Blommig Fredag och Skönhet i det lilla..

Det är visserligen måndag i dag och inte fredag men jag kommer ändå med ett bidrag till temat Skönhet i det lilla. 

Ett vajande gräs, 

 en ensam smörbloll bland ormbunkarna

eller ett hem för, som jag tror, vildbin får bli mina bidrag till temat. 

Har varit på Trädgårdsamatörernas riksmöte i Kalmar över helgen och sett mycket fint så det kommer nog fler bilder därifrån under veckan.

Ha det gott!

Kan det bli bättre?

I går kväll kom jag hem efter ett par dagar på landet. Där planterade jag ut de sista grönsaksplantorna, sådde fler fröer där plats fanns, gjorde det mesta av den eftersatta vårstädningen men njöt också av försommarblomningen. I år blommar rosenpionerna, Paeonia veitchii, som aldrig förr. Den lilla vallmon 

Papaver burseri, som får fröså sig så mycket den vill mellan stenplattorna var jag extra rädd om när jag sopade bort fjolårets alla eklöv. Mandarinrosen, Rosa moyesii, en önskeros jag planterat ett flertal gånger med dåligt resultat, 

visar nu äntligen livskraft och kommer med knoppar.

Rododendronen som var mina svärföräldrars stolthet tycker min man har en fantastisk blomning i år och jag rynkar lite på näsan och säger:

- Det finns rododendron med finare färg på blommorna.

Men vad spelar egentligen blomfärgen för roll? Dessa två rododendron planterades för mer än 60 år sedan och första gången min svärmor nändes klippa av några blommande kvistar var när vår äldste son slutade ettan.

Nu är de små träd som jag planterat liljekonvalj och sockblommor under och blomfärgen är riktigt fin om jag tittar noga.

Det första jag gör när jag kommer hem efter att varit borta ett tag är att gå en runda i trädgården innan jag går in. Just nu blommar aklejor, nävor och allium i en härlig blandning.  

Jag tycker inte om naken jord utan älskar när växterna täcker marken och väver in i varandra. Less is more gäller verkligen inte nu i den stora perennrabatten. Ju fler aklejor desto finare tycker jag.

Den där sista röda tulpanen som borde blommat över för länge sedan har jag svårt att ta bort. Den har varit med i trädgården i snart 40 år. Inte passar den in i färgskalan inte, men vem gör det efter 40 år?

Min tidigare kollega och arbetskamrat Irma Ivarsdotter (på facebook) förgyller alla mina dagar med en dikt men här kommer nu en från mig som beskriver mycket av vad jag känner inför temat i Blommig Fredag som den här veckan är 'Kan det bli bättre?' och fler bidrag hittar du här.

Vit väller lyckan

in i bröstet -

du står i ljus

och du är fjäril, du är barn

i detta nu -

ett träd med glada

sträckta armar,

en härlig blomma

öppen mot solen.

Och alla vägar ligger vita

nu, som för många år se´n.

Ragnar Jändel

Trevlig  helg!

En bukett myskmadra i linneskåpet

ger mer väldoft än lavendel.

'Ehuru du döljer dina goda egenskaper under ett anspråkslöst utseende, förrådes de dock av den angenämhet du sprider kring dig.'

Blommorna doftar först i skymningen eller inför regn enligt Sune Jonsson och hans Blombok. I lördags kväll var första gången någonsin som jag känt myskmadran dofta i trädgården. 

Sedan många år tillbaka tar jag in myskmadra och låter den torka. Växten innehåller det väldoftande ämnet kumarin som används av parfymindustrin. Kumarindoften är starkast när växten torkats.

I början band jag kransar men med åren har jag blivit latare så nu blir det bara små buketter som jag hänger där jag vill det skall lukta gott. Redan i maj brukar jag hänga buketter på landet för att ta bort vinterns instängdhet.

Läste någonstans att Linné redan 1755 berättade att det bands kransar av myskmadra. Dessa hängdes över sängarna för att ge de sovande en god sömn. Myskmadran ansågs också bära bud om våren och den gjorde människor glada och lätta till sinnet när den blandades i den stärkande vårdrycken, vad den nu bestod av? Såg när jag sökte på nätet att man i Tyskland fortfarande blandar myskmadra med vitt vin och att det ger den berömda majdrycken.

Sedan långt tillbaka har myskmadra använts som smaksättare till vin, likörer, desserter och tobak men den var också en självklar växt att blanda i potpurriererna.

