En kal fläck bland alla sipporna.

Förra våren lade jag överbliven täckbark på en del av 'vitsippstigen' och just där dök Sippskålen upp för drygt en månad sedan. Svampen Sclerotinia tuberosa lever som parasit på vit och gulsippor och lämnar bara naken jord efter sig där den drar fram. 

Så fort jag såg de små skålformade svamparna grävde jag bort dem men det kom länge ständigt nya även om inte fläcken med den nakna jord blev större. Gissar att alla vitsippsrötterna i just det beståndet tog slut men vet inte hur och om svampen vandrar vidare. 

Anemone nemorosa 'Majbrud' står precis vid gränsen och på tur om svampen kan hoppa mellan de olika vitsippsplantorna. Svampar sprider sig med sporer så jag hoppas att det skall räcka med att gräva bort dem så fort de dyker upp så inga sporer hinner utvecklas. En liten planta av 'Majbrud' skall jag gräva upp och flytta till annan plats men sedan återstår nog bara att hoppas att svampen dör ut eller kan det kanske hjälpa med att spruta med Binab? Någon som vet?

 

När jag gick en tur med kameran hade solen försvunnit och det fanns inga utslagna sippor alls bortsett från 'Majbrud' men nog de är riktigt fina även när de tagit kväll?

Rosbilder både från England och Italien

och lite om mina egna erfarenheter när det gäller rosodling får bli mitt bidrag till denna veckas Blommig Fredag.

Temat är English Style? och det var den engelska cottagestilen jag hade i tankarna när jag i slutet på 1990-talet återigen började plantera rosor. 

Då hade jag hunnit glömma hur jag tidigare förgäves kämpat mot bladlöss, rosenbladssteklar, rosenrost och 

svartfläckssjuka. Istället såg jag framför mig en överdådig blomning och kände doften redan innan gallicarosorna från Flora Linnea var planterade. Så här i efterhand tror jag att besöket hos Ingemar Fägerlind i Östra Tunhem hade stor betydelse både för mitt nyväckta rosintresse och valet av rosor. 
Länge trodde jag att det bara var att gräva en liten grop i vår tunga lerjord och sätta ner plantan men har tack vare en trädgårdsvän lärt mig lite mer. Har nu till och med grävt upp plantor som fört en tynande tillvaro och lyckats rädda några av dem, bl.a  

'Dainty Bess', genom att gräva en 50 cm djup och lika vid grop. Den befintliga jorden har blandats ut med mycket barkmull, kogödsel, grovt grus och benmjöl. Rosen har återplanterats ca 10-15 cm djupare än den stått tidigare. Redan första säsongen efter omplanteringen har den piggnat till och kommit med flera nyskott. 
Numera sprutar jag rosorna med Binab ett par gånger under våren och detta ekologiska alternativ har haft effekt både mot rosenrost och svartfläckssjuka. 
Trots gödsel och annan omvårdnad har vi inga plantor som svingar sig högre än dryga 2 m upp i den lilla rostiga pergolan. 

Några 8-9 m upp i träden som i trädgårdsarkitekt Maresa del Bufalos privata trädgård, Roseto di Valleranello, utanför Rom kan vi nog bara drömma om. 

Hon har planterat många av sina fler än 1000 rosor vid höga träd. Satt plantan ca 100 cm från stammen och lett in rosenskotten mot den och låtit trädet vara själva stödet. Nog är det extra vackert med rosendraperier, långa skott som fulla med blommor, klättrar, klär in och hänger ner från hög höjd. 

Att plantera klätterrosor nära vattensugande träd som björkar eller pilar är ingen bra idé för de lämnar inte mycket vatten kvar till vare sig rosor eller andra växter.

Tegelmurar och rosor är inte en oslagbar kombination, men nästan så som här i England där min stora favorit bland rosorna, Rosa chinensis 'Mutabilis' brett ut sig. Den rosen kan inte bestämma sig för om den skall vara beigegul, ljust eller mörkt rosa. Kanske är det just därför den är så vacker mot tegelväggen? Tyvärr är den dåligt härdig hos oss.

Gallicarosorna runt uteplatsen doftar och blommar lika rikligt som jag en gång hoppades och trodde och

den vitblommande 'Bell Isis' tävlar ibland med Clematis 'Propertius' om vem som skall komma högst.

Den sista bilden visar igelkottsrosens knoppar, Rosa roxburghii, som jag såg för första gången för en dryg vecka sedan. 

