själv upplevt som fint när jag besökt dem, men de ger inte alltid full rättvisa åt trädgårdarna för ofta saknas översiktsbilder. Detta blev ett långt inlägg med många bilder.

Min trädgårdsvän Anja, 

som har en vacker trädgård i Gunnilse,

hon ser det lilla och har blick för detaljer.

Barbro, min vän, 

med sin fina trädgård i Svenshögen, 

har också blick för detaljer och komposition. Vem kan som hon gå igång på ett heucherablad som har en kant som passar till rostigt.

Christopher Lloyds trädgård, 

den stora, överdådiga och fantastiskt fina Great Dixter, 

som jag hade glädjen att få besöka i våras skall man inte missa om man är i England.

Gamla Bryggeriet i Smedstorp med en designad inredning 

som det är svårt att få nog av.

Munthes Hildasholm i Leksand.

 Här vandrar det odlade och vilda hand i hand.

Tage Andersen och Gunillaberg. 

Även här samsas det planterade med det vilda. En totalupplevelse, tycker jag, som bara måste upplevas.

Ulla Molins trädgård i Höganäs, 

en K-märkt trädgård som om tillfälle finns skall upplevas på riktigt.

Anne Just trädgård i Hune, Danmark

upplevde jag första gången i början av oktober för ganska många år sedan och då blommade floxen fortfarande.

Flox var ingen växt jag ens tittat efter tidigare, men med hem från Danmark hade jag den gången sex stycken med pastellfärgade blommor och nästan alla har jag kvar.

I Ljungskile har min trädgårdsvän Martha Ristorp 

en underbart fin trädgård tillsammans med sin man.

Enkel men stor på en och samma gång.

Men det finns många, många fler, roliga, storslagna och vackra trädgårdar. Det känns som om listan kunde bli hur lång som helst. Vill du se både olika och spännande trädgårdar är mitt tips att du går med i en trädgårdsförening och därigenom får möjlighet till trädgårdsresor och privata trädgårdsbesök. 

Besök att njuta och inspireras av.

Trevlig helg!

Pelargonkö på trappan.

Här har jag inte längre så många växter som behöver skyddas för minusgrader. Har med åren blivit bekväm och väljer numera helst sådant som kan stå ute både i rabatten och krukorna året runt. Det är bara en fuchsia, några krukor med agaphanthus och en hortensia som står under köksfönstret för att få flytta in i källaren så fort det blir flera minusgrader.

En gång i tiden hade jag många pelargoner men nu återstår det bara några av den samlingen och de har blivit favoriter jag inte vill vara utan. I går fick de flytta från växthuset och in i värmen och stod en stund under eftermiddagen på kö där på trappan. En del bara lätt friserade och andra nästan helt stubbade.

De flesta av vildpelargonerna och primärhybriderna jag har kvar tillbringar vinterhalvåret i sovrumsfönstren på övervåningen. Där får de se hur skräpiga ut som helst bara de behåller livsgnistan.

Flera av dem har blommat dåligt, men nu strax innan det var dags för vinterförvaring kommer de med massor av knoppar. De tror säkert att det är dags för sommar även här.

Hostorna, de krukplanterade, har vissnat och många har släppt sina blad och gått till vila. De som står i terrakottakrukor hamnar i en kallbänk om krukorna är små, annars under ett bord eller annat regnskydd för att krukorna inte skall frysa sönder. De som är planterade i betong, plast eller metallkrukor får stå kvar på sina platser i trädgården. En gång för längesedan när jag besökte Bohus Perenner fick jag tipset att välta hostakrukorna och låta dem bli liggande över vintern. Ett tips jag tagit till mig och ofta använt. Här har inga hostor ruttnat på grund av för mycket vatten vintertid.

Att förberedda trädgården för vintern är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Trevlig helg!

I fredags

när bladen ramlat av såg det lilla pimpernötsträdet ut som om det var fullhängt med små, små ballonger.

Kanske hade det här trädet, som nu vuxit i vår trädgård i 13 år och som 2005, när jag köpte det, bara var 30 cm högt, endast blivit till en större buske om jag inte varit ihärdig med att klippa bort oönskade grenar för att stamma upp och forma det.

Vid inköpstillfället köpte jag två pimpernötsplantor. En kinesisk pimpernöt, Staphylea holocarpa 'Rosea' och en amerikansk pimpernöt, Staphylea trifolia. Ett av dem har dött och jag är lite osäker på vilket det är som jag har kvar men gissar det är Staphylea trifolia. Hör gärna av dig om du vet eller tycker jag har fel.

Trädet, som inte skall blir särskilt stort, har ett fint lövverk, liljekonvaljliknande blommor i långa klasar när det blommar i maj och dekorativa uppblåsta fröställningar som sitter kvar när de vackert höstfärgade bladen ramlat av. 

I dessa fröställningar som nästan är lite hjärtformade sitter endast ett enda frö men trots det har man snart en liten skog med pimpernötsplantor om man inte under våren rensar bort sådana som grott.

Hittills har jag, trots viss rensning, upplevt pimpernöten som ett roligt litet träd som passar utmärkt i små trädgårdar.

Fortsatt trevlig vecka!

Just nu - Varma och soliga brittsommardagar.