Torkade blad från myskmadra, hästhov och pepparmynta tillsammans med tobak ger inte bara rökaren en angenäm upplevelse utan röken lär också fylla hela huset med väldoft. Något som vanlig tobaksrök verkligen inte gör. Rökar gör jag numera endast tillsammans med Ann när vi är i Granada och det har bara hänt en enda gång. Nog låter det ändå lite spännande med väldoften, eller vad tycker ni i Toscanagruppen?

Ogräsvarning för myskmadran. Släpps den lös tar den snabbt över stora ytor. Här har jag den inhägnad mellan stenplattor och en plåtkant men den är ändå ofta på rymmarstråt.

Informationen har jag hittat i ett flertal böcker men missat att skriva upp författare och titlar.   

Venustoffel eller jungfrutoffel.

Gudinnan Afrodite, Venus, som föddes ur havets skum utanför Cypern har gett namn åt Guckuskon. Hon, gudinnan, kallas också för Cypria (Kypris). Resten av artnamnet pedium betyder toffel. Jag kan vare sig grekiska eller latin men tycker ändå att ursprunget till växternas namn är spännande.

Överraskade mig gjorde Berit när hon i mitten av juni förra året presentade mig en Guckusko, Cypripedium calceolus, som helt oväntat blommar i år. Visserligen bara med en enda blomma men plantan har många fina nyskott. Verkligen roligt att den ser ut att trivas tycker jag som har en viss förmåga att ta död på alla rariteterna i trädgården.

Guckuskon som är fridlyst växer framför allt på kalkrik mark i ljusa skogar och lundar. Min planta som är odlad är planterad i lerjord uppblandad med kompost. Hoppas nu att Guckuskon fortsätter att trivas.

Veckans tema i Blommig Fredag är oväntat och detta är mitt bidrag.

Fortsatt trevlig helg!

Så länge jag kan minnas i mitt vuxna liv

har jag tyckt om att gå på auktioner och det sägs ju att ränderna aldrig går ur, men... Fortfarande är det lika roligt och strax före nyår 2016 besökt vi en auktion i Hova tillsammans med goda vänner. Där stod en blåskimrande jugendvas från Höganäs som jag föll pladask för. 

Idag fyllde jag den med årets första bukett av humleblomster.

En gång i tiden användes humleblomstrens rötter som ersättning för kryddnejlika och fick förbättra smaken på både vin och öl.

I Bohuslän, där jag bor, har växten ibland kallats för "brud och brudgum" eftersom blommorna ofta sitter par om par. Den ena blomman som brukar vara tidigare utslagen, sträcker på sig och har en skäggliknande fruktställning (mannen) medan den andra är yngre och fräschare och lite skyggt böjer sin nacke (kvinnan). Ur Nyttans Växter av Kerstin  Ljungqvist.

Trevlig långhelg!

Månadens bild - maj

Maj månads bild är temat i Blommig Fredag den här veckan och precis som tidigare har jag svårt att bara välja en enda. Vilka bilder jag valt hittar du på den här sidan men vill du se fler inlägg på temat går du hit.

Första bilden blir återigen på rabatten mot väster. Den där rabatten som med snödropparnas hjälp redan i februari lyser grönvit. Nu blommar tulpanerna för fullt, de camassior jag inte grävt bort på grund av platsbrist kommer med många knoppar och det gör även pioner och aklejor. På västsidan har vi också våra två magnoliaträd. I år har de blivit riktigt (relativt) stora och har så många knoppar att det inte gjorde något att de första frös bort.

Magnolia liliiflora 'O'Neil' x 'Norman Gould'

Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'

I vår trädgård finns bara några få rododendron och de flesta av dem är azaleor. Den finaste av de städsegröna tycker jag är Rhododendron 'Teddy Bear' en korsning mellan Rhododendron bureavii och yakushimanum.

Osäker på hur gammal vår 'buske' är men gissar på ca tio år. För första gången någonsin är den helt översållad med ganska mörkt rosa knoppar som ju mer de slår ut bara blir vitare och vitare. Egentligen behöver den inte blomma för den köptes på grund av de fina bladen.

På baksidan, på norrsidan huset, har jag min lilla lund och den är verkligen inte stor. Bara fyra och en halv meter bred från grannen i norr. På den där norrsidan 

blommar just nu sommarsnöklockorna bland myskmadran och doftolvonet som jag trots all ohyra det lilla trädet alltid drabbas av inte vill vara utan.