Trevlig helg!

Ninfa, en dröm som nu gått i uppfyllelse.

Ända sedan jag för många år sedan såg ett avsnitt av Gröna Rum där Gunnel Carlson och Karin Berglund vandrade omkring i Ninfa har ett besök där stått högt på önskelistan. Vi, min man och jag, har under veckan som gått varit i Italien och tittat på trädgårdar och de knappa två timmarna bland rosor, ruiner, skuggor, träd och vatten i Giardino di Ninfa blev precis som jag hoppats och trott, resans höjdpunkt. 

Mer faktainformation om trädgården hittar du på nätet. Här på bloggen kommer bara bilder från vårt besök, många sådana. 

Bilderna går att klicka upp om du vill ha bättre skärpa.

Under veckan vi varit borta har Cision rankat trädgårdsbloggar och nog känns det extra roligt att komma hem och få beskedet att Glädjekällans Trädgårdsblogg enligt dem är bland de tio främsta 2017.

Fortsatt trevlig helg!

Spännande blåsippskorsning.

I lördags fick jag bland alla små fröplantor se två med nästan identiska blommor. En liten blomma på varje planta. Nog såg de ut att vara syskon alltid.

Svårt att få riktig skärpa för det blåste för mycket. 
Nu ser jag fram mot nästa års blomning. Kanske är de fler än två i den syskonkullen?
Gissar att det lätt uppstår hybrider i blåsippsvärlden för det finns så många olika men spännande är det ändå för en novis som jag.

April 2017 och månadens bild.

Månadens bild är återigen temat i Blommig Fredag och precis som tidigare nöjer jag mig inte med bara en enda. 

Vi har idag haft en blåsig men ändå ganska varm och solig dag med ca +14°. Jag har klarat mig med en tunn vindtät jacka när jag så gott som hela dagen fixat och donat i trädgården. Hann med allt jag tänkt göra och det är inte illa. 

Månadens bilder visar mest julrosor Helleborus x hybridus och nunneört av olika slag men där finns också gott om gröna snödroppsblad. Jag är, som ni säkert förstår av bilderna, inte särskilt förtjust i naken jord.

Har under årens lopp köpt på mig olika sorters nunneört, bland annat Corydalis glaucescence 'Pink Beauty', Corydalis solida '2-27B', Corydalis solida 'Grynet' och 

Corysalis turtschaninovii från Gerbianska, Corydalis malkensis från Göteborgs Botaniska Trädgård och Corydalis solida 'Kiss Proof' och Corydalis solida 'White Knight' från Bertil. Nu har de liksom blandat sig med varandra och jag vet inte längre riktigt vem som är vem. 

Det gör egentligen inget bara jag tycker om blomfärgerna. För 5-6 år sedan fanns inte särskilt mycket nunneört i trädgården men i år känns det som om hela trädgården, med viss överdrift, är full av plantor i färger från vitt, rött och till lila i en massa olika nyanser. I dag har jag ägnat mig åt att gräva bort alla ljust bleklila plantor, 

bara sparat de vita och som drar åt rosa och rött 

eller är riktigt dramatiskt mörklila.

De rödblommande hamnade där de gjort de senaste åren, runt julrosen, den som min vän Barbro tycker har blommor som påminner om tjocka och rundkindade bondflickor, sådan man såg i de gamla filmerna. 

Julrosorna har blommat överdådigt i år, inte minst de dubbla som fortfarande blommar som allra finast och mest. 

Hos några av dem, framför allt de enkelblommande, är själva blomningen redan över.

De har tappat kronbladen (nektargömmorna) och foderbladen har antingen blivit grönare eller som hos Helleborus niger mer rosafärgade. 

Kungsängsliljorna börjar ta över föreställningen och är nästan helt utslagna. 

Just nu viner vinden runt husknutarna men tidigare idag hade vi här på västkusten ändå en härlig aprildag.

Fler bidrag på temat hittar du här. 

Trevlig helg!

Blåsippor, blåsippor och blåsippor

Jag hade förmånen att växa upp på landet och leva nära naturen. Vi, mina syskon och jag, visste precis var den första tussilagon skulle visa sig, var vi kunde plocka de allra första vitsipporna och vart vi skulle gå för att se blåsippor i massor. När det var dags för majnycklar och smörbollar hade vi också våra ställen och till Mors Dag pockade vi alltid skogsviol och ibland liljekonvalj. Kanske är det därför jag är så glad i den tidiga vårblomningen och fortfarande plockar buketter.