Vi har i år verkligen haft en fantastisk sommar, med lite regn och mycket sol, bad och uteliv. Visst hände det ofta att jag önskade det skulle kommit en skur men trots torkan har jag njutit och inte har det känts för varmt. 

Vi har också haft en helt underbar höst med soliga dagar och varma nätter. Ibland med dagstemperaturer nu i oktober på + 22°, en 'brittsommar', 'Indian Summer' jag inte riktigt kommer ihåg att jag upplevt tidigare. Lite skrämmande är det, inte bara underbart.

Det var ofta kortärmat som gällde under veckan som gått både i skogen på svamprundorna och när vi röjt i förrådet, plockade bort och undan en del av det där gamla pyntet vi, framförallt jag, ledsnat på att både förvara och visa upp i trädgården.

Nu har de där tre stora terrakottakrukorna jag är extra rädd om och de flesta av trädgårdsmöblerna hamnat i det relativt välstädade förrådet tillsammans med zinkspänner, vattenkannor och växtstöd.

För att inte avsluta sommaren alltför snabbt får ett par trädgårdsstolar stå kvar ute under vardagsrumsfönstret. Kanske fortsätter solen titta fram och då kan vi sitta där, ta en fika och läsa dagens post, om det kommer någon.

För mig känns det väldigt vemodigt att det mesta av det roliga trädgårdslivet är över för den här säsongen och att det nu bara står där i krukkön tillsammans med Agapanthus africanus under köksfönstret för att så fort som den riktiga frosten kommer få flytta in i källarens mörker.

Geranium 'Rosanne'

Visserligen är det ännu inte vinter och fortfarande blommar den blå klätterstormhatten, nävan 'Roseanne' 

och grenastern Aster lateriflorus 'Lady in Black'. Den sistnämnda har egentligen bara precis börjat slå ut så för att den riktigt skall komma till sin rätt behöver vi en mild fortsättning av oktober.

Visst vet jag att hösten inte bara är ett avslut utan också en början på nästa odlingssäsong och att det är hög tid att både plantera prydnadslökar och vitlök.

Men var skall vi nu kunna plantera dem? frågade jag mig igår när vi var på landet.

Nästan hela grönsakslandet har invaderats av ett ogräs jag kallar våtarv men min man för vassar. Den har under hösten växt till sig, blivit väldigt frodig och haft, på grund av vår försumlighet, möjlighet att fröså sig rikligt, så nästa vår och sommar är det kanske dags för oss att prova täckodling för att slippa ifrån mycket av rensningen.

Under veckan som gått har vi därför inte bara röjt hemma i förrådet utan också hunnit grovrensa i det där helt igenväxta grönsakslandet och där mellan all hög och välväxt våtarv hittat grönsaker att skörda. Sallad, svartrötter och kålrabbi dök upp allteftersom vi rensade men grönkålen och palmkålen syntes på långt håll. De reste sig högt över den gröna mattan och trots allt detta ogräs

var där vackert med ringblommor, kål 

och sparris i guldfärg.

Just nu, är ju nu, men det är inte alltid jag är där. I tankarna rensar jag ibland fortfarande för det återstår en del innan vi i höst kan plantera den där vitlöken.

Mer om temat 'Just nu' hittar du här på Trädgårdsfägring.

Trevlig helg!

Topp

struntar i flopp för de är så många och jag hoppas de försvinner om jag bara låtsas som inget, vänder ryggen till och tittar på det som är vackert just nu så som 

skuggliljan 

och höstkrokusen.

Hela sensommaren har den stora rabatten mellan huset och växthuset känts ful och tråkig. I månader har jag funderat över vilka förändringar som behöver göras för att få den finare och gärna mer lättskött. Idag, när kvällssolen lyckades bryta igenom molnen samtidigt som jag var ute och rensade ogräs mellan plattorna och sopade gången till växthuset och komposten både kändes och såg den där fula rabatten helt perfekt ut. 

Det gäller kanske bara att ha ljuset på sin sida och rätt glasögon på näsan för att inse att inga förändringar behövs.

Just nu försöker jag tänka så för orken tryter ibland men lite har jag ändå rört om här i trädgården. Många, många, aklejor har idag hamnat på den kommunala komposten,

de vita krolliljorna från Bitte har fått ny växtplats i den där stora tråkiga rabatten och för att täcka in jorden 

under arisaeman med de fina variegerande bladen, där jag säkert grävt bort tio aklejor, har jag delat trädgårdens vackraste lungört, den med de helt silverfärgade bladen, 

Pulmonaria 'Tim's Silver' och den vitblommande vårärten, Lathyrus vernus, tusan vilka rötter den hade. Båda är gamla trotjänare som funnits men i många år. Vårärten härstammar från Åbergs Trädgård utanför Ystad 2007 och lungörten från ett besök i Tyskland och Alpine Peters 2004. 

Hoppas nu de skall trivas sida vid sida, täcka marken så där lagom för att släppa fram snödroppar och vintergäck. Men jag misstänker att jag får hålla ett öga på den där vårärten med de kraftiga rötterna.

Vad andra trädgårdsbloggare tycker om veckans tema i TrädgårdsFägring, Topp eller Flopp, hittar du här.

Trevlig helg!