På muren, längs den där fyra och en halv meter breda/smala östsidan av trädgården, har snödroppar och julrosor blommat över för länge sedan men nu är det tid för lönnar, bergvallmo, sockblommor och annat lite smått och gott.

I tisdags kom äntligen det där riktiga vårregnet och i förrgår när jag tog den dagliga trädgårdsrundan hängde sniglarna som druvklasar i många av växterna. I ren desperation klippte jag bort massor med lökblast eftersom det var där de flesta sniglarna höll till.

Hade ända tills i förrgår inte sett särskilt många sniglar den här våren men efter tisdagens regn fullkomligt exploderade snigelpopulationen i trädgården och nu oroar jag mig för de små grönsaksplantorna jag planterade ut i grönsakslandet på landet i början på veckan.

'Välsignade regn, underbara svalkande vatten! Bada min själ och två mitt hjärta, glittrande och kalla dagg.' 'Alla har vi andats lättare, gräset, jag, leran, ja vi allesammans. Nu har vi det bra.' Ur Ett år i min trädgård av Karel Capek

I morgon skall jag ta en tur till landet. Om vi nu bara inte hade dessa förbaskade mördarsniglar....

Trevlig helg!

Säkra kort i trädgården.

Lystnaden efter ovanliga växter har minskat betydligt sedan jag i mitten på 1990-talet blev trädgårdsintresserad eller hösten 2007, då jag bröt benet och av ren sysslolöshet och tristess startade en trädgårdsblogg. 

Nu känns dofter och växtminnen betydligt viktigare än det gjorde då. Det gör inget att de vita syrenblommorna blir bruna och fula under sommaren

eller att gallicarosorna bara blommar en enda gång. De bjuder alla på en doft jag sedan har med mig hela hösten och vintern. 

Bjuder på väldoft gör också akebian och årets blommor är på väg att slå ut. 

De vilda majnycklarna frösår sig rikligt och det gör aklejorna också om jag inte tar bort fröställningarna, men det gör jag.

När jag igår gick med mamma i hennes och pappas trädgård 

bland alla självsådda aklejor, förgätmigej, gullvivor, smörbollar från Claes pappa,

pioner från Trollevik och lite namnlösa rosor som fortfarande bara har musöron kände jag mig mer hemma än bland alla de där ovanliga små växterna som jag tidigare inte kunnat motstå.

Är det kanske så att man bara måste testa och prova innan man hittar hem eller beror det på att jag gett upp eftersom många av alla rariteter så som sipprutor, dubbel blodört lunddocka och solhattar av olika slag har dött. 

Epimedium grandiflorum ' Lilafee'                       Epimedium 'Fire Dragon'                         

Nu blommar säkra kort så som vitsippor och sockblommor, 

en liten primula jag inte vet namnet på men vars blommor är nästan blå, en och annan trillium som piggnat till sedan jag börjat ge dem lite mer gödsel än tidigare och aklejorna har massor med knoppar. 
Detta blir mitt bidrag till Blommig Fredag. Temat den här veckan är vad händer i rabatten? och fler bidrag hittar du här.

För snart tio år sedan skrev jag så här på bloggen och det gäller fortfarande bortsett från att parmaviolen är död sedan länge.

'Hela den långa mörka årstiden har jag hunnit glömma. Nu är det så underbart ljuvligt att jag önskar jag kunde klara mig utan sömn. Hinner inte med. Växterna slår ut bakom ryggen på mig och körsbär och plommonträd fäller redan sina kronblad. Det ser ut som om vintern är tillbaka med kraftigt snöfall. Idag såg jag att häggen slagit ut.

Det blir att göra som skomakaren, tror han var skomakare han med ’Stängt mellan hägg och syren’.

Luktolvonet och parmaviolen doftar så det spikraka håret krullar sig och det sticker i tårna. Olvonet är en riktig ’lusebuske’ som får vara kvar bara för den förföriska doften.

Den där lusebusken är nu ett litet träd med massor av underbart doftande blommor och årets knoppar kommer att slå ut i dagarna. Bladen är fortfarande lika omtyckta av löss och blommorna av mig. 

Trevlig helg!

En kal fläck bland alla sipporna.