Nu har jag majnycklar både här i trädgården och på landet och på båda ställena låter jag dem sprida sig så där lite lagom i rabatterna men även bland stenplattorna på några ställen. Sprider sig villigt, det gör de. De med gula blommor är fina men de rödblommande tycker jag mest om. 

Båda har en doft, en gullvivedoft, som bär på minnen.

Trädgårdens första lilla blåsippsplanta fick jag från mamma redan 1982. Att jag vet det beror på att jag har en lista över nästan alla trädgårdens växter. 

Riktigt, riktigt, nördig har jag aldrig varit men att skicka efter färska blåsippsfröer från England som jag gjorde 2004 kan kanske ses som 'nörderi'? 

Samma år köpte jag en Hepatica nobilis 'Freckles' på Göteborgs Botaniska Trädgård när vi under våren gjorde ett besök där.

Den plantan har under dessa 13 år vuxit till i omfång och lämnat rikligt med fröer. Har i vår sett att det finns flera små fröplantor med prickiga blommor och ingen är den andra lik.

Vad skillnaden är, mellan Hepatica nobilis var japonica 'Freckles' och Hepatica nobilis 'Prickel' förutom namnen, vet jag inte. Hoppas du hör av dig om du vet.

För ca 10 år sedan ersatte jag vintergrönan under buskarna med några blåsippsplantor och drömde om en matta med vackra blåsippsblad som marktäckare och nu börjar drömmen gå i uppfyllelse.

Blåsipporna hos oss sprider sig numera rikligt men det har de inte alltid gjort. Under åren som gått har jag tagit död på många plantor på grund av min okunskap. Hepatica nobilis 'Alba Plena' från riksmötet 2010, är trots att jag flyttade den när den började se ynklig ut, död och borta från trädgården. Det samma gäller Hepatica nobilis var. japonica 'Shirayuki' som jag köpte 2004 av J. Peters i Tyskland. Den plantan var så dyr att mamma, som var med på resan, tyckte att den skulle jag bli tvungen att hålla begravning för när den dog. Död är den, den bara försvann så någon begravning behövdes inte. Den dog för att jag försökte mig på att dela den. Sedan dess har jag slutat med allt vad delning heter när det gäller blåsippor.

Den här som blommar nu vet jag inte namnet på men den är så vacker med den bruna vårfärgen på stjälkar och blad tillsammans med blommornas vita kronblad och vita ståndare.

Har bytt blåsippsfröer med Gunilla i Ekeby och ganska många av sådderna från hennes fröer tror jag har börjat blomma. Tyvärr är jag lite slarvig med namnskyltar till mina frösådder men den här är en av kandidaterna.

I år blommar Hepatica x media 'Harvington Beauty' så fint och det gör

också Hepatica transsilvanica 'Elison Spence'.

Den sistnämnda har jag tagit död på ganska många plantor av sedan 2004 då jag köpte den första från Rare Plants. Den som blommar nu kommer från Bertil och så fort jag upptäckte att plantan blev mindre och mindre flyttade jag den till 'pånorrsidanavdenlövfällandehäcken' Är själv verkligen fascinerad av att blåsipporna trivs så gott just där. Gissar att det beror på mycket vårsol, skugga under de riktigt varma sommardagarna och ett tjockt lövtäcke under vintern.

Först med att slå ut sina blommor den här våren var Hepatica japonica 'Omurasaki' en blåsippa jag köpt i Danmark. Inget stämmer när jag söker på namnet så jag gissar det är en fröplanta. 

Denna köpt som Hepatica japonica x nobilis blå med röda ståndare är tillsammans med 

Hepatica nobilis var acutiloba 'Louise Koehler' 

och de dubbla blå Hepatica nobilis sist ut med att visa upp sina blommor.

Här är det inte bara egna frösådder som är namnlösa utan också de jag valde ut i slutet av maj för ca 10 år sedan när jag fick gå runt bland J. Peters båsippsbänkar. Då fanns inga blåsippor i blom utan det var de vackra bladen jag föll för men många av dem visade sig också ha fina blommor.

På många av sipporna har kronbladen blivit nästan helt uppätna av trädgårdssnäckor. Dessa snäckor som vi har i massor och så fort jag är ute i trädgården går jag fram som en snäckkross.

Tycker att alla blåsippor är väldigt fina men finast av dem alla är nog ändå den enkla blå med vita ståndarknappar.