Förra våren lade jag överbliven täckbark på en del av 'vitsippstigen' och just där dök Sippskålen upp för drygt en månad sedan. Svampen Sclerotinia tuberosa lever som parasit på vit och gulsippor och lämnar bara naken jord efter sig där den drar fram. 

Så fort jag såg de små skålformade svamparna grävde jag bort dem men det kom länge ständigt nya även om inte fläcken med den nakna jord blev större. Gissar att alla vitsippsrötterna i just det beståndet tog slut men vet inte hur och om svampen vandrar vidare. 

Anemone nemorosa 'Majbrud' står precis vid gränsen och på tur om svampen kan hoppa mellan de olika vitsippsplantorna. Svampar sprider sig med sporer så jag hoppas att det skall räcka med att gräva bort dem så fort de dyker upp så inga sporer hinner utvecklas. En liten planta av 'Majbrud' skall jag gräva upp och flytta till annan plats men sedan återstår nog bara att hoppas att svampen dör ut eller kan det kanske hjälpa med att spruta med Binab? Någon som vet?

 

När jag gick en tur med kameran hade solen försvunnit och det fanns inga utslagna sippor alls bortsett från 'Majbrud' men nog de är riktigt fina även när de tagit kväll?

Rosbilder både från England och Italien

och lite om mina egna erfarenheter när det gäller rosodling får bli mitt bidrag till denna veckas Blommig Fredag.

Temat är English Style? och det var den engelska cottagestilen jag hade i tankarna när jag i slutet på 1990-talet återigen började plantera rosor. 

Då hade jag hunnit glömma hur jag tidigare förgäves kämpat mot bladlöss, rosenbladssteklar, rosenrost och 

svartfläckssjuka. Istället såg jag framför mig en överdådig blomning och kände doften redan innan gallicarosorna från Flora Linnea var planterade. Så här i efterhand tror jag att besöket hos Ingemar Fägerlind i Östra Tunhem hade stor betydelse både för mitt nyväckta rosintresse och valet av rosor. 
Länge trodde jag att det bara var att gräva en liten grop i vår tunga lerjord och sätta ner plantan men har tack vare en trädgårdsvän lärt mig lite mer. Har nu till och med grävt upp plantor som fört en tynande tillvaro och lyckats rädda några av dem, bl.a  

'Dainty Bess', genom att gräva en 50 cm djup och lika vid grop. Den befintliga jorden har blandats ut med mycket barkmull, kogödsel, grovt grus och benmjöl. Rosen har återplanterats ca 10-15 cm djupare än den stått tidigare. Redan första säsongen efter omplanteringen har den piggnat till och kommit med flera nyskott. 
Numera sprutar jag rosorna med Binab ett par gånger under våren och detta ekologiska alternativ har haft effekt både mot rosenrost och svartfläckssjuka. 
Trots gödsel och annan omvårdnad har vi inga plantor som svingar sig högre än dryga 2 m upp i den lilla rostiga pergolan. 

Några 8-9 m upp i träden som i trädgårdsarkitekt Maresa del Bufalos privata trädgård, Roseto di Valleranello, utanför Rom kan vi nog bara drömma om. 

Hon har planterat många av sina fler än 1000 rosor vid höga träd. Satt plantan ca 100 cm från stammen och lett in rosenskotten mot den och låtit trädet vara själva stödet. Nog är det extra vackert med rosendraperier, långa skott som fulla med blommor, klättrar, klär in och hänger ner från hög höjd. 

Att plantera klätterrosor nära vattensugande träd som björkar eller pilar är ingen bra idé för de lämnar inte mycket vatten kvar till vare sig rosor eller andra växter.

Tegelmurar och rosor är inte en oslagbar kombination, men nästan så som här i England där min stora favorit bland rosorna, Rosa chinensis 'Mutabilis' brett ut sig. Den rosen kan inte bestämma sig för om den skall vara beigegul, ljust eller mörkt rosa. Kanske är det just därför den är så vacker mot tegelväggen? Tyvärr är den dåligt härdig hos oss.

Gallicarosorna runt uteplatsen doftar och blommar lika rikligt som jag en gång hoppades och trodde och

den vitblommande 'Bell Isis' tävlar ibland med Clematis 'Propertius' om vem som skall komma högst.

Den sista bilden visar igelkottsrosens knoppar, Rosa roxburghii, som jag såg för första gången för en dryg vecka sedan. 

Trevlig helg!